Skattskyldighet

Allmänt om skattskyldighet

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons (9 § första stycket RSL).

Även den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in i landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är skattskyldig (9 § andra stycket RSL).

För import av annonsblad som getts ut i tredje land, d.v.s. område utanför EU:s tullområde, betalas skatten till Tullverket (26 § RSL).

När innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför är endast den sistnämnde skattskyldig. Vid sådan så kallad vidareupplåtelse övergår alltså skattskyldigheten. Motsvarande gäller även i fråga om reklam (andra stycket av anvisningarna till 9 § RSL).

Yrkesmässig verksamhet

Begreppet yrkesmässig har i RSL i huvudsak samma innebörd som i inkomstskattesammanhang. En verksamhet anses som yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. IL. Verksamhet som inte utgör näringsverksamhet enligt IL anses som yrkesmässig när den innefattar inte enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam (första stycket av anvisningarna till 9 § RSL).

Rättsfall: yrkesmässig

Kammarrätten har prövat om annonsering i en årsskrift var att beteckna som enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons. De annonser som det var fråga om i målet hade varit införda i två på varandra följande årsskrifter. Annonsintäkterna för vart och ett av dessa år hade överstigit 250 000 kr och avsett ett stort antal annonser. Kammarrätten fann att en sådan annonsering inte kunde betraktas som ett enbart enstaka tillhandahållande utan att annonsverksamheten fick anses som yrkesmässig i den mening som avses i 9 § RSL (KRNS 1982-12-20, mål nr 7436-1982).

I ett annat mål fann kammarrätten att skatteplikt förelåg för två skyltar som var uppsatta på en fastighet. Motiveringen var följande.

”Enligt första stycket av anvisningarna till 9 § RSL anses verksamhet som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig reklam. I målet är ostridigt att uthyrningen av de två fasadskyltplatserna i fråga haft lång varaktighet. Vid sådant förhållande får uthyrningsverksamheten anses ha varit yrkesmässig. Föreningen är därför skattskyldig för ifrågavarande reklamintäkter.”

(KRNS 1981-10-07, mål nr 5207-1979)

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett av Skatterättsnämnden meddelat förhandsbesked avseende frågan om ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam kunde anses som yrkesmässig verksamhet. Skatterättsnämnden fann att verksamheten, i ett bolag med säte utomlands, inte kunde anses bedriven från ett fast driftställe i Sverige, och därför inte vara yrkesmässig näringsverksamhet enligt KL. Frågan var då om verksamheten kunde anses som yrkesmässig på den grunden att den innefattade ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam. Verksamheten bestod i att förvärva reklamutrymmen på idrottsarenor för vidareupplåtelse. Skatterättsnämnden fann att kravet på inte enbart enstaka tillhandahållande var uppfyllt och att skattskyldighet förelåg. Skatterättsnämnden anförde bl.a. följande.

”Utöver lagtextens ordalydelse talar även konkurrensneutrala skäl för att en utländsk företagare ska anses skattskyldig till reklamskatt för offentliggörande av skattepliktig reklam i Sverige, även om företagaren inte driver sin verksamhet från ett fast driftställe här i landet.” (RÅ 1996 not. 123)

Enkelt bolag

Delägare i ett enkelt bolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget (10 § första stycket RSL).

Sektioner inom t.ex. en idrottsförening

Någon fördelning mellan olika sektioner – som inte är att anse som juridiska personer – inom t.ex. en idrottsklubb kan däremot inte ske utan skattskyldigheten åvilar klubben (KRNS 1979-07-03 mål nr 5869-1978).

Avseende en fråga från en idrottsförening om föreningens olika sektioner som bl.a. bandy, basket, fotboll o.s.v. var skattskyldiga var för sig bedömde Riksskatteverket att de olika sektionerna inte uppfyllde kraven på självständiga skattesubjekt utan skattskyldigheten åvilade idrottsföreningen (RSV:s förhandsbesked 1984-09-03).

Handelsbolag

I fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt (10 § andra stycket RSL).

Europeisk ekonomisk intressegruppering

I fråga om europeisk ekonomisk intressegruppering är grupperingen skattskyldig (10 § andra stycket RSL).

Dödsbo eller konkursbo

Om en skattskyldig avlidit eller om han försatts i konkurs är dödsboet respektive konkursboet skattskyldigt (10 § andra stycket RSL).

