Skattebefriade användningsområden

Skattebefrielsen ges antingen som avdrag eller som återbetalning

Den som är skattskyldig får skattebefrielse i form av avdrag. Den som inte är skattskyldig får skattebefrielse i form av återbetalning. I vissa fall får en elförbrukare skattebefrielse genom att den som levererar elen gör avdrag. Viss skattebefrielse ges bara som återbetalning så att även den som är skattskyldig får ansöka om återbetalning.

Vissa skattebefrielser omfattas av reglerna om statligt stöd

Vissa skattebefrielser utgör statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget. För dessa skattebefrielser ställs krav på att den som tar emot stöd (stödmottagare) ska lämna vissa uppgifter och inte får vara ett företag i ekonomiska svårigheter eller föremål för vissa betalningskrav.

De skattebefrielser som regleras i 11 kap. 9 § fösta stycket 1–7 LSE omfattas inte av de krav som ställs med anledning av statsstödsreglerna.

Stödordningar

• förbrukning av el tillverkningsprocessen i industriell verksamhet (11 kap. 9 § första stycket 8 LSE och 14 § första stycket 1 LSE)
• förbrukning av el i datorhall (11 kap. 9 § första stycket 9 LSE och 14 § första stycket 2 LSE)
• förbrukning av el i vissa kommuner för vissa ändamål (11 kap. 9 § första stycket 10 LSE)
• förbrukning av el i yrkesmässig jordbruks- och skogsbruksverksamhet (11 kap. 12 § LSE)
• förbrukning av el i yrkesmässig vattenbruksverksamhet (11 kap. 12 a § LSE)
• förbrukning av el som landström (11 kap. 12 b § LSE)

De olika kategorierna av skattestöd definieras som stödordningar. Varje punkt i paragrafen avser en separat stödordning som antingen godkänts av kommissionen genom ett beslut eller som kommissionen underrättats om med användning av GBER respektive FIBER (jfr prop. 2016/17:1 s. 447).

Stödmottagare

Företaget får inte vara i ekonomiska svårigheter eller vara föremål för betalningskrav

Statligt stöd får inte ges till företag utan rätt till statligt stöd. Med företag utan rätt till statligt stöd avses följande (1 kap. 12 § LSE):

• företag i ekonomiska svårigheter enligt artikel 2.18 i GBER
• företag som är föremål för betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

Den som väljer att göra ett avdrag eller ansöka om återbetalning av skatt i de fall skattelättnaden utgör ett statligt stöd har bevisbördan för att de krav som uppställts uppfylls (jfr prop. 2016/17:1 s. 273).

I de fall där stödmottagaren är någon annan än den skattskyldige själv, t.ex. när avdrag görs för skatt som förbrukas i vissa verksamheter i de kommuner som avses i 11 kap. 4 § LSE, ska alltså den skattskyldige kunna visa att avdraget inte hänför sig till en förbrukare som vid tidpunkten då deklarationen görs är ett företag utan rätt till statligt stöd. På motsvarade sätt bör den omständigheten att stödmottagaren kan komma på obestånd under den tid som förflyter mellan att ansökan om skatteåterbetalning lämnats in och Skatteverket beslutar om återbetalning sakna betydelse i sammanhanget. Det är de faktiska förhållandena vid tidpunkten för avdragets yrkande respektive inlämnande av ansökan om återbetalning som bör få betydelse för bedömningen av om stödmottagaren är i svårigheter (jfr prop. 2016/17:1 s. 273 f.).

Uppgifter om stödmottagare

När statligt stöd överstiger en viss nivå måste vissa uppgifter om stödmottagaren offentliggöras på Europeiska kommissionens webbplats. Med anledning av detta har det införts krav på att den som gör avdrag eller ansöker om återbetalning som utgör statligt stöd ska lämna uppgifter om stödmottagare.

Med uppgifter om stödmottagare avses uppgift om (1 kap. 13 § LSE)

• vilken typ av företag (små eller medelstora respektive stora) som stödmottagaren hör till enligt bilaga I till GBER
• den region där stödmottagande företag är beläget på NUTS 2-nivå
• stödmottagarens verksamhetsområde på Nace-gruppnivå.

