Återbetalning av skatt

Allmänt om återbetalning av skatt

Reglerna om återbetalning av och kompensation för skatt finns i 9 kap. LSE. Där regleras

• återbetalning av skatt på bränsle avseende de ändamål som är skattebefriade enligt 6 a kap. LSE till den som inte är skattskyldig eller godkänd skattebefriad förbrukare
• återbetalning av skatt på bränsle för vissa andra ändamål än de som anges i 6 a kap. LSE
• återbetalning av skatt på bränsle till skattskyldiga, t.ex. upplagshavare och lagerhållare som i vissa fall är hänvisade till att ansöka om återbetalning då avdragsmöjlighet saknas
• kompensation för begränsning av svavelutsläpp.

Termen kompensation används avseende begränsning av svavelutsläpp i stället för återbetalning, men innebörden är i praktiken densamma.

Skattebefrielse enligt 6 a kap. LSE

Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat bränsle på ett sådant sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. LSE medger Skatteverket efter ansökan från förbrukaren återbetalning av skatten på bränslet (9 kap. 2 § första stycket LSE).

Återbetalning med stöd av 6 a kap. 2 b § eller 2 c § LSE medges endast i den utsträckning avdragsrätt inte följer av 7 kap. 3 § LSE (9 kap. 2 § tredje stycket LSE). Avdragsrätten enligt 7 kap. 3 § LSE gäller biogas och vissa andra biobränslen som sålts som bränsle för uppvärmning till någon som inte är en stödmottagare. I princip rör det sig om avdragsrätt för försäljning till privatpersoner (prop. 2015/16:159 s. 76).

Genom tredje stycket i 9 kap. 2 § LSE klargörs det att återbetalning inte ska ske när det finns avdragsrätt för den som är skattskyldig även om den sistnämnde ännu inte utnyttjat avdragsrätten när någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare söker återbetalning. Genom bestämmelsen säkerställs att återbetalning till annan än skattskyldig inte följs av omprövning av skattskyldig för samma skattebelopp (prop. 2015/16:159 s. 78).

Med anledning av EU:s regler om statligt stöd finns även vissa villkor för att återbetalning ska medges enligt 9 kap. 2 § LSE, i de fall skattebefrielsen enligt 6 a kap. utgör en stödordning enligt 1 kap. 11 a § LSE.

Rätten till återbetalning är generell om förutsättningar för skatte­befrielse enligt 6 a kap. LSE finns. Även i de fall skatt har betalats till Tullverket kan återbetalning alltså ske om bränslet används för något av de ändamål som anges i 6 a kap. LSE. Den som är skatt­skyldig för bränslet är dock hän­visad till avdrag i sin punktskattedeklaration för att åstad­komma skattebefrielsen.

Den som är godkänd som skattebefriad förbrukare kan inte få återbetalning för bränsle som han köpt inklusive skatt. Han måste istället se till att han vid inköpet får skattebefrielsen direkt av leverantören.

Återbetalning i de fall skattebefrielsen utgör statligt stöd

Med anledning av EU:s regler om statligt stöd infördes nya regler i LSE den 1 juli 2016, för de skattebefrielser på bränsleskatteområdet som utgör statligt stöd enligt EU-rätten. Vissa skattebefrielser som åstadkoms genom återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE omfattas av dessa regler. Detta gäller återbetalning ¹som sker med stöd av 6 a kap. 1 § 9-11, 13 eller 17 samt 6 a kap. 2 a, 2 b, 2 c eller 3 § LSE.

Begreppet stödordning definieras i 1 kap. 11 a § LSE och omfattar de skattebefrielser på bränsleskatteområdet som utgör statligt stöd enligt EU-rätten. De skattebefrielser som utgör stödordningar och som är aktuella vid återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE anges i följande tabell (prop 2015/16:159).

	Skattebefriat användningsområde1	Bestämmelse i LSE	EU-rättslig statsstödsgrund
1.	Tillverkningsindustri samt värmeproduktion i kraftvärme­anläggningar inom EU ETS2	6 a kap. 1 § 9 a och 17 a	GBER
2.	Tillverkningsindustri samt värmeproduktion i kraftvärme­anläggningar utanför EU ETS	6 a kap. 1 § 9 b och 3 §	GBER
3.	Uppvärmningsbränslen inom vattenbruk	6 a kap. 1 § 10	FIBER
4.	Uppvärmningsbränslen inom jordbruk och skogsbruk	6 a kap. 1 § 11	GBER
5.	Viss fordonsdrift i gruvindustriell verksamhet	6 a kap. 1 § 13	GBER
6.	Annan värmeproduktion inom EU ETS	6 a kap.1 § 17 b	EAG
7.	Dieselbränsle för drift av skepp och vissa båtar samt vissa fordon inom jordbruk och skogsbruk	6 a kap. 2 a § första stycket 1	GBER
8.	Dieselbränsle för drift av skepp och vissa båtar samt vissa fordon inom vattenbruk	6 a kap. 2 a § första stycket 2	FIBER
9.	Vegetabiliska och animaliska oljor och fetter samt biogas som bränsle för uppvärmning	6 a kap. 2 b och 2 c §§	EAG

¹ Användningsområdena anges mycket översiktligt i tabellen. För exakt omfattning se respektive bestämmelse i LSE.

