Försäljning till besökare från ett tredjeland

Försäljning till besökare från ett tredjeland – utom Norge och Åland

Om en vara levereras här i Sverige anses omsättningen gjord utomlands när leveransen sker till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat tredjeland än Norge och Åland och följande villkor är uppfyllda (5 kap. 3 a § första stycket 8 ML):

• Ersättningen för varan är minst 200 kr.
• Säljaren kan visa att köparen har fört med sig varan vid en resa till en plats utanför EU före utgången av tredje månaden efter den månad varan levererades.

Bestämmelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML motsvaras av artikel 146.1 b och 147 i mervärdesskattedirektivet.

Med ”leverans här i landet till en fysisk person” avses att den omsatta varan överlämnas i Sverige till en sådan fysisk person som avses i bestämmelsen.

Bestämmelsen kan vara tillämplig t.ex. vid försäljning i butiker till turister från tredjeland som reser med varan ut ur EU inom den aktuella tidsfristen.

Om beloppsgränsen 200 kr

Omsättning utomlands enligt 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML förutsätter att ersättningen för varan är minst 200 kr inklusive mervärdesskatt.

Skatteverket anser att även en grupp av varor ska kunna godtas vid bedömningen av om beloppsgränsen 200 kr inklusive mervärdesskatt är uppfylld. Det sammanlagda värdet av flera varor får dock bara användas om alla varorna omfattas av en och samma faktura (Skatteverkets ställningstagande Turistförsäljning). Se även artikel 48 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011.

Export i efterhand – när säljaren kan visa att köparen rest med varan ut ur EU

Även om leveransen sker till en fysisk person som är bosatt eller stadigvarande vistas i ett annat tredjeland än Norge och Åland och ersättningen för varan är minst 200 kr så är det en omsättning utomlands först när säljaren kan visa att köparen har fört med sig varan vid en resa till en plats utanför EU, före utgången av tredje månaden efter den månad varan levererades (5 kap. 3 a § första stycket 8 ML).

För att säljaren ska kunna visa detta krävs dokumentation som säljaren normalt och av naturliga skäl inte kan ha vid tidpunkten för leveransen av varan. Saknas dokumentationen vid leveranstidpunkten är varan alltså omsatt inom landet. Det gäller även om köparen då har för avsikt att vid en senare tidpunkt och före utgången av tredje månaden efter leveransmånaden föra med sig varan till en plats utanför EU.

Om en butik i ett varuhus säljer en skattepliktig vara över disk för 200 kr eller mer till en fysisk person som är bosatt i något annat tredjeland än Norge och Åland, blir butiken följaktligen skattskyldig för omsättningen (1 kap. 3 § ML). Butiken debiterar därför mervärdesskatt vid försäljningen, men kan komma överens med köparen om att återbetala mervärdesskattebeloppet. En sådan överenskommelse villkoras då av att butiken får den dokumentation som krävs för att kunna visa att köparen har fört ut varan ur EU senast tredje månaden efter leveransmånaden.

Omfattar varor avsedda för såväl privat som kommersiellt bruk

Om förutsättningarna för att tillämpa 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML är uppfyllda, anser Skatteverket att det saknar betydelse om de varor som förts ut ur EU är avsedda för privat bruk eller för en verksamhet. Om de varor som förs ut är för kommersiellt bruk kan det uppkomma en skyldighet att lämna en skriftlig tulldeklaration till Tullverket (Skatteverkets ställningstagande Export när transporten ut ur EU sker av köparen eller för köparens räkning).

Rättsfall: Köparen är en utländsk beskattningsbar person vars företrädare tar med sig varan i sitt personliga bagage

Frågan som bolaget X ställde till Skatterättsnämnden var om det var 5 kap. 3 a § första stycket 3 och 8 ML eller om det var artikel 146. 1 b och artikel 147 i mervärdesskattedirektivet som var tillämpliga i följande typfall.

En fysisk person med hemvist i ett land utanför EU är på besök i Sverige. Under sin Sverigevistelse besöker personen en butik i Stockholm som ägs av ett bolag X. Personen företräder enligt fullmakt och registreringbevis ett företag som är etablerat utanför EU. Företaget köper, genom sin företrädare, en klocka i butiken. Den fysiska personen tar klockan med sig till hemlandet i sitt personliga bagage.

Bolaget X ville endast få klarhet i vilka rättsliga villkor som gällde för att exportomsättning skulle anses föreligga, inte hur dessa villkor skulle styrkas.

Skatterättsnämnden ansåg att den koppling som finns mellan artikel 146. 1 b och artikel 147 i mervärdesskattedirektivet medför vid en EU-konform tolkning av 5 kap. 3 a § första stycket 3 och 8 ML att omsättningen skulle anses som en exportomsättning under följande förutsättningar.

