Godkända upplagshavare har genom regler om uppskovsförfarande fått möjlighet att hantera obeskattade punktskattepliktiga varor. Skatteverket har möjlighet att bl.a. genom punktskattebesök kontrollera den hanteringen.
Syftet med punktskattebesök är att Skatteverket ska kunna kontrollera att godkända upplagshavare fullgör sina skyldigheter för varor under uppskovsförfarande enligt vissa bestämmelser om alkoholskatt, tobaksskatt och skatt på energi (6 kap. 1 § LPK).
Skatteverket får genom punktskattebesöket en möjlighet att skapa sig en bild av hur upplagshavaren hanterar uppskovsförfarandet. Punktskattebesöket syftar till att kontrollera att rätt skatt betalas.
Skatteverket ska vid punktskattebesök iaktta de grundläggande rättssäkerhetsprinciperna såsom exempelvis ändamålsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Det finns flera godkända aktörer som kan agera inom systemet med uppskovsförfarande. Det är dock bara upplagshavare som kan kontrolleras genom punktskattebesök.
Skatteverket får enligt 6 kap. 1 § LPK genom punktskattebesök kontrollera att den som är godkänd upplagshavare
Skatteverket får enligt 6 kap. 3 § första stycket LPK vid punktskattebesök
Mängden varor i skatteupplaget har betydelse för den säkerhet som upplagshavaren ska ställa. För att Skatteverket ska kunna bedöma om rätt säkerhet har ställts, om uppgifterna i EMCS är riktiga eller om lagerbokföringen stämmer måste verket få inventera lagret och granska och ta prover på de varor som finns i detta.
Kontrollen av lagerbokföringen omfattar rätten att kontrollera att denna uppfyller de krav som finns i Skatteverkets föreskrifter om sådan bokföring (RSFS 2003:45). Om Skatteverket vid besöket påträffar lagerbokföring för något annat av upplagshavarens skatteupplag, får även denna granskas (6 kap. 3 § andra stycket LPK).
Den kontroll som Skatteverket kan göra vid ett kontrollbesök kan inte utesluta att det exempelvis finns fel i lagerbokföringen eller att varor saknas i skatteupplaget. Om Skatteverket uppmärksammar omständigheter som skulle föranleda ytterligare granskning får verket bedöma om det finns anledning att besluta om revision.
Bestämmelserna om var punktskattebesök får göras svarar mot de regler som styr vad som får kontrolleras vid punktskattebesök.
Punktskattebesök får genomföras i skatteupplag. Om en upplagshavares lagerbokföring kan antas förvaras i en annan verksamhetslokal än upplagshavarens skatteupplag, får punktskattebesök genomföras även där (6 kap. 2 § LPK).
Det är i skatteupplaget de varor finns som Skatteverket får inventera vid ett punktskattebesök. En upplagshavare är skyldig att ha lagerbokföring men behöver dock inte förvara den i skatteupplaget. Därför får Skatteverket även göra punktskattebesök i andra verksamhetslokaler där upplagshavarens lagerbokföring kan antas vara förvarad. Normalt är det en lokal som upplagshavaren själv förfogar över, men det kan även vara så att någon annan förvarar lagerbokföringen åt upplagshavaren. Skatteverket får göra punktskattebesök även i en sådan lokal (prop. 2013/14:10 s. 104).
Vid punktskattebesök i någon annan verksamhetslokal än upplagshavarens skatteupplag där upplagshavarens lagerbokföring kan antas förvaras får Skatteverket bara kontrollera att det finns lagerbokföring och granska dess innehåll (6 kap. 6 § LPK).
Punktskattebesök får inte genomföras i bostäder (6 kap. 11 § andra stycket LPK).
Kontroll i form av punktskattebesök sker i en näringsidkares verksamhetslokaler, inte i vad som i dagligt tal avses med bostad. Om verksamheten bedrivs i anslutning till bostaden i en lokal som är avskild från bostadsytorna bör lokalen där verksamheten bedrivs däremot betraktas som en verksamhetslokal där punktskattebesök får göras (prop. 2013/14:10 s. 109).
Skatteverket måste därför bedöma om ett utrymme är avskilt från bostadsytorna eller inte. Det ska vara en helhetsbedömning grundad på samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
Ett godkänt skatteupplag med egen entré och utan förbindelse med bostadsutrymmena, kan anses avskilt och punktskattebesök kan därmed genomföras i skatteupplaget. Punktskattebesök får däremot inte göras om man måste passera genom bostaden för att nå det godkända skatteupplaget. Punktskattebesök får enligt Skatteverket heller inte göras i det omvända fallet, alltså om den enda vägen till bostaden är genom det godkända skatteupplaget.
