Advokat- och rättegångskostnader

Allmänna avdragsregler gäller

Avdrag för advokatkostnader och rättegångskostnader regleras inte särskilt i IL. Avdragsrätten får i stället bedömas med hjälp av den allmänna avdragsbestämmelsen i 12 kap. 1 § IL. Av bestämmelsen framgår att utgifter för att förvärva och behålla inkomster ska dras av som kostnad. Man måste också bedöma om det finns någon bestämmelse som hindrar avdraget, exempelvis 9 kap. 2 § IL som säger att avdrag inte kan medges för privata levnadskostnader.

Enligt praxis medges avdrag för styrkta advokat- och rättegångskostnader för att förvärva och bibehålla en inkomst, om man har haft skälig anledning att få saken prövad i en process.

Har man förvärvat eller behållit en inkomst?

För att avdrag ska komma i fråga måste det finnas en motsvarande inkomst från motparten i processen. Antingen en tidigare inkomst som man processar för att behålla eller öka, eller att man får en ny inkomst.

Befintlig inkomst

Om processen gällt en redan befintlig inkomst, t.ex. en anställning, har avdrag enligt praxis medgetts för t.ex. tvist om omplacering och uppsägning, tvist om lönefordran och avgångsvederlag och tvist om skadeståndsskyldighet mot arbetsgivaren (RÅ 1975 ref. 101 och RÅ 1993 ref. 34).

Ny inkomst

Den som driver en rättsprocess mot en ny utbetalare kan ha rätt till avdrag för advokatkostnader och rättegångskostnader. Det kan t.ex. gälla nya utbetalningar från Försäkringskassan eller ett försäkringsbolag. En förutsättning för avdrag är att det finns en motsvarande skattepliktig inkomst som tas upp till beskattning som följd av processen.

Den som driver en process mot en ny utbetalare men inte får rätt till någon skattepliktig inkomst kan inte få avdrag. Detta gäller även om processen i sig kan anses ha varit motiverad.

Den som driver en process för att få en ny anställning kan inte få avdrag för advokat- och rättegångskostnader. I sådant fall handlar det om utgifter för att söka nytt arbete, som man normalt sett inte får avdrag för eftersom det är en privat levnadskostnad (9 kap. 2 § IL).

Skälig anledning att driva processen

Om processen har handlat om att antingen förvärva eller behålla en inkomst, och om den som driver processen helt eller delvis vinner målet eller uppnår förlikning så innebär det ofta att man har haft skälig anledning att driva processen. Avdrag medges då för advokat- och rättegångskostnaderna.

I de fall den som driver processen har förlorat tvisten, så medges avdrag bara om

• processen har handlat om att antingen förvärva eller behålla en inkomst, och
• man har haft skälig anledning att driva processen.

För att bedöma frågan om man har haft skälig anledning att driva processen, ska Skatteverket väga samman samtliga omständigheter. Att utgången i målet kan vara negativ för den skattskyldige har inte någon avgörande betydelse (RÅ 1993 ref. 34).

Skälig anledning att få en tvist prövad kan exempelvis vara att rättsläget är oklart, eller att utgången i målet berodde på omständigheter som från början varit okända för en part.

I de fall den som processar mot sin arbetsgivare eller mot t.ex. en myndighet konstateras ha gjort oegentligheter som lett till uppsägning eller indragen ersättning bör detta tala för att avdrag inte medges, eller enbart medges delvis med skäligt belopp.

En anställd som hade tankat sina privata bilar på bolagets bekostnad fick inte avdrag för rättegångskostnaderna. Domstolen ansåg att han måste ha insett att han inte haft rätt till sådant fritt drivmedel, och har därför inte hade skälig anledning att driva målet i domstol (KRNJ 2013-10-23, mål nr 1231-13, HFD meddelade inte prövningstillstånd).

Bedömning av tvistefrågan

Den som inleder en process anser sig ju alltid ha skälig anledning till detta, men när Skatteverket gör en skattemässig bedömning av avdragsrätten måste man väga in samtliga omständigheter i det enskilda fallet.

En av dessa omständigheter är hur domstolarna i målet har bedömt tvistefrågan. Skatteverket kan då hämta ledning i domstolens dom. Domstolen hänvisar i vissa fall till rättegångsbalkens bestämmelse som säger att den part som förlorar ett tvistemål ska ersätta den vinnande partens rättegångskostnader, om inte annat är föreskrivet. I lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister sägs att domstolen kan bestämma att vardera parten ska bära sin egen rättegångskostnad, om den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad.

• Om rättegångskostnaderna i en arbetsrättslig tvist har fördelats så kan det vara en omständighet som tyder på att man har haft skälig anledning att driva processen.
• Om rättegångskostnaderna inte har fördelats så kan man ändå ha haft skälig anledning att driva processen.

Skatteverket måste alltid göra en självständig bedömning av själva tvistefrågan, och om det har funnits skälig anledning att driva frågan.

Ibland kan det vara befogat att få saken prövad i första instans, men kanske inte i andra, om utgången i första instans är väldigt klar. Detta är ofta svåra bedömningar. Om det är uppenbart av någon lagregel eller praxis att någon högre ersättning inte kan betalas ut bör avdrag inte medges. I övriga fall får man se på vad det är för typ av frågor och om det kan bedömas vara skäligt att driva processen.

I ett mål ansåg både tingsrätten och arbetsdomstolen att den skattskyldige haft skälig anledning att få tvisten prövad i tingsrätten, men arbetsdomstolen ansåg att han inte hade haft samma skäl för att fullfölja processen. Därför fick han bara avdrag för de rättegångskostnader som hänförde sig till tingsrättsprocessen (RÅ 1993 ref. 34).

Processer om annat än att förvärva eller behålla en inkomst

Om tvisten gäller något annat än att förvärva eller behålla intäkter medges inte avdrag. Man kan till exempel inte få avdrag för rättegångskostnaderna om man har åtalats för tjänstefel, även om kostnaderna berott på yrkesutövningen.

Avdrag medges inte heller för kostnader för skatteprocesser. Kostnader för ombudsarvoden och andra kostnader i skattemål är normalt inte kostnader för att förvärva eller behålla intäkter.

Dom, förlikningsavtal och skiljedom

Avdrag kan medges för advokatkostnader och rättegångskostnader både när det handlar om en dom i domstol, vid ett förlikningsavtal och vid en skiljedom. Avdragsrätt kan också finns även om processen har lösts innan den har gått till domstol.

Vilka kostnader kan man få avdrag för?

Man kan få avdrag för styrkta advokatkostnader och rättegångskostnader om det finns förutsättningar för avdrag. Avdrag kan även medges för motpartens rättegångskostnader som man enligt en dom måste betala.

Man kan även få avdrag för övriga skäliga kostnader som varit nödvändiga för att man ska kunna driva sitt ärende. Det ska finnas en tydlig koppling mellan processen och kostnaderna, bevisbördan ligger på den skattskyldige. Vid tveksamma fall kan ett skäligt avdrag medges. Det kan handla om kostnader för nödvändiga resor, övernattning, intyg m.m. Man kan inte få avdrag för måltider eller schablonbelopp för ökade levnadskostnader då det inte är fråga om tjänsteresa.

När ska kostnaderna dras av?

Om man yrkar avdrag för advokatkostnader och rättegångskostnader och tvisten ännu inte är löst, så finns det inte tillräckligt underlag för att Skatteverket ska kunna bedöma avdragsrätten. Om det senare framkommer att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda kan avdraget då även omfatta de kostnader som uppkommit tidigare år. Detta är ett undantag från kontantprincipen.