OBS: Detta är utgåva 2017.3. Sidan är avslutad 2019.
Sjuktransporter som utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för sådana transporter är att anse som sjukvård (3 kap. 5 § andra stycket ML).
Motsvarande undantag från skatteplikt finns i artikel 132.1 p i mervärdesskattedirektivet. Där anges att från skatteplikt får undantas transport av sjuka eller skadade personer i för ändamålet särskilt utformade fordon vilken utförs av organ med vederbörligt tillstånd.
En förutsättning för att sjuktransporten ska betraktas som sjukvård enligt ML är att transportmedelet är särskilt inrättat för ändamålet, t.ex. att det finns bårutrustning. Vidare bör det finnas möjlighet att ge vård och behandling under resan.
Undantaget gäller bil-, ambulans-, sjö- och flygambulanstransporter. Begreppet sjuktransport har samma innebörd som i 6 § hälso- och sjukvårdslagen. Här avses transporter till eller från sjukhus och läkare av personer vilkas tillstånd kräver ett transportmedel som är särskilt inrättat för ändamålet. Andra typer av transporter, t.ex. sjukresor mellan bostad och sjukhus eller transporter med andra färdmedel än särskilt inrättade sjuktransportmedel är inte sjukvård och omfattas därför inte av skattefriheten.
Skatteverket har i ett ställningstagande redogjort närmare för sin bedömning av vad som omfattas av undantaget från skatteplikt för sjuktransporter. Nedan följer en närmare redogörelse av detta.
Undantaget från skatteplikt för sjuktransporter i ML ska tolkas i enlighet med mervärdesskattedirektivet. Direktivets krav att den som utför tjänsten ska vara ett organ med vederbörligt tillstånd får anses uppfyllt när sjuktransporten utförs inom ramen för den organisation av sjuktransporter som landstinget är ansvarigt för enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). En privat aktör som utför sjuktransporter inom ramen för landstingets ansvarsområde är därmed ett organ med vederbörligt tillstånd.
Undantaget avser tillhandahållandet av en persontransport. För att det ska vara fråga om en persontransport ska den som utför transporten även vara den som förfogar över det transportmedel som används. Det kan vara den som äger, hyr eller har anförtrotts driften av transportmedlet. Uthyrning av förare till transportmedlet eller enbart uthyrning av själva transportmedlet omfattas inte av undantaget.
Det ska även finnas möjlighet till vård och behandling under transporten vilket förutsätter att det även finns tillgång till medicinsk utrustning och vårdpersonal. Det är däremot inget krav att den som tillhandahåller transporten även tillhandahåller den medicinska utrustningen och vårdspersonalen.
Det är den fysiska utformningen av transportmedlet och dess fasta tillbehör som är avgörande för om transportmedlet är särskilt inrättat för sjuktransporter. En utgångspunkt bör vara att transportmedel som används för sådana sjuktransporter som landstinget ansvarar för enligt hälso- och sjukvårdslagen uppfyller kravet på att vara särskilt inrättade för sjuktransporter i ML:s mening.
Skatterättsnämnden har ansett att ett bolags tillhandahållande av liggande persontransporter, som utfördes med taxiregistrerade fordon som var utrustade med bår och hade möjligheter att förankra respirator och syrgasanläggning för hemmabruk, inte omfattades av undantaget från skatteplikt för sjuktransporter i 3 kap. 4 och 5 §§ andra stycket ML. Nämnden ansåg att det av artikel 132.1 p i mervärdesskattedirektivet framgår att tre förutsättningar ska vara uppfyllda. Den som transporteras ska vara sjuk eller skadad, transporten ska utföras i för ändamålet särskilt utformat fordon och transporten ska utföras av ett organ med vederbörligt tillstånd. Enligt Skatterättsnämndens mening fick bestämmelsen närmast anses omfatta ambulanstransporter eller transporter med fordon som har motsvarande funktion där transporten framstår som en integrerad del i själva sjukvården (SRN 2011-04-12, dnr 36-10/I).