Här beskrivs när avdrag för allmänna och särskilda skatter kan medges samt när avdrag för utländsk skatt ska återföras.
För utländsk allmän skatt på inkomst finns även bestämmelser om avräkning av utländsk skatt.
För att avdrag ska kunna medges krävs att den utländska inkomsten som skatten är hänförlig till är medtagen vid beskattningen i Sverige. Om den utländska inkomsten är undantagen från svensk beskattning enligt våra interna regler eller genom tillämpning av exemptmetoden i skatteavtal (såväl med eller utan progressionsuppräkning som alternativ exempt) medges inte avdrag (16 kap. 18 § första stycket IL).
För att avdrag ska kunna medges krävs att den utländska skatten är betald (16 kap. 18 § första stycket IL). Det innebär att även i inkomstslaget näringsverksamhet medges avdrag enligt kontantprincipen och inte enligt bokföringsmässiga grunder.
Avdrag ska alltid göras för betald utländsk särskild skatt (16 kap. 18 § första stycket IL och 16 kap. 19 § första stycket IL).
Gränsdragningen mellan vad som är en allmän skatt på inkomst och någon annan typ av skatt kan vara svår. Ibland kan ledning hämtas från hur det land som tar ut skatten själv klassificerar den. Exempelvis har kinesisk Business Tax ansetts vara en skatt på omsättning och inte en allmän skatt på inkomst (jfr KRSU 2012-02-06, mål nr 1767-1769-11). Däremot är kinesisk Business Tax en utländsk särskild skatt och avdrag kan därför medges på denna grund.
Avdrag får göras för betald utländsk allmän skatt (16 kap. 18 § första stycket IL och 16 kap. 19 § andra stycket IL). Det är frivilligt att begära avdrag och avdrag kan begäras för hela eller en del av den utländska skatten (prop. 2008/09:63 s. 34).
Obegränsat skattskyldiga personer och begränsat skattskyldiga personer med fast driftställe i Sverige har rätt till avdrag för utländsk allmän skatt (16 kap. 19 § andra stycket IL).
Det ska vara en allmän skatt på inkomst som betalats till en utländsk stat, delstat, provins eller kommun. Det kan även vara skatt på förmögenhet, som inte har karaktär av engångsskatt (16 kap. 19 § andra och tredje stycket IL).
Skatteverket anser att det danska AM-bidraget, som betalas till en utländsk stat, är en allmän skatt på inkomst och därmed avdragsgill. En förutsättning för att få avdrag är emellertid att inkomsten ska beskattas i Sverige, se ovan.
Den utländska skatten ska ha tagits ut på en inkomst som anses ha sitt ursprung i den utländska staten (16 kap. 19 § andra stycket IL). Skatteverket anser att inkomsten ska anses ha sitt ursprung i den utländska staten om en begränsat skattskyldig person hade beskattats där för inkomsten (se Skatteverkets ställningstagande Avräkning av utländsk skatt vid s.k. exitbeskattning).
Avdrag medges inte om en annan stat beskattat en person bara på grund av personens medborgarskap i den staten. Beskattning på grund av medborgarskap sker bara i de stater som tillämpar nationalitetsprincipen. Om en person blir beskattad i en stat på grund av sitt medborgarskap där måste inkomsten dessutom anses ha sin källa i den staten för att avdrag ska medges.
HFD har inte medgett avdrag för en avgift, som bedömts vara en inkomstskatt, till den statliga artistförmedlingsorganisationen Pragokoncert i före detta Tjeckoslovakien när personen som betalat avgiften hade inkomst från en anställning i Sverige. Eftersom inkomsten hade sitt ursprung i Sverige var den inte avdragsgill (RÅ 1976 ref. 147).
Avdrag medges oavsett om fråga är om preliminär skatt eller slutlig skatt. Har avdrag medgetts för preliminär skatt medges inte avdrag för motsvarande slutliga skatt.
Avdrag har medgetts med 100 000 kr för betald preliminär skatt. Den slutliga skatten fastställs till 150 000 kr. När den slutliga skatten är betald kan avdrag medges med ytterligare 50 000 kr.
Att den utländska skatten tagits ut i det andra landet i strid med gällande skatteavtal hindrar inte att avdrag kan medges om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda (prop. 2007/08:24 s. 28).
Avdrag medges inte för skatt som är hänförlig till lågbeskattade inkomster som beskattas enligt 39 a kap. IL, s.k. CFC-inkomst (16 kap. 19 § andra stycket IL).
Återbetalas den utländska allmänna eller särskilda skatten för vilken avdrag medgetts ska motsvarande del av avdraget återföras (16 kap. 18 § andra stycket IL). Återföringen ska göras det år som återbetalningen faktiskt har skett, det är således kontantprincipen som gäller även i inkomstslaget näringsverksamhet.
Om avdrag har gjorts för en del av den utländska skatten och sedan bara en viss del av den utländska skatten återbetalas framgår det varken av lagtext eller av förarbeten hur återbetalningen ska hanteras. Skatteverket anser att den skattskyldige då får välja om det är avdragen eller inte avdragen skatt som har återbetalts. Om ytterligare skatt återbetalas får ett senare val inte vara oförenligt med det första. Anger inte den skattskyldige något anser Skatteverket att det är den utländska skatt som inte dragits av som i första hand återbetalas (se Skatteverkets ställningstagande Återföring av avdrag för utländsk skatt vid återbetalning i utlandet).
Om den skattskyldige har begärt såväl avdrag som avräkning för den utländska skatten ska avdraget beaktas vid avräkningen. Dels ska man bortse från avdraget för utländsk skatt vid spärrbeloppsberäkningen, dels ska skatteeffekten av avdraget beaktas och minska det belopp som ska avräknas (2 kap. 9 § andra stycket AvrL och 2 kap. 15 § första stycket AvrL).
Eftersom avräkning görs det år den utländska inkomsten tas upp till beskattning och avdrag medges det år den utländska skatten är betald kan det inträffa att avdraget görs ett senare år än avräkningen och att avräkning redan har gjorts för hela eller del av den avdragna skatten. I en sådan situation anser Skatteverket att den skattskyldige får välja om avräkningen det tidigare året ska justeras genom omprövning eller om avdrag inte ska göras. Om den skattskyldige inte anger något av alternativen medger Skatteverket inte avdraget (se Skatteverkets ställningstagande Avdrag för utländsk skatt som redan avräknats).
I samband med fusion eller fission kan avdrag medges för en beräknad utländsk skatt s.k. fiktivt avdrag (37 kap. 30–30 a §§ IL).
Även i samband med verksamhetsavyttringar och partiella fissioner finns bestämmelser som innebär att fiktivt avdrag kan medges (38 kap. 19–20 §§ och 38 a kap. 21–22 §§ IL).