Återbetalning

Den som ansöker om återbetalning av skatt på el och enligt 11 kap. 12, 12 a, 12 b, eller 14 § LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet enligt 1 kap. 13 § 2 och 3 LSE för respektive stödordning ange (15 b § FSE)

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat den största andelen av den el som återbetalning av skatt söks för, och
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat den största andelen av den el som återbetalning av skatt söks för.

Den som yrkar avdrag för skatt på el och enligt 11 kap. 9 § andra stycket och från och med den 1 juli 2017 även 10 § fjärde stycket LSE är skyldig att lämna uppgifter om stödmottagare ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet enligt 1 kap. 13 § 2 och 3 LSE för respektive stödordning ange (15 c § FSE)

• den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat den största andelen av den el som avdrag för skatt yrkas för, och
• det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat den största andelen av den el som avdrag för skatt yrkas för.

Förbrukning i tåg m.m.

Skattebefrielse för el som förbrukats eller sålts för förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med en sådan förbrukning ges i form av avdrag.

Andra spårbundna transportmedel än tåg är t.ex. tunnelbana och spårvagn.

Enligt EL, den lagtext som gällde före LSE, medgavs avdrag för el som förbrukats för bandrift eller liknande ändamål. Av förarbetena framgår att införandet av andra formuleringar i LSE inte medför någon materiell förändring. Detta innebär att avdrag även medges för el som används för drift av olika slag av hjälpanordningar i anslutning till banan (jfr prop. 1994/95:54 s. 141).

När det gäller elförbrukning i samband med bandrift anser Skatteverket att el som har förbrukats för drift av signaler, växeluppvärmning och säkerhetsanordningar utefter banlinjen ska anses ha förbrukats för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med förbrukning i tåg eller annat spårbundet transportmedel. El som har förbrukats för bangårdsbelysning ska däremot inte anses ha förbrukats för sådant ändamål.

Rättsfall: Bangårdsbelysning

Kammarrätten har funnit att skatt på el som förbrukats för bangårdsbelysning inte är avdragsgill (KRSU 2007-06-20, mål nr 748-749-06).

Förbrukning för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer

Skattebefrielse för el som i huvudsak förbrukats eller sålts för förbrukning för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer ges i form av avdrag.

Elektrolytiska processer förekommer bl.a. vid tillverkning av råaluminium, kloralkali, klorat, koppar och vätgas. Det är mindre vanligt att el används för kemisk reduktion, men ett exempel är vid tillverkning av kalciumkarbid. All el som förbrukas i processen omfattas av skattefriheten, även om en begränsad del av elförbrukningen, t.ex. vid kemisk reduktion, inte är hänförlig till själva reduktionen utan i stället bidrar till en höjning av temperaturen (jfr prop. 2003/04:144 s. 8).

Förbrukning vid framställning av vissa bränslen

Skattebefrielse för el som förbrukats eller sålts för förbrukning vid framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6 LSE ges i form av avdrag. De produkter som avses är energiprodukter och andra produkter (bränslen) för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren.

Rättsfall och förhandsbesked om framställning av biogas

Frågan om el som förbrukas för trycksättning av gas kan anses förbrukad vid framställning av en energiprodukt eller i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet har prövats i rättstillämpningen. Även frågan om vad som ingår i framställning av biogas har prövats.

Trycksättning av gas som matats ut från naturgasnätet

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden om beskattning av el som förbrukas på s.k. CNG-anläggningar i samband med trycksättning av gas som har matats ut från naturgasnätet. Frågan gällde om elen ska anses förbrukad för framställning av energiprodukter eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren (11 kap. 9 § 3 LSE) eller om den annars kan anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (11 kap. 3 § första stycket 1 LSE).

Den gas som levereras till CNG-anläggningen har matats ut från naturgasnätet, där av bolaget producerad biogas blandats med den gas som redan finns i naturgasnätet. Efter trycksättning på CNG-anläggningen överförs gasen till ett färdigvarulager för att därefter föras över till en tankstation där den kan tankas i fordon.

