Grov oaktsamhet

Hur kan man definiera grov oaktsamhet?

De subjektiva rekvisiten uppsåt och grov oaktsamhet har ansetts ha samma innehåll när det gäller företrädarens solidariska betalningsskyldighet och straffansvar (prop. 2002/03:128 s. 25). Vid tillämpningen av skattebrottslagen har begreppet grov oaktsamhet reserverats för mer klandervärda utslag av försummelse eller nonchalans (prop. 1971:10 s. 232 f.). Grov oaktsamhet borde föreligga först om företrädaren har slarvat i högre grad vid upprättandet av deklarationen eller annan handling eller har visat uppenbar likgiltighet för att sätta sig in i de beskattningsregler som ska tillämpas (prop. 1971:10 s. 256).

Bedömningen bygger på praxis

Om en företrädare för en juridisk person uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har gjort skatteavdrag med rätt belopp eller anmälan om F-skatt enligt 10 kap. 14 § SFL, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala det belopp som den juridiska personen har gjorts ansvarig för (59 kap. 12 § SFL). Detta gäller också om företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte har betalat skatt eller avgift (59 kap. 13 § SFL).

Det innebär att enbart ett konstaterande av objektiva förhållanden inte räcker för att grov oaktsamhet ska anses föreligga, såsom att skatten inte betalats på förfallodagen och att verksamma åtgärder inte vidtagits. Förhållandena i det enskilda fallet ska bedömas. Vid prövningen måste man bl.a. väga in vilka handlingsalternativ som företrädaren har haft att tillgå liksom dennes skäl att vidta eller avstå från vissa åtgärder (prop. 2002/03:128 s. 51 och HFD 2016 ref. 60). På samma sätt som när det gäller uppsåt finns inget exakt svar på när företrädaren kan anses ha varit grovt oaktsam. För att få klarhet i vilka fall som omfattas behöver man gå tillbaka till den omfattande domstolspraxis som finns på området.

Typiska fall av grov oaktsamhet

Företrädaren har handlat grovt oaktsamt om hen har fortsatt verksamheten trots att hen har insett eller borde ha insett att det inte skulle finnas pengar att betala skatt eller avgift med på förfallodagen. Det är företrädarens ansvar att fortlöpande följa upp och kontrollera den ekonomiska ställningen i bolaget. Om den juridiska personen råkat ut för betalningssvårigheter och företrädaren fortsätter verksamheten trots att fortsatt drift kan innebära en påtaglig risk för att bolaget inte ska kunna fullgöra sina betalningar har företrädaren handlat grovt oaktsamt (NJA 1969 s. 326, NJA 1971 b 27, NJA 1974 s. 423 och RÅ 2007 ref. 48).