OBS: Detta är utgåva 2016.9. Sidan är avslutad 2023.
Avdrag får inte göras för ingående skatt som hänför sig till utgifter för representation och liknande ändamål för vilken den skattskyldige inte har rätt att göra avdrag vid inkomstbeskattningen enligt 16 kap. 2 § IL (8 kap. 9 § första stycket 2 ML).
EU-domstolen har bedömt om ett antal nederländska avdragsförbud var tillräckligt specificerade för att vara förenliga med EU-rätten. De avdragsförbud som bedömdes var avdragsförbud som bl.a. avsåg tillhandahållande av måltider, drycker, avkopplingsaktiviteter till personal, affärsgåvor och andra gåvor. Domstolen sade att den möjligheten som finns för medlemsstaterna att behålla avdragsförbud förutsätter att de i tillräcklig utsträckning preciserar arten av och föremålet för de varor och tjänster som ska undantas från avdragssystemet. På så sätt garanteras att möjligheten inte utnyttjas till att införa generella undantag från avdragssystemet. EU-domstolen fann att samtliga de avdragsförbud som bedömdes i avgörandena var tillräckligt begränsade för att kunna identifieras (C-538/08 och C-33/09, X Holding).
Av domen framgår också att en tolkning av detta slag har stöd i artikel 176 i mervärdesskattedirektivet, enligt vilken mervärdesskatt, inom ramen för ett rådsbeslut på området, under inga förhållanden ska vara avdragsgill på utgifter som inte strikt är rörelseutgifter, till exempel sådana som gäller lyxartiklar, nöjen eller underhållning.
Mervärdesskattelagens avdragsbegränsning för ingående skatt för representation och liknande ändamål innehåller enligt Skatteverkets uppfattning en tillräcklig precisering av arten eller föremålet för de varor och tjänster som omfattas av avdragsförbudet för att uppfylla de krav på precisering som följer av unionsrätten. När det gäller utgifter för lunch, middag och supé framgår dessutom uttryckligen av 16 kap. 2 § IL att utgifter av detta slag omfattas av avdragsförbudet när den angivna beloppsramen överskrids. Avdragsbegränsningen i 8 kap. 9 § första stycket 2 ML gäller ingående skatt på varor och tjänster som har anskaffats för representation eller liknande ändamål. Avdragsbegränsningen gäller därför inte alla inköp av varor och tjänster, oberoende av deras art eller föremål. Skatteverket anser därför att en avdragsbegränsning som avser representation eller liknande ändamål inte är en otillåten generell begränsning av avdragsrätten enligt unionsrätten.
Skatteverket anser att den nuvarande avdragsbegränsningen i ML för representation när det gäller utgifter för lunch, middag eller supé samt utgifter i samband med demonstrationer och visningar inte ska tillämpas i den mån avdragsbegränsningen innebär en inskränkning av avdragsrätten eller rätten till återbetalning i förhållande till vad som har gällt sedan den 1 januari 1995 och samtidigt är i strid med den s.k. standstill-klausulen. Standstill-klausulen finns i artikel 176 i mervärdesskattedirektivet.
Verkets uppfattning innebär att om kostnaden kan hänföras till en verksamhet som medför skattskyldighet enligt ML eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. 1-3, 9 eller 11-12 § ML, får avdraget för eller återbetalningen av mervärdesskatt beräknas på ett underlag som högst motsvarar de avdragsramar som gällde inkomstskattemässigt för utgifter under 1995 eller 1996.
Ett företag som i sin verksamhet inte har avdragsrätt för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt kan vid inkomstbeskattningen högst få avdrag enligt de avdragsramar som gäller vid tillämpningen av inkomstskattelagen (1999:1229), IL, med ett tillägg för mervärdesskatt. Detta tillägg ska även fortsättningsvis beräknas på de avdragsramar som gäller vid inkomstbeskattningen enligt nu gällande regler och inte på de högre underlag som får tillämpas vid beräkningen av ett avdrag eller en rätt till återbetalning enligt ML.
Enligt Skatteverkets uppfattning är den nu gällande begränsningen av rätten till ersättning enligt lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund, inte i strid med standstill-klausulen. Begränsningen av rätten till ersättning kan därför även i fortsättningen tillämpas utan förändring.
Kammarrätten har tagit ställning till om avdragsrätten för utgifter i samband med demonstrationer och visningar har begränsats i förhållande till vad som gällde vid tidpunkten för Sveriges inträde i EU. Kammarrätten redogör för hur avdragsramen för lunch, middag och supé som var 300 kr per person och måltid 1995 sänktes till 180 kr 1996 och till 90 kr 1997. När det gäller utgifter i samband med demonstrationer och visningar medgavs 1995 avdrag för förtäring av enklare slag. I de rekommendationer som tillämpades från och med den 1 januari 1996 angavs att avdrag i samband med demonstrationer och visningar högst skulle uppgå till en tredjedel av 180 kr, dvs. 60 kr, per person och tillfälle. Kammarrätten fann att avdragsrätten för mervärdesskatt på utgifter i samband med demonstrationer och visningar har begränsats i förhållande till vad som gällde vid tidpunkten för Sveriges inträde i Europeiska unionen. De nuvarande svenska reglerna ansågs därför stå i strid med den s.k. standstill-klausulen i artikel 176 i mervärdesskattedirektivet (KRNG 2013-09-20, mål nr 24-12).