I förhandsbeskedet gör Skatterättsnämnden följande bedömning. Gasen, såsom energiprodukt, anses framställd redan vid leverans till CNG-anläggningen. Trycksättningen på CNG-anläggningen kan därför inte utgöra ett led i framställningsprocessen. Inte heller kan trycksättningen ses som en efterföljande framställningsprocess av en ny energiprodukt eftersom den varken medför att gasen ändrar form, sammansättning eller KN-nr. Hanteringen på CNG-anläggningar får i stället ses som ett led i distributionen eller försäljningen av gas såsom drivmedel till fordon. Med hänsyn till detta kan elen inte heller anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen. Högsta förvaltningsdomstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden (HFD 2016-04-08, mål nr 6744-15).

Läs mer om framställning av energiprodukter.

Tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer

Kammarrätten har bedömt att el som har förbrukats för tryckhöjning av biogas vid detaljhandelsdepåer inte har förbrukats vare sig för framställning av energiprodukt eller för industriell tillverkning. Tryckhöjningen ansågs ingå i försäljningsledet (KRSU 2014-12-12, mål nr 1430-1436-14).

Förluftning och försedimentering ansågs inte ingå i framställning av biogas

Ett företags verksamhet bestod av att rena vatten i en avloppsreningsanläggning. På anläggningen uppstod biogas som en biprodukt från avloppsreningen. Kammarrätten ansåg att delprocesserna förluftning och försedimentering var nödvändiga processer i avloppsreningsverksamheten. De utgjorde inte sådan förbehandling av råvaran eller rening/uppgradering av biogasen att delprocesserna ska anses ingå i begreppet framställning av en energiprodukt. Processerna fick istället hänföras till avloppsverksamheten. Den el som förbrukades i processtegen förluftning och försedimentering ansågs inte förbrukad vid framställning av en energiprodukt (KRSU 2016-02-24, mål nr 782-783-15).

Förbrukning vid överföring av el

Skattebefrielse för el som förbrukats eller sålts för förbrukning vid sådan överföring av el på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion ges i form av avdrag.

Denna bestämmelse är avsedd att omfatta sådan el som nätinnehavare har rätt att köpa för att täcka fysiska förluster på nätet eller för att undvika överbelastningar. Syftet med sådana köp är att upprätthålla funktionen av nätet. Avdragsrätten omfattar vidare den förbrukning av el som sker i nätinnehavarnas egna anläggningar, som t.ex. transformator- eller kopplingsstationer (jfr prop. 1994/95:54 s. 143).

Förbrukning i metallurgiska och mineralogiska processer

Skattebefrielse för el som förbrukats eller sålts för förbrukning i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter ges i form av avdrag. Avdrag får bara göras om avdragsrätt inte följer av 11 kap. 9 § första stycket 2 LSE. Skattebefrielse förutsätter att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats.

Skattebefrielsen är begränsad till elintensiva ugnsprocesser i vilka kemiska eller inre fysikaliska materialförändringar äger rum (jfr prop. 2003/04:144 s. 1).

El som används vid uppvärmning i ugnar i de metallurgiska och mineralogiska processerna skattebefrias. El som används för andra ändamål t.ex. mekaniskt arbete, belysning och liknande i anslutning till dessa processer bör inte omfattas av skattebefrielsen. Likaså bör el som enbart används för torkning inte omfattas (jfr prop. 2003/04:144 s. 7).

Den metallurgiska processen omfattar, förutom processen mellan sintertillverkning och göt, ämnen eller gjutgods även den fortsatta bearbetningen av göt, ämnen eller gjutgods i värmnings- och värmebehandlingsugnar. Även formning och behandling ryms inom begreppet metallurgisk process (jfr prop. 2003/04:144 s. 8 och prop. 2006/07:13 s. 84-86).

De mineralogiska processerna innefattar bl.a. tillverkning av cement, kalk, glas, mineralull, tegel, expanderad lera, betongvaror och keramik. Huvuddelen av dessa branschers elförbrukning avser motorer för drift av krossar, kvarnar, pumpar, fläktar och transportband. Denna förbrukning ingår inte i den mineralogiska processen (jfr prop. 2003/04:144 s. 9).

