Grundläggande regler om fordringars uppkomst

Det finns inga generella regler om fordrans uppkomst

Varken i lag eller praxis finns det någon allmängiltig princip för när en fordran ska anses uppkommen. När konkurslagen infördes angavs i anslutning till bestämmelsen i 5 kap. 1 § KonkL att det i doktrinen formulerats en allmän princip om att den väsentliga grunden för fordringsanspråket måste föreligga vid tidpunkten för konkursbeslutet för att fordringen ska få göras gällande i konkursen (prop. 1986/87:90 s. 123).

Betydelsen av tidpunkten för avtalet

När det gäller kontraktsrättsliga fordringar är en möjlig utgångspunkt att fordringen uppkommer när det avtal som ligger till grund för fordringen har träffats. Detta skulle då gälla inte bara vid tillämpningen av 5 kap. 1 § KonkL utan även i andra sammanhang när tidpunkten för fordrans uppkomst har betydelse. Frågan om när en fordran har uppkommit skulle alltså kunna besvaras generellt oberoende av vilken avtalstyp det är fråga om och oberoende av i vilket sammanhang frågan kommer upp. En sådan slutsats är emellertid mycket långtgående och motsägs av vissa uttalanden som HD har gjort. I ett rättsfall som gällde preskription av borgensåtagande uttalade HD, att huvudprincipen är att också villkorliga fordringar preskriberas från tiden för avtalets ingående. Men om prestationerna som betalningen gäller ska fullgöras i framtiden gäller i preskriptionshänseende att fordringen kan anses ha tillkommit först när prestationen skett eller när fordringen annars förfallit till betalning. HD tillade att en fordran på hyra får anses ha uppkommit först när den tid som hyran belöper på gått till ända eller när hyran förfallit till betalning, om det handlar om förskottsbetalning (NJA 2000 s. 569).

HD har senare i ett rättsfall som gällde kvittning i konkurs gjort vissa allmänna uttalanden i fråga om tidpunkten för fordringars uppkomst (NJA 2009 s. 291).

Med utgångspunkt från detta rättsfall blir slutsatsen att uppkomsttidpunkten för en viss fordran beror dels på omständigheterna i det aktuella fallet, dels på vad som utgör en ändamålsenlig tillämpning av den bestämmelse som är i fråga. Med en sådan utgångspunkt vinner man en ökad flexibilitet i fråga om vad som utgör en rimlig rättstillämpning i det enskilda fallet. Å andra sidan innebär avsaknaden av fasta bedömningsprinciper att de inblandade parterna har sämre möjlighet att förutse vad som gäller (se vidare Heidbrink, Tankar om kontraktsfordringars uppkomst, Juridisk Tidsskrift 2010/11 s. 858).

Kortvariga avtal

När det gäller kortvariga avtal (momentana avtal) såsom ett visst köpeavtal, är det oftast inget problem att avgöra när fordringen uppkommit. Har ett bindande avtal träffats föreligger det som regel därmed också en fordran (och en däremot svarande förpliktelse). Även här kan dock tillämpningsproblem uppkomma.

Rättsfall: kvittning i konkurs

Konkursborgenären A ville kvitta en egen konkursfordran (penningfordran) mot konkursboets krav att A skulle återbetala ett förskott för varor som A skulle leverera efter avrop. Vid konkursutbrottet var A skyldig att leverera varor till konkursgäldenären till ett värde som motsvarade förskottet. Denna förpliktelse att utge varor var i sig inte kvittningsbar mot A:s penningfordran. Sedan konkursboet efter konkursutbrottet bestämt sig för att inte begära leverans omvandlades emellertid leveransanspråket till en fordran på återbetalning av förskottet, d.v.s. en penningfordran. Frågan var om denna fordran, vid tillämpningen av 5 kap. 15 § KonkL, skulle anses ha uppkommit före konkursutbrottet, med hänsyn till att fordringen vilade på ett avtal som ingåtts dessförinnan. HD fann att så inte var fallet, på grund av att förekomsten av en fullgången kvittningsbar penningfordran var beroende av konkursboets åtgärd att inte begära leverans. HD gav därför inte A rätt att kvitta (NJA 2009 s. 291)

Varaktiga avtal

Beträffande fordringar som har sin grund i varaktiga (perdurerande) avtal som gäller under en längre tid, t.ex. ett anställnings- eller hyresavtal, skulle märkliga konsekvenser kunna uppstå om man alltid skulle knyta fordringens uppkomst till tidpunkten för avtalets ingående. HD har också t.ex. i samband med bedömningen av vilka fordringar som omfattas av ett offentligt ackord gjort uttalanden som ger stöd för att en fordran på grund av ett varaktigt avtal i vissa situationer får anses ha uppkommit först vid en senare tidpunkt.

