I internationella förhållanden kan olika regelverk styra rätten till pensionsgrundande inkomst.
Arbete som fysiskt utförs i Sverige ger rätt till PGI (6 kap. SFB).
Även arbete som fysiskt utförts i andra länder kan i vissa fall ge rätt till PGI. Den som som arbetar utomlands för en arbetsgivare med verksamhet i Sverige ska anses arbeta i Sverige om arbetstagaren är utsänd av arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år (6 kap. 4 § SFB).
Den som omfattas av EU-förordning 883/04 ska bara tillhör bara ett lands socialförsäkring åt gången. Det innebära att den som omfattas av EU-förordningen och tillhör svensk socialförsäkring har rätt till PGI även för arbete som fysiskt utförts i andra länder.
Om en i Sverige bosatt person samtidigt arbetat i två eller flera EES-länder eller Schweiz saknar A1-intyg ska Skatteverket i vissa fall ändå tillgodoräkna PGI på sådana inkomster.
Sverige har också ingått ett tjugotal konventioner om social trygghet med andra stater. Den som enligt en konvention omfattas av svensk socialförsäkring har rätt till PGI för inkomst av arbete som utförts i annat land.
Arbete som inte utförts fysiskt i Sverige ger inte rätt till PGI (6 kap. SFB).
I vissa fall har man inte heller rätt till PGI för arbete som fysiskt har utförts i Sverige. Den som som arbetar i Sverige för en arbetsgivare med verksamhet i utlandet ska inte anses arbeta i Sverige om arbetstagaren är utsänd av den utländska arbetsgivaren och arbetet kan antas vara längst ett år (6 kap. 4 § SFB).
Den som omfattas av EU-förordning 883/04 och inte tillhör svensk socialförsäkring har inte rätt till PGI för inkomster av arbete som fysiskt utförts i Sverige. Inte heller den som utför arbete i Sverige men enligt en konvention omfattas av ett annat lands socialförsäkring har rätt till PGI.
Reglerna för skyldigheten att betala socialavgifter är desamma som reglerna för rätten till PGI i internationella förhållanden. Läs mer om socialavgifter i internationella sammanhang.