Article 17 Entertainers and sportspersons

Avtalstext

1. Notwithstanding the provisions of Articles 7 and 15, income derived by a resident of a Contracting State as an entertainer, such as a theatre, motionpicture, radio or television artiste, or a musician, or as a sportsperson, from his personal activities as such exercised in the other Contracting State, may be taxed in that other State.

2. Where income in respect of personal activities exercised by an entertainer or a sportsperson in his capacity as such accrues not to the entertainer or sportsperson himself but to another person, that income may, notwithstanding the provisions of Articles 7 and 15, be taxed in the Contracting State in which the activities of the entertainer or sportsman are exercised.

Beskrivning av artikeln

Tillämpningsområde

Beskattning av underhållningsartister och idrottsutövare i källstaten får ske utan hinder av vad som sägs i artikel 14 Självständig yrkesutövning och artikel 15 Enskild tjänst (punkt 1). Beskattning får också ske när inkomsten inte tillfaller underhållningsartisten eller idrottsutövaren själv utan en annan person, t.ex. en utländsk arrangör (punkt 2).

Punkt 1

I rubriken till denna artikel talas det numera i den engelska texten om ”sportspersons”. Syftet är att klargöra att tillämpningsområdet för bestämmelsen inte är begränsad till deltagare i traditionella idrotts- och sportgrenar, utan att artikeln också omfattar till exempel biljardspelare och deltagare i schack- eller bridgeturneringar. Detta framgår också av punkt 5–7 i kommentarerna till artikel 17, där det närmare är utvecklat vilken personkrets som omfattas av bestämmelserna.

Bestämmelserna i denna artikel är ett undantag från bestämmelserna i artikel 15 (Enskild tjänst) respektive artikel 7 (Inkomst av rörelse). Denna artikel tillämpas också om underhållningsartisten eller idrottsutövaren är anställd i offentlig tjänst och uppbär sin inkomst från det allmänna. Detta förutsätter dock att artikel 19 (Offentlig tjänst) har den lydelse som den fick i samband med 1995 års revidering (det vill säga att artikel 17 nämns i artikel 19 punkt 3). I samband med denna ändring av artikel 19 punkt 3 ändrades också punkt 13 i kommentarerna till artikel 17 varvid punkten fick följande lydelse:

13. Artikel 17 blir vanligtvis tillämplig när en underhållningsartist eller idrottsutövare är anställd i offentlig tjänst och uppbär sin inkomst från det allmänna: se punkt 6 i kommentarerna till artikel 19. Vissa avtal innehåller bestämmelser som undantar underhållningsartister och idrottsutövare anställda i organisationer som är understödda av allmänna medel från tillämpningen av artikel 17.

Enligt bestämmelserna i punkt 1 får inkomst, som underhållningsartister samt idrottsutövare förvärvar i denna egenskap, beskattas i den stat där verksamheten utövas.

Punkt 2

Enligt punkt 2 får inkomsten beskattas i den stat där underhållningsartisten eller idrottsutövaren utför arbetet, även om ersättningen utbetalas till en annan person än underhållningsartisten eller idrottsutövaren själv, till exempel en arbetsgivare hos vilken underhållningsartisten eller idrottsutövaren är anställd. Syftet med denna bestämmelse är bland annat att motverka vissa arrangemang i skatteundandragande syfte. Utan en sådan bestämmelse skulle ersättningen för en underhållningsartists eller en idrottsutövares framträdande, om den betalas till annan person än underhållningsartisten eller idrottsutövaren, exempelvis ett så kallad artistbolag, kunna undgå beskattning i den stat där verksamheten utövats hos såväl underhållningsartisten eller idrottsutövaren som företaget om detta saknar fast driftställe i verksamhetsstaten.

Utbetalning till bolag

Flera stater har haft den uppfattningen att punkt 2 endast är tillämplig i situationer när betalning skett inte till underhållningsartisten eller idrottsutövaren själv utan till en av dem kontrollerad tredje person, ett artistbolag. I punkt 11 b i kommentarerna till modellavtalet uttalas dock uttryckligen att bestämmelsen i punkt 2 ger den stat där föreställningen framförs möjlighet att beskatta vederlaget som ersättning till underhållningsartisten eller idrottsutövaren också i de fall när en trupp eller en orkester har satt sig på bolag och utbetalningen sker till bolaget.

Högsta förvaltningsdomstolen har prövat vilken artikel i skatteavtalet mellan Sverige och Nederländerna (SFS 1992:17) som är tillämplig då ett i Nederländerna hemmahörande bolag anordnat ett antal showföreställningar i Sverige. I showen medverkade ett femtiotal artister, som med ett undantag var utländska medborgare, bosatta utomlands. För den inkomst som artisterna uppbar för sin medverkan i föreställningarna har bolaget betalat in skatt i enlighet med bestämmelserna i A-SINK. Högsta förvaltningsdomstolen fann att artikel 7 (Inkomst av rörelse) var tillämplig på bolagets inkomst (RÅ 2002 ref. 89). I HFD 2016 ref. 57 fann Högsta förvaltningsdomstolen att den utvidgning av beskattningsrätten enligt artikel 17 punkt 2 som skett genom ändring i kommentaren till artikeln inte var tillämplig på skatteavtalet mellan Sverige och Irland som ingåtts före denna ändring och därför inte kunde anses uttrycka den gemensamma partsviljan vid avtalets ingående.

Avvikelser i svenska skatteavtal

I punkt 14 i kommentarerna till modellavtalets artikel 17 har det tagits in ett förslag till en bestämmelse som undantar sådana föreställningar som är understödda av allmänna fonder från artikelns tillämpningsområde. I sådant fall blir i stället artiklarna 7 (Inkomst av rörelse), 15 (Enskild tjänst) eller 19 (Offentlig tjänst) tillämpliga. I vissa svenska skatteavtal förekommer en sådan bestämmelse. Det är inte heller ovanligt att man undantar verksamhet som sker inom ramen för sådant kulturutbyte som understöds av respektive stat från beskattning i verksamhetsstaten.