OBS: Detta är utgåva 2017.4. Sidan är avslutad 2017.
Ett namn som har förvärvats enligt 1963 års namnlag eller enligt en tidigare lag anses enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna vara förvärvat enligt motsvarande bestämmelser i den nuvarande namnlagen (52 § 4 NL).
Den som är född före 1983 och som vid födelsen har förvärvat ett släktnamn enligt 1 eller 2 § 1963 års namnlag anses ha förvärvat sitt efternamn enligt 1 § NL.
En person som bytt till en förälders efternamn enligt tidigare namnlag har samma rätt till namnbyte enligt 5 § NL som en person född efter 1982.
Den som var gift när den nuvarande namnlagen trädde i kraft kan med stöd av fjärde punkten i övergångsbestämmelserna byta efternamn enligt 10 § NL.
En kvinna som före år 1983 antingen i äktenskapet förvärvat mannens efternamn eller vid giftermålet behållit ett annat efternamn än sitt namn som ogift får tillsammans med sin make som gemensamt efternamn ta hennes namn som ogift. Detta förutsätter att hon inte tidigare gemensamt med maken har bytt till ett annat efternamn. Namnförvärvet görs genom en gemensam anmälan till Skatteverket och anses ha skett med stöd av 9 § NL (52 § 9 NL). Vill makarna därefter göra ytterligare namnbyten får de ansöka hos PRV.
När makar gemensamt har fått ett nytt släktnamn efter ett beslut av PRV före 1983 ska de anses ha förvärvat namnet enligt 11 § NL.