Förbrukning av den som deltar i program för energieffektivisering

Skattebefrielse för el som har förbrukats i annan industriell tillverkningsprocess än sådan som avses i 11 kap. 9 § första stycket 2, 3 eller 5 LSE av någon som deltar i ett program för energieffektivisering enligt 3 § PFE ges i form av avdrag eller återbetalning.

Den som deltar i programmet och är skattskyldig kan göra avdrag för sin egen förbrukning. Den som deltar i programmet men inte är skattskyldig kan godkännas som skattebefriad förbrukare. Den som levererar el till en skattebefriad förbrukare kan göra avdrag för skatt på el som den skattebefriade förbrukaren tagit emot i enlighet med godkännandet. Den som deltar i programmet och varken är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare kan ansöka om återbetalning.

Observera att PFE upphörde att gälla vid utgången av 2012. Det innebär att företag inte längre kan anmäla sig till programmet. Den upphävda lagen gäller för de företag som har godkänts att delta före utgången av 2012. De flesta deltagare avslutar programmet den 30 juni 2014 och de sist anmälda företagen är klara 2017.

Förbrukning i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet

El som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet beskattas med 0,5 öre per kilowattimme. Den som är skattskyldig gör avdrag för sin egen förbrukning. Den som inte är skattskyldig ansöker om återbetalning för sin förbrukning.

Det är inte all el som förbrukas i den industriella verksamheten som ska beskattas med 0,5 öre per kilowattimme, utan bara den delen som ingår i tillverkningsprocessen. Avdrag får bara göras om avdragsrätt inte följer av 11 kap. 9 § första stycket 1-7 LSE.

Svensk näringsgrensindelning SNI 2007

I den officiella statistiken tillämpas en näringsgrensindelning som benämns Svensk näringsgrensindelning (SNI). Den nu gällande versionen är SNI 2007. Den är liksom föregående versioner fastställd av Statistiska Centralbyrån (SCB). Den bygger på EU:s näringsgrensindelning NACE. SNI är primärt en aktivitetsindelning. Produktionsenheter, som företag och arbetsställen, klassificeras efter den aktivitet som bedrivs. Ett företag eller arbetsställe kan ha flera aktiviteter (SNI-koder).

En branschkod enligt SNI består av fem siffror, av vilka de fyra första måste överensstämma med NACE. Den femte siffran i SNI används för att kunna göra egna nationella indelningar.

SNI 2007 delas in i 21 avdelningar (A–U), varav avdelning B ”Utvinning av mineral” och avdelning C ”Tillverkning” räknas som industriella i detta sammanhang. Inom varje avdelning finns det underavdelningar som delas upp i huvudgrupper. Huvudgrupperna och underliggande nivåer är sifferkodade. Avdelning B och C omfattar SNI-koder vars första två siffror ligger i intervallet 05−33.

Innehållsbeskrivningar och kodnycklar finns publicerade i SCB:s ”Meddelanden i samordningsfrågor”, MIS. Till hjälp för att kunna finna SNI-koden för en viss aktivitet har SCB tagit fram listor som är alfabetiskt sorterade eller sorterade efter SNI-kod. Publikationer kan beställas från SCB. En del av materialet finns även på SCB:s webbsida, www.scb.se.

SNI-indelningen är endast vägledande

Vid den skattemässiga bedömningen av vad som ska avses med industriell verksamhet används den statistiska indelningen som en allmän vägledning. Att SNI-standarden endast är vägledande innebär att den inte ska vara bindande vid ett avgörande om den bedrivna verksamheten kan anses vara industriell (jfr SkU 1976/77:22 s. 13). Utskottet anförde bl.a. att den svenska industristatistiken utesluter en del verksamhetsgrenar som i den internationella statistiken och enligt gängse språkbruk kan göra anspråk på att betraktas som industrier. I sådana och därmed jämförliga fall bör enligt utskottets mening begreppet industriell verksamhet tolkas generöst. Riktpunkten för den generösa tolkningen bör främst vara att därigenom undvika konkurrenssnedvridningar.