² EU:s system för handel med utsläppsrätter.

Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat bränsle på ett sådant sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap. LSE medger Skatteverket efter ansökan från förbrukaren återbetalning av skatten på bränslet (9 kap. 2 § första stycket LSE).

I de fall skattebefrielsen enligt 6 a kap. utgör en stödordning enligt 1 kap. 11 a § LSE medges återbetalning av skatten endast om förbrukaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd. Med företag utan rätt till statligt stöd menas

1. företag i ekonomiska svårigheter, och

2. företag som är föremål för betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden. (1 kap. 12 § LSE).

Dessa krav gäller vid det tillfälle då stödet anses beviljat. För de aktuella återbetalningarna anses stödet beviljat vid den tidpunkt då någon ansöker om återbetalning av skatt (jfr prop. 2015/16:159 s. 44).

Vid vissa beloppsgränser är sökanden skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet för att medges återbetalning (9 kap. 2 § andra stycket LSE).

Begreppet stödmottagare definieras i 1 kap. 11 b § LSE. I dessa fall är det den som förbrukat bränslet som är stödmottagare, d.v.s. sökanden.

Med uppgifter om stödmottagare avses i dessa fall uppgifter om sökanden i tre avseenden:

• vilken typ av företag (inom kategorin små eller medelstora respektive stora) sökanden hör till,
• den region där företaget är beläget på NUTS 2-nivå samt
• företagets verksamhetsområde på Nace-gruppnivå

Utan uppgifter från uppgiftslämnaren i samtliga dessa tre avseenden föreligger inte ”uppgifter om stödmottagare” (jfr prop. 2015/16:159 s. 73). Återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE kan då inte medges om det ansökta återbetalningsbeloppet överstiger den beloppsgräns som gäller för att det ska föreligga krav på att lämna uppgifter om stödmottagare.

Den region som ska anges är den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet bedrivits under den period ansökan avser. Det verksamhetsområde som ska anges är det verksamhetsområde som företaget hör till på Nace-gruppnivå för den huvudsakliga verksamhet som återbetalning av skatt söks för (15 a § FSE).

Uppgifter om stödmottagare behöver bara lämnas om återbetalning söks med belopp som medför att sökandens sammanlagda återbetalning för varje stödordning per kalenderår uppgår till minst

• 15 000 euro i fall som avses i 6 a kap. 1 § 10 eller 2 a § 2 (vattenbruk), eller
• 200 000 euro i övriga fall.

De belopp i euro som anges i LSE ska för varje kalenderår omräknas enligt den kurs i svenska kronor för euro som gällde den första vardagen i oktober året innan och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (1 kap. 16 § LSE).

Enligt eurons växelkurs den 3 oktober 2016 som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning motsvaras 1 euro av 9,5930 svenska kronor. Detta innebär att för 2017 motsvaras 15 000 euro av 143 895 kronor och 200 000 euro av 1 918 600 kronor.

Observera att det finns övergångbestämmelser.

Övergångsbestämmelser avseende 9 kap. 2 § LSE

Bestämmelsen i 9 kap. 2 § LSE om sökandens skyldighet att lämna uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet, tillämpas först då återbetalning söks för en period som omfattar tid efter utgången av 2016. Detta framgår av punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.

Den som söker återbetalning enligt 9 kap. 2 § med stöd av 6 a kap. 1 § 9-11, 13 eller 17 eller 2 a, 2 b, 2 c eller 3 § för en period som omfattar hela eller delar av tiden från och med den 1 juli 2016 till och med den 31 december 2016, är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare till Skatteverket för sin verksamhet senast den 1 juli 2017. Detta gäller endast om det sammanlagda belopp som återbetalning söks med för tiden från och med den 1 juli 2016 till och med den 31 december 2016, för respektive stödordning uppgår till minst

1. 7 500 euro för yrkesmässig vattenbruksverksamhet
2. 100 000 euro i övriga fall

Biogas och vissa andra biobränslen som förbrukas av en stödmottagare för uppvärmning

Skattebefrielsen för biogas och vissa andra biobränslen som förbrukas för uppvärmning regleras i 2 b och 2 c §§ i 6 a kap. LSE, vilka infördes den 1 juli 2016.

Återbetalning enligt 9 kap. 2 § med stöd av 6 a kap. 2 b § eller 2 c § LSE medges endast om avdragsrätt inte följer av 7 kap. 3 § LSE. Återbetalning ska alltså inte medges när det finns avdragsrätt för den som är skattskyldig. Detta innebär att endast i de fall förbrukaren är en stödmottagare kan återbetalning av skatten medges enligt 9 kap. 2 § LSE.

Återbetalning till diplomater m.fl.