I det spektrum som sedan finns mellan nämnda situationer får Skatteverket i varje enskild situation bedöma om skatteupplaget och bostadsdelarna framstår som integrerade i den meningen att de kan användas som en enhet eller om de kan anses avskilda.
Motsvarande resonemang gäller även för andra verksamhetslokaler än upplagshavarens skatteupplag där upplagshavares lagerbokföring kan antas förvaras.
Upplagshavare ska enligt 6 kap. 4 § LPK vid punktskattebesök i skatteupplag skyndsamt
Upplagshavaren ska på begäran ge Skatteverket tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska lagerbokföring, om lagerbokföringen kan uppfattas endast med sådana hjälpmedel (6 kap. 5 § första stycket LPK). Enligt 6 kap. 5 § andra stycket LPK gäller detta dock inte om upplagshavaren tillhandahåller en kopia av lagerbokföringen och kopian utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som Skatteverket har tillgång till.
Om upplagshavaren väljer att tillhandahålla en kopia av lagerbokföringen ska upplagshavaren ge Skatteverket möjlighet att kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos upplagshavaren (6 kap. 5 § tredje stycket LPK).
Om Skatteverket använder tekniska hjälpmedel enligt 6 kap. 5 § LPK får verket bara använda de tekniska hjälpmedel som behövs för att tillgodose syftet med kontrollen. Granskningen får inte verkställas via telenätet (6 kap. 5 § fjärde stycket LPK).
Urvalet av vad och vem som ska kontrolleras vid ett punktskattebesök får inte ske slumpmässigt (1 kap. 5 § andra stycket LPK).
Ett beslut om punktskattebesök ska enligt 6 kap. 9 § LPK innehålla uppgifter om
Att beslut om punktskattebesök ska innehålla uppgift om vem som ska kontrolleras innebär att Skatteverket måste fatta ett beslut för varje upplagshavare. Av beslutet ska det framgå var besöket ska göras, d.v.s. upplagshavarens skatteupplag eller andra verksamhetslokaler. Eftersom ett skatteupplag ska vara godkänt av Skatteverket ska det inte vara några problem att avgränsa vilken plats som avses. Om kontrollen ska avse en annan verksamhetslokal än upplagshavarens skatteupplag där upplagshavarens lagerbokföring kan antas förvaras får denna verksamhetslokal anges med exempelvis adress och andra uppgifter som kan särskilja lokalen (prop. 2013/14:10 s. 159 f).
Utgångspunkten vid punktskattebesök är att den som ska kontrolleras underrättas om beslutet innan besöket verkställs. Underrättelsen får dock ske i samband med besöket om kontrollen annars skulle förlora sin betydelse (6 kap. 10 § LPK). Denna regel avviker från vad som gäller vid beslut om tillsyn av kassaregister eller kontrollbesök där Skatteverket inte behöver underrätta den som ska kontrolleras i förväg.
Det finns en motsvarande bestämmelse om att lämna underrättelse först i samband med verkställighet av beslutet för beslut om revision när behov finns av exempelvis kassainventering. Regeringen skriver i lagmotiven till den regleringen att underrättelse i samband med verkställighet ska ske endast när kontrollen annars skulle te sig meningslös, t.ex. vid kassakontroller och dylikt (prop. 1996/97:100 s. 501). Det är lämpligt att använda motsvarande avgränsning när det gäller underrättelse om beslut om punktskattebesök (prop. 2013/14:10 s. 101). Skatteverket får i varje enskilt fall avgöra när underrättelse ska ske.
Punktskattebesök ska genomföras så att verksamheten inte hindras i onödan (6 kap. 11 § första stycket LPK). Regeln är densamma som för besök för tillsyn samt kontrollbesök.
Skatteverket ska anteckna de iakttagelser som verket gör under ett besök, och som kan ha betydelse för det aktuella ärendet (15 § FL).
Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt 6 kap. LPK att fullgöra dem. Föreläggandet får förenas med vite, men inte i alla situationer (6 kap. 8 § andra och tredje stycket LPK). En väsentligen likalydande bestämmelse om vitesförbud finns för förelägganden med vite enligt skatteförfarandelagen.
Beslut om punktskattebesök och föreläggande utan vite får inte överklagas. Övriga beslut enligt 6 kap. LPK får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (6 kap. 13 § LPK).