Artikel 11 Ränta

Tillämpningsområde

Artikeln omfattar endast ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i en annan avtalsslutande stat. Den är alltså inte tillämplig på ränta som härrör från tredje stat eller som härrör från en avtalsslutande stat och betalas till en person med hemvist i samma stat. I sådana fall tillämpas i stället artikel 7 Inkomst av rörelse, artikel 14 Självständig yrkesutövning eller artikel 22 Annan inkomst beroende på i vilken verksamhet räntan tas emot (observera artikel 22 punkt 2 när det gäller ränta i rörelse eller självständig yrkesverksamhet).

Av artikel 11 punkt 2 följer att ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i en annan avtalsslutande stat i vissa fall får beskattas i enlighet med artikel 7 eller 14, i den stat där mottagaren har ett fast driftställe eller en stadigvarande anordning.

Punkt 1

Punkt 1 innehåller huvudregeln som innebär att mottagarens hemviststat har uteslutande beskattningsrätt. Detta avviker från artikel 11 punkterna 1 och 2 i OECD:s modellavtal.

Avsikten med uttrycket ”den verklige innehavaren av förmånen av räntan” är att begränsningen av skatten i källstaten inte ska tillämpas när en mellanhand, exempelvis en representant eller ställföreträdare, sätts in mellan den egentligen inkomsttagaren och utbetalaren. Skattenedsättning i källstaten ska medges endast när den egentlige inkomsttagaren har hemvist i den andra avtalsslutande staten (prop. 1996/97:44 s. 51). I modellavtalet motsvaras uttrycket “den verklige innehavaren” av ”the beneficial owner”.

Punkt 2

Punkt 2 överensstämmer i sak med artikel 11 punkt 4 i OECD:s modellavtal, bortsett från hänvisningen till artikel 14 samt begreppen ”självständig yrkesverksamhet” och ”stadigvarande anordning” som inte längre har några motsvarigheter i modellavtalet.

Angående uttrycket ”verklig innehavare av förmån av ränta”, se punkt 1 ovan.

Öresundsbron

I protokollet till avtalet och i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna finns regler om inkomst som förvärvas genom byggandet och driften av Öresundsbron eller den därmed sammanhängande tunnelförbindelsen. Om ett företag i Danmark eller Sverige deltar i byggandet och driften samt förvärvar sådan inkomst, ska inkomsten utan hinder av artikel 11 punkt 2 beskattas endast i den stat där företaget har hemvist. Detsamma gäller inkomst som sådant företag erhåller för byggandet och underhållet av den konstgjorda ön (protokollspunkt II punkt 1).

Vad som föreskrivs om tunnelförbindelsen gäller också för den konstgjorda halvön i Danmark till den del denna är anlagd eller underhålls av eller för Öresundskonsortiet. Vad som föreskrivs om bron gäller också för betalstationen i Sverige till den del denna uppförs, underhålls eller drivs av eller för Öresundskonsortiet (5 § lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna).

Reglerna omfattar endast företag som aktivt bedriver verksamhet på eller i anslutning till Öresundsbron. Företag som exempelvis endast utför leveranser till bygget omfattas inte (prop. 1996/97:44 s. 50).

Punkt 3

Punkt 3 innehåller en definition av ränta som i sak överensstämmer med artikel 11 punkt 3 i OECD:s modellavtal. Enligt modellavtalets definition omfattas inkomst av fordran antingen den medför rätt till andel i gäldenärens vinst eller inte (”whether or not carrying a right to participate in the debtor´s profits”). Dessa ord togs bort, utan närmare motivering, redan i 1989 års nordiska skatteavtal i samband med en ändring av definitionen av utdelning. Det är tveksamt om denna skillnad mellan det nordiska avtalets och modellavtalets definitioner av ränta innebär någon skillnad i sak. Det är snarare avgränsningen mot utdelning som avgör vilka inkomster av fordringar som utgör ränta enligt avtalet. Av artikel 11 punkt 3 framgår uttryckligen att sådan inkomst av fordran som utgör utdelning enligt artikel 10 inte utgör ränta (beträffande modellavtalet framgår detta i stället av punkt 19 i OECD:s kommentar till artikel 11). Formuleringen infördes i 1996 års avtal utan motivering. Som framgår av kommentaren till artikel 10 punkt 6 är det nordiska avtalets definition av utdelning något vidare än modellavtalets vilket innebär att tillämpningsområdet för artikel 11 i motsvarande mån är mindre.

Punkt 4

Punkt 4 om så kallad överrränta överensstämmer i sak med artikel 11 punkt 6 i OECD:s modellavtal.

Angående uttrycket ”den verklige innehavaren”, se punkt 1 ovan.