Annonser

Enligt huvudregeln är den som offentliggör skattepliktig annons skattskyldig. Det är oftast utgivaren eller ägaren av en publikation eller annan trycksak med skattepliktiga annonser som anses vara den som offentliggör annonserna och som därmed är skattskyldig. Det behöver dock inte alltid vara den som i trycksaken står angiven som utgivare/ansvarig utgivare som är skattskyldig. I RÅ 1984 Aa 107 ansågs annan än den som angivits som utgivare vara skattskyldig.

Vidareupplåtelse av rätten att upplåta annonsutrymme

Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlag härför, är endast den sistnämnde skattskyldig (andra stycket av anvisningarna till 9 § RSL). I förarbetena uttalas följande om skattskyldighet vid vidareupplåtelse (SOU 1972:6 s. 108 ff.).

”Det förekommer att den som ger ut en trycksak eller disponerar ett utrymme som används för reklam, t.ex. butikslokal, fastighet, sportanläggning eller trafikmedel, upplåter till ett fristående reklamföretag att ha hand om den reklam som skall få ske på utrymmet. Det särskilda reklamföretaget (eller mellanledet) kan äga rätt att träffa avtal om upplåtelse av utrymme för reklamändamål och uppbära ersättning härför av reklamändamål och uppbära ersättning härför av reklamköparna. Lokalinnehavaren, fastighetsägaren etc. kan därvid få ersättning för sin upplåtelse med ett fast belopp eller med viss andel av de uttagna ersättningarna från reklamköparna. I de fall avtal träffas mellan reklamföretaget och reklamköparna bör reklamföretaget betraktas som reklamsäljare. Skattskyldigheten bör alltså åvila reklamföretag och inte den som upplåter utrymme.”

Rättsfall: fråga om vidareupplåtelse

Kammarrätten har bedömt frågan om vidareupplåtelse. Kammarrätten fann att det inte entydigt framgick att de avtal bolagen hade ingått med utgivarna av publikationerna skulle ge bolagen en självständig rätt att – såsom anges i andra stycket av anvisningarna till 9 § RSL – upplåta utrymme och uppbära vederlaget för detta. Kammarrätten fann därför att huvudregeln i 9 § RSL var tillämplig och bolagen ansågs inte skattskyldiga (KRSU 2005-05-24, mål nr 2212 och 2213-02).

Kammarrätten har konstaterat att ett visst bolag inte haft någon självständig rätt att upplåta annonsutrymme och att det är uppdragsgivaren som har stått som säljare av annonsutrymmet. Mot denna bakgrund och då det av i målet ingivet avtal mellan bolaget och uppdragsgivaren inte entydigt framgick att uppdragsgivaren skulle ha överlåtit någon rätt till bolaget att upplåta annonsutrymme i aktuell broschyr fann kammarrätten att bestämmelsen i anvisningarna till 9 § RSL inte var tillämplig utan i stället att huvudregeln i 9 § RSL skulle tillämpas, varför bolaget inte ansågs skattskyldigt (KRSU 2004-04-08, mål nr 1140–1141-02).

Reklam på affischer, skyltar m.m.

Som huvudregel gäller att den som offentliggör reklam är skattskyldig (9 § första stycket RSL). Som sådan anses exempelvis en fastighetsägare som träffar avtal med reklamköpare om upplåtelse av reklamutrymme på en husfasad eller en idrottsförening som träffar ett sådant avtal om upplåtelse av skyltplatser på en idrottsanläggning.

Det är emellertid vanligt att sådan reklam ombesörjes av särskilda reklamföretag som äger eller hyr plats för affischtavlor eller affischpelare på mark, trafikmedel, byggnader och dylikt. Dessa reklamföretag säljer sedan utrymme till reklamköpare och blir därmed skattskyldiga (andra stycket av anvisningarna till 9 § RSL). I sådana fall är den som upplåtit det aktuella utrymmet till reklamföretaget inte skattskyldig (jfr citat från SOU 1972:6 s. 108 ff).

För det fall en fastighetsägare upplåter en del av en husfasad direkt till en reklamköpare och en annan del av husfasaden till ett reklamföretag med rätt för detta att mot vederlag upplåta utrymmet för reklam blir såväl fastighetsägaren som reklamföretaget skattskyldiga, dock inte för samma utrymme (jfr RSV:s förhandsbesked 1979-03-06). Skulle ett reklamföretag endast medverka som agent eller annat motsvarande ombud eller inte äga rätt att uppbära vederlag är dock endast fastighetsägaren, lokalinnehavaren etc. skattskyldig. Läs mer om vidareupplåtelse.

