OBS: Detta är utgåva 2017.6. Sidan är avslutad 2023.
Under vissa förutsättningar är omsättningar av tjänster inom fristående grupper av fysiska eller juridiska personer undantagna från skatteplikt.
Omsättning av tjänster som tillhandahålls inom fristående grupper av fysiska eller juridiska personer undantas från skatteplikt under förutsättning att
Bestämmelsen i 3 kap. 23 a § ML har utformats efter artikel 132.1 f i mervärdesskattedirektivet.
Nytt: 2017-04-24
Undantaget omfattar transaktioner som görs av gruppen till medlemmarna. Transaktioner som görs till ett företag utanför den fristående gruppen kan inte omfattas av undantaget (348/87, SUFA, punkt 14).
Undantaget från skatteplikt i artikel 132.1 f i mervärdesskattedirektivet ska tolkas restriktivt. Dock ska tolkningen göras så att ändamålet med undantaget uppfylls och så att undantaget inte förlorar sin effekt. Tolkningen får inte medföra att bestämmelsen nästan aldrig kan tillämpas i praktiken (C-8/01 Taksatorringen punkterna 61–62 och C-407/07 Stichting Centraal Begeleidingsorgaan voor de Intercollegiale Toetsing punkt 30).
Ett företag som bedriver en verksamhet som inte medför skattskyldighet har ingen avdragsrätt för ingående skatt vilket innebär att mervärdesskatten blir en kostnad. Om flera företag med sådan verksamhet går samman och bildar en fristående grupp för att förse sina medlemmar med tjänster som är direkt nödvändiga för medlemmarnas verksamheter, är syftet att sådana tjänster ska vara undantagna från skatteplikt. Detta gäller endast om tjänsterna tillhandahålls till självkostnadspris och det inte leder till snedvridning av konkurrensen.
Syftet med bestämmelsen är alltså att ha ett undantag från skatteplikt som innebär att den person som erbjuder vissa tjänster inte ska vara tvungen att betala mervärdesskatt även om personen samarbetar med andra verksamhetsutövare genom att skapa en gemensam organisation som övertar den verksamhet som är nödvändig för att tillhandahålla tjänsterna (C-407/07, Stichting Centraal Begeleidingsorgaan voor de Intercollegiale Toetsing, punkt 37).
Skatteverket anser att följande fem rekvisit ska vara uppfyllda för att undantaget från skatteplikt för vissa interna tjänster ska kunna tillämpas.
Uttrycket "fristående grupp" innebär att gruppen kan utgöra en självständig juridisk person, t.ex. en ideell förening, men att den också kan bestå av flera personer som samverkar inom ett visst område utan någon fast organisatorisk överbyggnad (RÅ 2001 ref. 34 I).
Det är av avgörande betydelse att en fristående grupp bildats för att samarbeta och kunna fördela kostnader inom gruppen. När det finns ett avtal om samarbete och kostnadsdelning inom en fristående grupp får detta syfte anses vara uppfyllt.
Medlemmarna kan vara både fysiska och juridiska personer.
Enligt Skatteverkets bedömning behöver inte hela den juridiska personen ingå i den fristående gruppen. En avdelning eller enhet inom ett företag kan till exempel vara medlem i en fristående grupp. Det avgörande är då att det är avdelningen eller enheten som är den part som har ingått avtal om samarbete och kostnadsdelning.
Det finns inget krav att medlemmarna måste vara etablerade i Sverige vilket innebär att även utländska personer kan vara medlemmar i en fristående grupp. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett fall ansett att regeln inte var tillämplig på grund av konkurrensregeln. Den omständigheten att transaktionen var gränsöverskridande nämns däremot inte som ett hinder (HFD 2014 ref. 20).
Undantaget innebär inte att samtliga medlemmar i gruppen ska få samma tjänster. Det räcker att tjänsterna tillhandahålls någon eller några medlemmar i gruppen när övriga förutsättningar för undantaget är uppfyllda (C-407/07, Stichting Centraal Begeleidingsorgaan voor de Intercollegiale Toetsing, punkterna 3135).
De medlemmar som avser att bilda en fristående grupp ska bedriva en verksamhet som inte medför skattskyldighet. Det kan till exempel vara fråga om verksamheter som undantas inom hälso- och sjukvårdsområdet, utbildningsområdet eller det finansiella området. De tjänster som undantaget tillämpas på ska alltså användas i en verksamhet som medlemmarna bedriver och som inte medför skattskyldighet.
