Det främsta syftet med reglerna om internprissättningsdokumentation är att säkerställa att dokumentationen kan ligga till grund för att bedöma om priser och andra villkor mellan koncernföretag är armlängdsmässiga. Fr.o.m. den 1 april 2017 gäller nya regler, som beskrivs längst ned på sidan.
Läs även om land-för-land-rapportering.
Bestämmelser om dokumentationsskyldighet för prissättning av transaktioner mellan företag i intressegemenskap finns i 39 kap. 15-16 §§ SFL och i 9 kap. 9 § SFF. Skatteverket har även gett ut föreskrifter om dokumentationsskyldighet (SKVFS 2007:1) samt ytterligare information i form av ett meddelande (SKV M 2007:25). Sådana internationella transaktioner mellan två eller flera företag som omfattas av dokumentationsskyldigheten kallas för ”interna transaktioner” i Skatteverkets föreskrifter (1 § SKVFS). Samma beteckning används i detta avsnitt.
Det främsta syftet med dokumentationsreglerna är att säkerställa att dokumentationen kan ligga till grund för att bedöma om priser och andra villkor mellan koncernföretag motsvarar vad som skulle ha avtalats mellan oberoende näringsidkare (prop. 2005/06:169 s.103). Företagen var redan innan dessa regler infördes skyldiga att känna till om deras prissättning var armlängdsmässig och i praktiken var detta bara möjligt om företagen upprättade sådan dokumentation. Bara då kunde prissättningen utvärderas på ett tillförlitligt sätt (prop. 2005/06:169 s.102).
Den som är skattskyldig för inkomst av näringsverksamhet ska upprätta skriftlig dokumentation avseende transaktioner med ett företag som är begränsat skattskyldigt enligt IL. Bestämmelser om vilka företag som är skyldiga att upprätta dokumentation finns i 39 kap. 15 § SFL. Detta gäller dock bara om det är fråga om en sådan ekonomisk intressegemenskap som anges i 14 kap. 20 § IL.
Om den ekonomiska intressegemenskapen uteslutande kan hänföras till ett företags direkta eller indirekta kapitalinnehav i ett eller flera andra företag så behöver dokumentation bara upprättas om kapitalandelen i varje led uppgår till mer än 50 procent. Vid indirekt ägande innebär detta att innehavarens andel av kapitalet bestäms med utgångspunkt i den lägsta kapitalandelen som förekommer i något led av ägarkedjan.
Ekonomisk intressegemenskap kan även uppkomma genom ledning och övervakning av ett annat företag och i dessa fall kan det vara svårt att avgöra om det finns ett tillräckligt stort inflytande. För att öka förutsebarheten för de företag som inte uppfyller kravet på kapitalandel men som ändå berörs av dokumentationskraven begär Skatteverket bara att följande företag ska lämna dokumentation:
Bara aktiebolag kan vara moderbolag enligt definitionen i 1 kap. 11 § ABL. Enligt Skatteverkets synsätt föreligger dock sådan ekonomisk intressegemenskap som medför dokumentationsskyldighet om
Dokumentationsskyldighet kan föreligga även för en juridisk person som på något annat sätt ingår i en intressegemenskap. Med detta avses att en fysisk person, ensam eller tillsammans med sådana närstående personer som anges i 2 kap. 22 § IL, har det bestämmande inflytandet över två eller flera juridiska personer utan att dessa ingår i ett formellt koncernförhållande (en s.k. oäkta koncern). Även när en trust eller annan rättsfigur som inte är en juridisk person har det bestämmande inflytandet över två eller flera juridiska personer anser Skatteverket att dessa har en sådan ekonomisk intressegemenskap med varandra som medför dokumentationsskyldighet.
På grund av de begränsningar som anges ovan kommer vissa företag att vara i ekonomisk intressegemenskap med varandra enligt 14 kap. 20 § IL utan att Skatteverket kräver att dokumentation ska upprättas. Detta innebär dock inte att dessa företag kan underlåta att tillämpa armlängdsprincipen i sina interna transaktioner. Om prissättningen i dessa fall skulle vara felaktig kan korrigering ske enligt korrigeringsregeln.
