Skatteavtal kan innehålla artiklar som behöver kommenteras särskilt eftersom tillämpningen av dem ofta leder till frågor. Vissa av dessa artiklar beskrivs här. Listan är inte uttömmande och kommer att fyllas på löpande med både fler länder och fler företeelser.
Oavsett vad avtalet säger i övrigt, har USA rätt att beskatta sina medborgare och personer med hemvist i USA som om avtalet inte hade gällt. Detsamma gäller under en period av tio år efter att en person har varit medborgare i USA eller långvarigt bosatt där. Om till exempel en artikel i avtalet säger att endast Sverige som hemviststat får beskatta en viss inkomst, får ändå USA beskatta inkomsten om personen i fråga är medborgare i USA.
I vissa fall får USA inte utnyttja sin overriding taxing right (se artikel 1.5), till exempel när det gäller socialförsäkringspension samt företag i intressegemenskap.
Sverige ska inte avräkna sådan skatt som USA tar ut enligt artikel 1.4, se artikel 23.3 nedan.
I vissa fall tas både federal och delstatlig skatt ut i USA. Det är dock endast den federala skatten som omfattas av skatteavtalet och därmed endast den skatten som kan sättas ned med stöd av avtalet. Avräkning av delstatlig skatt kan dock medges ändå om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, men då med stöd av avräkningslagen.
Amerikansk Social Security Taxes och Medicare Taxes är inte sådana skatter som omfattas av skatteavtalet, se vidare ställningstagande om avräkning för utländska socialavgifter samt avsnittet om vilken utländsk skatt som kan avräknas.
I artikel 18 finns ett undantag från artiklarna 14 och 15 gällande artisters och idrottsmäns inkomster, vilket innebär att arbetsstaten får beskatta sådan inkomst. Undantaget gäller dock endast om inkomsten överstiger 6 000 amerikanska dollar under en tolvmånadersperiod.
Skatteverket anser att artikel 14 eller 15 ska tillämpas om inkomsten inte överstiger det angivna tröskelvärdet.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat frågan om anställning vid Radio Free Europe/Radio Liberty Inc. i USA, och kommit fram till att anställningen omfattades av artikeln om offentlig tjänst, se vidare avsnittet om artikel 19 i OECD:s modellavtal.
När USA beskattar en inkomst med stöd av artikel 1.4 ska Sverige inte avräkna den skatten. Det gäller även om Sverige är hemviststat och enligt avtalet i övrigt ska avräkna amerikansk skatt. Detta framgår av artikel 23.3 a), där man säger att ”sådan avräkning skall dock inte ske med högre belopp än den skatt som enligt detta avtal skulle ha erlagts till Förenta staterna om personen inte var medborgare i Förenta staterna eller tidigare medborgare eller tidigare långvarigt bosatt där.” Istället är det USA som ska undanröja eventuell dubbelbeskattning i den situationen enligt artikel 23.3 b).
Avtalet saknar artikel om hemvist. I stället återfinns bland definitionerna i artikel II uttrycken ”person, bosatt i Sverige” och ”person, bosatt i Israel”. I skatteavtalets mening innebär uttrycken att personen är bosatt enligt respektive lands interna rätt utan att samtidigt vara bosatt i den andra staten (artikel II § 1.e). Med bosatt menas för Sveriges del även stadigvarande vistelse och väsentlig anknytning. Uttrycket ”bosatt” används vid fördelningen av beskattningsrätten enligt inkomstartiklarna i avtalet. Om en fysisk eller juridisk person anses bosatt i både Sverige och Israel tillämpas i stället artikel XVII (metodartikeln) i enlighet med anvisningarna till artikel II (bilaga 2).
För utdelning från ett bolag i Israel till en i Sverige bosatt person tillämpas credit (artikel XVII § 2.a) andra och tredje stycket.
Inkomst av statlig tjänst (artikel XII) beskattas endast i den stat i vars tjänst arbetet utförts under förutsättning att personen är medborgare i denna stat utan att samtidigt vara medborgare i den andra staten.
Vad gäller enskild tjänst och utövandet av fritt yrke (artikel XIII) anses inkomsten ha sin källa i den stat där arbetet har utförts (artikel XVII § 5). En fysisk person bosatt i Sverige är dock befriad från israelisk skatt på personligt arbete (enskild tjänst) i Israel om han vistas i Israel under sammanlagt högst 183 dagar under inkomståret och arbetet utförs för eller på uppdrag av en person bosatt i Sverige (artikel XIII § 1). I övriga fall beskattas inkomst av personligt arbete utfört i Israel endast där under förutsättning att den skattskyldige kan visa att inkomsten beskattats i Israel (artikel XVII § 2.b).
I skatteavtalet med Israel tillämpas som huvudregel exempt för inkomst från inkomstkällor i Israel, dvs. källstaten ges ensamt beskattningsrätten till inkomsten. Detta gäller dels när det är fråga om inkomst som enligt avtalet får (må) beskattas i Israel (artikel XVII § 2.a) och dels när det är fråga om inkomst som inte särskilt angivits i avtalet men som är underkastad beskattning i Israel (artikel XVII § 2.b). Inkomst från inkomstkällor i Sverige beskattas här. Om inkomsten också beskattas i Israel ska Israel avräkna den svenska skatten (artikel XVII § 1). Progressionsbestämmelsen i artikel XVII § 4 ska inte tillämpas.
