OBS: Detta är utgåva 2017.2. Sidan är avslutad 2023.
Den som är skattskyldig har rätt att göra avdrag för ingående skatt på import av en vara för en verksamhet som medför skattskyldighet. Motsvarande gäller för den som har rätt till återbetalning av mervärdesskatt enligt 10 kap. ML. Samma begränsningar i avdragsrätten gäller för importmoms som för mervärdesskatt på inköp inom landet, se Rätt till återbetalning.
Det kan även finnas rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt för utländsk leverantörs räkning.
Här kan du läsa vidare om vad som gäller för beskattning vid import.
En speditör som för en kunds räkning gör ett utlägg för ingående skatt i samband med import har inte avdragsrätt för ett sådant belopp eftersom det inte är fråga om skatt på ett inköp i speditörens verksamhet. Ibland kan det i stället finnas återbetalningsrätt hos speditörens uppdragsgivare, exempelvis om importen gjorts av en utländsk beskattningsbar person som inte är registrerad för mervärdesskatt i Sverige.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att auktionsförrättare inte har rätt till avdrag för importmoms som auktionsförrättaren betalt vid importen för en vara, som förrättaren sålt på auktion för annans räkning. Avdragsrätt ansågs inte finnas med motiveringen att importmomsen inte har koppling till den skattepliktiga förmedlingsverksamheten (RÅ 1988 ref. 144).
Skatteverket anser att rätt till avdrag eller återbetalning finns för den ingående skatten för importen under förutsättning att varorna importeras uteslutande för att repareras här i landet, för att sedan sändas tillbaka till tredjeland. Skatten på importen av varorna anses då ha koppling till reparationsverksamheten. Motsvarande bedömning som sker av avdrags- och återbetalningsrätten vid import för utförande av reparationstjänster kan göras även för import för utförande av övriga tjänster som består av arbete på lös egendom.
Skatterättsnämnden har ansett att återbetalningsrätt för importmoms fanns för ett företag som importerade varor för reparation. Som förutsättning i ärendet gällde att företaget var skyldigt att betala mervärdesskatt till Tullverket på grund av import av varor för att företaget i sin reparationsverksamhet skulle utföra vissa reparationer och därefter skicka varorna tillbaka till kunden. Skatterättsnämnden ansåg att importen av varorna under de angivna förutsättningarna var grundläggande för reparationsverksamheten och en förutsättning för att den skulle kunna bedrivas. Vid en tolkning utifrån allmänt språkbruk kunde de importerade varorna anses använda i företagets reparationsverksamhet. Den ingående skatten vid importen ansågs ha ett direkt och omedelbart samband med de genom export omsatta reparationstjänsterna. Skatterättsnämnden ansåg därför att företaget hade rätt till återbetalning av den ingående skatten för importen av varorna (SRN 2011-03-03, dnr 35-08/I).
Ett bolag ansågs som importör av Tullverket och påfördes därför mervärdesskatt för tre importer av olja. Bolaget bedrev en mervärdesskattepliktig lagringsverksamhet. Frågan i målet var om de oljeprodukter som importerats kunde anses använda i bolagets verksamhet. Det var ostridigt att bolaget vid tidpunkten för importerna inte ägde oljeprodukterna. Kammarrätten ansåg att omständigheterna i målet skiljde sig från omständigheterna i SRN 2011-03-03, dnr 35-08/I (se ovan). Det fanns inget i avtalet mellan ägaren till oljan och bolaget som angav att de åtgärder som vidtogs under lagringen var avsedda att förändra eller förbättra oljans egenskaper. Bolaget kunde således inte anses förfoga över eller påverka varorna på motsvarande sätt som i förhandsbeskedet. Syftet med åtgärderna föreföll snarare vara att vårda produkterna, bibehålla kvaliteten och säkerställa att de inte försämrades under lagringstiden. Enligt kammarrätten kunde inte denna hantering anses tillföra något mervärde som inte redan fanns vid importen. Importerna kan därför inte anses ha varit grundläggande för bolagets lagringsverksamhet eller en förutsättning att verksamheten skulle kunna bedrivas på ett liknande sätt som i förhandsbeskedet. Enligt kammarrättens bedömning kunde den importerade oljan därför inte anses använd i bolagets verksamhet och därmed förelåg inte rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt (KRNS 2015-11-11, mål nr 7678-14).
I fråga om import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, d.v.s. inköp från tredjeland, finns ingen beloppsgräns för beskattningen. En sådan beloppsgräns om 300 000 kronor gäller annars enligt 1 kap. 2a § ML (se Skattskyldighetens omfattning). Import ska alltså beskattas oavsett värde och oavsett vem som importerar. Skatt tas vid import ut med 12 procent av beskattningsunderlaget, se Skattesats 12 %. Det är Tullverket som gör bedömningen om en vara ska klassificeras som konstverk, samlarföremål eller antikvitet, se mer om det under vinstmarginalbeskattning för begagnade varor.
En återförsäljare som importerar konstverk, samlarföremål och antikviteter ska redovisa mervärdesskatten i sin mervärdesskattedeklaration. Motsvarande avdrag för ingående skatt får inte göras om återförsäljaren begärt att få tillämpa vinstmarginalbeskattning för omsättningen och Skatteverket beslutat om det (9 a kap. 13 § ML). Den ingående skatten får dock inräknas i inköpspriset vid beräkning av vinstmarginalen (9 a kap. 9 § tredje stycket ML).
En återförsäljare får tillämpa ML:s allmänna bestämmelser trots att bestämmelserna om VMB gäller (9 a kap. 3 § ML). Detta gäller också i de fall återförsäljaren begärt att få tillämpa VMB och Skatteverket beslutat om detta enligt 9 a kap. 2 § ML. Om en återförsäljare som har fått ett sådant beslut väljer att tillämpa de allmänna bestämmelserna i ML finns avdragsrätt för den ingående mervärdesskatten. Avdragsrätten inträder i dessa fall först i den redovisningsperiod under vilken varorna omsätts av återförsäljaren (9 a kap. 14 § ML).