Godkänd aktör – lagerhållare

Allmänt om godkänd lagerhållare

En godkänd lagerhållare är en fysisk eller juridisk person som fått ett godkännande av Skatteverket att hantera snus eller tuggtobak utan att skattskyldighet inträder.

Den som är godkänd lagerhållare är skattskyldig (36 § första stycket 1 LTS).

Förutsättningar för godkännande som lagerhållare

Ett godkännande som lagerhållare förutsätter att den sökande

• bedriver eller avser att bedriva verksamhet av viss art
• är lämplig som lagerhållare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omstän­dig­heterna i övrigt (38 § första stycket LTS).

Verksamhetens art

Ett godkännande som lagerhållare förutsätter att den sökande bedriver eller avser att bedriva verksamhet av viss art. För att kunna godkännas ska den sökande avse att i Sverige (38 § första stycket LTS):

1. yrkesmässigt tillverka snus eller tuggtobak,
2. från ett annat EU-land yrkesmässigt föra in eller ta emot snus eller tuggtobak,
3. importera snus eller tuggtobak från tredje land, eller
4. sälja snus eller tuggtobak i exportbutik enligt lagen om exportbutiker.

Observera att det räcker att den sökande bedriver eller avser att bedriva verksamhet enligt en av ovan nämnda punkter för att kunna godkännas som lagerhållare. Godkännandet ger honom dock rätt att även hantera varor enligt övriga punkter utan att skattskyldighet inträder. Godkännandet som lagerhållare begränsas därmed inte till den typ av verksamhet som den sökande uppgav i sin ansökan.

Enligt punkten 4 kan man godkännas som lagerhållare om man avser att bedriva verksamhet i exportbutik. Exportbutiker är sådana butiker som inrättas på flygplatser och där flygpassagerare som reser till en plats utanför EU:s skatteområde har möjlighet att köpa vissa kvantiteter obeskattade varor. Det är från och med den 1 januari 2015 Skatteverket som, efter ansökan, beviljar flygplatshållaren tillstånd att inrätta exportbutik på flygplatsen. Flygplatshållaren kan antingen själv bedriva verksamheten i exportbutiken eller avtala med någon annan att bedriva verksamheten.

Lämplighet

Ett godkännande som lagerhållare förutsätter att den sökande är lämplig som lagerhållare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omstän­dig­heterna i övrigt (38 § första stycket LTS). Rekvisiten för lämplighetsprövningen är således desamma som är aktuella för samtliga aktörer inom uppskovsförfarandet som ska lämplighetsprövas (upplagshavare, registrerad avsändare och registrerad varumottagare). Lämplighetsbedömningar avseende andra aktörer, t.ex. godkända upplagshavare, kan därför ge viss ledning för bedömningen av om någon är lämplig att vara godkänd lagerhållare. Även förarbetsuttalanden angående lämplig­hets­prövning av aktörerna inom uppskovs­förfarandet kan ge viss ledning.

Även om rekvisiten för lämp­lig­hets­prövningen är lika­lydande för samtliga aktörer inom uppskovsförfarandet som ska lämplighetsprövas innebär inte detta att lämplighetsprövningen av de olika aktörerna ska vara identisk. Det ligger i sakens natur att lämplighets­prövningen kan behöva vara mer omfattande vid godkännande av den som avser att vara upplagshavare än för den som avser att vara registrerad varumottagare (jfr prop. 2009/10:40 s. 164). På motsvarande sätt bör omfattningen av lämplighetsprövningen av den som ansöker om godkännande som lagerhållare anpassas efter vad som är relevant för en sådan aktör. 

Kammarrätten har i ett antal ärenden prövat frågan om upplagshavares och registrerade varumottagares lämplighet enligt LAS. Domarna avser både återkallelse av godkännandet och avslag på ansökan om godkännande. Även om domarna avser alkoholskatt och upplagshavares och registrerad varumottagares lämplighet kan de ge ledning för tillämpningen av denna bestämmelse i LTS. Domarna refereras här.

Ansökan om godkännande som lagerhållare

Ansökan om godkännande som lagerhållare ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket (11 § FTS). Ansökan ska göras på blanketten ”Ansökan, Lagerhållare – Tobaksskatt” (SKV 5095).

Beslut om godkännande som lagerhållare

Skatteverket prövar frågor om godkännande av lagerhållare (6 § FTS). Om Skatte­verket finner att förutsättningar för godkännande som lagerhållare finns meddelar Skatte­verket ett beslut om att den sökande har godkänts som lagerhållare. Av beslutet framgår från och med vilket datum som godkännandet gäller.

Beslut om godkännande som lagerhållare omfattas inte av SFL:s bestämmelser om överklagande utan överklagas i stället med stöd av 41 § LTS. Läs mer om överklagandebestämmelserna under Förvaltningsrätt & förfarande.

Ett beslut om godkännande som lagerhållare är sekretessbelagt.

Vissa förändringar ska anmälas

Den som har godkänts som lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om (9 § FTS):

• det sker betydande ändringar av ägarförhållandena
• firmatecknare, revisor eller styrelse ändras
• det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som
  • har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande
  • har anmälts till Skatteverket efter godkännandet.

Återkallelse av godkännandet

Godkännandet av lagerhållare ska återkallas av Skatteverket om

• förutsättningarna för godkännande inte längre finns, eller
• lagerhållaren begär det (38 § andra stycket LTS).

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (38 § andra stycket LTS).

Beslut om återkallelse av godkännande som lagerhållare omfattas inte av SFL:s bestämmelser om överklagande utan överklagas i stället med stöd av 41 § LTS. Läs mer om överklagandebestämmelserna under Förvaltningsrätt & förfarande.

Ett beslut om återkallelse av godkännande som lagerhållare är sekretessbelagt.

Godkännande som lagerhållare vid konkurs

Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet (38 a § LTS).

Det är samma godkännande som lagerhållare som övergår till konkursboet. Det är alltså inte fråga om att konkursgäldenärens godkännande återkallas och ersätts med ett godkännande för konkursboet. Om konkursförvaltaren inte önskar att godkännandet ska kvarstå kan förvaltaren begära att godkännandet återkallas (jfr prop. 2013/14:10 s. 122 jämförd med 119 och 120).