Fem prismetoder i OECD:s riktlinjer (kapitel II)

Fem metoder för prissättning och pristest

Kapitel II i OECD:s riktlinjer innehåller en beskrivning av fem prismetoder som man kan använda för att bedöma om villkor som tillämpas mellan närstående företag är förenliga med armlängdsprincipen. Riktlinjerna tar inte ställning i frågan om metoderna ska användas för prissättning eller pristest, d.v.s. för att hitta ett armlängdssmässigt pris innan en transaktion genomförs eller för att testa priset på en transaktion i efterhand.

Det finns tre traditionella transaktionsbaserade metoder och två transaktionsbaserade vinstmetoder. Varje metod som beskrivs i riktlinjerna bygger på vissa bestämda förutsättningar och passar därför inte i alla situationer.

Enligt OECD:s riktlinjer kan även någon annan metod tillämpas om priserna överensstämmer med armlängdsprincipen.

Tre traditionella transaktionsbaserade metoder

De tre traditionella transaktionsbaserade metoderna är marknadsprismetoden (comparable uncontrolled price method, CUP), återförsäljningsprismetoden (resale price method, RPM) och kostnadsplusmetoden (cost plus method, CPM).

Två transaktionsbaserade vinstmetoder

De två transaktionsbaserade vinstmetoderna är nettomarginalmetoden (transactional net margin method, TNMM) och vinstdelningsmetoden (profit split method, PSM).

Vad ska man tänka på när man väljer metod (p. 2.2)

När man väljer metod ska man hitta den metod som är lämpligast i det enskilda fallet. Därför måste man beakta styrkor och svagheter hos respektive metod, utifrån den transaktion det gäller. Faktorer som tillgång till relevant information om parterna och transaktionen spelar roll, liksom tillgången till jämförbara transaktioner hos oberoende parter.

En viss metod kan vara lämplig i en situation men inte i en annan, och ingen metod är lämplig i alla situationer. Det finns inget krav på att man ska visa varför en viss metod inte bör användas. Man behöver heller inte använda sig av alla metoder för att komma fram till vilken som är bäst.

Prioritet mellan metoderna (p. 2.3)

Enligt riktlinjerna är en traditionell transaktionsbaserad metod att föredra framför en vinstbaserad metod om båda metoderna kan tillämpas. Dessutom är marknadsprismetoden att föredra framför en annan metod om båda metoderna kan tillämpas på ett lika tillfredsställande sätt.

En vinstmetod kan i vissa lägen vara bättre (p. 2.4)

Det finns dock fall där det är lämpligare att använda en vinstmetod än en traditionell metod. Exempel på sådana situationer kan vara när båda parterna lämnar värdefulla och unika bidrag till transaktionen, eller där aktiviteter från båda parterna är integrerade. I dessa fall kan det passa bättre att använda sig av vinstfördelning än av en ensidig metod. Ett annat exempel när en vinstmetod kan vara lämpligare är när det saknas information om bruttovinster hos tredje part vilket gör det svårt att tillämpa traditionella metoder.

Även andra metoder kan användas (p. 2.9)

Det finns inget hinder mot att använda en metod som inte beskrivs i riktlinjerna, så länge priser och andra villkor stämmer överens med armlängdsprincipen. Enligt OECD ska man dock inte tillämpa en sådan metod om det finns en metod i riktlinjerna som är lämpligare i det aktuella fallet.

Behöver mer än en metod användas? (p. 2.11)

Armlängdsprincipen kräver inte att man ska använda fler än en metod för en viss transaktion. I vissa komplicerade fall kan det dock vara svårt att hitta en given metod. Då kan det vara bra att ha ett mer flexibelt förhållningssätt till metoderna. Flera metoder kanske kan användas kombinerat för att man ska komma fram till ett armlängdsmässigt pris.

Illustration: Skatteverkets uppfattning av prismetodernas koppling till en resultaträkning

De fem prismetoder som beskrivs i riktlinjerna kan alla härledas till ett företags redovisning och kan kopplas till olika nivåer i en typisk resultaträkning.