Huvudregeln vad gäller pensioner och livräntor är att dessa endast beskattas i hemviststaten (artikel 18 punkt 1) om det inte är fråga om pension med anledning av tidigare allmän tjänst då i stället artikel 19 punkt 2 tillämpas.
Från huvudregeln i artikel 18 punkt 1, att pensioner och livräntor endast beskattas i hemviststaten, görs ett undantag för utbetalning enligt socialförsäkringslagstiftningen i en avtalsslutande stat och utbetalning på grund av pensionsförsäkring meddelad i en avtalsslutande stat. Sådana utbetalningar till medborgare i den avtalsslutande stat varifrån ersättningarna betalas får beskattas där (artikel 18 punkt 2). Den stat från vilken ersättningarna betalas ska dock avräkna eventuell skatt i hemviststaten, s.k. omvänd credit, jfr artikel 24 punkt 6.
Vad gäller pension på grund av tidigare anställning i allmän tjänst i en avtalsslutande stat (artikel 19 punkt 2) är regeln i stället att beskattning endast sker i denna stat. Från denna regel görs dock undantag om personen är medborgare och har hemvist i den andra avtalsslutande staten, då beskattas pensionen endast där.
Remittanceregeln i artikel XVIII A ger Sverige en subsidiär beskattningsrätt till inkomster med källa i Sverige i det fall en artikel i skatteavtalet helt eller delvis begränsar Sveriges beskattningsrätt, men Singapore enligt sin interna lagstiftning inte beskattar hela eller del av inkomsten på grund av att inkomsten inte har överförts eller mottagits i Singapore.
Sverige kan inte tillämpa remittanceregeln om Singapore inte beskattar inkomsten på annan grund, dvs. inte på grund av att inkomsten inte överförts till eller mottagits i Singapore, utan t.ex. på grund av att försäljning av viss inkomst överhuvudtaget inte beskattas i Singapore oavsett om inkomsten överförts eller mottagits i landet.
”Annan inkomst” behandlas inte särskilt i avtalet med Singapore. Ingenting hindrar därför respektive stat från att t.ex. beskatta utdelning från en tredje stat, jfr artikel XIX § 1. Beskattningen är i överensstämmelse med avtalet eftersom ”icke annat uttryckligen föreskrivs” i detta.
Nytt: 2017-03-09
Storbritannien har haft ett system för skattelättnad för utdelning från brittiska bolag (tax credit) före den 6 april 2016. Systemet innebar att delägaren fick 90 procent av utdelningen utbetald och de återstående tio procenten blev ett belopp som tillgodoräknades delägaren när denne skulle betala skatt på utdelningen. I Sverige ska, enligt det äldre skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland, den betalda utländska skatten anses vara tio procent av utdelningens bruttobelopp, om inte högre belopp kan visas, och avräkning ska göras med det beloppet. I det nya skatteavtalet med Storbritannien och Nordirland finns dessa bestämmelser inte kvar. Enligt övergångsbestämmelsen till det nya skatteavtalet ska de gamla reglerna tillämpas på utdelningar som varit disponibla före den 6 april 2016. Efter detta datum ska inte avräkning medges för annat än verkligt betald skatt. Den högsta skatt som enligt skatteavtalet numera normalt kan tas ut av källstaten är fem procent av utdelningens bruttobelopp. När det gäller utdelning från vissa kollektiva investeringar i fast egendom har en särskild bestämmelse införts, i första hand med anledning av brittiska regler kring s.k. Real Estate Investment Trust. Det innebär att skatt kan tas ut med 15 procent av utdelningens bruttobelopp i vissa fall.
Skatteverket anser att övergångsbestämmelsen angående pension m.m. i 2015 års skatteavtal med Storbritannien och Nordirland endast kan tillämpas på pension, livränta eller socialförsäkringsersättning som mottogs omedelbart före avtalets ikraftträdande den 20 december 2015 och fortfarande mottas. Om personen senare får hemvist i den andra avtalsslutande staten kan övergångsbestämmelsen även fortsättningsvis vara tillämplig men en prövning måste göras med beaktande av att mottagaren har fått hemvist i den andra avtalsslutande staten.
Nytt: 2017-03-09
Punkt 2
Avtalet trädde i kraft den 20 december 2015.
I Sverige ska avtalet tillämpas när det gäller
1) källskatter; på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2016 eller senare,
2) andra skatter på inkomst; som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari 2016 eller senare.
I Storbritannien och Nordirland ska avtalet tillämpas när det gäller
1) källskatter; på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari 2016 eller senare,
2) skatt på inkomst och på kapitalvinst; för beskattningsår som börjar den 6 april 2016 eller senare,
3) bolagsskatt; för räkenskapsår som börjar den 1 april 2016 eller senare.
Punkt 3
Bestämmelserna i artikel 23 (Ömsesidig överenskommelse) och artikel 24 (Utbyte av upplysningar) ska tillämpas från och med den 20 december 2015 oavsett vilket beskattningsår ärendet gäller. Inget ärende får emellertid hänskjutas till skiljeförfarande enligt bestämmelserna i artikel 23 punkt 5 (Ömsesidig överenskommelse) förrän tidigast tre år efter den 20 december 2015.
Punkt 5
Se artikel 17 ovan.