Energiskatt på el som den skattskyldige ska deklarera bestäms vanligen genom mätning av antal kilowattimmar som produceras eller levereras. I vissa fall får energiskatten på el bestämmas på annan grund än genom mätning av el.
Energiskatt på el som ska betalas av den som är skattskyldig enligt 11 kap. 5 § 1 eller 2 LSE (producenter och leverantörer) ska bestämmas på grundval av mätning av elens energiinnehåll (11 kap. 8 § första stycket LSE). Lagtexten är utformad så att det inte krävs att det är någon viss person som ska utföra mätningen (jfr. prop. 1994/95:54 s. 141).
I samband med skattehöjningar godtas att mätarställningen vid tidpunkten för skattehöjningen uppskattas.
När det finns särskilda skäl får Skatteverket medge att energiskatten får bestämmas på annan grund än mätning av elen (11 kap. 8 § andra stycket LSE).
Om elförbrukningen inte kan bestämmas på grundval av mätning eller enligt annan grund som medgetts av Skatteverket ska den istället beräknas efter vad som är skäligt (11 kap. 8 § tredje stycket LSE).
Skatteverket har utfärdat allmänna råd om fördelning av uppmätt elförbrukning i vissa fall (SKV A 2015:4). Av dessa allmänna råd framgår följande.
Om olika skattesatser ska tillämpas för olika verksamheter hos en abonnent får den uppmätta elförbrukningen fördelas efter skälig grund. Om det innebär svårigheter att fördela efter skälig grund bör särskilda undermätare, där så kan ske, användas som hjälp vid fördelningen.