Läs mer om när statens regressrätt för utbetald lönegaranti kan anses ha uppkommit vid företagsrekonstruktion.

Ny fordran har ersatt en tidigare fordran

Ibland kan frågan uppkomma om en viss fordran har ersatts av en ny (s.k. novation). HD har under 2012 avgjort ett fall där ett konkursbo träffat avtal med en tidigare anställd om att den anställda skulle betala ett visst belopp till boet. Förpliktelsen grundade sig på att konkursgäldenären ett byggbolag hade utfört arbete på den anställdas fastighet. Konkursboet hävdade att boets fordran mot den anställda hade uppkommit efter konkursutbrottet och att den anställda därför inte kunde kvitta mot en egen fordran på lön mot konkursgäldenären. Enligt HD tydde dock ingenting i avtalstexten på att parterna avsett att skapa ett nytt fordringsförhållande. HD uttalade att en naturlig läsning av avtalet endast innebar att detta preciserade hur en redan befintlig skuld skulle betalas. HD hänvisade också till den konkursrättsliga frysningsprincipen, som innebär att förhållandena vid konkursbeslutet så långt möjligt bör vara bestämmande för konkursborgenärernas inbördes rätt i konkursen. Avtalet kunde därmed inte ges den innebörden att förutsättningarna för kvittning upphört (NJA 2012 s. 441).

Har en ny fordran uppkommit efter ett offentligt ackord?

En annan fråga är hur man ska se på uppkomstfrågan efter ett beslut om offentligt ackord. Får ackordsbeslutet samma effekt som en novation? Det vill säga ska det tidigare fordringsförhållandet anses ha upphört att gälla och har i stället en ny fordran uppkommit som avser betalning av ackordslikviden?

Skatteverkets uppfattning är att så inte är fallet. Genom ackordet förändras det tidigare fordringsförhållandet, men det upphör i grunden inte. Vid offentligt ackord i konkurs föreskrivs uttryckligen att borgenären även efter ackordet har möjlighet att utnyttja hela den ursprungliga konkursfordringen för kvittning (12 kap. 21 § fjärde stycket KonkL).

Även vid företagsrekonstruktion får kvittningsrätten anses stå kvar till fullo efter ett offentligt ackord (2 kap. 21 § FrekL). För Skatteverkets del innebär detta att ”gamla” skattefordringar som omfattas av ett offentligt ackord även efter ackordsbeslutet kan kvittas mot gäldenärens ”gamla” motfordringar (d.v.s. en slags legal restitutionsspärr). Om gäldenären efter ett offentligt ackord försätts i konkurs utan att till fullo ha betalat ackordslikviden gäller att hela det ursprungliga fordringsbeloppet ska beaktas vid fördelningen av det utdelningsbara beloppet. Dock kan inte borgenären få ut mer i utdelning än vad som kvarstår efter det offentliga ackordet (5 kap. 14 § KonkL).

Sakrättsligt verksam fordran

Vid vilken tidpunkt en fordran har uppkommit har betydelse även för det sakrättsliga skyddet i samband med en överlåtelse eller pantsättning av fordringen. Av allmänna rättsgrundsatser följer att överlåtelsen eller pantsättningen har giltighet mot tredje man (sakrättslig verkan) först när fordringen kan anses tillräckligt bestämd. Dessförinnan har fordringen inte något förmögenhetsvärde.

Vid vilken tidpunkt fordringen kan anses som tillräckligt bestämd är beroende av förutsättningarna i det enskilda typfallet. Vid pantsättning av en fordran på visst EU-stöd har fordringen ansetts vara tillräckligt bestämd redan vid ansökningstillfället (HD 2016-06-22, mål nr Ö 4027-15; se Skatteverkets rättsfallskommentar Sakrättsligt skydd vid pantsättning av fordran på visst EU-stöd).

Ombuds- och andra rättegångskostnader

I ett skatteärende eller ett skattemål kan skattebetalaren komma att tillerkännas en rätt till ersättning för kostnader för ombud m.m. enligt vad som närmare anges i 43 kap. SFL. Enligt Skatteverket ligger det närmast till hands att anse att denna ersättningsfordran uppkommit först i och med beslutet att bevilja ersättning.

I linje med detta har – vid tillämpning av bestämmelserna i ABL om personligt medansvar – en fordran på ersättning för rättegångskostnader ansetts uppkommen först när domstolen avgjort tvistemålet (Svea hovrätt 2008-10-30, mål nr T 2201-08). Samma hovrätt har dock i ett senare fall ansett att en fordran på ersättning för rättegångskostnader uppkommit löpande, i takt med att ombudsarbetet utförts (Svea hovrätt 2013-10-30, mål nr T 4219-13). Rättsläget är därmed något oklart.