Även därefter har uttalats att SNI-standarden kan användas som en allmän vägledning till vad som avses med industriell verksamhet (jfr prop. 1991/92:150 bilaga I:5 s. 16).

Huvudsaklig verksamhet och integrerad del

Skatteverket anser att avgörande för om det är industriell verksamhet är i regel om den huvudsakliga verksamheten i företaget är att anse som industriell verksamhet.

Skatteverket anser att det inte är nödvändigt att alltid göra bedömningen av vad som utgör huvudsaklig verksamhet utifrån hela den juridiska personen. I detta avseende anser Skatteverket att med företag avses även en del av den verksamhet som bedrivs av en fysisk eller juridisk person om den verksamhet som bedrivs i denna del bedrivs självständigt i förhållande till övrig verksamhet. En verksamhetsdel kan enligt Skatteverket inte anses vara självständig om den framstår som en naturlig del av annan verksamhet som bedrivs av den fysiska eller juridiska personen.

Vid bedömning av om en verksamhetsdel är självständig eller inte ska en samlad bedömning göras av omständigheterna i det enskilda fallet. Följande är exempel på omständigheter som kan tillmätas betydelse vid den samlade bedömningen:

• verksamhetens art
• verksamhetens omfattning
• organisatorisk placering
• fysisk placering
• egen budget
• egen ledning
• egen personal.

Elförbrukning kan anses ha skett i en industriell verksamhet även när den huvudsakliga verksamheten i företaget inte är att anse som industriell om förbrukningen skett i en verksamhet som utgör en integrerad del av ett annat företags industriella verksamhet.

Fryslagring av produkter

Skatteverket anser att el som förbrukas för fryslagring av produkter som är färdiga för försäljning inte ska anses förbrukad i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. Det saknar betydelse för bedömningen om fryslagringen sker hos det företag som fryst in produkterna eller om fryslagringen sker hos någon annan än den som fryst in produkterna. Ställningstagandet avser 11 kap. 3 § LSE i tidigare lydelse. Begreppet industriell verksamhet har numera betydelse för tillämpningen av andra bestämmelser. Motsvarande bedömning ska göras avseende de bestämmelserna.

Rättsfall och förhandsbesked om tillverkningsprocessen i industriell verksamhet

Frågan om el förbrukats i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet har prövats i rättstillämpningen i fler fall.

Hamnbolags transport av råvaror till tillverkningsindustri

Kammarrätten fann att den el som ett bolag som bedriver hamnverksamhet har förbrukat för transportband och kranar i samband med hantering av en tillverkningsindustris råvaror i hamnen är sådan el som förbrukats i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet (KRSU 2006-10-23, mål nr 3416-3421-05).

Forskning och utveckling för tillverkande industri

Kammarrätten fann att ett forsknings- och utvecklingsbolags verksamhet i livsmedelsbranschen ska ses som en integrerad del av det tillverkande bolagets industriella tillverkning (KRSU 2009-05-29, mål nr 303-304-08).

Forskning och utveckling, slutmontering och kvalitetssäkring

Kammarrätten bedömde att ett företag som, utöver forskning och utveckling samt partihandel, även bedriver slutmontering och kvalitetssäkring av produkter från kontraktstillverkare, inte har sådan verksamhet som kan hänföras till industriell tillverkning. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att bolagets verksamhet inte kan ses som en integrerad del av den industriella tillverkningsprocess som kontraktstillverkarna bedriver. Överklagandet avslogs därför (KRSU 2013-10-22, mål nr 1291-1296-13).

Forskning och utveckling av mobiltelefoner

Kammarrätten bedömde att ett bolags framställning av mobiltelefoner i Sverige utgör ett led i bolagets forsknings- och utvecklingsarbete. De tillverkade telefonerna utgör tidiga produktionsserier av nya mobiltelefoner och används bl.a. till olika former av typprovningar hos kunderna. Ingen av dessa telefoner distribueras till kunder mot ersättning. Massproduktionen sker i en fabrik i Kina som bolaget äger tillsammans med den kinesiska staten. Utöver ett visst ägarmässigt samband saknas samband i övrigt mellan företagen t.ex. gällande geografi, personal och utrustning. Kammarrätten påpekade att det inte heller kan uteslutas att fabriken i Kina även hade andra uppdragsgivare. Bolagets verksamhet ansågs inte ingå som en integrerad del av den tillverkningsprocess som bedrivs utomlands (KRSU 2014-10-02, mål nr 2556-2559-12).