Skatteverket medger efter ansökan återbetalning av energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förvärvats av:

• Utländska beskickningar, karriärkonsulat i Sverige eller sådana internationella organisationer som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall (9 kap. 1 § första stycket 1 LSE). Exempel på sådana internationella organisationer är European Space Agency (ESA), World Maritime University (WMU), FN-organet United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR), International Institute for Democracy and Electoral Assistance (IDEA) och Europeiska kommissionens representant i Sverige.
• Medlemmar av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsuler vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att de inte är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta i Sverige (9 kap. 1 § första stycket 2 LSE).
• Medlemsstaters ombud vid internationella organisationer med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta (9 kap. 1 § andra stycket LSE). Sverige har en sådan överenskommelse med FN-organet UNHCR.

Ansökan vid återbetalning till diplomater m.fl.

Vid återbetalning av skatt enligt 9 kap. 1 § LSE, d.v.s. vid återbetalning till diplomater m.fl., gäller förordningen (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl. I 2 § i denna förordning finns bestämmelser om ansökan om sådan återbetalning. Nedan redogörs för dessa bestämmelser.

Ansökan ska göras skriftligen av chefen för beskickningen eller konsulatet eller av den som i Sverige får företräda den internationella organisationen eller den som i övrigt är berättigad till återbetalning.

En särskild ansökan ska ges in för beskickningen, konsulatet, organisationen eller den som i övrigt är berättigad till återbetalning. En särskild ansökan ska även ges in för varje fysisk person som är berättigad till återbetalning.

Ansökan ska ges in till Skatteverket och omfatta inköpen under ett kalenderkvartal. Med ansökan ska en faktura bifogas. Fakturan får inte vara betald tidigare än ett år före den dag då ansökan lämnades in, om inte sökanden har hanteringsmässiga eller andra liknande särskilda skäl för att åberopa en faktura som är betald tidigare. Fakturan ska innehålla uppgift om säljarens och köparens namn och adress, dagen för leveransen eller tillhandahållandet, priset, i förekommande fall varans volym eller vikt och, om inköpet avser bensin eller motorbrännolja, fordonets registreringsnummer.

Skatteverket har tagit fram blanketter som kan användas vid ansökan om återbetalning, SKV 5648 och SKV 5650.

Förbrukning i fartyg och luftfartyg

Skatteverket medger efter ansökan återbetalning enligt 9 kap. 3 § LSE av energi-, koldioxid- och svavelskatt om någon har

• förbrukat bensin i skepp, när skeppet inte använts för privat ändamål (9 kap. 3 § 1 LSE)
• förbrukat bensin i båt för vilken fiskelicens, som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten, meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte använts för privat ändamål (9 kap. 3 § 2 LSE)
• förbrukat annat bränsle än lågbeskattad olja i båt utan fiskelicens, som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten, när båten inte använts för privat ändamål (9 kap. 3 § 3 LSE)
• förbrukat annat bränsle än flygfotogen (KN-nr 2710 19 21), dock inte annan bensin än flygbensin (KN-nr 2710 11 31), i luftfartyg, när luftfartyget inte använts för privat ändamål (9 kap. 3 § 4 LSE).

Vad som avses med privat ändamål definieras i 1 kap. 11 § LSE. Läs om vad som avses med privat ändamål.

Förbrukning i skepp

Den som har förbrukat bensin i skepp när skeppet inte använts för privat ändamål har möjlighet att ansöka om återbetalning enligt 9 kap. 3 § 1 LSE. För bensin som förbrukats för detta ändamål finns enbart återbetalningsförfarandet enligt 9 kap. 3 § 1 LSE för att åstadkomma skattebefrielse.

Det är endast för bensin som återbetalning enligt 9 kap. 3 § LSE kan medges vid förbrukning i skepp. Observera att för andra bränslen än bensin och högbeskattad olja som förbrukats i skepp när skeppet inte använts för privat ändamål kan återbetalning medges enligt 9 kap. 2 § LSE.

Läs om när skattebefrielse för andra bränslen än bensin och högbeskattad olja som förbrukats i skepp kan åstadkommas genom avdrag i punktskattedeklarationen (egenförbrukning, leverans in i skeppet eller till skattebefriad förbrukare) eller genom inköp utan skatt för den som är godkänd som skattebefriad förbrukare.

Förbrukning i båt med fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten

Den som har förbrukat bensin i båt för vilken fiskelicens, som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten, meddelats enligt fiskelagen när båten inte använts för privat ändamål har möjlighet att ansöka om återbetalning enligt 9 kap. 3 § 2 LSE. För bensin som förbrukats för detta ändamål finns enbart återbetalningsförfarandet enligt 9 kap. 3 § 2 LSE för att åstadkomma skattebefrielse.

Det är endast för bensin som återbetalning enligt 9 kap. 3 § LSE kan medges vid förbrukning i sådan båt. Observera att för andra bränslen än bensin och högbeskattad olja som förbrukats i sådan båt när båten inte använts för privat ändamål kan återbetalning medges enligt 9 kap. 2 § LSE.

