För vilka finansiella konton ska kontrolluppgift lämnas?

Kontrolluppgiftsskyldighet

Kontrolluppgifter ska lämnas om sådana rapporteringspliktiga konton som avses i 2 kap 20 § IDKAL (22 b kap 2 § SFL). Det framgår av IDKAL att samtliga finansiella konton som innehas av personer med hemvist i något annat land ska anses vara rapporteringspliktiga. Detsamma gäller för vissa enheter som personer med hemvist i något annat land har bestämmande inflytande över.

I lagtexten i SFL och IDKAL används uttrycket ”annan stat eller jurisdiktion”. Med det menas en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA (2 kap. 22 § IDKAL). I stället för begreppet ”annan stat eller jurisdiktion” används här begreppet ”annat land”.

Vad är ett finansiellt konto?

Ett finansiellt konto är ett konto som finns hos ett finansiellt institut. Ett finansiellt konto kan vara många olika sorters konton, försäkringsavtal och andelar i eget kapital i t.ex. juridiska personer.

Med finansiella konton avses:

• inlåningskonton
• depåkonton
• försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som tecknas eller förvaltas av ett finansiellt institut
• andel i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut

Ett konto ska inte anses vara ett finansiellt konto om det är undantaget för rapporteringsplikt enligt bestämmelserna i 3 kap. IDKL (2 kap. 11 § IDKAL).

Inlåningskonton

Inlåningskonton är t.ex. lönekonton, sparkonton, företagskonton och kapitalkonton som ett finansiellt institut tillhandahåller inom ramen för dess normala verksamhet som kreditinstitut. Även konton som har dokumenterats med inlåningsbevis, sparbevis eller liknande är inlåningskonton. Ett belopp som ett försäkringsföretag förvaltar är också ett inlåningskonto om det finns ett avtal om garanterad investering eller liknande, som är föremål för utbetalning eller tillgodoräknande av ränta (2 kap. 11 § första stycket 1 IDKAL). Kontot behöver inte vara ett konto som genererar någon ränta.

Ett inlåningskonto ska i allmänhet anses finnas hos det finansiella institut som är skyldigt att göra betalningar från kontot (prop. 2015/16:29 s. 171).

Depåkonton

Ett depåkonto är ett annat konto än ett försäkrings- eller livränteavtal och som innehåller finansiella instrument eller investeringsavtal. Det finansiella institutet ska föra kontot till förmån för någon annan. Kontot kan t.ex. innehålla aktier eller andra andelar i företag, obligationer, skuldebrev, swap-avtal, optioner, terminer eller andra derivat även så kallade OTC-avtal, samt försäkrings- eller livränteavtal. Exempel på depåkonton är förutom de konton som normalt kallas för depåkonton även investeringssparkonton, värdepapperskonton (VP-konton) och servicekonton.

Om OTC-avtal inte förvaras på ett depåkonto bör de räknas som ett eget finansiellt konto som det ska lämnas kontrolluppgift för.

Andel i eget kapital eller skulder

Andelar i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut delas upp i två olika typer av finansiella konton. Dels sådana som uppfyller kravet på att vara en investeringsenhet enligt 2 kap. 9 § IDKAL och dels sådana andelar i finansiella institut som inte är investeringsenheter.

Andelar i en investeringsenhet

Ett finansiellt konto hos en investeringsenhet är en andel i eget kapital eller skulder hos ett finansiellt institut enligt 2 kap. 9 § IDKAL. En investeringsenhet är ett finansiellt institut som i sin näringsverksamhet bedriver en eller flera av följande verksamheter för sina kunders räkning:

• handel med överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, valuta, råvarufutures eller valuta-, ränte-, eller indexinstrument
• individuell eller kollektiv portföljsförvaltning
• annan verksamhet som innebär att de investerar, administrerar eller förvaltar pengar eller andra medel.

Detsamma gäller om det är någon annan enhet som förvaltar det finansiella institutet om den enheten i sin näringsverksamhet bedriver någon av ovanstående verksamheter.

Exempel på andelar i eget kapital eller skulder som kan omfattas av detta är andelar i aktiebolag, handelsbolag, värdepappersfonder, specialfonder och riskkapitalbolag. Hos en värdepappersfond eller en specialfond är det personens andel i fonden som är det finansiella kontot och andelsägaren är kontohavaren.

Andelar i en marknadsnoterad investeringsenhet

Det är skillnader i skrivningarna av FATCA och CRS/DAC2 lagstiftningarna när det gäller om andelar i en investeringsenhet som är föremål för handel på en etablerad värdepappersmarknad, är att se som finansiella konton eller ej. I FATCA-lagstiftningen är dessa direkt undantagna från definitionen av ett finansiellt konto medan de inte är det enligt IDKAL. Marknadsnoterade investeringsenheter är därför, enligt definitionerna i IDKAL att se som rapporteringsskyldiga finansiella institut med finansiella konton.