Rengöring m.m. av last- och förpackningsenheter

Ett företag hyr ut last- och förpackningsenheter till kunder som är anslutna till systemet. Enheterna fylls med varor som skickas vidare till dagligvaruhandeln. Enheterna skickas därefter till uthyrningsföretagets tvättanläggningar för kontroll, sortering, underhåll, tvättning, reparation och kvalitetskontroll. Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att den huvudsakliga delen av uthyrningsföretagets verksamhet är hänförlig till uthyrning av övrig utrustning och därför inte kan klassificeras som tillverkning i industriell verksamhet (KRSU 2014-09-16, mål nr 1887-12).

Pulvriserat kol för värmeproduktion

Kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten avseende en värmeproducent som framställde pulvriserat kol som sedan används för värmeproduktion. Ostridigt var att värmeproducentens huvudsakliga verksamhet inte utgör industriell verksamhet. Frågan var om framställningen av pulvriserat kol ska betraktas som industriell verksamhet eller som en del av den huvudsakliga verksamheten. Länsrätten menade att man vid gränsdragningen mellan vilken produktion som är att hänföra till den huvudsakliga verksamheten och verksamhet som kan betecknas som fristående industriell verksamhet måste beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Avgörande bör vara hur självständig den kompletterande verksamheten är i förhållande till den huvudsakliga. Länsrätten fann, bl.a. med beaktande av att bolaget uppgett att det inte är ett realistiskt alternativ att köpa pulvriserat kol annat än om pulvriseringen sker i omedelbar anslutning till anläggningen, att verksamheten i detta fall inte är tillräckligt självständig för att kunna betraktas som egen industriell verksamhet (KRSU 2007-06-20, mål nr 1054-07).

Framställning av biogas

Ett företags verksamhet bestod av att rena vatten i en avloppsreningsanläggning. På anläggningen uppstod biogas som en biprodukt från avloppsreningen. Enligt kammarrättens bedömning var bolagets framställning av biogas inte tillräckligt självständig för att kunna betraktas som egen industriell verksamhet (KRSU 2016-02-24, mål nr 782-783-15).

Tillverkning av portionsförpackade matlådor

Kammarrätten fann att den el som har förbrukats i ett bolag som tillverkar cirka 13 500 portioner i veckan av portionsförpackad kyld färdiglagad mat för förbrukning inom äldreomsorg och liknande har förbrukats i industriell verksamhet (KRSU 2007-06- 20, mål nr 3504-3510-06).

Kammarrätten fann att den el som förbrukats i ett bolag som tillverkar cirka 28 000 portioner i veckan av portionsförpackad kyld färdiglagad mat samt storförpackningar med kyld mat till gruppboenden har förbrukats i industriell verksamhet (KRSU 2007-06-20, mål nr 3500-3503-06).

Återvinning

I ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden ansågs verksamhet i form av återvinning i visst avseende som tillverkningsprocess i industriell verksamhet i LSE:s mening (SRN 2011-12-20, dnr 24-11/I).

Framställning av is till skridskobana

Kammarrätten fann att den el som förbrukats av ett bolag för att framställa is till en skridskobana inte har förbrukats i industriell verksamhet (KRSU 2008-11-07, mål nr 301-08).

Kund- och marknadsanpassning av försålda lastbilar

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att ett företag som kund- och marknadsanpassar försålda lastbilar m.m. genom montering av tillbehör och ombyggnad av fordonen på bolagets verkstäder inte bedriver sådan verksamhet som utgör industriell tillverkningsprocess (KRSU 2013-04-30, mål nr 1937-12).

Uthyrningsföretags reparationer av egna maskiner och fordon

Kammarrätten instämde i förvaltningsrättens bedömning att ett uthyrningsföretags reparationer av egna maskiner och fordon inte ska hänföras till industriell tillverkning (KRSU 2013-04-26, mål nr 1826-12).

