Från vinstandelsstiftelse

Villkoren för avgiftsfrihet

En vinstandelsstiftelse eller någon annan juridisk person med motsvarande ändamål ska inte betala arbetsgivaravgifter på ersättningar som stiftelsen ger ut. Det förutsätter att det är sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som inte ska räknas som sjukpenninggrundande inkomst enligt socialförsäkringsbalken (2 kap. 18 § SAL). Ersättningar från stiftelsen är inte heller pensionsgrundande (59 kap. 26-28 §§ SFB).

Vinstandelssystem är ganska vanliga bland större företag. Syftet är att låta de anställda få del av företagets vinst. Ofta bildas ett från företaget fristående rättssubjekt, en vinstandelsstiftelse. Företaget utlovar att avsätta del av varje års vinst till stiftelsen. Avsättning görs vanligen i samband med att företaget upprättar bokslutet för det gångna året. Stiftelsen förvaltar de medel som tillförts stiftelsen. Efter viss tid, ofta först i samband med att den anställde avgår med pension, börjar stiftelsen betala ut den anställdes andel av stiftelsens behållning till honom eller henne. Den anställde blir beskattad först i samband med utbetalningarna. Den anställde eller före detta anställde blir beskattad i inkomstslaget tjänst även för den värdestegring som kan ha skett av medlen när de förvaltades av stiftelsen.

Det grundläggande villkoret för avgiftsfrihet för utbetalningar från en vinstandelsstiftelse är att ersättningen inte ger rätt till sjukpenning från Försäkringskassan. Som sjukpenninggrundande inkomst räknas inte ersättning från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) om följande förutsättningar är uppfyllda (25 kap. 21-22 §§ SFB):

• Ersättningen går till en sådan anställd som omfattas av ändamålet med vinstandelsstiftelsen.
• Ersättningen inte är betalning för den anställdes arbete åt vinstandelsstiftelsen.
• De medel arbetsgivaren har lämnat till vinstandelsstiftelsen har varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår.
• Medlen ska på likartade villkor tillkomma en betydande andel av de anställda.
• Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag får det inte vara ersättning som den stiftelsen lämnar till företagsledare eller delägare i företaget eller till en person som är närstående till någon av dem.

Om dessa villkor inte är uppfyllda blir vinstandelsstiftelsen skyldig att betala arbetsgivaravgifter på ersättningar som betalas ut till de anställda eller dem som tidigare var anställda i det företag som avsatt medel till stiftelsen.

Inte heller arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgifter på de bidrag som arbetsgivaren lämnar till en vinstandelsstiftelse. I stället ska arbetsgivaren betala särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster på bidragen till stiftelsen.

Bundna i tre år

En av förutsättningarna för avgiftsfrihet är att de medel arbetsgivaren lämnar till stiftelsen ska vara avsedda att vara bundna under minst tre år. I förarbetena till den regeln sägs följande (prop. 1992/93:29 s. 13):

”Medlen skall således normalt inte få betalas ut tidigare än det fjärde året efter det att bidraget lämnades. Om en anställd avgår med pension eller avlider skall ersättning dock få lämnas före det fjärde året utan att detta skall medföra avgiftsskyldighet för stiftelsen.”

Ett undantag från kravet på att medlen ska ha varit avsedda att vara bundna under minst tre år, är om den anställde avgår med pension, som framgår av uttalandet i propositionen. Med det bör menas att den anställd har slutat sin anställning genom att ha pensionerats. Däremot finns inga krav på att personen också lyfter allmän pension och det finns inget som hindrar att den pensionerade personen tar anställning hos annan arbetsgivare.