Andelar i eget kapital eller skulder i en investeringsenhet som är föremål för regelmässig handel på en etablerad värdepappersmarknad är däremot inte att se som förvarade hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet enligt Skatteverkets uppfattning. Det är istället den som förvarar värdepapperna på t.ex. en depå som ska rapportera tillgångarna. Det här framgår bland annat av "The CRS implementation handbook" sid 90.

Andelar i andra finansiella institut

Även andelar i eget kapital eller skulder i ett finansiellt institut som inte är en investeringsenhet enligt 2 kap. 9 § IDKAL, kan vara ett finansiellt konto. Detta gäller om syftet med valet av andelstypen har varit att undvika att andelen ska anses vara ett rapporteringspliktigt konto enligt IDKAL (2 kap. 11 § 4 IDKAL).

Exempel på andelar i eget kapital eller skulder som kan omfattas av detta är andelar i ett aktiebolag som inte är ett avstämningsbolag, handelsbolag och riskkapitalbolag. Rapportering undviks inte om andelen finns på ett depåkonto som är ett rapporteringspliktigt konto. Om andelen rapporteras på grund av att den finns på ett depåkonto ska den inte anses vara ett finansiellt konto enligt denna bestämmelse. Bestämmelsen anger den enda situationen då en andel i eget kapital eller skulder i ett annat finansiellt institut än en investeringsenhet i sig kan utgöra ett rapporteringspliktigt konto.

Försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal

Om ett finansiellt institut tecknar eller förvaltar ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal är avtalet ett finansiellt konto (2 kap. 11 § första stycket 5 IDKAL). Vissa försäkringsavtal med kontantvärde och livränteavtal är dock undantagna som finansiella konton. Ett försäkringsavtal definieras som ett annat avtal än ett livränteavtal där försäkringsgivaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen i samband med en specifik oviss händelse. Händelserna omfattar dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada (2 kap. 22 § IDKAL och prop. 2015/16:29 s. 102 och 178). För att ett försäkringsavtal ska vara ett finansiellt konto måste det ha ett kontantvärde. Kontantvärdet är det högsta av det belopp som försäkringstagaren har rätt att få vid återköp eller uppsägning av försäkringsavtalet eller det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet (2 kap. 15 § IDKAL och prop. 2015/16:29 s. 172). I kontantvärdet ska dock inte ingå vissa i lagtexten uppräknade belopp som betalas i enlighet med försäkringsavtalet.

Ett livränteavtal är ett avtal där utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms efter den förväntade livslängden för en eller flera personer. Ett livränteavtal är även ett avtal som betraktas som ett livränteavtal enligt lagstiftningen, föreskrifterna eller praxis i den stat där avtalet slöts under förutsättning att utfärdaren har förbundit sig att göra utbetalningar under ett visst antal år (2 kap. 22 § IDKAL).

Exempel på finansiella konton som är livränteavtal är försäkringar avseende ålderspension som tecknas som kapitalförsäkringar. Exempel på försäkringsavtal med kontantvärde är återköpsbara dödsfallsförsäkringar som betalas ut i form av engångsbelopp eller i rater.

Konton som inte är finansiella konton

Vissa konton har undantagits från definitionen av finansiella konton (3 kap. 2 § IDKAL). Detta innebär att de inte behöver granskas enligt bestämmelserna i IDKAL och de behöver inte heller rapporteras enligt bestämmelserna i SFL. De konton som inte är finansiella konton är:

• pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
• vissa temporära dödsfallsförsäkringar
• konton som innehas av dödsbon
• spärrade konton
• kvalificerade kreditkortskonton

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

För att en pensionsförsäkring eller ett pensionssparkonto ska vara undantagna från att vara ett finansiellt konto måste

• försäkringen eller sparkontot uppfylla kraven i inkomstskattelagen
• försäkringen ha tecknats och förvaltas i Sverige.

Att pensionssparkontot ska föras av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige framgår av 58 kap. 22 § IL.

Undantaget omfattar inte försäkringar som avser s.k. kapitalpension eftersom dessa försäkringar klassificeras som kapitalförsäkring enligt inkomstskattelagen.

Temporär dödsfallsförsäkring

Ett temporärt dödsfallsförsäkringsavtal anses inte vara ett finansiellt konto om följande villkor är uppfyllda:

• Försäkringstiden går ut innan den försäkrade fyllt 90 år.
• Premier betalas minst en gång om året med ett belopp som inte minskar under perioden fram till när avtalet upphör eller, om denna tidpunkt inträffar tidigare, när den försäkrade fyller 90 år.
• Avtalet inte har något avtalsvärde som någon person kan få tillgång till genom lån, uttag eller på något annat sätt utan att avtalet sägs upp.
• Utöver dödsfallsförmånen, som betalas ut vid avtalets utgång eller annullering, betalas det inte ut något belopp som överstiger det sammanlagda premierna som har betalats in under avtalstiden. Vid jämförelsen ska premierna minskas med dödsfalls-, sjukdoms-, och omkostnadsersättning oavsett om sådana faktiskt uppkommit eller inte, samt med belopp som betalats ut innan avtalet annullerats eller löpt ut.
• Avtalet innehas inte av en person som har förvärvat avtalet i värdeskapande syfte (3 kap 7 § IDKAL).

