Motion och annan friskvård

Motion och annan friskvård

Nuvarande regler om skattefri motion och annan friskvård är anpassade till dagens sätt att utöva motion. Motionsutövning i form av t.ex. styrketräning och konditionsträning sker ofta på särskilda motionsanläggningar. Arbetsgivaren kan erbjuda sin personal motionsaktiviteter av enklare slag och mindre värde vid motionsanläggningar som ligger skilt från arbetsplatsen.

Skatteverket anser däremot att arbetsgivare bara i undantagsfall kan skattefritt tillhandahålla utrustning eller webbtjänster för motion eller annan friskvård i den anställdas bostad.

Skatteverket anser att om arbetsgivaren ersätter den anställda för kostnader för motion och friskvård som inte är av enklare slag eller mindre värde är ersättningen skattepliktig. Detta gäller oavsett om arbetsgivaren ersatt den anställda för hela eller del av kostnaden.

Den anställda kan själv betala motionsavgiften, och mot kvitto få ersättning från arbetsgivaren för sitt utlägg. Arbetsgivaren kan ersätta en anställds utlägg vare sig det avser årskort, klippkort, enkelbiljetter eller elektroniska varianter av dessa, utan att skattefriheten påverkas. Detta under förutsättning att betalningen är för förmåner som uppfyller kriterierna för skattefri motions- eller friskvårdsaktivitet

Motion med friskvårdscheckar och friskvårdskuponger

Skatteverket anser att en arbetsgivare kan ge personalen möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård genom att ge den anställda s.k. friskvårdscheckar, friskvårdskuponger eller liknande bevis som ger tillträde till en motions- eller friskvårdsanläggning. Det får inte vara fråga om ospecificerade kuponger som i praktiken innebär ett betalningsmedel. Ett system med friskvårdscheckar eller friskvårdskuponger får användas under förutsättning att det är utformat på ett sådant sätt att arbetsgivaren har full insyn över vilket slag av aktivitet som respektive check eller kupong kan användas till av den anställda. Det ska också finnas en möjlighet för arbetsgivaren att följa upp hur de har använts.

Förmånen ska gälla hela personalen

Erbjudande om motion ska rikta sig till företagets hela personal. Med hela personalen avses samtliga anställda i aktiv tjänst oavsett anställningsvillkor. Det innebär att förmånen blir skattepliktig, om den utformas på ett sådant sätt att den i praktiken begränsar sig till en liten grupp anställda. Skattefriheten påverkas dock inte av om arbetsgivaren inte erbjuder t.ex. tjänstlediga, studielediga, föräldralediga eller långtidssjukskrivna de aktuella förmånerna. Formerna för hur motionen kommer de anställda till del är däremot normalt av underordnad betydelse. Exempelvis kan man tänka sig särskilda arrangemang för tillfälligt anställda, t.ex. i form av klippkort (prop. 2002/03:123 s. 15). Det kan finnas skäl att medge särlösningar för någon med en funktionsnedsättning, som t.ex. innebär att personen kan utöva sin friskvård i bostaden.

Huvudregeln är att alla anställda ska få samma förmån även värdemässigt. En arbetsgivare bör dock i vissa fall kunna erbjuda en begränsad förmån eller ett reducerat friskvårdsbidrag. Det kan som exempel gälla anställda som enbart arbetar tillfälligt eller sporadiskt som timanställda, eller i övrigt har en arbetstid som motsvarar 10–20 procent deltid.

Friskvårdsaktiviteter som omfattas av skattefriheten

Skattefriheten omfattar endast motion eller annan friskvård av mindre värde och enklare slag. Hit räknas t.ex. gymnastik, styrketräning, spinning, olika former av dans, bowling, bangolf och racketsporter som bordtennis, tennis eller squash.

Till det skattefria området räknas också vanliga lagidrotter som t.ex. volleyboll, fotboll, handboll, bandy och ishockey.

Andra former för utövande av friskvård är t.ex. tai chi, qigong, olika former av yoga – även graviditetsyoga, information om stresshantering och s.k. kontorsmassage (prop. 2002/03:123 s.14-15).