Ett handelsbolag är inte skattskyldigt för inkomst av näringsverksamhet och behöver därför inte upprätta dokumentation. Skatteverket anser att ett aktiebolag som är delägare i ett handelsbolag inte behöver upprätta dokumentation för handelsbolagets transaktioner med utländska koncernföretag. Aktiebolaget är visserligen skattskyldigt för sin andel av handelsbolagets resultat men handelsbolaget är en egen juridisk person med eget ansvar för bokförings- och deklarationsunderlag.
Dokumentationsskyldigheten omfattar inte transaktioner mellan ett svenskt företags ”huvudkontor” och dess utländska fasta driftställe. Inte heller omfattas transaktioner mellan ett utländskt företag och dess fasta driftställe i Sverige. Ett svenskt företag med fast driftställe i utlandet är däremot skyldigt att upprätta dokumentation för transaktioner med ett utländskt närstående företag som är hänförliga till verksamheten i det fasta driftstället. Driftstället är en del av det svenska företaget och det är det svenska företaget som är motpart till det utländska företaget och därmed den som är skyldig att dokumentera interna transaktioner med det utländska företaget.
Dokumentationen ska enligt 9 kap. 9 § SFF innehålla
Dokumentationen behöver bara innehålla sådana uppgifter som behövs för att kunna göra en rimlig bedömning av om priser och andra villkor i interna transaktioner överensstämmer med armlängdsprincipen (2 § SKVFS 2007:1). När det gäller komplexa, svåröverskådliga och ovanliga transaktioner kan man i regel ställa högre krav på dokumentationen än vid enklare transaktioner av mer rutinmässig karaktär.
Mindre väsentliga transaktioner vars marknadsvärde är av liten betydelse för resultatet behöver inte dokumenteras. Vad som är en sådan mindre väsentlig transaktion får bedömas från fall till fall. Ett stort företag med hög omsättning och många transaktioner behöver i vissa fall inte dokumentera en transaktion som kanske hade behövt dokumenteras av ett mindre företag.
Dokumentationen ska innehålla en beskrivning av koncernstrukturen där ägarförhållandena framgår. Även koncernens organisatoriska struktur av verksamheten ska beskrivas inklusive de väsentliga förändringar som gjorts under räkenskapsåret (3 § SKVFS 2007:1). Hur omfattande beskrivningen behöver vara kan variera från fall till fall. Ett svenskt dotterbolag i en multinationell koncern behöver emellertid inte lämna någon utförlig redovisning om de delar av koncernen som företaget inte har någon koppling till.
Beskrivningen ska även innehålla sådan finansiell information som behövs för att kunna bedöma resultatet av den eller de prismetoder företaget använt under räkenskapsåret (4 § SKVFS 2007:1). Vilken information som behövs beror på vilken metod som använts. Om t.ex. nettomarginalmetoden tillämpats kan information om den utländske motparten behövas (se avsnitt 4.4.4 i SKV M 2007:25).
Beskrivningen ska vidare innehålla uppgifter om branschspecifika förhållanden och den inriktning på verksamheten som påverkat företagets prissättning (4 § SKVFS 2007:1). Det kan exempelvis handla om konkurrenssituation, strategier för att erövra marknadsandelar eller en omstrukturering av verksamheten.
En tillämpning av armlängdsprincipen innebär att man jämför villkoren vid en intern transaktion med villkoren i en transaktion mellan oberoende företag. En viktig del i denna jämförbarhetsanalys är att identifiera likheter och skillnader i de varor, tjänster m.m. som ska jämföras. Därför ska dokumentationen innehålla en beskrivning av företagets interna transaktioner i förhållande till vart och ett av de företag man haft transaktioner med (5 § SKVFS 2007:1). Notera att det i detta sammanhang endast är transaktioner som har betydelse för prissättningen som ska dokumenteras samt att vissa transaktioner kan dokumenteras på ett förenklat sätt. Beroende på typ av transaktion och beroende på villkoren mellan parterna kan transaktionerna antingen beskrivas var för sig eller tillsammans.
Exempel på vad beskrivningen ska innehålla finns i 5 § SKVFS 2007:1. Exempel på vad dokumentationen kan behöva innehålla finns i avsnitt 4.5.1.4 i SKV M 2007:25.
