God redovisningssed

Vad innebär begreppet god redovisningssed?

Redovisningen ska upprättas på ett sätt som överensstämmer med god redovisningssed, vilket framgår av 4 kap. 2 § BFL och 2 kap. 2 § ÅRL. God redovisningssed i 4 kap. 2 § BFL syftar i första hand på regler kring löpande redovisning och arkivering. I 2 kap. 2 § ÅRL syftar begreppet på värderings- och periodiseringsfrågor, men även på uppställningsformer och kompletterande upplysningar i årsredovisningen.

Uttalanden från kvalificerade normgivande organ har stor betydelse

Innebörden av god redovisningssed har förskjutits från att tidigare mycket tydligt ha representerats av uttrycket ”faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga”, till en mer komplex innebörd med betoning på att uttalanden från ett kvalificerat normgivande organ tillmäts mycket stor betydelse. I sista hand fastställs dock innebörden av god redovisningssed av Högsta domstolen och av Högsta förvaltningsdomstolen i en fråga som påverkar beskattningen.

Hur har begreppet god redovisningssed utvecklats?

Begreppet god redovisningssed har förändrats sedan det infördes i 1976 års BFL och fått en delvis annan innebörd genom tillkomsten av ÅRL och 1999 års BFL.

God redovisningssed i 1976 års BFL

Begreppet god redovisningssed infördes i 1976 års BFL. Den bärande tanken var att ”en faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga” hade en avgörande roll vad gäller utvecklandet av god redovisningssed. Samtidigt inrättades BFN. Genom att ge ut rekommendationer och uttalanden skulle den goda redovisningsseden kodifieras och företagen anpassa sin redovisning.

God redovisningssed i ÅRL

Vid införandet av ÅRL behölls begreppet god redovisningssed trots att EG:s fjärde bolagsrättsliga direktiv enbart har begreppet rättvisande bild som rättslig standard. I författningskommentaren till 2 kap. 2 § ÅRL uttalade regeringen följande:

God redovisningssed innebär givetvis en skyldighet att följa i lag intagna redovisningsprinciper. Bland dessa kan särskilt nämnas kravet på rättvisande bild. Innehållet i god redovisningssed bör liksom hittills också bestämmas mot bakgrund av faktiskt förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets av bokföringsskyldiga. Särskild betydelse måste därvid tillmätas allmänna råd och rekommendationer av auktoritativa organ såsom Bokföringsnämnden, Redovisningsrådet och, såvitt gäller finansiella företag, Finansinspektionen. På så vis kommer hänvisningen till god redovisningssed bl.a. att innebära en skyldighet för företagen att anpassa sig till den praxis som utvecklas för att fylla ut och tolka lagens regler. Det kan däremot lika lite som tidigare komma i fråga att åsidosätta lagens bestämmelser med hänvisning till god redovisningssed. (Prop. 1995/96:10 del 2, sid. 181)

God redovisningssed i 1999 års BFL

I propositionen till 1999 års BFL nyanseras synen på begreppet god redovisningssed ytterligare. Departementschefen anför att ”Vad som utgör god redovisningssed måste enligt vår mening så långt möjligt bestämmas genom traditionell lagtolkning av föreskrifter i lag och andra författningar på området, en tolkning som främst bör grundas på föreskrifternas ordalydelse lästa i ljuset av deras syften och de allmänna principer som reglerna ger uttryck för. När en traditionell lagtolkning inte räcker för att besvara en viss fråga, måste en utfyllande tolkning göras.” Vidare anförs ”En sådan utfyllande tolkning bör lämpligen ha en förankring i faktisk förekommande bokföring eller redovisning och alltså i någon mån ge uttryck för en redovisningssed hos bokföringsskyldiga.” Avslutningsvis anförs att ”Enligt vår mening är det emellertid naturligt att de uttalanden som ett kvalificerat normgivande organ gör tillmäts mycket stor betydelse när man tar ställning till vad som utgör god redovisningssed.” (Prop. 1998/99:130, sid. 185–186)

Bokföringsnämndens och Finansinspektionens roller

BFN har ansvaret för att utveckla god redovisningssed (8 kap. 1 § BFL). Det innebär bl.a. att nämnden är skyldig att utarbeta vägledande uttalanden i redovisningsfrågor, men även att kontrollera att den kompletterande normgivningen i övrigt fungerar. Finansinspektionen har motsvarande ansvar för de finansiella företagen, när det är påkallat av de finansiella företagens särart.

Kompletterande innehåll

• Bokföringsnämnden och Finansinspektionen (Normgivare).
• Begreppet rättvisande bild.
• De grundläggande redovisningsprinciperna.