• Förvärvaren, dvs. den beskattningsbara person som den fysiska personen företräder, är inte etablerad i Sverige (jfr artikel 146.1 b och 5 kap. 3 a § första stycket 3 jämförd med 1 kap. 15 § ML).
• Den fysiska personen är bosatt eller vistas stadgivande i ett annat land än ett EU-land (5 kap. 3 a § första stycket 8 ML).
• Ersättningen utgör minst 200 kronor.
• Bolaget X kan visa att den fysiska personen har medfört varan vid resa till en plats utanför EU före utgången av tredje månaden efter den månad under vilken leveransen av varan gjordes.

(SRN 2014-05-05, dnr 15-13/I).

Dokumentation – varor tas med i personligt bagage

I de fall köparen transporterar varorna i sitt personliga bagage, ska säljaren, vid tillämpningen av 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML, ha något av följande dokument i sina räkenskaper (14 § första stycket MF):

• intyg från en av Skatteverket godkänd intygsgivare om att köparen har medfört varan till en plats utanför EU
• faktura eller motsvarande handling påstämplad av det tullkontor där varan lämnat EU.

Med personligt bagage menas hela det bagage som en resande för med sig vid resa med allmänt kommunikationsmedel såsom vid flyg-, båt-, tåg- eller bussresa. Personligt bagage är också bagage med varor för privat bruk som köparen för med sig i eget transportmedel (Skatteverkets ställningstagande Export när transporten ut ur EU sker av köparen eller för köparens räkning).

Särskilt om försäljning på flygplatser

Butiker på flygplatser har rätt att på samma villkor som övrig handel sälja varor med tillämpning av exportbestämmelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML och 14 § första stycket MF.

Skatteverket kan, om det finns särskilda skäl, efterge kravet på dokumentation som anges i 14 § första stycket MF (14 § andra stycket MF). Detta bör dock komma ifråga endast vid försäljning i transithall på en flygplats. Säljaren måste i så fall ha annan dokumentation i sina räkenskaper som kan visa att köparen har fört med sig varan vid en resa till en plats utanför EU i sitt personliga bagage. En butik i en transithall bör därför ha uppgifter om köparens namn, adress och passnummer, uppgifter om varuslag, varans pris och försäljningsdatum samt uppgifter från köparens boardingcard om flightnummer. Det kan även vara lämpligt att ha uppgifter om utresetidpunkt och ankomstflygplats i tredjeland.

Så kallade exportbutiker kan också sälja varor i transithallen på en flygplats. Vid försäljning i exportbutiker gäller dock särskilda bestämmelser.

Dokumentation – varor som inte tas med i personligt bagage

Om köparen har fört ut varan ur EU på annat sätt än i sitt personliga bagage vid en resa är 14 § MF inte tillämplig. I sådant fall får transporten av varorna ut ur EU styrkas på annat sätt. Läs mer om exempel på dokumentation när köparen transporterar varorna.

Dokumentation om bosättning eller stadigvarande vistelse i ett tredjeland

Skatteverket anser att säljaren även ska ha dokumentation som styrker att köparen är bosatt eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU för att kunna styrka denna förutsättning för export enligt 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML. Exempel på sådan dokumentation kan vara en kopia av köparens pass.

Intygsgivare kan genom avtal med säljaren ta på sig kontroll av att köparen är bosatt eller stadigvarande vistas utanför EU. Det är dock säljaren som har bevisbördan för att förutsättningarna i 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML är uppfyllda. Intygsgivaren måste i sådant fall kunna bifoga dokumentation till säljaren som styrker köparens bosättning eller stadigvarande vistelse utanför EU, t.ex. en kopia av köparens pass (Skatteverkets ställningstagande Turistförsäljning).

Köparen måste alltså med pass eller motsvarande legitimationshandling kunna visa för säljaren, eller i förekommande fall intygsgivaren, att han är bosatt eller vistas stadigvarande i ett tredjeland under minst 12 sammanhängande månader. En svensk medborgare får anses vara bosatt i ett tredjeland om hans eller hennes pass är försett med en stämpel, som visar att han eller hon har vad som i Sverige motsvarar uppehållstillstånd eller om han eller hon genom emigranthandling eller på annat sätt kan visa att han eller hon är bosatt i ett tredjeland. Den som lämnar Sverige för att bosätta sig i ett tredjeland kan vara i den situationen att han eller hon ännu inte har hunnit få sitt uppehållstillstånd från det nya landet. I en sådan situation, kan bosättningen eller den stadigvarande vistelsen styrkas med anställningskontrakt eller liknande handling som gäller under minst 12 sammanhängande månader. En utländsk person, som har ett svenskt uppehålls-, arbets- eller anställningstillstånd, får anses vara bosatt i Sverige, även om han eller hon har utländskt pass.