Konto som innehas av dödsbo

Ett konto i Sverige där den ende innehavaren är ett dödsbo, anses inte vara ett finansiellt konto om det finns med en kopia av den avlidnes testamente eller dödsbevis i dokumentationen för kontot eller om uppgift om dödsfallet har inhämtats från statens personadressregister (3 kap. 8 § IDKAL).

Spärrat konto

Ett spärrat konto anses inte vara ett finansiellt konto om det har öppnats i samband med en domstols beslut eller dom. Inte heller ett konto som har öppnats i samband med försäljning, byte eller uthyrning av fast eller lös egendom anses vara ett finansiellt konto om

• medlen på kontot bara består av förskottsbetalning, handpenning, deposition som säkerhet för prestation med direkt koppling till transaktionen eller liknande betalning
• medlen på kontot består av finansiella tillgångar som satts in på kontot i samband med försäljning byte eller uthyrning av egendomen
• kontot har öppnats och används uteslutande för att säkerställa att köparen, säljaren, hyrestagaren eller uthyraren uppfyller sina skyldigheter.

Tillgångarna på kontot inklusive eventuell avkastning ska betalas ut eller fördelas till förmån för köparen, säljaren eller uthyraren för att någon av dessa ska kunna uppfylla sina skyldigheter. Det är framför allt s.k. escrow accounts som avses. Kontot får inte vara ett marginalkonto, knutet till ett kreditkortskonto, eller ha öppnats i syfte att underlätta att skatter eller försäkringsavgifter kan betalas vid ett senare tillfälle (3 kap. 9 § IDKAL). Ett marginalkonto är ett konto som köpare och säljare av vissa finansiella instrument har där de betalar in säkerheter för positioner. Avräkningar görs sedan till och från konton vid förändringar av värdet på positionen (prop. 2015/16 s. 181).

Kvalificerat kreditkortskonto

Ett kvalificerat kreditkortskonto är ett konto som är kopplat till ett kreditkort. Ett sådant konto är inget finansiellt konto om

• insättningar bara accepteras när kontohavaren gör en inbetalning som överstiger det utestående saldot på kortet och det överskjutande beloppet inte omedelbart betalas tillbaka till kunden
• kreditkortsutfärdaren har infört förfaranden från den 1 januari 2016 som förhindrar att kunden gör insättningar över 50 000 USD eller att insättningar över 50 000 USD betalas tillbaka till kunden inom 60 dagar (3 kap. 10 § IDKAL).

Vid bedömning av gränsen på 50 000 USD ska kundinsättningar som uppstått på grund av returnerade varor räknas in men däremot inte insättningar till följd av omtvistade debiteringar (3 kap. 10 § andra stycket IDKAL).

Konton som är speciella för Sverige

Skogskonton, skogsskadekonton och upphovsmannakonton är inte sådana spärrade konton som uppfyller kraven på att vara undantagna. Dessa konton är alltså finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga konton.

Det finns inte heller något undantag för investeringssparkonton utan dessa är finansiella konton som kan vara rapporteringspliktiga konton. Det innebär t.ex. att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska lämna uppgifter om saldon, löpande avkastning samt försäljningsintäkt på tillgångar som förvaras på investeringssparkonton trots att dessa schablonbeskattas i Sverige.

Vad menas med kontohavare?

Huvudregeln är att den som är registrerad eller identifierad som innehavare av ett finansiellt konto också ska anses vara kontohavaren (2 kap. 16 § första stycket IDKAL). Undantag gäller när en person har förvaltat ett konto i egenskap av

• ombud,
• förmyndare,
• förvaltare,
• behörig undertecknare,
• investeringsrådgivare eller
• förmedlare till förmån för någon annan person eller för någon annan persons räkning.

I ett sådant fall ska den faktiska innehavaren anses inneha kontot (2 kap. 16 § tredje stycket IDKAL). En klient ska dock inte anses vara kontoinnehavare till ett klientmedelskonto som en advokat eller en advokatbyrå förvaltar för klientens räkning. Detta beror på den sekretess som råder för advokaten om sin klient.

När det gäller försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal ska kontohavaren anses vara varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller som har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Skulle det inte finnas någon person som har rätt till kontantvärde eller rätt att ändra förmånstagare ska de personer anses vara kontohavare som anges som försäkringstagare i avtalet. Detsamma gäller de som har förvärvat rättigheter till utbetalning enligt avtalet. När det börjar betalas ut pengar från försäkringsavtalet anses varje person som har rätt till utbetalning vara kontohavare (2 kap. 16 § andra stycket IDKAL).