Från inkomst av kapital får avdrag göras för omkostnader för inkomsternas förvärvande om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 60 kap. (42 kap. 1 § andra stycket IL).
Personliga levnadskostnader får inte dras av (9 kap. 2 § IL).
Från och med den 1 januari 2016 får man inte göra avdrag för förvaltningsutgifter i inkomstslaget kapital (42 kap. 6 § IL, prop. 2015/16:1 avsnitt 6.13). Detta gäller även om förvaltningsutgiften är en utgift för att förvärva och behålla en kapitalinkomst.
Förvaltningsutgifter fick tidigare dras av bara till den del kostnaderna under beskattningsåret sammanlagt översteg 1 000 kronor (42 kap. 6 § IL i dess lydelse fram till den 31 december 2015).
En förvaltningsutgift är en utgift som har uppkommit som ett led i förvaltning av tillgångar. Även utgifter i en aktivt bedriven förvaltning är sådana utgifter. En utgift som har samband med ett lån ses som en förvaltningsutgift, om utgiften avser en tjänst som långivaren lämnar regelbundet.
En transaktionsutgift är inte en förvaltningsutgift. Utgifter kopplade till förvärv, förbättring eller försäljning av vissa tillgångar, som t.ex utgifter för courtage är därmed inte förvaltningsutgifter. De ska istället dras av vid beräkning av kapitalvinsten (RÅ 1996 not. 65).
Här följer exempel på rättstillämpningen för olika typer av utgifter.
Avbetalningstillägg och expeditionsutgift vid avbetalningsköp är vanligtvis inte avdragsgilla, eftersom utgifterna normalt inte är omkostnader för att förvärva en inkomst (RÅ 1970 ref. 9).
Aviseringsavgift för lån är en förvaltningsutgift och därmed inte avdragsgill (RÅ 1983 1:62).
Bankfacksavgift är en förvaltningsutgift om bankfacket används för förvaltning av tillgångar, t.ex. värdehandlingar och därmed inte avdragsgill. Om bankfacket enbart används till annat, t.ex. för att förvara fotografier eller privatbrev, är avgiften inte avdragsgill som en personlig levnadskostnad.
I praxis har avdrag vägrats för utgifter för bankgaranti (RÅ 84 1:37). Bankgarantiavgifter har inte ansetts vara vare sig ränta eller förvaltningsutgift. I prop. 1989/90:110 s. 404 uttalades att det inte finns skäl att frångå denna praxis. Ett förtydligande har dock gjorts i prop. 1990/91:54 s. 309; Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för intäkternas förvärvande. Om en bankgarantiavgift utgör en utgift för att förvärva inkomster är avgiften således avdragsgill i kapital. Det innebär att om bankgarantiavgiften betalas för exempelvis ett lån som används till en aktieinvestering är den avdragsgill. Se även RÅ 1997 ref. 63.
Utgifter i samband med besök på bolagsstämmor och deltagande i kurser och konferenser kan oftast inte hänföras till utgifter för inkomsternas förvärvande och är därmed inte avdragsgilla. Även om de i något fall skulle kunna bedömas som en förvaltningsutgift får de från och med 2016 inte dras av.
Utgifter för bouppteckning och boutredning är inte avdragsgilla, eftersom de inte gäller förvärv eller bibehållande av inkomster utan är hänförliga till förvärv av själva kapitalet.
Avdrag medges inte för utgifter för abonnemang av bredband eller annan uppkoppling mot internet, eftersom de anses som personliga levnadskostnader. Avdrag kan inte heller medges för direkta utgifter för t.ex. börsinformation. Se KRNG 2005-11-08, mål nr 2342-05 och KRNS 2005-06-07, mål nr 1485-04.
Courtage, d.v.s. provision till fondmäklare eller bank vid köp och försäljning av värdepapper är inte en förvaltningsutgift. Det är en utgift för att köpa eller sälja värdepapper och beaktas därför vid beräkning av kapitalvinst.
Enskilda personer som handlar med värdepapper kan ha utgifter för datorutrustning för matematiska beräkningar eller för abonnemang på databaserad börsinformation. En dator kan även användas för andra ändamål än handel med värdepapper varför utgifter för datorutrustning ses som privata levnadskostnader.
