Förvaltningslagen ställer krav på myndigheterna att de ska hjälpa varandra.
Varje myndighet ska hjälpa andra myndigheter inom ramen för den egna verksamheten (6 § FL). Det gäller vid all förvaltningsverksamhet, inte bara vid ärendehandläggning (1 § FL).
Syftet med bestämmelsen är bl.a. att myndigheterna genom att samverka ska underlätta för den enskilde att ha med dem att göra. Skyldigheten att hjälpa varandra gäller dock oavsett om hjälpen i fråga är fördelaktig för någon enskild eller inte.
Regeln är ett uttryck för lagstiftarens intresse av en effektiv förvaltning som är mindre beroende av indelningen i olika myndigheter med skilda verksamhetsområden. Det är viktigt att myndigheterna strävar efter att uppnå samstämmighet och konsekvens även om de har olika inriktning (prop. 1985/86:80 s. 23).
Den handläggande myndigheten ska själv i den utsträckning det är möjligt och lämpligt ta de kontakter med andra myndigheter som behövs för att utredningen i ärendet ska bli tillräcklig. Myndigheternas skyldighet att bistå varandra är inte obegränsad utan gäller inom ramen för den hjälpande myndighetens verksamhetsområde.
Hjälpen kan vara av många olika slag, t.ex. att besvara en remiss , men myndigheterna ska inte begära hjälp med sådant som de lika gärna eller snabbare kan klara själva.
Om hjälpen från en myndighet gäller utlämnandet av uppgifter kan utlämnandet hindras av regler om sekretess, eller att hänsyn måste tas till arbetets behöriga gång (6 kap. 5 § OSL). Detta följer av att bestämmelsen i OSL har företräde framför 6 § FL (3 § FL). Skyldighet att hjälpa varandra innebär inte någon sådan uppgiftsskyldighet som i sig bryter sekretessen mellan Skatteverket och andra myndigheter (prop. 1985/86:80 s. 61).