Kravet på bundenhet i minst tre år kan få konsekvenser om de anställda har rätt få ut medel från stiftelsen vid en viss uppnådd ålder, t.ex. 60 år. I sådant fall, kan de bidrag arbetsgivaren lämnar under de tre år som närmast föregår 60-årsdagen inte anses ha varit avsedda att vara bundna under minst tre år. Följden av det blir då att vinstandelsstiftelsen ska betala arbetsgivaravgifter på den andel av utgivna ersättningar från stiftelsen som hänför sig till de sista tre årens avsättningar. Samma konsekvens blir det om anställda har rätt att få ut medel från stiftelsen efter en viss anställningstid, t.ex. efter 10 år. En arbetsgivare måste därför vid varje avsättning av medel till en vinstandelsstiftelse pröva om villkoren är uppfyllda. Om de inte är det ska arbetsgivaren inte betala särskild löneskatt på avsättningen utan stiftelsen ska då betala arbetsgivaravgifter när medlen senare betalas ut till dem som är eller varit anställda hos arbetsgivaren.

På likartade villkor till en betydande del av personalen

Ett ytterligare villkor för avgiftsfrihet är att de bidrag som arbetsgivaren lämnar till en vinstandelsstiftelse ska på likartade villkor tillkomma en betydande del av personalen. Med det menas att minst ca en tredjedel av personalen omfattas av vinstandelssystemet och att ersättningen lämnas till dessa anställda efter enhetliga principer (prop. 1992/93:29 s. 13).

Begreppet ”likartade villkor” har prövats av HFD i RÅ 2004 ref. 5: Ett bolag tillämpade enligt sin beskrivning följande principer för vinstdelningen. Alla anställda i bolaget omfattas enligt anställningsavtal av bonussystemet och är således berättigade till vinstandel. Denna utgår endast under förutsättning att bolaget ger vinst. Bolagets styrelse fattar beslut om tilldelning för var och en på individnivå, varvid tilldelat belopp bedöms utifrån individens bidrag till företagets vinst. Det görs en individuell uppskattning av den anställdes arbetsinsats. Beloppet i kronor kommer därför att variera mellan de enskilda individerna. HFD ansåg att tilldelningen av vinstmedel till bolagets anställda uppvisade alltför stora inslag av subjektiva bedömningar för att de till stiftelsen överförda medlen skulle kunna konstateras ha varit avsedda att tillkomma de anställda på likartade villkor. Vinstandelsstiftelsen skulle därför betala arbetsgivaravgifter på de utbetalda ersättningarna från stiftelsen.

Fåmansföretag

Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag ska en vinstandelsstiftelse betala arbetsgivaravgifter på utbetalningar som stiftelsen gör till företagsledare, delägare eller närstående till sådan person i fåmansföretaget eller fåmanshandelsbolaget. Med delägare menas alla som är delägare i bolaget oavsett hur många andelar som personen har. Begreppen fåmansföretag m.m. som används här har samma innebörd som i IL (2 kap. 22 § IL) och (56 kap. 2–6 §§ IL). Skatteverket anser att det är förhållandena som råder vid avsättningstillfället som är avgörande. Om avsättningen görs för den som är företagsledare i ett fåmansföretag vid tidpunkten för avsättningen ska vinstandelsstiftelsen betala arbetsgivaravgifter på ersättningar till den personen även om personen vid tiden för utbetalning från stiftelsen inte längre är företagsledare eller ens delägare i det företag som gjorde avsättningen.

Vad gäller när villkoren inte är uppfyllda?

Om arbetsgivaren i samband med avsättningen till stiftelsen inte uppfyller de villkor som krävs för avgiftsfrihet blir stiftelsen skyldig att betala arbetsgivaravgifter när ersättningar betalas ut från stiftelsen. Skatteverket anser att om arbetsgivaren vid avsättningen på felaktiga grunder betalade särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster ska detta på begäran av arbetsgivaren kunna omprövas av Skatteverket.

Tidigare bestämmelser om vinstandelsstiftelser

Reglerna om arbetsgivaravgifter på avsättningar till respektive utbetalningar från vinstandelsstiftelse har varit föremål för ett antal genomgripande förändringar genom åren. Från 1988 infördes regler om att arbetsgivare ska betala avgifter på avsättning till vinstandelsstiftelse (prop. 1986/87:107). Men 1992 avskaffades avgiftsskyldigheten (prop. 1991/92:60). Från 2006 infördes regeln om att särskild löneskatt ska betalas på avsättningarna (prop. 1996/97:21).