OBS: Detta är utgåva 2016.6. Visa senaste utgåvan.

Bestämmelserna om överklagande gäller alla beslut som Skatteverket fattar med stöd av SFL. Den som får begära omprövning av ett beslut får även överklaga beslutet.

Vilka beslut får överklagas?

Bestämmelserna om överklagande gäller alla beslut som Skatteverket fattar med stöd av SFL.

Grundpriciperna för vem som får överklaga förvaltningsrättsliga beslut, vilka beslut som får överklagas och vad som krävs för att ett beslut ska vara möjligt att överklaga, beskrivs på sidan Vem får överklaga ett beslut och vilka beslut får överklagas?.

Det finns inga begränsningar i SFL av vilka beslut som får överklagas. Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna får överklagas av den som beslutet gäller (67 kap. 2 § första stycket SFL). Detta innebär emellertid inte att alla beslut är överklagbara. Överklagbarheten begränsas av förvaltningsrättslig praxis. Anledningen till att det i SFL står att beslut enligt SFL ska ha en viss betydelse för att få överklagas beror på att Skatteverket ska ompröva beslut som överklagas. I 66 kap. 2 § SFL anges vilken verkan ett beslut ska ha för att få omprövas, vilket är nödvändigt eftersom förvaltningsrättslig praxis inte säger något om vilken effekt ett beslut måste ha för att vara omprövningsbart. Av 66 kap. 2 § SFL följer att det bara är beslut i frågor som har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna som ska omprövas. De beslut som kan överklagas måste också kunna omprövas. Om fler beslut skulle få överklagas än omprövas finns det nämligen en risk för att enskilda överklagar bara för att få till stånd en omprövning. Vidare skulle det framstå som märkligt om Skatteverket skulle kunna avvisa en begäran om omprövning av ett beslut som får överklagas. Därför behövs en bestämmelse om vilka beslut som får överklagas (prop. 2010/11:165 s. 1122).

De beslut som kan överklagas är generellt slutliga beslut, men även andra former av beslut kan överklagas.

Vad menas med att ett beslut ska ha betydelse för förhållandet mellan en enskild och det allmänna?

Med att ett beslut ska ha betydelse för förhållandet mellan en enskild och det allmänna avses t.ex. att den enskilde skulle kunna få bidrag eller annat stöd från det allmänna med ett högre belopp om Skatteverket omprövade sitt beslut (prop. 2010/11:165 s. 1122).

HFD har ansett att en enskild haft rätt att klaga på ett beslut om beskattningbar förmögenhet som inte påverkat beskattningen, men som påverkat rätten till arealbidrag (RÅ 1970 Fi 1706).

Den enskilde som har ett skatterättsligt intresse av att få ett beslut enligt SFL ändrat behöver i sin begäran om omprövning eller i sitt överklagande inte påpeka detta. Detta bör Skatteverket själv kunna bedöma.

Om den enskildes intresse av att få beslutet ändrat har sin grund i något annat ekonomiskt mellanhavande med det allmänna, ska den enskilde redovisa vilka omständigheter som motiverar en ändring av beslutet. Det är själva beslutet som får överklagas. Beslutsmotiveringen får inte överklagas. En enskild som är missnöjd med motiveringen av ett beslut kan alltså inte få motiveringen prövad. Ett överklagande av motiveringen av ett beslut ska därför avvisas av förvaltningsrätten.

Avvisnings- och avskrivningsbeslut

I förarbetena anges tydligt att bestämmelsens ordalydelse också omfattar en rätt att överklaga beslut att avvisa en begäran om omprövning (prop. 2010/11:165 s. 1123). Rätten att överklaga föreligger alltså inte bara enligt förvaltningslagen eller allmänna förvaltningsrättsliga principer utan även enligt 67 kap. 2 § SFL. Ett avvisningsbeslut har inte omedelbar betydelse för beskattningen men får anses ha betydelse för något annat förhållande mellan en enskild och det allmänna.

Det som har sagts ovan gäller även beslut där Skatteverket skriver av ett omprövningsärende, t.ex. på grund av att frågan har förfallit, och liknande beslut där Skatteverket avslutar ett omprövningsärende utan att pröva själva frågan, d.v.s. saken, i ärendet. Även sådana beslut får alltså överklagas enligt 67 kap. 2 § SFL.

Vem får överklaga?

I 6 kap. 1 § första stycket TL angavs att Skatteverkets beslut får överklagas av den skattskyldige. Skattskyldiga fick även överklaga enligt 22 kap. 1 § SBL. Uttrycket ”den skattskyldige” har i SFL ersatts med uttrycket ”den som beslutet gäller”. Ändringen gjordes för att det inte ska råda någon tvekan om att även den som inte är skattskyldig får överklaga om beslutet gäller denne.