Dokumentationen ska som utgångspunkt innehålla de avtal som är väsentliga för prissättningen eller en förteckning över dessa avtal. Om företaget har ett stort antal avtal kan man istället upprätta en beskrivning av vilka olika huvudkategorier av avtal som företaget ingått samt vilka prismetoder avtalen innehåller (6 § SKVFS 2007:1). Om muntliga avtal förekommer ska dessa också anges eller förtecknas om de är viktiga för prissättningen.
Om det finns förhandsbesked i prissättningsfrågor (Advance Pricing Arrangement, APA) mellan företaget och en eller flera skattemyndigheter ska de redovisas. Detta gäller även andra förhandsbesked eller beslut om internprissättning som berör företaget (6 § SKVFS 2007:1).
Dokumentationen ska innehålla en funktionsanalys där parternas verksamheter beskrivs, vilka tillgångar (materiella och immateriella) som används samt vilka risker som är förknippade med verksamheten (7 § SKVFS 2007:1).
Dokumentationen ska innehålla en beskrivning av vilken prismetod som valts och hur den har tillämpats (8 § SKVFS 2007:1). Det finns däremot inget krav på att redovisa varför en viss metod har valts eller varför övriga metoder inte har valts.
En jämförbarhetsanalys ska ingå i dokumentationen där man beskriver de interna och externa jämförelsetransaktioner som använts. Det ska även framgå hur urvalet av sådana transaktioner har gått till (9 § SKVFS 2007:1). När man gör jämförbarhetsanalysen ska följande jämförelsefaktorer beaktas
Om justeringar har gjorts för att öka jämförbarheten så ska dessa justeringar beskrivas. I de fall företaget inte har identifierat några jämförelsetransaktioner ska dokumentationen innehålla en beskrivning av hur företaget kommit fram till att den valda prismetodiken stämmer överens med armlängdsprincipen.
För interna transaktioner av mindre värde får dokumentationen innehålla en förenklad redovisning (10 § SKVFS 2007:1). Det förenklade förfarandet finns för att dokumentationskravet inte ska bli alltför betungande för företagen. Med transaktioner av mindre värde avses varor till ett sammanlagt marknadsvärde av högst 630 prisbasbelopp per företag i koncernen samt övriga transaktioner till ett sammanlagt marknadsvärde av högst 125 prisbasbelopp per företag i koncernen. Möjligheten till förenklad redovisning gäller dock inte överlåtelse av immateriella tillgångar.
Det är storleken på transaktionerna som avgör om företaget kan lämna en förenklad redovisning och inte storleken på företaget. Prisbasbeloppet för 2016 har fastställts till 44 300 kr. Det innebär att ett företag kan dokumentera varutransaktioner på ett förenklat sätt för räkenskapsåret 2016 om transaktionerna för året uppgår till högst 27 909 000 kr per företag. Övriga transaktioner får uppgå till högst 5 537 500 kr per företag.
Vad den förenklade redovisningen ska innehålla framgår av bilagan till SKVFS 2007:1. Även om det till stora delar är samma typ av information som ska lämnas som i en fullständig dokumentation kan den förenklade redovisningen ske på ett mer kortfattat sätt. Den kan även redovisas i en uppställning eller i tabellform. Exempel på hur det kan se ut finns i bilaga 2 till SKV M 2007:25.
Interna handlingar och uppgifter som ingår i dokumentationen ska finnas för varje räkenskapsår (11 § SKVFS 2007:1). Om inga förändringar skett som påverkar prissättningen kan det räcka med en hänvisning till föregående års dokumentationsunderlag eller en uppgift om var materialet finns. Om man inte sätter armlängdspriser löpande måste företaget ha ett sådant underlag att det kan testa om de interna transaktioner man haft under året är förenliga med armlängdsprincipen.
Allt dokumentationsunderlag ska finnas senast vid den tidpunkt då deklarationen upprättas så att ett eventuellt pristest kan göras innan deklarationen ska lämnas in till Skatteverket.
Företaget ska ha sådana rutiner att det är möjligt att sammanställa en dokumentation för varje räkenskapsår om Skatteverket begär det (11 § SKVFS 2007:1). Det finns dock inget krav på att det ska finnas ett färdigt och samlat ”paket” framtaget när deklarationen färdigställs.