Livsmedelshandels styckning av kött, matberedning m.m.

Kammarrätten ansåg i likhet med förvaltningsrätten att en livsmedelshandels styckning av kött, beredning och hållbarhetsbehandling av fisk, skal- och blötdjur, frukt, bär och grönsaker inte ska betraktas som industriell tillverkning. Kammarrätten menade att dessa delar av verksamheten inte är självständiga utan framstår som naturliga delar av den huvudsakliga verksamheten, dvs. livsmedelshandel (KRSU 2013-04-26, mål nr 2711–2717-12).

Tillverkning av plastgranulat

Kammarrätten bedömde att ett företags tillverkning av plastgranulat från diverse plastspill utgör industriell tillverkningsprocess. Tillverkningen sker i flera steg genom att inhandlad plast mals, blandas, smälts och pressas till plaststänger som klipps av i lämplig storlek. Granulatet används sedan som råvara i en tillverkningsprocess (KRSU 2013-04-26, mål nr 1900-12).

Biltestanläggning

Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att el som levereras till en biltestanläggning för uppvärmning av garage- och verkstadslokaler, nedkylning i klimatkammare samt uppvärmning och konstfrysning av landbaserade testbanor inte ska anses förbrukad i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen (HFD 2013 ref. 57).

Trycksättning av gas

Frågan om trycksättning av gas kan vara tillverkningsprocess i industriell verksamhet har prövats i samband med frågan om framställning av en energiprodukt.

Förbrukning i en datorhall

El som förbrukas i en datorhall beskattas med 0,5 öre per kilowattimme. Den som är skattskyldig gör avdrag för sin egen förbrukning. Den som inte är skattskyldig ansöker om återbetalning för sin förbrukning.

Datorhall

Med datorhall avses en anläggning

• där en näringsidkare, som huvudsakligen bedriver informationstjänstverksamhet, informationsbehandling, eller uthyrning av serverutrymme och tillhörande tjänster, utövar sådan verksamhet, och
• vars sammanlagda installerade effekt uppgår till minst 0,5 megawatt.

Effekten för kyl- och fläktanläggningar får inte räknas med i den installerade effekten (1 kap. 14 § LSE).

I ett datacenter består utrustningen som sådan i allt väsentligt av IT-utrustning och reserv- och skyddssystem för denna utrustning. IT-utrustningen består av servrar, lagringssystem och utrustning för datakommunikation (jfr prop. 2016/17:1 s. 448).

Utrustningen kan ägas av den som driver datorhallen eller av dennes kunder. Det sistnämnda är vanligt i frågan om s.k. colocationföretag, där företagen i fråga alltså hyr ut serverutrymme och därtill hörande tjänster till olika externa kunder (jfr prop. 2016/17:1 s. 448).

Huvudsaklig verksamhet

Informationstjänster, m.m. ska vara näringsidkarens huvudsakliga verksamhet och denne ska utöva sådan verksamhet i datacentret. Den kvantifierade bestämningen ”huvudsakligen” bör tolkas på motsvarande sätt som i annan skattelagstiftning, d.v.s. minst 75 procent. Det bör ställas i relation till omsättningen i näringsidkarens näringsverksamhet i Sverige (jfr prop. 2016/17:1 s. 449).

Beräkning av sammanlagd installerad effekt

Definitionen av datorhall förutsätter att det är fråga om ett datacenter där den sammanlagda installerade effekten för annan utrustning än kyl- och fläktanläggningar uppgår till minst 0,5 megawatt. Med detta avses den samlade effekten av all den elektriska utrustning som finns i datacentret, utom kyl- och fläktanläggningar. Det är alltså inte bara fråga om själva datorerna, utan även belysning osv. Däremot ingår inte kyl- och fläktanläggningar, d.v.s. anordningar som syftar till att reglera och hålla temperatur och klimatförhållanden i datacentret på en för utrustningen och verksamheten ändamålsenlig nivå. De små fläktarna som sitter på själva IT-utrustningen är följaktligen inte kyl- och fläktanläggningar, utan ska ingå i den sammanlagda effekten (jfr 2016/17:1 s. 449).

