OBS: Detta är utgåva 2017.1. Sidan är avslutad 2023.
OBS: Detta är utgåva 2017.1. Sidan är avslutad 2023.
För att vara en försäkringstjänst ska den vara av viss karaktär.
Omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster är undantagen från skatteplikt. Enligt 3 kap. 10 § ML menas med försäkringstjänster även tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar.
Motsvarande bestämmelse finns i artikel 135.1 a mervärdesskattedirektivet. Enligt direktivbestämmelsen ska medlemsstaterna undanta försäkrings- och återförsäkringstransaktioner från skatteplikt, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare eller försäkringsagenter.
Försäkringsföretagen tillhandahåller även ett antal andra fristående tjänster för vilka skatteplikten får bedömas från fall till fall. Det kan vara fråga om olika administrativa eller finansiella tjänster, databehandling, skadereglering m.m. Om en sådan tjänst skulle ingå som ett naturligt och underordnat led i en tillhandahållen försäkringstjänst omfattas den dock av undantaget från skatteplikt. I annat fall blir försäkringsbolaget skattskyldigt om det tillhandahåller en skattepliktig tjänst. Detta kan vara fallet då ett försäkringsbolag tillhandahåller datatjänster, arbetskraft, administrativa tjänster, m.m.
Enligt 7 kap. 2 § ML kan tillhandahållande av försäkring utgöra en bikostnad i annat tillhandahållande.
Ett försäkringsföretags omsättning av varor som övertagits i samband med skadereglering är skattepliktig enligt ML:s allmänna regler.
Vid omsättning av försäkringstjänster som är undantagna från skatteplikt kan det i vissa fall finnas rätt till återbetalning av ingående skatt (10 kap. 11 § andra stycket ML).
EU-domstolen har uttalat sig om begreppet försäkringstransaktion i artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet. Enligt domstolen definieras varken begreppet försäkringstransaktion eller försäkringsagent i mervärdesskattedirektivet.
Domstolen har gjort följande uttalanden om tolkningen av begreppet försäkringstransaktion (C-349/96, Card Protection Plan, punkterna 17–19, 22 och 36).
EU-domstolen har ansett att tillhandahållande av garanti för mekaniska fel på begagnade fordon utgör en försäkringstjänst. Undantaget är tillämpligt när garantin tillhandahålls av någon annan aktör som är självständig i förhållande till återförsäljaren av fordonet (C-584/13, Mapfre asistencia och Mapfre warranty).
Garantiåtaganden i samband med försäljning av en vara eller tjänst omfattas däremot inte av undantag från skatteplikt för försäkringar.
EU-domstolen har även ansett att ett organ som mot en fast årlig avgift förband sig att till sina medlemmar tillhandahålla prestationer i form av vägassistans i det fall haveri eller olycka inträffade utgjorde tjänster som omfattas av begreppet försäkringstransaktioner (C-13/06, kommissionen mot Grekland, punkt 14).
Skatteverket anser att avgifter till en så kallad böteskassa inte omfattas av undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster. Böteskassan erbjuder privatpersoner att betala deras eventuella böter som de kan få på grund av fortkörning, gratisåkning i kollektivtrafiken, olovlig nedladdning från internet m.m. Skatteverket anser att en så kallad böteskassa inte tillhandahåller en försäkringstjänst eftersom det inte går att identifiera någon försäkringsrisk.
I ett annat mål har EU-domstolen med hänvisning till målet C-349/96, Card Protection Plan, uttalat att en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den försäkrade personen vars risk täcks av försäkringen. Domstolen ansåg att ett försäkringsbolags åtagande att bedriva ett annat helägt försäkringsbolags verksamhet, vilket fortsatte att ingå försäkringsavtal i eget namn, inte utgjorde en försäkringstransaktion i den mening som avses i mervärdesskattedirektivet (C- 240/99, Skandia).
EU-domstolen har prövat frågan om en överlåtelse mot vederlag av ett bestånd med avtal om återförsäkring av livförsäkring utgör en transaktion enligt artikel 135.1 a i mervärdesskattedirektivet. Överlåtelsen skedde mellan ett bolag etablerat i en medlemsstat och ett försäkringsbolag etablerat i tredjeland. EU-domstolen uttalade att begreppen, försäkringstransaktioner och återförsäkringstransaktioner i artikel 135.1 a respektive artikel 59 e mervärdesskattedirektivet, inte ska definieras olika beroende på om de används i den ena eller andra bestämmelsen. EU-domstolen fann med hänvisning till bl.a. målen C-349/96, Card Protection Plan och C-240/99 Skandia att överlåtelsen inte utgjorde en transaktion enligt dessa bestämmelser (C-242/08, Swiss Re Germany Holding).