Skatteverket anser att det i begreppet kontorsmassage ryms olika behandlingar som är avstressande eller som syftar till att förebygga och motverka ömhet och stelhet i exempelvis axlar, armar, nacke eller rygg som kan uppkomma i samband med ensidigt arbete. Förutom vanlig kroppsmassage kan exempelvis nämnas akupressur, akupunktur, kinesiologi, osteopati, zonterapi, rosenterapi, ljusterapi, homeopati och floating rest. Hit räknas även Feldenkraispedagogiken. Till samma kategori hör fotmassage som inte innefattar medicinsk behandling eller pedikyr.

Tillgång till bastu och solarium räknas också till sådan friskvård av enklare slag som omfattas av skattefriheten. Kostrådgivning omfattas av skattefriheten även om den innehåller ett visst mått av individuell rådgivning, liksom kurser om rökavvänjning. Skattefriheten bör dock inte gälla för nikotinprodukter som kursdeltagarna använder under kurstiden och därefter.

Tillträde till frilufts- och strövområden för joggning, stavgång eller vanliga promenader kan också ses som skattefri friskvård, även om sådana områden sällan är avgiftsbelagda.

Som friskvård kan även erbjudas profylaxkurser för blivande föräldrar.

Undantagna friskvårdsaktiviteter

Vissa aktiviteter omfattas inte av skattefriheten. Det gäller sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning, som t.ex. golf, segling, ridning och utförsåkning på skidor (jfr prop. 2002/03:123 och SkU 1987/88:8 s.42).

Till denna kategori kan även hänföras snowboardåkning, vattenskidåkning, samt fritidsaktiviteter som mer har karaktär av hobby- och naturupplevelser, såsom exempelvis bergsbestigning, drakflygning, sportdykning, forsränning, kanot- och kajakpaddling, surfning m.m. Sådana fritidsaktiviteter omfattas inte heller av skattefriheten.

Subvention av aktiviteter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning omfattas inte av skattefriheten. Exempel på detta är pistolskytte, agility, bridge, schack och körsång (körsång på arbetsplatsen kan dock räknas som en vanlig personalvårdsförmån).

Idrottsutrustning

En förmån som innebär att arbetsgivaren lånar ut idrottsredskap eller annan utrustning av mindre värde och enklare slag, t.ex. gångstavar, är skattefri för den anställda.

Om arbetsgivaren lånar ut dyrbarare idrottsredskap som den anställda dessutom kan ta med hem till bostaden uppkommer en skattepliktig förmån.

Klädutrustning av mindre värde och enklare slag, som t.ex. t-shirtar och enklare träningsoveraller, som är försedd med arbetsgivarens reklamtryck bör anses som en skattefri förmån (SKV A 2016:33).

Om arbetsgivaren däremot bekostar dyrbarare klädutrustning eller träningsskor är förmånen skattepliktig.

Skatteverket anser att förmån av fri träningsutrustning kan vara skattefri såsom en förmån av begränsat värde för vissa yrkeskategorier, där krav ställs på att den anställda genom träning på arbetstid håller sig i fysiskt trim för att klara av fysiskt krävande arbete . Så är t.ex. fallet inom Försvarsmakten, Räddningstjänsten och Polisen. Skattefriheten gäller för utrustning som är anpassad till den bedrivna verksamheten, t.ex. särskilda träningsskor, under förutsättning att förmånen har ett mindre värde för den anställda.

Entréavgifter, startavgifter och medlemsavgifter

Entréavgifter till idrottsevenemang är skattepliktiga förmåner om arbetsgivaren betalar dem.

Om arbetsgivaren betalar personliga startavgifter i tävlingar är förmånen skattepliktig för den anställda.

Skatteverket anser däremot att om arbetsgivaren betalar avgifter för anmälan av lag till tävlingar uppkommer ingen skattepliktig förmån för dem som deltar. Om arbetsgivaren har gjort en gruppanmälan till en motionstävling kan denna godtas även om evenemanget saknar en särskild tävlingsklass för lag. Förutsättningen är dock att motionen är av enklare slag (löpning, cykling, längdskidåkning m.m.) och att erbjudandet om deltagande riktar sig till alla anställda.

Skatteverket anser vidare att om arbetsgivaren betalar en anställds medlemsavgift i en idrottsförening eller liknande uppkommer en skattepliktig förmån för den anställda.