Läs om när skattebefrielse för andra bränslen än bensin och högbeskattad olja som förbrukats i båt kan åstadkommas genom avdrag i punktskattedeklarationen (egenförbrukning, leverans in i skeppet eller till skattebefriad förbrukare) eller genom inköp utan skatt för den som är godkänd som skattebefriad förbrukare.

Förbrukning i båt utan fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten

Den som har förbrukat annat bränsle än lågbeskattad olja i båt utan fiskelicens, som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten, när båten inte använts för privat ändamål har möjlighet att ansöka om återbetalning enligt 9 kap. 3 § 3 LSE.

Den som har förbrukat högbeskattad olja i båt som medgivande enligt 2 kap. 9 § LSE har lämnats för, har alltså möjlighet att söka återbetalning enligt 9 kap. 3 § 3 LSE för skatten på oljan.

För andra bränslen än bensin och högbeskattad olja som förbrukats i båt som omfattas av medgivande om märkt olja i tanken (dispens), när båten inte använts för privat ändamål kan återbetalning medges enligt 9 kap. 2 § LSE. Av allmänna principer följer dock att återbetalning inte kan medges med högre belopp än det skattebelopp som belöper på det bränsle som avdraget respektive återbetalningen avser (jfr prop. 2012/13:1 s. 330).

Läs om när skattebefrielse för andra bränslen än bensin och högbeskattad olja som förbrukas i båt kan åstadkommas genom avdrag i punktskattedeklarationen (egenförbrukning, leverans in i skeppet eller till skattebefriad förbrukare) eller genom inköp utan skatt för den som är godkänd som skattebefriad förbrukare.

Förbrukning i luftfartyg

Den som har förbrukat annat bränsle än flygfotogen, dock inte annan bensin än flygbensin, i luftfartyg när luftfartyget inte använts för privat ändamål har möjlighet att ansöka om återbetalning enligt 9 kap. 3 § 4 LSE.

Observera att återbetalning även kan medges för flygfotogen som förbrukats i luftfartyg, när luftfartyget inte använts för privat ändamål, men då enligt bestämmelserna i 9 kap 2 § LSE.

Läs om avdragsbestämmelserna som ger möjlighet att köpa in flygfotogen skattefritt när det tankas direkt in i luftfartyget.

Varmluftsballonger räknas som luftfartyg. Återbetalning medges därmed för den gasol som förbrukats i en varmluftsballong när varmluftsballongen inte använts för privat ändamål (9 kap. 3 § 4 LSE).

Begränsning av koldioxidutsläpp

Bestämmelserna i 9 kap. 4 § LSE om återbetalning av koldioxidskatt vid begränsning av koldioxidutsläpp i samband med förbrukning av bränslet slopades den 1 januari 2016. Av övergångsbestämmelserna framgår att äldre bestämmelser fortfarande gäller för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Återbetalning av koldioxidskatt kan således fortfarande medges avseende begränsning av koldioxidutsläpp som skett före den 1 januari 2016.

Värme som levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för vattenbruks-, jordbruks- eller skogsbruksverksamhet

Skatteverket medger efter ansökan återbetalning av skatt på el och bränsle som förbrukats för framställning av värme som levererats för ändamål som ger skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 1, 6, 9 a, 9 b, 10, 11 eller 16 LSE eller enligt 11 kap. 9 § 2, 3 eller 5 LSE (9 kap. 5 § första stycket LSE).

För bensin och högbeskattad olja medges inte återbetalning enligt 9 kap. 5 § LSE (9 kap. 5 § femte stycket LSE).

Det finns endast begränsade möjligheter att göra avdrag i sin punktskattedeklaration för bränslen som förbrukats för att producera värme som levereras till externa värmemottagare. Även den som är skattskyldig för bränslet är därför i många fall hänvisad till att ansöka om återbetalning. Det är inte heller möjligt att bli godkänd som skattebefriad förbrukare för detta ändamål.

Vid värmeleverans för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för yrkesmässig vattenbruks-, jordbruks-, eller skogsbruksverksamhet (6 a kap. 1 § 9–11 LSE, SFS 2016:xx), medges återbetalning för

• el med den del av energiskatten som överstiger 0,5 öre per kilowattimme (9 kap. 5 § andra stycket 1 a LSE)
• råtallolja med ett energiskattebelopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt och 20 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE (9 kap. 5 § andra stycket 1 b LSE)
• andra bränslen än råtallolja med 70 procent av energiskatten och 20 procent av koldioxidskatten (9 kap. 5 § andra stycket 1 c LSE).

Läs mer om vad som avses med tillverkningsprocessen i industriell verksamhet i avsnittet om skattebefriade användningsområden och i avsnittet om skattesatser för el. Läs mer om vad som avses med vattenbruks-, jordbruks- eller skogsbruksverksamhet.

Vid leverans av värme för tillverkningsprocessen i sådan industriell verksamhet som tillhör en verksamhetskategori som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG medges återbetalning enligt

• 9 kap. 5 § andra stycket 1 b LSE med ett energiskattebelopp som motsvarar 70 procent av den energiskatt och 100 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE
• 9 kap. 5 § andra stycket 1 c LSE med 70 procent av energiskatten och 100 procent av koldioxidskatten (9 kap. 5 § LSE tredje stycket LSE).

