Ett företag kan ha kostnader för ersättningar till anställda efter avslutad anställning. Hur dessa ersättningar ska redovisas i företagets räkenskaper beror på vilken normgivning företaget följer.
Läs om avdragsrätt för pensionskostnader vid inkomstbeskattningen.
Det finns inga regler om ersättningar till anställda efter avslutad anställning i K1-regelverken.
Läs om hur oreglerade frågor ska lösas i K1-regelverken.
Premier till en individuell pensionsförsäkring som skattemässigt är en så kallad p-försäkring ska redovisas som kostnad när pensionspremien betalas (BFNAR 2016:10 punkt 7.11). Om det finns ett åtagande på balansdagen som innebär att företaget måste betala in en pensionsförsäkringspremie efter balansdagen, ska kostnaden dock redovisas det räkenskapsår då åtagandet ingicks.
För företag som tillämpar BFNAR 2012:1 Årsredovisning och koncernredovisning (K3) gäller att ersättningar efter avslutad anställning är ersättningar till anställda som utgår efter det att anställningen avslutats, med undantag för ersättningar vid uppsägning (punkt 28.6).
Ett företag ska klassificera sina planer för ersättningar efter avslutad anställning antingen som en avgiftsbestämd plan eller som en förmånsbestämd plan (punkt 28.7). Planerna är formella eller informella arrangemang för hur företaget ska lämna ersättningar till en eller flera anställda efter det att de har avslutat sin anställning. Ersättningen omfattar t.ex. pensioner, livförsäkring och sjukvård efter avslutad anställning.
Avgiftsbestämda planer är planer för ersättningar efter avslutad anställning enligt vilka ett företag betalar fastställda avgifter till ett annat företag, och inte själva har någon legal eller informell förpliktelse att betala något ytterligare, även om det andra företaget inte kan uppfylla sitt åtagande. Storleken på den anställdes ersättningar efter avslutad anställning är beroende av de avgifter företaget har betalat och av den kapitalavkastning som avgifterna ger. Vid avgiftsbestämda planer upphör företagets förpliktelse när premien betalas (punkt 28.8 med tillhörande kommentar).
Förmånsbestämda planer är andra planer än avgiftsbestämda planer för ersättningar efter avslutad anställning. Vid förmånsbestämda planer har företaget en förpliktelse att lämna de överenskomna ersättningarna till nuvarande och tidigare anställda. Företaget bär i allt väsentligt dels risken att ersättningarna kommer att kosta mer än förväntat (aktuariell risk), dels risken att avkastningen på tillgångarna avviker från förväntningarna (investeringsrisk). Det föreligger en investeringsrisk även om tillgångarna är överförda till ett annat företag, t.ex. en pensionsstiftelse (punkt 28.9 med tillhörande kommentar).
Avgifter för avgiftsbestämda planer ska redovisas som
Ett företag ska enligt punkt 28.14 välja att redovisa förmånsbestämda planer enligt någon av alternativen nedan:
Den valda principen ska tillämpas konsekvent.
Någon avkastningsskatt får inte ingå i pensionsskulden för förmånsbestämda planer (punkt 28.15).
Ett företag som har valt att tillämpa punkterna 57–131 i IAS 19, ska redovisa sådana belopp som enligt IAS 19 ska redovisas i övrigt totalresultat mot eget kapital (punkt 28.16).
I juridisk person ska en avsättning som avser pensionförpliktelser enligt en förmånsbestämd plan endast återföras om återföringen inte står i strid med lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (punkt 28.31).
I de fall en pensionspremie betalas, ska planen redovisas som en avgiftsbestämd plan, även om planen är en förmånsbestämd plan (punkt 28.18).
För pensionsförpliktelser som är tryggade genom en överföring av medel till en pensionsstiftelse ska en avsättning redovisas endast om stiftelsens förmögenhet är värderad till marknadsvärde och understiger förpliktelsen. Om stiftelsens förmögenhet överstiger förpliktelsen får någon tillgång inte redovisas (punkt 28.19).
Företag som finansierar en förmånsbestämd plan i egen regi och som erhåller en beloppsuppgift om pensionsskuldens storlek från ett oberoende företag, ska redovisa pensionsskulden enligt den erhållna uppgiften (punkt 28.21).
Förenklingsreglerna i punkt 28.18-28.21 får tillämpas i juridisk person, även om företaget tillämpar punkterna 57–131 i IAS 19 i koncernredovisningen (punkt 28.32).
Företag som tillämpar internationella redovisningsregler ska tillämpa IAS 19 Ersättningar till anställda, om inte RFR 2 anger annat. Det finns undantag i RFR 2 för redovisning av förmånsbestämda planer. I övrigt ska IAS 19 följas.
Av RFR 2 framgår det att det är en förutsättning för skattemässig avdragsrätt att man tillämpar tryggandelagens bestämmelser. Reglerna i IAS 19 om förmånsbestämda planer behöver därför inte tillämpas i juridisk person. I stället får förenklingsregeln i punkt 2 tillämpas (RFR 2 IAS 19 punkt 1).
Ett företag som tillämpar förenklingsregeln ska enligt RFR 2 IAS 19 punkt 2 redovisa sina förmånsbestämda pensionsplaner enligt nedan.
När ett företag redovisar en avgiftsbestämd plan utgör företagets förpliktelse för varje period de belopp som företaget ska bidra med för den aktuella perioden. Det krävs därför inga aktuariella antaganden (svårbedömda faktorer) för att beräkna förpliktelsen eller kostnaden. Förpliktelserna beräknas utan diskontering om de förväntas regleras helt inom tolv månader efter utgången av den rapportperiod då de anställda utför tjänsterna (IAS 19 punkt 50).
När en anställd har utfört tjänster åt företaget under en period ska företaget redovisa de avgifter som ska betalas till en avgiftsbestämd plan i utbyte mot dessa tjänster enligt nedan.
När avgifter till en avgiftsbestämd plan inte i sin helhet förväntas regleras inom tolv månader efter utgången av den rapportperiod då de anställda utför tjänsterna, ska avgifterna diskonteras (IAS 19 punkt 52). Räntesatsen ska fastställas genom en hänvisning till den marknadsmässiga avkastningen på förstklassiga företagsobligationer vid rapportperiodens slut (IAS 19 punkt 83).
Det finns inga särskilda regler i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd för hur ersättningar efter en avslutad anställning ska redovisas. Huvudregeln i föreskrifterna är att instituten och försäkringsföretagen ska följa de internationella redovisningsstandarderna om de är förenliga med ÅRKL respektive ÅRFL. Ett institut behöver inte tillämpa en regel i godkända internationella redovisningsstandarder om det i stället tillämpar motsvarande regel i RFR 2 Redovisning för juridiska personer. En redogörelse för dessa regler finns under Företag som följer internationella redovisningsregler, se ovan.