Genom att begreppet skattskyldig inte längre används försvinner behovet av s.k. likställighetsbestämmelser, d.v.s. bestämmelser som likställer den som inte är skattskyldig i ett ärende med skattskyldiga, som t.ex. huvudmän för mervärdesskattegrupper eller avgiftsskyldiga (prop. 2010/11:165 s. 1124). Den ändrade lydelsen ändrar inget i sak när det gäller vilka som får överklaga. För myndiga fysiska personer innebär det alltså att den som beslutet gäller själv ska överklaga beslutet, och för juridiska personer att överklagandet ska göras genom en behörig firmatecknare.

Som allmän förutsättning för att få föra talan i domstol gäller att den som för talan ska ha partsbehörighet, processbehörighet och saklegitimation. Med partsbehörighet menas förmågan att kunna inta partsställning i en domstolsprocess och med processbehörighet menas rätten att själv eller genom befullmäktigat ombud få föra sin tala i domstol. Begreppet saklegitimation används som uttryck för rätten att som part föra talan i en viss bestämd sak.

I princip bör samma ordning gälla i ett förvaltningsförfarande, men här kan begreppet processbehörighet ersättas med det synonyma rättslig handlingsförmåga. Om den som beslutet gäller saknar rättslig handlingsförmåga, som t.ex. omyndiga (med undantag för den omyndiges arbetsinkomster sedan denne fyllt sexton år), måste dennes talan utföras av någon annan, av en förmyndare.

Om inte samtliga förutsättningar är uppfyllda ska domstolen avvisa talan.

Allmänna ombudet

Det finns särskilda regler för när allmänna ombudet hos Skatteverket får överklaga Skatteverkets beslut och föra talan i övrigt.

Företrädare vid ansökningar om företrädaransvar

Om Skatteverket har ansökt om företrädaransvar enligt 59 kap. 16 § SFL, får företrädaren överklaga beslut som omfattas av ansökan inom den tid och på det sätt som gäller för den juridiska personen (67 kap. 4 § SFL).

När Skatteverket har ansökt om företrädaransvar har företrädaren ett betydande intresse av att få den skattefordran eller avgiftsfordran som ansökan gäller prövad i domstol. Det är sannolikt så att företrädaren skulle ha rätt att överklaga redan enligt förvaltningslagen eller allmänna förvaltningsrättsliga principer.

Tiden för överklagande enligt förvaltningslagen eller allmänna förvaltningsrättsliga principer är dock tre veckor räknat från den dag då klaganden fick del av beslutet. Det innebär att tiden för överklagande kan ha gått ut när Skatteverket ansöker om företrädaransvar. Med hänsyn till detta och till att det inte får råda någon tvekan om att företrädaren har rätt att överklaga står det i förevarande paragraf att företrädaren har rätt att överklaga inom den tid som gäller för den juridiska personen. Företrädarens rätt att överklaga inträder först när Skatteverket har ansökt om företrädaransvar hos förvaltningsrätten enligt 59 kap. 16 § SFL.

Företrädaren får överklaga på det sätt som gäller för den juridiska personen, d.v.s. företrädaren blir part i domstolen. Det innebär bl.a. att Skatteverket ska behandla ett överklagande från företrädaren på samma sätt som ett överklagande från den juridiska personen (prop. 2010/11:165 s. 1125–1126).

Även beslut som inte har gått den enskilde emot får överklagas

En av förutsättningarna för att en enskild ska få överklaga en förvaltningsmyndighets beslut är att beslutet har gått honom eller henne emot. Denna regel, som kommer till uttryck i 22 § FL, gäller dock inte inom skatteförfarandet. Detta anges direkt i SFL. Den som beslutet gäller får överklaga även om beslutet inte är till nackdel för denne (67 kap. 2 § andra stycket SFL).

Bestämmelsen behövs t.ex. i fall där Skatteverket har beslutat om slutlig skatt i enlighet med uppgifterna i deklarationen, men där den skattskyldige efter beslutet kommer på att han eller hon har haft ytterligare avdragsgilla utgifter. Utan bestämmelsen skulle beslutet om slutlig skatt inte få överklagas eftersom det inte är till nackdel för den enskilde (se prop. 2010/11:165 s. 1124).

En förvaltningsrätts dom måste emellertid ha gått den enskilde emot för att vara överklagbar (33 § FPL).

Formella krav på överklagandet

Det finns formella krav på hur ett överklagande ska se ut. Det ska t.ex. vara skriftligt (23 § FL och 3 § första stycket FPL). Däremot finns det inget krav på att överklagandet måste vara underskrivet.

Överklagandet ska ges in till den myndighet som meddelat beslutet (23 § FL), d.v.s. till Skatteverket. Detta framgår av 67 kap. 12–18 §§ SFL.

Det finns inga regler i SFL om vad ett överklagande ska innehålla. Sådan regler finns emellertid i 3 och 4 §§ FPL. Dessa regler är av stort intresse för Skatteverket. Detta beror i huvudsak på att Skatteverket kan bli förhindrad att företa en s.k. obligatorisk omprövning i dessa fall. Läs mer under omprövning av det överklagade beslutet.

Referenser på sidan

Högsta förvaltningsdomstolen

  • RÅ 1970 Fi 1706 [1]

Lagar & förordningar

Propositioner