Innebörden av konkursbeslutet

Konkursboet uppkommer genom konkursbeslutet

En tingsrätts beslut om konkurs gäller omedelbart och även om beslutet överklagas (16 kap. 4 § första stycket KonkL). Genom beslutet uppkommer ett konkursbo. Med konkursbo (konkursmassa) menas all den egendom som kan tas i anspråk för att tillgodose borgenärerna. Konkursboet består därför av all egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades, eller som tillfaller gäldenären under konkursen och är utmätningsbar. Även egendom som kan tillföras boet genom återvinning ingår (3 kap. 3 § KonkL).

Konkursbo är också en beteckning för det rättssubjekt som har hand om förvaltningen av egendomen under konkursen. Konkursboet representeras av konkursförvaltaren.

Gäldenären har en upplysnings- och närvaroplikt

Konkursbeslutet innebär att gäldenären får vissa skyldigheter och restriktioner.

Gäldenären har en upplysningsplikt och ska redogöra för boet, så att konkursförvaltaren kan upprätta en bouppteckning där främst skulder och tillgångar tas upp.

Gäldenären ska också avlägga bouppteckningsed vid ett edgångssammanträde. Innan dess får gäldenären inte lämna landet utan medgivande av rätten. Även efter edgången kan gäldenären under vissa förhållanden åläggas reseförbud.

Om konkursgäldenären är en juridisk person är det styrelsen eller likvidatorn som är behöriga företrädare och som ska lämna uppgifter. Bestämmelserna är i viss utsträckning tillämpliga även på en tidigare styrelse, verkställande direktör och likvidator.

Gäldenären förlorar rådigheten över egendomen

I och med konkursbeslutet förlorar gäldenären rådigheten över den egendom som ingår i konkursboet (3 kap. 1 § KonkL). Gäldenären får därefter inte åta sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Om gäldenären efter konkursbeslutet företar en rättshandling är den inte giltig. En godtroende medkontrahent har dock ett visst skydd. En rättshandling mellan gäldenären och någon annan, som företas senast dagen efter då kungörelsen om konkurs var införd i Post- och Inrikes Tidningar är giltig, om det inte visas att den andra kände till konkursbeslutet (3 kap. 2 § KonkL). Konkursförvaltaren kan dock även i ett sådant fall begära att en överlåtelse av egendom ska gå åter. Konkursboet ska i sådant fall lämna ersättning för vad motparten har betalat och för nödvändiga eller nyttiga kostnader som motparten har haft. Konkursförvaltare ska göra en sådan begäran utan oskäligt uppehåll.

En fordran får inte längre betalas av gäldenären

Efter konkursbeslutet får gäldenären inte betala en skuld som ingår i konkursboet. Detta innebär att om staten dagen efter konkursbeslutet eller senare tar emot en betalning från gäldenären ska beloppet betalas ut till konkursboet om konkursförvaltaren begär det. Staten kan knappast hävda god tro enligt 3 kap. 2 § första stycket KonkL.

Det förekommer att betalning sker med pengar som inte kommer från konkursgäldenären. Exempelvis är det inte ovanligt att en företrädare betalar med egna medel för att undvika ett ställföreträdaransvar. Det finns inget hinder mot att ta emot en sådan betalning.

Om Arbetsförmedlingen betalar ut stöd för nystartsjobb för tid före konkursen till konkursgäldenärens skattekonto finns det inget hinder för Skatteverket att avräkna stödet mot gäldenärens skatteskulder enligt 62 kap. 11 § SFL.

Har gäldenären före konkursbeslutet gjort en skatteinbetalning avseende skatter som är förfallna till betalning, kan pengarna inte återvinnas (4 kap. 1 § KonkL).

Gäldenären är fortfarande ägare

Gäldenären har kvar både äganderätten till egendomen och sina skyldigheter som ägare, t. ex att deklarera. En fysisk person som är försatt i konkurs kan vara anställd och disponerar då i princip över sin lön och andra anställningsförmåner. Om dessa inkomster överstiger förbehållsbeloppet vid löneutmätning kan förvaltaren begära utmätning hos Kronofogden för konkursboets räkning.

