Det subjektiva rekvisitet – uppsåt eller grov oaktsamhet

Varför finns det krav på uppsåt eller grov oaktsamhet?

För att företrädaransvar ska kunna dömas ut krävs det så kallad subjektiv täckning. Med subjektiv täckning menas i det här fallet att företrädaren har agerat, eller låtit bli att agera, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet (59 kap. 12–14 §§ SFL). Det subjektiva rekvisitet är alltså uppsåt eller grov oaktsamhet.

Gränserna för, och utformningen av, reglerna om företrädaransvar i skattelagstiftningen har styrts av hur det straffrättsliga ansvaret reglerats i motsvarande fall. Sedan tillkomsten av 77 a § UBL har reglerna kommit att omfatta så gott som alla skatter och avgifter.

Historisk bakgrund till det subjektiva rekvisitet

Reglerna om företrädaransvar infördes ursprungligen 1968 i uppbördslagen (UBL). Det hade enligt SOU 1965:23 ofta visat sig att bolags företrädare hade blivit straffade för sin försummelse när de uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte betalat innehållen källskatt samtidigt som det inte var möjligt att påföra företrädaren ett ekonomiskt ansvar för den uteblivna skatten (se NJA 1957 s. 757 och NJA 1957 s. 761). Skatteförlusterna till följd av svårigheten att påföra företrädare ett ekonomiskt ansvar var så stora att det behövdes nya regler för att den som kunde hållas straffrättsligt ansvarig även skulle bära ett ekonomiskt ansvar för den obetalda skatten (prop. 1967:130 s. 131). Samma rekvisit skulle därför gälla för både den som kunde hållas straffrättsligt ansvarig som ekonomiskt ansvarig för den obetalda skatten. Eftersom det krävdes uppsåt eller grov oaktsamhet av en arbetsgivare för att denne skulle kunna hållas ansvarig för underlåtenhet att redovisa innehållen skatt, ansåg lagstiftaren att det ekonomiska ansvaret för företrädaren också borde begränsas till fall där uppsåt eller grov oaktsamhet förelåg (prop. 1967:130 s. 129 ff.).