Dokumentationen ska inte bifogas deklarationen utan ska lämnas först när Skatteverket begär det (12 § SKVFS 2007:1). En sådan begäran, som kan avse hela eller delar av dokumentationen, får ske i samband med en revision av företaget och kan tidigast ske efter den tidpunkt då deklarationen ska lämnas in, inklusive tid för anstånd med deklarationsinlämnandet.
Företaget ska ges rimlig tid att sammanställa sitt underlag till en fullständig dokumentation. En bedömning av vilken tid företaget kan behöva för att sammanställa dokumentationen får därför göras från fall till fall. Avgörandet beror på omfattningen av verksamheten samt företagets erfarenhet av dokumentationsfrågor. Enligt Skatteverket bör 30 dagar i normala fall tillämpas som utgångspunkt.
Dokumentationen ska enligt 13 § SKVFS 2007:1 upprättas på något av följande språk
Dokumentationen ska bevaras i tio år efter utgången av det kalenderår då räkenskapsåret avslutades (14 § SKVFS 2007:1 jfr även avsnitt 7.2 i SKV M 2007:25). Från och med 1 januari 2011 är arkiveringstiden sju år för räkenskapsmaterial enligt bokföringslagen (BFL). Denna arkiveringstid gäller även för bevarande av internprissättningsdokumentation.
Den dokumentationsskyldighet som SFL kräver anses uppfylld om dokumentationen har upprättats i enlighet med EUTPD (15 § SKVFS 2007:1). Även om dokumentationen är upprättad enligt EUTPD så ska bestämmelserna i 11-14 §§ SKVFS 2007:1 tillämpas om underlag för varje räkenskapsår, inlämnande, språk och förvaring.
Nytt: 2017-03-27
De svenska reglerna om internprissättningsdokumentation har anpassats till OECD:s nya standard i kapitel V i BEPS Action 13. De nya reglerna träder i kraft den 1 april 2017 och tillämpas på beskattningsår som har påbörjats efter den 31 mars 2017.
Kretsen av dokumentationsskyldiga företag har ändrats och de nya reglerna är tydligare när det gäller innehållet i dokumentationen.
Fysiska personer omfattas inte av dokumentationsreglerna. Det är bara juridiska personer som är dokumentationsskyldiga.
En obegränsat skattskyldig juridisk person som har transaktioner med ett företag som är begränsat skattskyldigt ska ha internprissättningsdokumentation om företagen är i intressegemenskap (39 kap. 16 § 1 SFL).
Det finns en särskild definition av uttrycket ”företag i intressegemenskap” som bara gäller för dokumentationsreglerna. Med företag i intressegemenskap avses företag som är moderföretag och dotterföretag eller företag som står under i huvudsak gemensam ledning (39 kap. 2 a § första stycket SFL).
Termerna moderföretag och dotterföretag har ingen särskild definition utan används i sin allmänna civilrättsliga form. Även utländska företag omfattas av termerna. Uttrycket ”företag under i huvudsak gemensam ledning” avser s.k. oäkta koncerner. En oäkta koncern uppkommer t.ex. när en fysisk person har det bestämmande inflytandet över två eller flera juridiska personer utan att företagen ingår i ett formellt koncernförhållande (prop. 2016/17:47 s. 92).
Intressegemenskapsdefinitionen i dokumentationsreglerna överensstämmer inte helt och hållet med korrigeringsregelns intressegemenskapsdefinition i 14 kap. 20 § IL. Det är i vissa fall svårt att avgöra om två företag är i ekonomisk intressegemenskap enligt 14 kap. 20 § IL och därför har regeringen infört en tydligare definition i SFL när det gäller skyldigheten att upprätta dokumentation.
De olika definitionerna av intressegemenskap innebär att ett svenskt företag inte behöver vara dokumentationsskyldigt enligt 39 kap. SFL trots att det kan finnas en ekonomisk intressegemenskap enligt 14 kap. 20 § IL med ett utländskt företag. Även om företaget inte behöver ha någon internprissättningsdokumentation måste det följa armlängdsprincipen och det medför att resultatet för det svenska företaget kan justeras med stöd av korrigeringsregeln vid en felprissättning.