Återbetalning medges även med hela energiskatten på el och med hela energi-, koldioxid- och svavelskatten på bränsle vid värmeleverans för följande ändamål (9 kap. 5 § andra stycket 2 LSE):

• för annat ändamål än som motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning m.m. (6 a kap. 1 § 1 a LSE)
• i metallurgiska processer under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar förändras kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras eller bibehålls i skänkar eller liknande kärl (6 a kap. 1 § 1 b LSE)
• i annat fall än som avses i de två föregående punkterna, då bränslet i en och samma process används både som bränsle för uppvärmning och för annat ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning (6 a kap. 1 § 1 c LSE)
• för framställning av energiprodukter eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren (6 a kap. 1 § 6, 11 kap. 9 § 3 LSE)
• i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar förändras kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras (6 a kap. 1 § 16 LSE)
• för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer (11 kap. 9 § 2 LSE)

• i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats (11 kap. 9 § 5 LSE).

I samband med införandet av det tredje stycket i 9 kap. 5 § LSE som gäller värmeleveranser till vissa industriella verksamhetskategorier uttalas följande i förarbetena:

I bilaga I till handelsdirektivet uppräknas i tabellform de verksamhetskategorier som omfattas av handelssystemet. Som sådan verksamhetskategori avses bl.a. förbränning av bränsle i en anläggning med en sammanlagd tillförd effekt på mer än 20 MW (med undantag av anläggningar för förbränning av farligt avfall och kommunalt avfall). Den typen av förbränningsanläggning utgör emellertid inte i sig sådan industriell verksamhet för vilken återbetalning kan erhållas genom 9 kap. 5 §. Återbetalning enligt de förmånligare reglerna i tredje stycket kan alltså endast medges i de fall värmen levererats till en mottagare vars industriella verksamhet omfattas av någon av de industriella verksamhetskategorierna som räknas upp i bilaga I till handelsdirektivet. Det kan t.ex. röra sig om framställning av pappersmassa av trä eller andra fibermaterial.

För återbetalning enligt aktuell bestämmelse är en förutsättning att bränsle åtgått för värme som levererats. Den verksamhetsutövare som både framställer och förbrukar bränsle i en annan industrianläggning inom handelssystemet än som ryms i de sektorer som utpekas i bilaga I till handelsdirektivet är därför istället hänvisad till den möjlighet till skattenedsättning som följer av 6 a kap. 1 § 9 LSE. Detta kan vara aktuellt för tillverkningsindustri som förses med värme från egna förbränningspannor vilka direkt genom sin effekt eller genom anslutning till fjärrvärmenät kommit att omfattas av handelssystemet (prop. 2012/13:1 s. 330−331).

Begränsning av återbetalningsbeloppet

Det bränsle som förbrukats för framställning av sådan värme som avses i 9 kap. 5 § LSE kan även omfattas av andra bestämmelser i LSE om skattebefrielse för energi- och koldioxidskatt.

Av allmänna principer följer att återbetalning och avdrag inte kan medges med högre belopp än det skattebelopp som belöper på det bränsle som avdraget respektive återbetalningen avser, dvs. en skattskyldig som kan få tjugo procent koldioxidskattebefrielse med stöd av 6 a kap. 1 § 17 b och 7 kap. 1 § första stycket 2 LSE kan endast medges resterande 80 procent koldioxidskattebefrielse genom återbetalning med stöd av 9 kap. 5 § andra stycket 2 LSE (jfr prop. 2012/13:1 s. 330).

Det finns inget hinder mot att medge återbetalning enligt 9 kap. 5 § LSE för sådant bränsle som energi- och/eller koldioxidskatteavdrag, eller återbetalning, har medgetts för enligt andra bestämmelser i LSE. Vid beräkning av återbetalningsbeloppet enligt 9 kap. 5 § LSE ska hänsyn dock tas till att avdrag eller återbetalning kan medges enligt andra bestämmelser för samma bränsle som omfattas av en återbetalningsansökan enligt 9 kap. 5 § LSE. Detta innebär att återbetalning av energi- och koldioxidskatt enligt 9 kap. 5 § LSE kan medges med som högst den resterande delen av energi- respektive koldioxidskatten.

Läs mer om skattebefrielse enligt andra bestämmelser för bränsle som förbrukats för framställning av värme i en anläggning som omfattas av utsläppshandelssystemet.

Läs mer om skattebefrielse enligt andra bestämmelser för bränsle som förbrukats för framställning av värme vid kraftvärmeproduktion i en anläggning som inte omfattas av utsläppshandelssystemet.

Fördelning av el och bränsle som förbrukats för värmeframställningen

Om el och ett eller flera bränslen förbrukas samtidigt för denna värmeframställning, ska energislagen vid beräkning av återbetalningen fördelas genom proportionering i förhållande till respektive energislag. Fördelningen mellan bränslena får väljas fritt. Motsvarande gäller för värme som har levererats från kraftvärmeproduktion (9 kap. 5 § fjärde stycket LSE). Detta innebär att elen ska fördelas proportionellt mellan återbetalningsberättigande och icke återbetalningsberättigande värmeleveranser. För den resterande energimängd som förbrukats för framställning av återbetalningsberättigande värmeleveranser gäller fri turordning mellan bränslena.