Har konkursförvaltaren avstått från en tillgång (t.ex. en osäker fordran) och det flyter in pengar till följd av denna tillfaller de konkursgäldenären, inte konkursboet. Detsamma gäller om konkursförvaltaren valt att inte inträda i en skatteprocess och därmed avstått från rätten till ersättning enligt lag (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt m.m. Ersättningen ingår därmed inte som en tillgång i konkursboet (3 kap. 9 § KonkL).

När konkursförvaltaren avstår från en tillgång så kallas detta för abandonering. Högsta domstolen har slagit fast att en konkursförvaltare har rätt att först avstå egendom och därefter ändra sitt beslut (NJA 2004 s. 777). Gertrud Lennander har i ett särskilt yttrande till rättsfallet fört fram sina synpunkter på förutsättningarna för abandonering.

Förbud mot att driva näringsverksamhet

En fysisk person som är konkursgäldenär får under konkursen inte driva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (6 kap. 1 § första stycket KonkL). Konkursgäldenären får inte heller vara styrelseledamot eller verkställande direktör (8 kap. 11 och 31 §§ ABL). Om en bolagsman i ett handelsbolag har försatts i konkurs ska bolaget enligt huvudregeln träda i likvidation (2 kap. 27 § HBL).

Skulderna finns kvar

En konkurs innebär inte att skulderna bortfaller. Konkursgäldenären har efter avslutad konkurs kvar de skulder som inte har blivit betalda genom utdelning. Borgenärer som inte har fått full utdelning för sina fordringar har kvar sina resterande fordringar och kan efter konkursen kräva betalning från en fysisk person som varit i konkurs.

Efter en avslutad konkurs är en juridisk person upplöst

Juridiska personer är upplösta i och med att konkursen avslutas utan överskott. Rätten kan besluta om likvidation enligt 25 kap. 50 § ABL om

• det finns tillgångar som inte omfattas av konkursen
• talan mot bolaget väcks eller
• det av något annat skäl finns behov av en likvidationsåtgärd.

Om konkursen avslutas med ett överskott ska rätten i samband med att konkursen avslutas besluta om att bolaget ska gå i likvidation (25 kap. 51 § ABL).

En upplöst juridisk person saknar som huvudregel rättskapacitet och partshabilitet

Som huvudregel gäller att en juridisk person som upplösts genom att konkursen avslutas utan överskott saknar rättskapacitet (d.v.s. möjlighet att åta sig nya rättigheter och skyldigheter) och därmed partshabilitet (RÅ 1992 not. 29). Den som saknar partshabilitet (d.v.s. förmågan att vara part) kan inte vara part i en rättegång och det finns därför inte någon att rikta krav mot sedan konkursen avslutats. Detta innebär att Skatteverket efter upplösningen som regel inte kan fatta några betungande skattebeslut som har rättsverkan mot den juridiska personen.

Vid särskilda skäl kan undantag göras från huvudregeln

Enligt praxis har vissa undantag gjorts från denna huvudregel då det av särskilda skäl bedömts att det varit i bolagets eller dess motparts intresse att få en tvist prövad av domstol efter att bolaget lösts upp (se RÅ 1996 not. 192 och RÅ 2000 ref. 41). Undantagen har varit motiverade av rättssäkerhetsskäl med den enskildes intresse som utgångspunkt.

Det kan dock finnas särskilda skäl för undantag när det ligger i statens intresse av att få en tvistig skattefråga överprövad. En förutsättning är att det finns en pågående process om företrädaransvar. En prövning av skattefrågan har då direkt koppling till företrädaransvarsmålet, vilket är av betydande intresse för såväl staten som för den som företrädartalan avser (se Skatteverkets rättsfallskommentar Ett aktiebolag som upplösts efter konkurs har ansetts ha partshabilitet då det legat i statens intresse att få skattefrågan överprövad p.g.a. pågående mål om företrädaransvar).