Ett svenskt handelsbolag omfattas av dokumentationsskyldigheten om det har transaktioner med ett begränsat skattskyldigt företag som det är i intressegemenskap med. Dessutom ska hela eller delar av handelsbolagets resultat beskattas hos obegränsat skattskyldiga juridiska personer som är i intressegemenskap både med handelsbolaget och med det begränsat skattskyldiga företaget (39 kap. 16 § 2 SFL).
För att omfattas av dokumentationsskyldigheten ska därför handelsbolaget, den utländska motparten och någon av delägarna vara i intressegemenskap med varandra, d.v.s. ingå i en äkta eller oäkta koncern. Däremot behöver inte samtliga delägare vara i intressegemenskap eller vara juridiska personer.
Dokumentationsskyldigheten ligger på handelsbolaget och inte på delägarna.
Svenska företag som bedriver verksamhet från ett fast driftställe utomlands och utländska juridiska personer som bedriver verksamhet från ett fast driftställe i Sverige är dokumentationsskyldiga. Detsamma gäller för svenska handelsbolag som bedriver verksamhet från ett fast driftställe utomlands, om handelsbolagets resultat beskattas hos en eller flera obegränsat skattskyldiga juridiska personer som är i intressegemenskap med handelsbolaget (39 kap. 16 § 3–5 SFL).
Små och medelstora företag är undantagna från dokumentationsskyldigheten. Undantaget gäller för företag som året före beskattningsåret ingår i en intressegemenskap som har mindre än 250 anställda och antingen har en omsättning på högst 450 miljoner kronor eller en balansomslutning på högst 400 miljoner kronor (39 kap. 16 a § SFL).
Gränserna för undantaget beräknas gemensamt för hela intressegemenskapen, d.v.s. den äkta eller oäkta koncernen. Undantaget gäller både företag som har transaktioner med utländska företag och företag som bedriver verksamhet vid ett fast driftställe. Ett litet företag som ingår i en stor intressegemenskap och har gränsöverskridande transaktioner är däremot dokumentationsskyldigt.
Undantaget innebär att små och medelstora företag inte behöver upprätta internprissättningsdokumentation över gränsöverskridande transaktioner med närstående företag eller över verksamhet som bedrivs från ett fast driftställe. Även om företagen inte behöver ha någon internprissättningsdokumentation måste de följa armlängdsprincipen och det medför att resultatet för ett svenskt företag kan justeras med stöd av korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL vid en felprissättning. Likaså kan inkomstberäkningen för ett fast driftställe i Sverige justeras eller avräkning vägras för ett svenskt företag med ett fast driftställe utomlands om inkomsten för det fasta driftstället inte har beräknats enligt armlängdsmässiga principer.
Dokumentationen ska vara ett underlag för att bedöma villkoren vid transaktioner mellan företag i intressegemenskap och vinstallokeringen till ett fast driftställe (39 kap. 15 § SFL).
När det gäller obegränsat skattskyldiga juridiska personer och svenska handelsbolag som har gränsöverskridande transaktioner med utländska företag i intressegemenskap ska dokumentationen kunna användas för en bedömning av om priser och övriga villkor är i överensstämmelse med armlängdsprincipen eller om resultatet ska justeras med stöd av korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. För handelsbolag sker inkomstkorrigeringen hos delägaren.
När det gäller dokumentationsskyldigheten för fasta driftställen ska dokumentationen vara ett underlag för att kunna bedöma om rätt inkomst har allokerats till det fasta driftstället. För ett utländskt företag med fast driftställe i Sverige handlar det om att bedöma storleken på den inkomst som får beskattas i Sverige.
När det gäller svenska företag med fast driftställe utomlands ska dokumentationen användas för att bedöma hur mycket utländsk skatt som ska avräknas eller hur stor inkomst som ska undantas från beskattning om Sverige har ett exemptavtal med det andra landet. Avräkning medges nämligen inte med högre belopp än den skatt som skulle ha tagits ut i det andra landet om vinstallokeringen till det fasta driftstället hade varit korrekt. Om det finns ett exemptavtal med det andra landet undantas bara den inkomst från beskattning i Sverige som har beräknats för det fasta driftstället i enlighet med vinstallokeringsprinciperna.
