För en innehavare av ett pensionssparkonto (IPS) beräknas underlaget för avkastningsskatt i två steg. Först beräknas ett kapitalunderlag och därefter ett skatteunderlag (3 § AvPL).
Begreppet beskattningsår i avkastningsskattelagen har samma innebörd som i inkomstskattelagen (12 § AvPL). Det är pensionssparinstitutet som beräknar och redovisar avkastningsskatten för ett pensionssparkonto. Med beskattningsår avses därför pensionssparinstitutets beskattningsår (10 § andra stycket AvPL). För ett pensionssparinstitut innebär det att beskattningsåret för avkastningsskatt alltid är detsamma som räkenskapsåret (1 kap. 15 § första stycket IL).
Kapitalunderlaget beräknas som värdet av tillgångarna på pensionssparkontot vid ingången av beskattningsåret minskat med obetald avkastningsskatt för pensionssparkontot (3 a § femte stycket AvPL). Vilka tillgångar som kan finns på ett pensionssparkonto beror på vilka sparformer som kontohavaren beslutat att spara i.
Tillgångarna ska som huvudregel värderas till marknadsvärdet (5 § andra meningen AvPL). Noterade värdepapper ska normalt värderas till det noterade värdet (7 § AvPL).
Skatteunderlaget är en schablonmässig avkastning på kapitalunderlaget (prop. 1992/93:187 s. 162). Skatteunderlaget beräknas genom att multiplicera kapitalunderlaget med den genomsnittliga statslåneräntan kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret. Fr.o.m. 2017 gäller att skatteunderlaget som lägst ska beräknas till 0,5 procent av kapitalunderlaget. Det innebär att om den genomsnittliga statslåneräntan är lägre än 0,5 procent ska skatteunderlaget i stället beräknas till 0,5 procent av kapitalunderlaget (3 d § första stycket AvPL).
Skatteunderlaget avrundas nedåt till ett helt hundratal kronor (3 d § fjärde stycket AvPL).