Skatteverket anser att begreppet ”verksamheten i övrigt” i ML ska tolkas så att det avser de verksamhetsgrenar inom vilka de interna tjänsterna tillhandahålls respektive förvärvas.
Det innebär att om det endast är en enhet eller avdelning som bedriver en viss verksamhetsgren som omfattas av avtalet om samarbete och kostnadsdelning, så ska endast denna del bedömas när det gäller frånvaro av skattskyldighet. Interna tjänster som omfattas av ett avtal om samarbete och kostnadsdelning kan därför omfattas av undantaget från skatteplikt även om företaget har annan verksamhet som medför skattskyldighet. Detta under förutsättning att avtalet inte omfattar verksamhetsgrenen som medför skattskyldighet.
Inom en fristående grupp av olika fackförbund tillhandahålls tjänster som avser den del av fackförbundens verksamhet som inte medför skattskyldighet. Tjänsterna inom gruppen kan omfattas av undantaget från skatteplikt även om något eller några av förbunden dessutom i en annan verksamhetsgren bedriver verksamhet som medför skattskyldighet.
Högsta förvaltningsdomstolen har ansett att ett fackförbunds tillhandahållande av förhandlingstjänster till annat fackförbund var sådana tjänster som var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 23 a § ML. Tre fackförbund hade ingått ett avtal om kanslisamverkan. Kansliet bestod av kansliledning, en förhandlingsavdelning och en administrativ avdelning uppdelad på en redovisningsenhet, en dataenhet och en enhet för kontorsservice. I förhandlingsavdelningens arbete ingick allmänt förhandlingsarbete, arbetsrätt, facklig utbildning av lokala företrädare m.m. Kostnaderna för kansliet fördelades mellan förbunden i relation till deras medlemsantal (RÅ 2001 ref. 34 [I]
Skatteverket anser att det är möjligt att tillämpa undantaget även om det finns en liten andel av verksamheten, som omfattas av avtalet om samarbete och kostnadsdelning, som medför skattskyldighet. När en verksamhet som omfattas av ett avtal om samarbete och kostnadsdelning till viss del medför skattskyldighet, anser Skatteverket att omsättningarna i den del av verksamheten som medför skattskyldighet inte får överstiga 5 procent av värdet av omsättningarna i den totala verksamheten som omfattas av avtalet om samarbete och kostnadsdelning.
För att kunna omfattas av undantaget ska de interna tjänsterna vara direkt nödvändiga för den skattefria verksamhet som medlemmarna bedriver. Skatteverket anser att undantaget bara kan bli tillämpligt om det är sådana interna tjänster som har en direkt anknytning och är specifika för verksamheten som inte medför skattskyldighet. För att så ska vara fallet ska de interna tjänsterna ha ett funktionellt och materiellt samband med verksamheten som inte medför skattskyldighet. Det ska alltså finnas en direkt koppling mellan de interna tjänsterna som ska fördelas och verksamheten som inte medför skattskyldighet.
Tjänster som kan anses vara direkt nödvändiga kan till exempel vara tjänster som syftar till att medlemmarna i den fristående gruppen kan leva upp till de särskilda krav som lagstiftningen ställer på just den branschen. Det är i sådana fall fråga om tjänster som inte efterfrågas av företag som är verksamma inom andra branscher. Det skulle till exempel kunna vara fråga om vissa specifika tjänster för analys och tolkning av röntgenbilder inom tandläkarbranschen.
I vissa fall kan även tjänster som normalt är av mer generell karaktär vara så specifikt anpassade och skräddarsydda för en fristående grupp att tjänsterna får anses vara direkt nödvändiga för verksamheten. Tjänsterna uppfyller då det funktionella och materiella sambandet med verksamheten som inte medför skattskyldighet.
Tjänster av mer generell karaktär som efterfrågas av även andra företag som är verksamma inom andra branscher kan inte omfattas. Tjänster av mer generell karaktär kan till exempel vara tjänster som rör inköp, ekonomi, allmänna IT-tjänster eller ledning.
Gruppens tjänster ska tillhandahållas till självkostnadspris för medlemmarna. Skatteverket anser att ersättningen för de interna tjänsterna exakt ska motsvara varje medlems andel av de gemensamma kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Det ska alltså vara fråga om en kostnadsdelning utan vinstpåslag. Om tjänsterna tillhandahålls med vinstpåslag är undantaget inte tillämpligt. Detta gäller även om vinstpåslaget är tvingande på grund av annan lagstiftning, till exempel av de inkomstskatterättsliga internprissättningsreglerna.