För att det ska vara möjligt att göra en bedömning av om priser, villkor och vinstallokering följer armlängdsprincipen är det nödvändigt att internprissättningsdokumentationens båda delar finns hos det granskade företaget, dvs. både den koncerngemensamma delen och den företagsspecifika delen. Båda delarna behövs för bedömningen.
En internprissättningsdokumentation ska bestå av två delar: en koncerngemensam del och en företagsspecifik del (39 kap. 16 b § första stycket SFL).
Den koncerngemensamma delen av internprissättningsdokumentationen ska innehålla en översikt av koncernen och dess verksamhet (39 kap. 16 b § andra stycket SFL). Definitionen av vad som är en koncern när det gäller dokumentationsreglerna innebär att den koncerngemensamma delen inte omfattar s.k. oäkta koncerner (39 kap. 2 a § andra stycket SFL).
Även när dokumentationsskyldigheten uppkommer på grund av ett fast driftställe ska det finnas en koncerngemensam del. Den behövs för att förstå koncernens verksamhet och företagets roll i koncernen.
Den koncerngemensamma delen ska enligt OECD ge en övergripande bild av vilken verksamhet koncernen bedriver, var den bedrivs, vilken internprissättningspolicy som tillämpas etc. Det är inte meningen att den koncerngemensamma delen ska innehålla detaljer och företagen får använda gott omdöme för att avgöra på vilken detaljnivå informationen ska tillhandahållas mot bakgrund av syftet med dokumentationen.
En närmare beskrivning av vad den koncerngemensamma delen ska innehålla finns i 9 kap. SFF som är utformad i enlighet med OECD:s standard.
Den koncerngemensamma delen ska innehålla information om koncernen i dess helhet. Om det ger en bättre bild av koncernens verksamhet får informationen delas upp på verksamhetsgrenar (9 kap. 9 § SFF). Det kan exempelvis vara fallet om vissa verksamhetsgrenar arbetar självständigt i förhållande till koncernens övriga verksamhet eller om en viss verksamhetsgren nyligen har förvärvats (prop. 2016/17:47 s. 33).
Det ska också finnas ett organisationsschema som visar ägarstrukturen i koncernen och i vilket land respektive företag är verksamt (9 kap. 10 § SFF).
Den koncerngemensamma delen ska innehålla en allmän beskrivning av koncernens verksamhet eller verksamheter (9 kap. 11 § SFF). Den ska innehålla
Den koncerngemensamma delen ska innehålla information om immateriella tillgångar (9 kap. 12 § SFF). Den ska omfatta
Den koncerngemensamma delen ska innehålla information om koncernintern finansiell verksamhet (9 kap. 13 § SFF). Den ska omfatta
Den koncerngemensamma delen ska innehålla finansiella uppgifter och uppgifter om skatterelaterade överenskommelser (9 kap. 14 § SFF). Dit hör
Den företagsspecifika delen av internprissättningsdokumentationen ska innehålla information om företaget och de gränsöverskridande transaktioner som företaget har med utländska företag i intressegemenskapen, d.v.s. både med företag i äkta och oäkta koncerner. Den företagsspecifika delen kan därför omfatta transaktioner med andra företag än de som ingår i den koncerngemensamma delen.
Om dokumentationsskyldigheten uppkommer på grund av ett fast driftställe ska den företagsspecifika delen innehålla information om de transaktioner som är hänförliga till det fasta driftstället och som anses ha skett mellan det fasta driftstället och resten av företaget (39 kap. 16 b § tredje stycket SFL).
Den företagsspecifika delen ska enligt OECD ge en mer detaljerad information om de gränsöverskridande transaktioner som företaget har haft med närstående företag. Den är ett komplement till den koncerngemensamma delen för att avgöra om priser och övriga villkor överensstämmer med armlängdsprincipen.
Även när det gäller den företagsspecifika delen finns en närmare beskrivning av vad den ska innehålla i 9 kap. SFF som är utformad i enlighet med OECD:s standard. När det gäller dokumentation för fasta driftställen måste man ta hänsyn till att det inte handlar om transaktioner mellan två fristående företag utan om fingerade transaktioner mellan två delar av samma företag och den företagsspecifika delen får därför anpassas utifrån detta.