Fastighetsägare som fördelar värmen i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet m.m.

Skatteverket anser att om en värmeleverans sker till en fastighetsägare som fördelar värmen till hyresgäster som förbrukar värmen i sådan återbetalningsberättigande verksamhet som avses i 9 kap. 5 § LSE ska värmen fördelas mellan dessa hyresgäster och övriga hyresgäster. Värmen kan fördelas med t.ex. lokalernas yta eller volym som grund.

Hjälpförbrukning av el som sker i samband med värmeproduktion

Plast- och Kemiföretagen och Svensk Fjärrvärme framför i remissvar i samband med förslaget till den utvidgade återbetalningsbestämmelsen i 9 kap. 5 § andra stycket 2 LSE att de anser att även el som förbrukas för s.k. hjälpkraft bör omfattas av förslaget i syfte att fullfölja ambitionen att undvika en konkurrenssnedvridande beskattning (prop. 2006/07:13 s. 109).

Med anledning av detta uttalas i förarbetena följande avseende s.k. hjälpförbrukning av el som sker i samband med värmeproduktion:

Med s.k. hjälpförbrukning av el som sker i samband med värmeproduktionen avses t.ex. drift av pumpar och fläktar som i och för sig är nödvändiga för att driva en värmeanläggning men som inte kan anses direkt användas för värmeproduktion. Skatt på sådan hjälpförbrukning får idag, enligt Skatteverkets tolkning av gällande rätt i sina rekommendationer RSV Sp 1999:1, avsnitt 12, inte räknas med i det skattebelopp som kan återbetalas vid externa värmeleveranser till tillverkningsindustrin eller för växthusuppvärmning. Regeringen finner för närvarande inte skäl att lägga fram förslag till en sådan lagändring som Plast- & Kemiföretagen och Svensk Fjärrvärme yrkat (prop. 2006/07:13 s. 110).

Rättsfall: har man rätt till återbetalning för hjälpförbrukning av el som sker i samband med värmeproduktion?

Kammarrätten har prövat frågan om rätt till återbetalning föreligger för sådan hjälpförbrukning av el som sker i samband med värmeproduktionen, t.ex. i pumpar och fläktar. Kammarrätten delade länsrättens bedömning att rätt till återbetalning inte föreligger för sådan hjälpförbrukning av el (KRSU 2007-06-21, mål nr 916-918-07).

Omvandlings- och överföringsförluster

Vid beräkning av den energiförbrukning som motsvarar de värmeleveranser som medför rätt till återbetalning, får de omvandlings- och överföringsförluster som är förknippade med leveransen läggas till den uppmätta värmeleveransen hos abonnenten.

Leverans av kyla jämställs med leverans av värme

Leverans av kyla jämställs med leverans av värme vid tillämpningen av 9 kap. 5 § LSE.

Kompensation för svavelskatt vid begränsning av svavelutsläpp

Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 § LSE medger Skatteverket efter ansökan kompensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kr per kg som utsläppet har minskat (9 kap. 6 § LSE).

Läs mer om begränsning av svavelutsläpp och om hur sådan begränsning ska beräknas.

Ansökningsförfarandet för återbetalning och kompensation enligt 9 kap. 2–6 §§ LSE

För återbetalning eller kompensation enligt 9 kap. 2-6 §§ LSE gäller särskilda bestämmelser om bl.a. ansökningsperiod, senaste ansökningstidpunkt och lägsta belopp för ansökan.

Ansökan ska lämnas elektroniskt

Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 9 kap. 2-6 §§ LSE ska lämnas elektroniskt (9 kap. 7 § LSE). Av övergångsbestämmelser framgår att denna bestämmelse tillämpas först då återbetalning eller kompensation söks för en period som omfattar tid efter utgången av 2016. Skatteverket har utfärdat föreskrifter om elektronisk ansökan om återbetalning (SKVFS 2017:1).

Ansökningsperiod

Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 9 kap. 2–6 §§ LSE ska omfatta en period om ett kalenderkvartal, utom i vissa fall som avses i 9 kap. 2 § LSE (9 kap. 7 § första stycket LSE).

Ansökningsperiod för bränsle som förbrukats i yrkesmässig vattenbruks-, jordbruks- eller skogsbruksverksamhet

Återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE som sker med stöd av 6 a kap. 1 § 10, 11 eller 2 a § LSE, d.v.s. bränsle som förbrukats i yrkesmässig vattenbruks-, jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, ska omfatta en period om ett kalenderår. Om sökanden beräknas förbruka bränsle i större omfattning får Skatteverket medge att ansökan görs per kvartal. Ett sådant beslut får återkallas om sökanden begär det eller förutsättningar för medgivande inte finns (9 kap. 7 § första stycket LSE).

