Ansökan

Anstånd kan beviljas efter ansökan

Alla anstånd med betalning av skatt, avgift eller ränta kan beviljas efter en ansökan (63 kap. 2 § SFL). Detta innebär att Skatteverket är skyldigt att pröva fråga om anstånd efter en ansökan (prop. 2010/11:165 s. 1031). Skatteverket får dock bevilja anstånd som är till fördel för det allmänna, d.v.s. handläggningsanstånd eller borgenärsanstånd (63 kap. 23 § SFL) utan en ansökan.

Ansökan bör vara skriftlig

En ansökan om anstånd bör lämnas i skriftlig form, d.v.s. per post, e-post eller fax. Det finns i och för sig inget lagligt hinder mot att ansöka om anstånd muntligen, t.ex. per telefon. Skatteverkets uppfattning är emellertid att en sådan ansökan endast undantagsvis bör godtas och då bara om den snarast därefter, innan Skatteverket beslutar om anstånd, bekräftas skriftligen.

Inhibition

Utgångspunkten är att en begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beskattningsbeslut inte inverkar på skyldigheten att betala den skatt som omprövningen eller överklagandet rör. Ett beskattningsbeslut är därför omedelbart verkställbart (68 kap. 1 § SFL). Skatteverket får dock bevilja anstånd med inbetalning av skatt bl.a. om det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas (63 kap. 4 § SFL).

Den myndighet som ska pröva ett överklagande har i vissa fall möjlighet att enligt 29 § FL och 28 § FPL besluta om verkställighetsförbud, dvs. att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla (inhibition). Anståndsreglerna i SFL utgör en specialreglering av inhibitionsinstitutet på skatteområdet som medför att de allmänna bestämmelserna om inhibition i FL och FPL inte är tillämpliga vid en ansökan om anstånd med betalningen i samband med en begäran om omprövning eller överklagande av ett beskattningsbeslut (RÅ 1974 ref. 74). Skatteverket ska istället pröva begäran som en ansökan om anstånd (RÅ 2006 ref. 12).

I SFL finns inte några bestämmelser om inhibition i avvaktan på att Skatteverket omprövar ett anståndsbeslut. Om den betalningsskyldiga begär att Skatteverkets beslut ska inhiberas i avvaktan på att Skatteverket ska ompröva ett anståndsbeslut, återstår det för Skatteverket att pröva begäran enligt bestämmelsen om inhibition i 29 § FL. En grundförutsättning för att en myndighet ska kunna besluta om inhibition är att myndigheten ska pröva ett överklagande. Eftersom Skatteverket i denna situation inte ska pröva ett överklagande av anståndsbeslutet utan ompröva detsamma, har Skatteverket inte någon laglig möjlighet att medge en sådan begäran.

Om en betalningsskyldig person begär inhibition av Skatteverkets anståndsbeslut i avvaktan på förvaltningsrättens beslut i anståndsfrågan ska begäran inte prövas av Skatteverket utan av en allmän förvaltningsdomstol. Skatteverkets omprövningsbeslut och den betalningsskyldigas begäran ska därför skyndsamt överlämnas till domstolen för prövning. Läs mer om begäran om inhibition vid överklagande av ett beslut.

Interimistiska förordnanden

Den myndighet som ska pröva ett överklagande har möjlighet att enligt 28 § FPL i övrigt förordna om saken (interimistiskt beslut), t.ex. beslut i samband med att en myndighet avslagit en begäran om en förmån. En betalningsskyldig person kan därför begära att förvaltningsdomstolen interimistiskt förordnar om anstånd med inbetalning enligt 28 § FPL i samband med ett överklagande av ett beslut om anstånd (RÅ 1998 not. 143, RÅ 2002 not. 147 och RÅ 2006 ref. 77).

Skatteverket kan inte fatta ett sådant beslut enligt SFL eller FL. Ett interimistiskt förordnade är därför endast möjligt vid ett överklagande och inte vid en begäran om omprövning av ett anståndsbeslut. Skatteverket har dock möjlighet att bevilja handläggningsanstånd om personen riskerar att restföras och det kan antas finnas omständigheter som talar för att Skatteverket kommer att medge ett definitivt anstånd eller sänka skatten eller avgiften så att betalningskravet inom kort kommer att tas bort helt eller delvis. Om det finns särskilda skäl får Skatteverket vidare avstå från att lämna en fordran för indrivning. Se under restföringsgräns.

Res judicata och resning

Skatteverket får inte ompröva beslut i frågor som redan har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, s.k. res judicata (66 kap. 3 § första stycket SFL). En ansökan om anstånd får dock inte nödvändigtvis negativ rättskraft även om frågan har avgjorts av en allmän förvaltningsdomstol. Om en betalningsskyldig person vill ha anstånd med att betala skatt i avvaktan på en domstolsprövning p.g.a. att det är tveksamt hur stort belopp som kommer att behöva betalas (63 kap. 4 § SFL), måste personen lämna in en ny ansökan till Skatteverket för varje instans i domstolskedjan eftersom anståndet får bestämmas till längst tre månader efter dagen för beslutet i den fråga som föranlett anståndet (63 kap. 6 § SFL).

Att en allmän förvaltningsdomstol har prövat Skatteverkets avslag på en ansökan hindrar alltså inte i normalfallet Skatteverket från att pröva en ny ansökan (jfr RÅ 2005 ref. 42). Det är därför inte heller möjligt att begära resning i en ansökan om anstånd enligt 63 kap. 4–5 §§ SFL. Läs mer om att Skatteverket inte får ompröva frågor som domstolen har avgjort.

Skatteverket anser att det är möjligt att pröva frågan om anstånd med betalning av skatt eller avgift redan när den betalningsskyldiga har lämnat in en ansökan om resning eller återställande av försutten tid till domstol.

Litis pendens

Inom förvaltningsområdet gäller som en allmän regel att en fråga som redan är föremål för domstolsprövning inte får prövas varken av en annan domstol eller av en annan förvaltningsmyndighet (s.k. litis pendens). En pågående domstolsprocess som rör en äldre ansökan om anstånd hindrar dock inte att Skatteverket fattar ett nytt beslut om en ny ansökan som kommer in. Om Skatteverket har för avsikt att bifalla en ansökan så finns det inget hinder för det. Skatteverket ska i sådana fall upplysa domstolen om att ett nytt beslut har fattats, och en kopia på beslutet ska omgående skickas över till domstolen. Om Skatteverket anser att den nya ansökan inte ska bifallas bör dock den nya ansökan avvisas med hänsyn till den pågående processen (jfr RÅ 2005 ref. 42). Läs mer om principen om litis pendens.