Den företagsspecifika delen ska innehålla information om företaget (9 kap. 15 § SFF). Informationen ska innehålla
Den företagsspecifika delen ska innehålla information om varje viktig typ av transaktioner med närstående företag (9 kap. 16 § SFF). Informationen ska innehålla
Den företagsspecifika delen ska även innehålla viss finansiell information (9 kap. 17 § SFF). Dit hör
Information som finns i den koncerngemensamma delen behöver inte finnas med i den företagsspecifika delen också. I stället ska det finnas en hänvisning i den företagsspecifika delen till informationen i den koncerngemensamma delen (9 kap. 18 § SFF).
Transaktioner som är oväsentliga behöver inte dokumenteras i den företagsspecifika delen (39 kap. 16 c § första stycket SFL).
Dokumentationen ska fokusera på de transaktioner som är viktiga ur ett internprissättningsperspektiv. Avsikten är inte att samtliga gränsöverskridande transaktioner ska dokumenteras oavsett belopp eller risk för felprissättning. Vad som är oväsentliga transaktioner får bedömas utifrån företagets storlek och verksamheten i sin helhet. Det ska vara transaktioner som är oväsentliga antingen till beloppet eller sett utifrån risken för felprissättning. Transaktioner som avser den huvudsakliga verksamheten eller som uppgår till stora belopp kan inte anses oväsentliga. Engångshändelser som exempelvis försäljning av viktiga tillgångar kan inte heller anses oväsentliga (prop. 2016/17:47 s. 43 och 95).
Vissa transaktioner anses alltid vara oväsentliga. Dit hör transaktioner som ett svenskt företag har med ett utländskt företag i intressegemenskap om det sammanlagda värdet av transaktionerna under räkenskapsåret understiger 5 000 000 kr (39 kap. 16 c § andra stycket SFL).
Det är alltså inte värdet per transaktion utan det sammanlagda värdet av samtliga transaktioner per motpart som har betydelse för dokumentationsskyldigheten. Det innebär att ett svenskt aktiebolag som har transaktioner med flera utländska koncernföretag kan behöva dokumentera transaktionerna gentemot vissa av de utländska motparterna i den företagsspecifika delen men inte transaktionerna gentemot andra utländska motparter.
För obegränsat skattskyldiga juridiska personer och svenska handelsbolag med fast driftställe utomlands samt för utländska juridiska personer med fast driftställe i Sverige gäller gränsbeloppet för det sammanlagda värdet av de transaktioner som ska anses hänförliga till det fasta driftstället.
Gränsbeloppet på 5 000 000 kr ska bedömas utifrån marknadsvärdet på transaktionerna.
Även om gränsbeloppet överskrids kan det allmänna undantaget för oväsentliga transaktioner vara tillämpligt.
Undantagen innebär att dokumentationen inte behöver innehålla uppgifter om transaktionerna såsom exempelvis jämförbarhetsanalys och en beskrivning av vald prismetod. Skyldigheten att lämna allmänna uppgifter om företaget och dess verksamhet finns däremot kvar. Likaså att lämna uppgift om att företaget haft transaktioner med det andra företaget (prop. 2016/17:47 s 44).
Om ett svenskt företags transaktioner med utländska koncernbolag i samtliga fall understiger gränsbeloppet innebär det i praktiken att företaget inte behöver ha någon internprissättningsdokumentation trots att det kanske ingår i en stor koncern och inte är generellt undantagen från dokumentationsskyldighet. Detsamma gäller om det sammanlagda värdet av de transaktioner som anses hänförliga till ett fast driftställe understiger gränsbeloppet (prop. 2016/17:47 s. 95 f.).
Undantagen från dokumentationsskyldighet gäller inte upplåtelse och överlåtelse av immateriella tillgångar om det inte är så att tillgångarna är oväsentliga för verksamheten (39 kap. 16 c § tredje stycket SFL).