Skatteverket får medge att en sådan ansökan får göras per kalenderkvartal om årsförbrukningen för vilken återbetalning kan medges beräknas uppgå till

• minst 15 kubikmeter för eldningsolja och dieselbrännolja

• minst 15 ton för gasol och kolbränslen

  minst 15 000 kubikmeter för metan och naturgas (15 § FSE)

Senaste tidpunkt för ansökan och rätt sökande

Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 9 kap. 2-6 §§ LSE ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter utgången av kalenderåret respektive kalenderkvartalet. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden (9 kap. 7 § andra stycket LSE).

En ansökan som lämnats för en sökande, som är juridisk person, anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade in ansökan saknade behörighet att förträda sökanden (9 kap. 7 § tredje stycket LSE).

Enligt vedertagen rättspraxis, som gäller generellt vid all rättstillämpning, står avsändaren risken för förseningar vid postbefordran. Rätten till återbetalning eller kompensation går alltså förlorad, om ansökan kommer in till Skatteverket för sent, även om ansökan postats flera veckor före fristens utgång.

Beloppsbegränsning

Rätt till återbetalning eller kompensation enligt 9 kap. 2–6 §§ LSE föreligger, utom i vissa fall som avses i 9 kap. 2 § LSE, endast när ersättningen för ett kalenderkvartal uppgår till

1. minst 1 000 kr i fall som avses i 9 kap. 2, 5 eller 6 § LSE
2. minst 500 kr i fall som avses i 9 kap. 3 § LSE, d.v.s. förbrukning i fartyg och luftfartyg (9 kap. 8 § första stycket LSE).

Hela beloppet återbetalas, d.v.s. från första kronan, när gränsen 1 000 kr respektive 500 kr uppnås.

Beloppsbegränsningarna har införts av administrativa skäl. Avsikten är att rätten till återbetalning ska bedömas separat för varje ändamål. Det är alltså inte möjligt att lägga ihop ersättningsbelopp avseende återbetalning enligt olika bestämmelser i LSE i syfte att komma upp till beloppsgränsen (jfr prop. 1994/95:54 s. 132–133).

Beloppsbegränsning för bränsle som förbrukats i yrkesmässig vattenbruks-, jordbruks-, eller skogsbruksverksamhet

Sådan återbetalning enligt 9 kap. 2 § LSE som sker med stöd av 6 a kap. 1 § 10, 11 eller 2 a § LSE, d.v.s. för bränsle som förbrukas i viss yrkesmässig vattenbruks-, jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, får göras när den sammanlagda ersättningen uppgår till minst 500 kr per kalenderår (9 kap. 8 § andra stycket LSE).

Hela beloppet återbetalas, d.v.s. från första kronan, när gränsen 500 kr uppnås.

Förbrukning för uppvärmningsändamål av viss märkt olja som förts in i Sverige

Återbetalning av skatt kan medges efter ansökan om en oljeprodukt har försetts med märkämne som avses i 2 kap. 9 a § LSE innan den har förts in till Sverige och oljeprodukten därefter har beskattats i Sverige enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE. Återbetalning medges endast om oljeprodukten har förbrukats i Sverige för uppvärmning eller för drift av stationära motorer (9 kap. 8 a § första stycket LSE).

Skatteverket medger återbetalning av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattebelopp som betalats för produkten enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE (högbeskattad olja) och det skattebelopp som gäller enligt 2 kap.1 § första stycket 3 a LSE (lågbeskattad olja) (9 kap. 8 a § första stycket LSE).

Denna återbetalning aktualiseras sällan. Det kan röra sig om fall då en oljeprodukt har frigjorts för konsumtion i ett annat EU-land och alltså beskattats där och som därefter förts in till Sverige under sådana förhållanden att skatt ska betalas här i landet, exempelvis genom privat införsel. För att olja ska beskattas enligt den lägre energiskattesatsen enligt 2 kap. 1 § 3 a LSE krävs förutom det EU-gemensamma märkämnet även att det nationella färgämnet tillsatts. Om oljan är märkt med det EUgemensamma märkämnet, men inte det svenska färgämnet medför detta att oljan ska beskattas enligt den högre energiskattesatsen enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b LSE (högbeskattad olja). Detta gäller även om oljan före införseln till Sverige tillsats ett färgämne som används för färgning av olja i ett annat EUland. I syfte att säkerställa att energiskatt tas ut enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a LSE (lågbeskattad olja) finns därför en möjlighet att ansöka om återbetalning av skillnaden mellan de högre och lägre energiskattebeloppen (prop. 2006/07:123 s. 17).

Ansökningsperiod och senaste tidpunkt för ansökan

Ansökan om återbetalning ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång (9 kap. 8 a § andra stycket LSE).

Återbetalning av skatt på bränsle som flyttats till ett annat EU-land

Huvudprincipen inom EU är att bränsle i de flesta fall endast ska beskattas i det land där det förbrukas. Det finns därför möjlighet att under vissa förutsättningar få tillbaka den svenska skatten om beskattade varor flyttas till ett annat EU-land under sådana förhållanden att skatt ska betalas där eller flyttningen sker för förbrukning för ett i det andra landet skattebefriat ändamål (9 kap. 10 § LSE).