Vid tolkningen av vad som utgör försäkringstjänster som är undantaget från skatteplikt förekommer ofta gränsdragningsproblem vid bedömningen av karaktären på tjänsten. Av EU-domstolens fastställda praxis ska undantag från skatteplikt tolkas restriktivt eftersom de innebär ett avsteg från den allmänna principen att mervärdesskatt ska tas ut på varje tillhandahållande av varor och tjänster från en beskattningsbar person som sker mot ersättning. Nedanstående rättsfall och förhandsbesked är exempel på tillhandahållanden som har ansetts omfattas av undantaget från skatteplikt för försäkringstjänster och sådana som inte omfattas av undantaget.
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbeskedsärende, i likhet med Skatterättsnämnden, funnit att ett samarbete mellan ett bilföretag och ett försäkringsbolag om tillhandahållande av så kallad märkesförsäkring i samband med försäljning av bilar inte medförde att bilföretaget tillhandahöll en försäkringstjänst. I bilföretagets åtagande ingick bl.a. att marknadsföra försäkringen (RÅ 2006 not. 90).
Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked och i likhet med Skatterättsnämnden bedömt att ett åtagande att förvalta ett försäkringsbolags tillgångar inte utgjorde en från skatteplikt undantagen försäkringstjänst. I det aktuella fallet skulle sökanden bl.a. ha hand om försäkringsbolagets värdepappersportfölj och fatta investeringsbeslut som hörde samman med denna. Sökanden skulle också som en integrerad del av förvaltningen tillhandahålla så kallade back office-tjänster och vissa andra administrativa tjänster i samband med förvaltningen. Skatterättsnämnden uttalade med hänvisning till EU-domstolens praxis (bl.a. C-472/03 Artur Andersen och C-240/99 Skandia) att den omständigheten att en tjänst bidrog till ett försäkringsbolags huvudsakliga verksamhet inte i sig medför att fråga är om en försäkringstjänst. Sökanden framstod enligt nämndens mening i stället som en underleverantör av tjänster som avsåg förvaltning och administration. De tillhandahållna tjänsterna kunde därför inte hänföras till några försäkringstjänster enligt 3 kap. 10 § ML (RÅ 2009 not. 140).
Skatterättsnämnden har ansett att ett försäkringsbolags tillhandahållande av grunddata och beräkningstjänster som avsåg pensionsförpliktelser till försäkrade företag inte omfattades av undantaget (SRN 2005-03-14).
Skatterättsnämnden har prövat frågan om ett bolags verksamhet att sälja så kallade completion bonds (färdigställandegaranti) var en skattepliktig verksamhet enligt mervärdesskattelagen (ML). Verksamheten bestod i att sökanden garanterade sina kunder att en viss film som uppdraget avsåg skulle bli färdig inom en viss tid och till en viss angiven kostnad. Kunderna var filmproducenter och andra aktörer inom filmbranschen. Genom olika rapporteringssystem kunde bolaget följa inspelningen av filmen dagligen och kunde självständigt fatta beslut om åtgärder av olika slag för att uppfylla garantin. Fråga var huvudsakligen om bolaget omsatte försäkringstjänster. Skatterättsnämnden ansåg att verksamheten inte var sådan som omfattades av undantaget i 3 kap. 10 § ML. Enligt nämnden var omsättningen heller inte undantagen från skatteplikt enligt någon annan bestämmelse i ML. Skatterättsnämnden hänvisade till vad som EU-domstolens anfört i målet C-349/96, Card Protection Plan, om begreppet försäkringstransaktioner (SRN 1999-10-01).
Skatterättsnämnden har ansett att en snöförsäkring som kunden automatiskt omfattades av enligt de allmänna bokningsvillkoren inte utgjorde en sådan försäkringstjänst i den mening som avses i 3 kap. 10 § ML. Nämnden ansåg att det sökanden tillhandahöll kunden genom snöförsäkringen var ett arrangemang av viss kvalitet. Åtagandet gentemot kunden utgjorde närmast ett ansvar av garantikaraktär för snötillgången (SRN 2009-12-08, dnr 6-09/I).