Den koncerngemensamma delen av internprissättningsdokumentationen ska vara upprättad senast vid den tidpunkt då moderföretaget i koncernen ska lämna sin inkomstdeklaration (39 kap. 16 d § SFL). Det gäller oavsett vilket företag i koncernen som upprättar den koncerngemensamma delen.
Om det inte finns några dokumentationsregler i det land där moderföretaget är hemmahörande, eller om moderföretaget av någon anledning inte fullgör sin skyldighet, ska det svenska företaget själv upprätta den koncerngemensamma delen. En internprissättningsdokumentation är inte komplett om den inte består av både den koncerngemensamma och den företagsspecifika delen. Även om det svenska företaget upprättar den koncerngemensamma delen ska den vara upprättad vid den tidpunkt då moderföretaget ska lämna sin deklaration (prop. 2016/17:47 s. 47 f.).
Den företagsspecifika delen ska vara upprättad vid den tidpunkt då det svenska företaget ska lämna sin inkomstdeklaration (39 kap. 16 d § SFL). Om företaget har fått anstånd med att lämna inkomstdeklarationen ska det beaktas.
Om det är ett svenskt handelsbolag som är dokumentationsskyldigt ska dokumentationen vara upprättad vid den tidpunkt då särskilda uppgifter ska lämnas till ledning för delägarnas beskattning. Sådana uppgifter ska lämnas vid samma tidpunkt som inkomstdeklarationen.
Internprissättningsdokumentationen ska upprättas på svenska, danska, norska eller engelska (39 kap. 16 e § SFL). Om exempelvis den koncerngemensamma delen har upprättats på något annat språk ska det svenska företaget ordna så att den översätts till något av de godkända språken (prop. 2016/17:47 s. 96).
Internprissättningsdokumentationen ska överlämnas till Skatteverket på begäran (39 kap. 16 f § SFL). Dokumentationen ska alltså inte bifogas deklarationen.
Beroende på inriktningen och omfattningen av Skatteverkets utredning kan en begäran om att få ta del av dokumentationen omfatta hela eller delar av den. Det finns ingen lagreglerad tid för hur lång tid företagen ska få på sig att sammanställa och överlämna dokumentationen. I likhet med all annan utredning får det avgöras från fall till fall hur lång tid företaget behöver.
Den koncerngemensamma delen kan upprättas av något annat företag inom koncernen, t.ex. moderföretaget. Om moderföretaget har ett annat beskattningsår eller en annan deklarationstidpunkt än det företag som ska överlämna sin internprissättningsdokumentation, så skulle det i undantagsfall kunna inträffa att den koncerngemensamma delen för det aktuella året inte är upprättad när Skatteverket begär att få ta del av dokumentationen. I så fall får föregående års koncerngemensamma del överlämnas, och det granskade företaget får på annat sätt lämna information om viktiga händelser som skett i koncernen under året (prop. 2016/17:47 s. 48).
Uppgifterna i internprissättningsdokumentationen ska bevaras i sju år efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret för verksamheten gick ut (9 kap. 19 § SFF).
Tidigare:
Regeringen har föreslagit att de svenska reglerna om internprissättningsdokumentation i 39 kap. SFL ska anpassas till OECD:s nya standard i kapitel V i BEPS Action 13 (prop. 2016/17:47). Enligt förslaget ska internprissättningsdokumentationen bestå av en koncerngemensam del och en företagsspecifik del. Den koncerngemensamma delen ska ge en övergripande bild av vilken verksamhet koncernen bedriver, var den bedrivs, vilken internprissättningspolicy som tillämpas etc. Den företagsspecifika delen ska ge mer detaljerad information om de gränsöverskridande transaktioner företaget har haft med närstående företag.
Enligt förslaget ska små och medelstora företag undantas från dokumentationsskyldighet. Likaså undantas oväsentliga transaktioner. Däremot innebär förslaget att dokumentationsskyldigheten utvidgas till att omfatta svenska handelsbolag, utländska juridiska personer med fast driftställe i Sverige och svenska företag med fast driftställe utomlands.
Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 2017 och tillämpas på beskattningsår som har påbörjats efter den 31 mars 2017.
När detta skrivs har riksdagen ännu inte fattat beslut om förslaget. Skatteverket återkommer med ytterligare information när förslaget har antagits.