Skatterättsnämnden har kommit fram till att avdragsrätt för ingående skatt som gäller utgifter för representation finns med det högre belopp som det var möjligt att göra avdrag för vid Sveriges inträde i EU (SRN 2014-07-04, dnr 37-13/I).
Underlag för beräkning av avdraget för mervärdesskatt vid representation kan bestämmas enligt de avdagsramar som gällde under 1995. Alternativt får avdraget beräknas enligt de regler som gällde 1996. När det gäller utgifter för bl.a. teaterbesök, greenfee och kringkostnader vid personalfest görs beräkningen utifrån de avdragsramar som enligt Skatteverkets allmänna råd gäller vid inkomstbeskattningen
Skatteverkets anser att avdraget för mervärdesskatt på utgifter som gäller lunch, middag eller supé i samband med representation samt på utgifter i samband med demonstrationer och visningar får beräknas på ett underlag som högst motsvarar de avdragsramar som gällde inkomstskattemässigt för utgifter under 1995. Spritdrycker och vin får då inte ingå i underlaget.
Alternativt får avdraget för mervärdesskatt vid ett representationstillfälle beräknas enligt de regler som gällde 1996. Spritdrycker och vin får då ingå i underlaget och avdraget för mervärdesskatt på en måltidsutgift ska beräknas på ett underlag som uppgår till högst 180 kr exklusive mervärdesskatt per person och måltid. Detta gäller både vid extern och vid intern representation.
Skatteverket anser att avdrag för mervärdesskatt på skäliga utgifter för t.ex. teaterbiljett eller, vid extern representation, för greenfee vid golfspel och ett företags kringkostnader vid personalfest, t.ex. hyra av bord och stolar eller utgifter för musikunderhållning, får medges med högst mervärdesskatten på den avdragsram som gäller vid inkomstbeskattningen, 180 kr exklusive mervärdesskatt per person och tillfälle (SKV A 2004:5).
Avdraget för mervärdesskatt i samband med representation där det ingår kostnader för både mat och dryck beräknas olika. Detta beror på om den som har haft kostnader är ett företag som har avdrags- eller återbetalningsrätt enligt ML, eller om det är kommun, landsting, kommunalförbund eller samordningsförbund.
Skatteverket anser att om en beskattningsbar person som har avdragsrätt för eller rätt till återbetalning av mervärdesskatt i samband med representation har haft kostnader för en restaurang- eller cateringtjänst som gäller både mat och spritdrycker, vin eller starköl får avdraget beräknas utifrån faktiska kostnader för mat respektive spritdrycker, vin eller starköl. Den andel av underlaget som ska anses gälla mat ska då beräknas genom en proportionering utifrån de faktiska kostnaderna exklusive mervärdesskatt för mat respektive spritdrycker, vin och starköl vid varje representationstillfälle. Se exempel 3 i ställningstagandet Beräkning av avdraget för mervärdesskatt på måltidsutgiften vid representation.
Skatteverket anser att en sådan beskattningsbar person får välja att i stället beräkna avdraget enligt en schablon. Den valmöjligheten gäller under förutsättning att kostnaderna minst uppgår till de nedan angivna underlagen och att den debiterade mervärdesskatten minst uppgår till schablonbeloppet per person och måltid. Om avdraget ska beräknas på ett underlag som uppgår till
Om ett företag som inte har avdragsrätt eller rätt till återbetalning enligt ML i samband med representation har haft kostnader för en restaurang- eller cateringtjänst som gäller både mat och spritdrycker, vin eller starköl kan företaget enligt Skatteverkets uppfattning vid inkomstbeskattningen få kostnadsavdrag för 90 kr med ett tillägg för mervärdesskatt med skäliga 14 kr per person och måltid. Detta gäller under förutsättning att kostnaderna är minst 90 kr exklusive mervärdesskatt per person och måltid och att den debiterade mervärdesskatten är minst 14 kr per person. Företaget får i stället välja att dra av 90 kr med ett tillägg för mervärdesskatt beräknat utifrån faktiska kostnader för mat respektive spritdrycker, vin eller starköl.
Se exempel 5 i ställningstagandet Beräkning av avdraget för mervärdesskatt på måltidsutgiften vid representation.
Kommuner, landsting, kommunalförbund samt samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser kan ha rätt till ersättning för mervärdesskatt på en måltidsutgift i samband med representation enligt lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund.
Nytt: 2016-05-10
Rätten till ersättning får bedömas på samma sätt som vid en verksamhet med avdrags- eller återbetalningsrätt enligt ML (Skatteverkets rättsfallskommentar om kommuners rätt till ersättning för mervärdesskatt avseende representationskostnader).
Tidigare:
Om en sådan utgift avser en restaurang- eller cateringtjänst som gäller både mat och spritdrycker, vin eller starköl kan kommunen enligt Skatteverkets uppfattning få ersättning med skäliga 14 kr per person och måltid. Detta gäller under förutsättning att kostnaderna är minst 90 kr exklusive mervärdesskatt per person och måltid och att den debiterade mervärdesskatten är minst 14 kr per person. Kommunen får i stället välja att beräkna sin rätt till ersättning utifrån faktiska kostnader för mat respektive spritdrycker, vin eller starköl.