Om godkänd intygsgivare

Om god tro

Om förutsättningarna enligt 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML inte är uppfyllda är säljaren skattskyldig för omsättningen. Det gäller dock under förutsättning att säljaren inte varit i god tro. För att säljaren ska anses vara i god tro ska denne inte ha känt till eller haft anledning att misstänka att förutsättningarna för att tillämpa bestämmelsen inte varit uppfyllda.

Läs mer om god tro.

Försäljning till besökare från Norge och Åland

Vid leverans av varor här i landet till fysiska personer som är bosatta i Norge och på Åland är varan omsatt utomlands om följande villkor är uppfyllda (5 kap. 3 a § andra stycket ML):

• Ersättningen är minst 1 000 kr exklusive mervärdesskatt.
• Säljaren kan visa att köparen i nära anslutning till leveransen har fört in varan till Norge eller Åland och att mervärdesskatt har betalats vid importen.

Beloppsgränsen 1 000 kr exklusive mervärdesskatt får tillämpas också på en grupp av varor som normalt utgör en enhet, t.ex. ett köksmöblemang eller en kamera med objektiv.

Med ”i nära anslutning till leveransen” menas att köparen ska ha fört in varan till Norge eller Åland inom 14 dagar från tidpunkten för leveransen av varan.

Säljaren måste få en kopia av köparens tullräkning eller motsvarande handling för att kunna styrka att köparen i nära anslutning till leveransen har fört in varan till Norge eller Åland och betalat mervärdesskatt vid importen.

Särskilt om försäljning av motorcyklar, bilar och båtar till besökare från tredjeland

5 kap. 3 a § första stycket 8 och andra stycket ML gäller även vid försäljning av bilar, motorcyklar och båtar till fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas utanför EU.

Vid sådan försäljning anser Skatteverket att säljaren normalt ska ha en handling påstämplad av det tullkontor där varan lämnat EU för att föras ut till ett tredjeland. Om köparen är bosatt i Norge eller på Åland ska säljaren kunna visa att köparen i nära anslutning till leveransen har fört in fordonet till Norge eller Åland och enligt tullräkning eller liknande handling betalat mervärdesskatt där.

Export av motorcyklar eller bilar bör vidare anses styrkt först när en s.k. definitiv avregistrering har skett i Sverige. Transportstyrelsen gör en sådan definitiv avregistrering i vägtrafikregistret om Tullverket eller bilägaren skickar in en tullstämplad handling som visar att fordonet förts ut ur Sverige. Om inte fordonets registreringsskyltar har förstörts av Tullverket ska även skyltarna skickas in tillsammans med den tullstämplade handlingen, för att transportstyrelsen ska göra den definitiva avregistreringen.

Det finns en särskild exportbestämmelse vid omsättning av tillfälligt registrerade personbilar och motorcyklar till fysiska personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i ett land utanför EU.

Rättsfall: Försäljning av båtar till besökare från tredjeland – tillfälligt stopp i tredjeland

Kammarrätten har bedömt frågan om försäljningen i Sverige av två båtar till privatpersoner från Kanada uppfyllde förutsättningarna för att anses som export enligt 5 kap. 9 § första stycket 9 ML, i dess dåvarande lydelse (motsvaras numera av 5 kap. 3 a § första stycket 8 ML). Avsikten var att båtarna skulle seglas till Kanada för att användas där. I det aktuella fallet seglades dock båtarna till Norge för ett kort stopp (det tredjeland som låg närmast), men tullades aldrig in i Norge och seglades heller inte vidare till Kanada. Förutom det korta stoppet i Norge så var inget annat visat än att båtarna använts inom EU-området. Frågan var nu om det korta stoppet i Norge innebar att förutsättningar för export var uppfyllda. Kammarrätten ansåg att en tolkning av den aktuella bestämmelsen ska ske utifrån mervärdesskattedirektivet och de principer som uttalas av EU-domstolen i C-97/06, Navicon. Detta innebar enligt Kammarrätten att kravet på att en vara ska ha medförts vid en resa till en plats utanför EU för att omsättningen ska anses ha skett utomlands, innebär att konsumtion av varan ska äga rum utanför EU. Enligt Kammarrätten medförde inte det korta stoppet i Norge att båtarna konsumerats utanför EU. Genom det som framkommit om användningen av båtarna får konsumtionen av dessa i stället anses ha skett inom EU. Förutsättningarna för export ansågs därmed inte uppfyllda (KRNG 2009-05-15, mål nr 1649- 07).