OBS: Detta är utgåva 2017.1. Sidan är avslutad 2017.
Skatteverket kan besluta om betalningsansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts så länge som mottagarens skatteskulder, som uppkommit under beskattningsåret, inte har preskriberats. De belopp som utbetalaren betalar med anledning av beslutet kan utbetalaren kräva av mottagaren av ersättningen.
Ett beslut om betalningsansvar när anmälan om F-skatt inte har gjorts får inte fattas om statens fordran mot den som har tagit emot ersättningen har preskriberats (59 kap. 7 § andra stycket SFL).
Statens fordran på mottagaren utgörs av de obetalda skatter och avgifter som uppkommit vid avstämningar på mottagarens skattekonto under beskattningsåret (prop. 2011/12:165 s. 1002). Detta innebär att Skattverket kan fatta beslut enligt 59 kap. 7 § SFL så länge dessa skatter och avgifter inte har preskriberats. Skatter och avgifter som påförts enligt SFL preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då de lämnades för indrivning (3 § tredje stycket SPL).
En utbetalare som har betalat skatt eller avgift enligt 59 kap. 7 § SFL har rätt att kräva mottagaren på beloppet (59 kap. 9 § SFL). En regressfordran får drivas in på samma sätt som för skatt (59 kap. 26 § SFL).
Utbetalarens regressrätt omfattar även den situationen att någon annan än mottagaren utfört arbetet och mottagaren inte gjort skatteavdrag med rätt belopp från ersättningen till den som utfört arbetet. Utbetalaren har då rätt att kräva utföraren på den del av beloppet som avser skatteavdrag (59 kap. 9 § andra stycket SFL). Utbetalaren kan bara vända sig till den som har utfört arbetet med krav i samma utsträckning som utföraren har tillgodoräknats utbetalarens betalning av ansvarsbeloppet. Ett sådant regresskrav kommer med andra ord att avse den del av utbetalarens betalning (skatteavdraget) som har krediterats skattekontot för den som har utfört arbetet (prop. 2010/11:165 s. 1003).