I RÅ 2000 ref. 3 medgavs avdrag för dataprogrammen SuperCharts och VP99 som förvaltningsutgift vid aktiv handel. Förvaltningsutgifter är numera inte avdragsgilla varför avdrag för utgift för sådana program och tjänster inte medges.
Utgift för upprättande av deklaration är en privat levnadskostnad och därmed inte avdragsgill.
I RÅ 1985 1:44 medgavs avdrag för depåavgift till bank som förvaltade en post premieobligationer, deponerade som säkerhet för ett lån som förvaltningsutgift. Sådan utgift är därmed numera inte avdragsgill.
I RÅ 2000 ref. 3 medgavs avdrag för tidningarna Börsinsikt och Aktiespararen som för förvaltningsutgift vid omfattande värdepappershandel. Avdrag för utgifter för facktidsskrifter medges inte numera vare sig det gäller placeringsrådgivning eller om de har karaktär av allmänna nyhetsorgan då de antingen räknas som privata levnadskostnader eller som förvaltningsutgifter.
Förmyndarskap avser, till skillnad från vårdnad, förvaltning av omyndigs egendom samt befogenhet att företräda honom i andra angelägenheter än de som rör hans person. Utgifter som avser förmyndararvoden ska numera inte dras av. Detta då de antingen utgör privata levnadskostnader eller förvaltningsutgifter.
Förvaltare utses för vård av viss egendom. Utgiften för denna förvaltning är inte avdragsgill.
Förvaltningsutgift som anges i fondbolagets årsbesked får inte dras av, eftersom det är fondens utgift och inte andelsägarens.
Avdrag för förvaltningsutgift i en fondförsäkring medges inte för ägaren av fondförsäkringen. Utgifterna för att förvalta tillgångarna i fondförsäkringen är försäkringsbolagets utgifter, oavsett hur dessa betalas (RÅ 2005 not. 132).
Inkomster och utgifter avseende tillgångar på pensionssparkonton som avses i 1 kap. 2 § lag (1993:931) om individuellt pensionssparande ska inte tas upp eller dras av i inkomstslaget kapital (42 kap. 4 § IL).
God man utses för att tillgodose underårigs intressen i olika avseenden eller för att vid exempelvis sjukdom bevaka den sjukes rätt, förvalta hans egendom och även i övrigt sörja för hans person. Arvodet till den gode mannen ska inte dras av. Det är antingen en privat levnadsutgift eller en förvaltningsutgift.
Utgifter för att driva in fordringar och för exekutiva åtgärder mot gäldenär har ansetts vara förvaltningsutgifter (RÅ 1958 Fi 1263). Sådana utgifter ska därmed inte dras av numera. Gäldenärens ersättning till borgenären för inkassoutgifter är inte heller avdragsgill.
Utgift för inteckning av fastighet (stämpelskatt) är en avdragsgill utgift vid kapitalvinstberäkningen när fastigheten avyttras.
Enligt Skatteverket utgör inte inteckningsutgift förvaltningsutgift. Inteckningsutgift är inte avdragsgill som övrig utgift i kapital. Inteckningsutgiften kan inte ingå i omkostnadsbeloppet för annan egendom än den fastighet som inteckningen avser (Skatteverkets ställningstagande Inteckningskostnader i fastighet).
Skatteverket anser att förvaltningsutgifter för värdepapper som finns på ett investeringssparkonto inte får dras av. Detta gällde även före 2016 (42 kap. 42 § IL).
Utgifter för notariearvode har setts som förvaltningsutgifter eller privata levnadsutgifter. Avdrag medges därför inte (RÅ 1974 ref.39).
Utgifter för porto och andra kontorsutgifter i samband med förvaltning av exempelvis värdepapper och privatbostäder är inte längre avdragsgilla.
Utgifter för Private banking är inte avdragsgilla. Detta då de antingen utgör förvaltningsutgifter eller privata levnadskostnader.
Avgift för rådgivning av bank eller motsvarande i samband med förvaltning av exempelvis värdepapper är inte avdragsgill vare sig det rör sig om kapitalplaceringsfrågor eller allmän rådgivning.
Stämpelskatt är en avgift som betalas vid uttag av inteckningar och vid vissa värdepappersaffärer. Stämpelskatten är inte en förvaltningsutgift, utan en utgift för att placera om kapitalet, d.v.s. en transaktionsutgift. Den beaktas därför vid beräkning av kapitalvinsten.