Bestämmelsen i 9 kap. 10 § LSE grundar sig på artiklarna 33.6 och 36.5 i direktiv 2008/118/EG.

Distansförsäljning från Sverige

Vid distansförsäljning av bränsle från Sverige till ett annat EU-land föreligger under vissa förutsättningar rätt till återbetalning av den skatt som betalats för bränslet i Sverige (9 kap. 10 § LSE).

För att Skatteverket ska medge återbetalning vid distansförsäljning krävs att den sökande visar att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige (9 kap. 10 a § första stycket LSE). Den sökande kan visa detta t.ex. med en faktura eller ett kvitto där det framgår att priset är inklusive skatt. Skatteverket kan på sedvanligt sätt kontrollera att säljaren eller eventuellt tidigare leverantör redovisat och betalat in skatten.

Det krävs också att den sökande visar att bränslet har beskattats i mottagarlandet eller är avsett att användas där för ett skattebefriat ändamål (9 kap. 10 a § första stycket LSE). Detta kan den sökande visa t.ex. genom ett intyg från mottagarlandets myndighet om att skatten betalats där eller att användningsområdet är skattebefriat.

Ansökan vid distansförsäljning från Sverige

Ansökan om återbetalning vid distansförsäljning ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång (9 kap. 10 a § andra stycket LSE).

Ansökan för ett visst kalenderkvartal ska omfatta alla leveranser som skett under kvartalet (prop. 1994/95:54 s. 134, prop. 1994/95:56 s. 101).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 36.5 i direktiv 2008/118/EG.

Övriga flyttningar av bränsle till ett annat EU-land

Även vid andra flyttningar till ett annat EU-land än vid distansförsäljning, d.v.s. då bränslet flyttas till näringsidkare, myndigheter, organisationer m.fl. i andra EU-länder, kan återbetalning under vissa förutsättningar ske av den skatt som har betalats för bränslet i Sverige (9 kap. 10 § LSE).

För att Skatteverket ska medge återbetalning i dessa fall krävs att den sökande visar att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige (9 kap. 10 b § första stycket LSE). Den sökande kan visa detta t.ex. med en faktura eller ett kvitto där det framgår att priset är inklusive skatt. Skatteverket kan på sedvanligt sätt kontrollera att säljaren eller eventuellt tidigare leverantör redovisat och betalat in skatten.

Skatteverket återbetalar skattebeloppet sedan sökanden visat att

• skatt har betalats i mottagarlandet, eller
• bränslet är avsett att användas i mottagarlandet för ett där skattebefriat ändamål (9 kap. 10 b § andra stycket LSE).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 33.6 i direktiv 2008/118/EG.

Ansökan vid övriga flyttningar av bränsle till ett annat EU-land

Ansökan om återbetalning ska lämnas till Skatteverket (9 kap. 10 b § första stycket LSE).

Det finns inte några bestämmelser om när ansökan om återbetalning senast ska lämnas till Skatteverket.

Bränsle som inte når angiven destination eller mottagare

Bränsle som flyttas under ett uppskovsförfarande och som inte når angiven destination på grund av en oegentlighet som innebär att bränslet släpps för konsumtion ska under vissa förutsättningar beskattas i Sverige (4 kap. 2 § LSE). Beskattat bränsle som flyttas till eller via Sverige och som inte når angiven mottagare ska under vissa förutsättningar beskattas i Sverige om det beror på en oegentlighet (4 kap. 2 a § LSE). Om sådan beskattning skett och den skattskyldige inom tre år efter det att flyttningen påbörjades visar att bränslet beskattats i ett annat EU-land, ska den skatt som betalats i Sverige återbetalas. Återbetalning ska dock endast ske om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat (9 kap. 11 § LSE).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 38.3 i direktiv 2008/118/EG.

I prop. 2009/10:40 hänvisas i författningskommentaren till 9 kap. 11 § LSE till författningskommentaren till 29 § LTS i samma prop. I denna hänvisas till författningskommentaren till 29 § LTS i prop. 2000/01:118. Där uttalas följande avseende återbetalning av skatt när beskattning skett enligt 27 § LTS, vilken motsvarar 4 kap. 2 § LSE:

Det är dock långt ifrån säkert att medlemsländerna kommer att vara ense om var beskattning skall ske när varor, som transporteras under skatteuppskov, försvinner på grund av oegentligheter eller överträdelser.

Det kan dock mycket väl tänkas att beskattnings-myndigheten anser att det andra EG landets tolkning av artikel 20 är felaktig och att det är Sverige som har beskattningsrätt. I sådana fall bör beskattningsmyndigheten inte vara skyldig att betala tillbaka den skatt som påförts med stöd av 27 §. (prop. 2000/01:118 s. 123)

Hänvisningen i ovanstående citat till artikel 20 avser artikel 20 i det s.k. cirkulationsdirektivet (92/12/EEG), vilken motsvaras av artikel 38 i direktiv 2008/118/EG.