Beräkningen av den installerade effekten bör i första hand kunna göras utifrån utrustningens märkeffekter. Det är den effekt som utrustningen har märkts upp med av tillverkaren. Om märkeffekt saknas eller om den avviker uppenbart från vad som är korrekt måste den som vill komma i fråga för den lägre skatten på egen hand mäta effekten och dokumentera hur beräkningen har gjorts (jfr prop. 2016/17:1 s. 448).

I ett datacenter samlas utrustningen för verksamheten på en och samma geografiska plats och inhyses i en och samma eller angränsande byggnader (anläggningen). Beräkningen ska göras för en sådan anläggning. Flera mindre datacenters effekt får inte läggas ihop för att dessa på så sätt ska omfattas av definitionen (jfr prop. 2016/17:1 s. 448).

Förbrukning av hushåll eller företag inom tjänstesektorn i vissa delar av norra Sverige

El som förbrukas av hushåll eller företag inom tjänstesektorn i vissa delar av norra Sverige beskattas med 9,6 öre lägre skatt per kilowattimme än den skattesats som framgår av 11 kap. 3 § LSE. Skattebefrielsen ges i form av avdrag. Avdrag får bara göras om avdragsrätt inte följer av 11 kap. 9 § första stycket 1-9 LSE. Den som är skattskyldig kan göra avdrag inte bara för egen förbrukning, utan även för el som levereras till någon annan.

Skattebefrielsen gäller bara dessa kommuner (11 kap. 9 § första stycket 10 LSE jämför med 11 kap. 4 § LSE)

• Norrbottens län: samtliga kommuner
• Västerbottens län: samtliga kommuner
• Jämtlands län: samtliga kommuner
• Västernorrlands län: Sollefteå, Ånge och Örnsköldsvik
• Gävleborgs län: Ljusdal
• Dalarnas län: Malung-Sälen, Mora, Orsa och Älvdalen
• Värmlands län: Torsby.

Skattebefrielsen omfattar inte elförbrukning för följande ändamål (11 kap. 9 § första stycket 10 LSE)

• i industriell verksamhet
• i en datorhall
• i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet
• i yrkesmässig vattenbruksverksamhet
• som landström.

Förbrukning i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet

El som förbrukas i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet beskattas med 0,5 öre per kilowattimme. Skattebefrielse ges i form av återbetalning.

Skatteverket anser att verksamheten är en sådan jordbruksverksamhet som avses i 11 kap. 12 § LSE om den huvudsakliga verksamheten är hänförlig till en annan SNI-kod inom grupp 01 än sådan som avser service till jordbruk eller jakt och viltvård och service i anslutning härtill.

Tidigare undantogs yrkesmässig växthusodling från bestämmelsen om återbetalning av energiskatt på el som har förbrukats i yrkesmässig jordbruks- och skogsbruksverksamhet. Från och med den 1 januari 2017 omfattas yrkesmässig växthusodling av samma regler som övrig jordbruksverksamhet.

Förbrukning i yrkesmässig vattenbruksverksamhet

El som förbrukas i yrkesmässig vattenbruksverksamhet beskattas med 0,5 öre per kilowattimme. Skattebefrielse ges i form av återbetalning.

Förbrukning som landström

El som förbrukas som landström beskattas med 0,5 öre per kilowattimme. Skattebefrielse ges i form av återbetalning.

Med landström avses el som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på elen som överförs till skeppet är minst 380 volt. Som landström anses inte el som förbrukas när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik (1 kap. 15 § LSE).

Med användning för privat ändamål avses annan användning än (1 kap. 11 § LSE):

• transport av passagerare eller varor mot ersättning eller tillhandahållande av andra tjänster mot ersättning
• offentliga myndigheters användning eller användning för offentliga myndigheters räkning
• frivilliga försvarsorganisationers användning
• sjöräddning, brandövervakning och liknande verksamhet, eller övning och utbildning för sådan verksamhet, som utförs av ideella organisationer
• yrkesmässigt fiske.

Läs mer om skepp som används för annat än privat ändamål.