Rättsfall: skattskyldighet för offentliggörande av reklam

Högsta förvaltningsdomstolen har i ett förhandsbesked avgjort frågan om vem som är skattskyldig för reklam som offentliggörs på taxibilar. I ansökan angavs att en taxiförening fått medlemmarnas uppdrag att för deras räkning erbjuda reklamplats på medlemmarnas bilar mot ersättning. Enskild medlem ägde rätt att avstå från att medverka i reklamverksamheten. Ersättningen från reklamköparen kunde debiteras på så sätt att antingen kunde medlemmen upprätta faktureringsunderlag eller så utfärdade taxiföreningen faktura för medlemmens räkning. Betalning erhölls antingen genom överföring till medlemmens bankkonto eller så skedde avräkning från medlemmens månadsavgift till föreningen. Högsta förvaltningsdomstolen fann att den spridning av reklam, som sker genom att reklammeddelande mot vederlag återges på eller i taxibil, utgör skattepliktig reklam enligt 5 § RSL. I det med förbundets talan åsyftade fallet att den enskilde taxiägaren såväl fakturerar som uppbär vederlaget från reklamköparna genom direkt förmedling av bank eller anlitat dataföretag fann Högsta förvaltningsdomstolen att taxiägaren var skattskyldig. Bestäm-melserna i andra stycket anvisningarna till 9 § RSL var således inte tillämpliga (RÅ 1984 Aa 10).

Riksskatteverket har i ett förhandsbesked funnit en idrottsförening skattskyldig för viss reklam som offentliggjordes på leasingbilar som förhyrts av klubben och som disponerades av föreningens spelare (RSV:s förhandsbesked 1977-05-10).

Reklam genom visning av film eller återgivning av ljud

Som huvudregel gäller att den som offentliggör reklam är skattskyldig (9 § första stycket RSL).

Den som träffat avtal med reklamköparen om visning av film eller återgivning av ljud och uppbär vederlaget härför är skattskyldig (anvisningarna till 9 § RSL).

Biografägare eller annan lokalinnehavare som själv träffar avtal om visning av reklamfilm och uppbär vederlag för visningen är skattskyldig. Visning av reklamfilm på biografer sker dock i regel genom förmedling av särskilda filmbyråer. I dessa fall blir i regel filmbyrån skattskyldig enligt andra stycket av anvisningarna till 9 § RSL (SOU 1972:6 s. 110).

Införsel/import av annonsblad

Skattskyldig för import från tredjeland av annonsblad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda (26 § första stycket RSL). Reklamskatten ska i detta fall betalas till Tullverket (26 § tredje stycket RSL). Före den 1 maj 2016 fanns bestämmelsen om att reklamskatt i detta fall ska betalas till Tullverket i 26 § femte stycket RSL.

Den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är skattskyldig (9 § andra stycket RSL).

Särskilt om redovisningsskyldighet

Även om skattskyldighet konstaterats och skattskyldigheten inträtt föreligger ändå inte alltid en skyldighet att redovisa reklamskatt. Redovisningsskyldigheten är knuten till beloppet av den skattskyldiges sammanlagda beskattningsvärde för helt beskattningsår. Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader ska gränserna räknas upp respektive ner i motsvarande mån (16 § RSL).

Redovisningsskyldighet föresligger endast om det sammanlagda beskattningsvärdet för helt beskattningsår överstiger 60 000 kronor. I det sammanlagda värdet inräknas alla de slag av reklamaktiviteter som den skattskyldige har bedrivit, utom utgivning av periodiska publikationer. Redovisningsskyldigheten för delägare i enkelt bolag bestäms av omfattningen av bolagets skattepliktiga verksamhet (anvisningarna till 16 § RSL). Delägare i enkelt bolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget (10 § RSL).

Gränserna för redovisningsskyldighet utgör inget ”grundavdrag”, utan när gränsen för redovisningsskyldighet överskridits ska skatt betalas från första kronan.

Redovisningsskyldighet för vissa periodiska publikationer

I fråga om periodisk publikation, för vilken utgivaren äger rätt till återbetalning av skatt enligt 24 § RSL, föreligger redovisningsskyldighet endast om det sammanlagda beskattningsvärdet av publikationens annonser för helt beskattningsår överstiger 60 000 kr (16 § RSL). Denna beloppsgräns är knuten till varje enskild publikation. Ger någon ut t.ex. två publikationer som var och en har en annonsomsättning om 40 000 kr föreligger inte redovisningsskyldighet.