Skadestånd

I fråga om utomobligatoriskt skadestånd har den allmänna uppfattningen i doktrinen varit att en fordran på skadestånd uppkommer vid tidpunkten för den händelse som skadeståndsanspråket grundar sig på (första rättsfaktumets princip). Även andra uppfattningar har dock framförts, såsom att en sådan fordran ska anses tillkommen när den fixerats genom att samtliga de skadeståndgrundande grundrekvisiten uppfyllts (se Schultz, Skadeståndsfordrans uppkomst, Juridisk Tidsskrift 2010/11 s. 870).

Bötesfordran

Skatteverket anser att en bötesfordran uppkommer när den handling som föranlett bötesstraffet utförs. Dagen då bötesstraffet fastställs eller när böterna förfaller till betalning saknar betydelse för när denna fordran ska anses uppkommen.

Rättshjälpskostnad och avgift till Brottsofferfonden

Vid skuldsanering har Skatteverket, i egenskap av borgenärsföreträdare, ställts inför frågan när fordringar avseende återbetalning av rättshjälpskostnad och avgift till Brottsofferfonden uppkommer. Skatteverket anser i dessa fall att uppkomsten inte kan knytas till den brottsliga gärning som i grunden föranlett fordringen. Fordringarnas existens är så knutna till domstolens avgörande att fordringarna bör anses uppkomna först när domstolen avgjort brottsansvarsfrågan och beslutat om fordringarna.

Tv-avgifter

Den som innehar en tv-mottagare ska betala tv- och radioavgift (tv-avgift). Avgiften betalas i fyra poster för ett år, om tv-innehavaren inte har avtalat något annat med Radiotjänst. Varje post avser tre månader och ska betalas senast sista vardagen före avgiftsperiodens början (7 § lagen [1989:41] om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst).

Eftersom avgiften ska betalas i förskott så får avgiftsfordringen anses ha uppkommit på förfallodagen, trots att avgiften belöper på en senare period (jämför HD:s uttalande i NJA 2000 s. 569 om uppkomsttidpunkten för hyra som ska betalas i förskott).

Fordran på betalningsskyldighet för underhållsstöd

När underhållsstöd har lämnats till ett barn och det finns en bidragsskyldig förälder ska Försäkringskassan besluta om betalningsskyldighet för den underhållsskyldiga föräldern. Betalningsbeloppet ska helt eller delvis motsvara vad som har betalats ut i underhållsstöd. Återbetalningsskyldigheten bestäms till ett visst belopp per år och beloppet ska sedan betalas månadsvis i förskott (19 kap. 2 § socialförsäkringsbalken [2010:110], SFB).

Betalningsskyldigheten är beroende av det underhållsstöd som Försäkringskassan betalar ut varje månad. Därför bör endast den del av betalningsskyldigheten som avser tiden före den kritiska tidpunkten anses ha uppkommit dessförinnan. Eftersom både utbetalning av underhållsstöd och betalningsskyldighet för stödet ska göras i förskott, får fordran på betalningsskyldighet för underhållsstöd anses ha uppkommit på förfallodagen.

Fordran på grund av utbetalning vid rot och rut

I kvittningssituationer har frågan uppkommit när en utförares fordran på betalning från Skatteverket i samband med rot och rut har uppkommit.

Det är då de nödvändiga omständigheterna för fordrans uppkomst föreligger. Att det krävs en ansökan för att uföraren ska få utbetalning kan inte anses ha någon betydelse för uppkomsttidpunkten.

Det kan hända att Skatteverket beslutar att utföraren ska betala tillbaka vad som felaktigt har betalats ut (14 § lagen [2009:194] om förfarandet vid skattereduktion för hushållsarbete). Fordringar på återkrav kan uppkomma i ett antal olika situationer. När en fordran på återkrav ska anses uppkommen är beroende av vilken situation som har lett till återkravet. Om t.ex. en ansökan som har lämnats in till Skatteverket innehåller felaktiga uppgifter så anser Skatteverket att fordran på återkrav uppkommer när den felaktiga ansökan lämnades till Skatteverket. Om återkravet istället beror på att utföraren har betalat tillbaka ett belopp till köparen som tidigare legat till grund för beslut om utbetalning så har fordran på återkrav uppkommit när utföraren återbetalar beloppet till köparen.

Om utföraren är en juridisk person och om den felaktiga utbetalningen beror på ett brottsligt förfarande kan det även bli aktuellt att begära skadestånd av företrädarna med stöd av 2 kap. 2 § skadeståndslagen (målsägandeanspråk i samband med åtal). Det är Skatteverkets uppfattning att fordran gällande skadestånd har uppkommit när det oriktiga handlande som grundat återkravet inträffade, d.v.s. när den oriktiga ansökan lämnades in.