Det är endast ersättningen för de interna tjänsterna som tillhandahålls inom gruppen som ska baseras på en kostnadsdelning utan vinstpåslag.
Användandet av undantaget inte får leda till en snedvridning av konkurrensen. Det är undantaget från mervärdesskatteplikt i sig som inte får vålla snedvridning av konkurrensen. Undantaget från skatteplikt kan nekas på denna grund även om gruppen uppfyller de övriga villkoren i bestämmelsen, till exempel att tjänsterna tillhandahålls till självkostnadspris (C-8/01, Taksatorringen).
När det gäller detta rekvisit så har den svenska lagstiftningen inte samma lydelse som direktivet. Syftet med bestämmelsen i 3 kap. 23 a § ML är att införa mervärdesskattedirektivets bestämmelse i artikel 132.1 f. Direktivets konkurrensbegränsningsregel införs genom att ange att tjänsterna normalt inte ska tillhandahållas någon utanför gruppen. Lagstiftaren menar att detta ska tolkas mycket restriktivt och innebära att endast sådana tjänster som inte tillhandahålls på den öppna marknaden kan omfattas av bestämmelsen (prop. 1997/98:148 s. 63 f.).
Konkurrensrekvisitet i ML har utformats som en schablonregel eftersom den innebär att endast sådana tjänster som normalt inte tillhandahålls av någon annan kan omfattas av undantaget. En viss schablonisering av konkurrensrekvisitet får anses vara förenlig med mervärdesskattedirektivet. Det kan dock inte uteslutas att ML:s begränsning i ett enskilt fall kan visa sig vara för långtgående. Avsteg bör kunna medges från schablonregeln i ML om det har klarlagts att ett undantag från skatteplikt för en viss tjänst inte innebär en verklig risk för konkurrenssnedvridning, vid det aktuella tillfället eller i framtiden (HFD 2014 ref. 20).
Skatteverket anser att det av svensk praxis framgår att konkurrensrekvisitet ska tolkas EU-konformt även om den svenska lydelsen är annorlunda. Om en sådan tolkning inte görs kommer ändamålet med undantaget inte att uppfyllas och undantaget förlorar sin effekt eftersom i stort sett alla tjänster kan tillhandahållas av någon annan utanför gruppen.
Det ska ha klarlagts att undantaget för de aktuella tjänsterna i sig inte innebär en verklig risk för konkurrenssnedvridning, för närvarande eller i framtiden. Denna bedömning ska enligt Skatteverket göras utifrån om tjänsternas karaktär är sådan att tillämpning av undantaget i sig inte medför att det uppstår en konkurrenssituation. Ju mer specifika tjänsterna är för verksamheten desto mer sannolikt är det enligt Skatteverkets bedömning att undantaget från skatteplikt inte i sig snedvrider konkurrensen. Bedömningen ska göras från fall till fall utifrån förhållandena som råder för närvarande och inom en överskådlig framtid.
Nytt: 2017-05-12
Rättsfall: Villkor för undantaget för interna tjänster
EUD har i en dom uttalat sig om hur undantaget från mervärdesskatt för tjänster som fristående grupper tillhandahåller sina medlemmar ska tolkas (C-274/15, Kommissionen mot Luxemburg). Skatteverket analyserar domen. Fram till annat har uttalats ska ställningstagandet om undantag från skatteplikt för vissa interna tjänster tillämpas.
Tidigare:
Enligt mervärdesskattedirektivet får undantaget inte leda till snedvridning av konkurrensen. Detta krav har i ML införts genom att undantaget bara avser sådana tjänster som normalt inte tillhandahålls av någon annan utanför gruppen (3 kap. 23 a § ML).
Begreppet ”verksamheten i övrigt” inkluderar inte samtliga verksamheter som gruppen eller de fysiska eller juridiska personerna bedriver. Begreppet ska i stället tolkas så att det bara avser de verksamhetsgrenar inom vilka de interna tjänsterna tillhandahålls respektive förvärvas.
Tjänster som tillhandahålls inom en fristående grupp av t.ex. olika fackförbund, och som avser den del av fackförbundens verksamhet som inte medför skattskyldighet, kan därmed omfattas av undantaget från skatteplikt även om något eller några av förbunden dessutom bedriver verksamhet som medför skattskyldighet.
Skatteverket anser att undantaget från skatteplikt kan vara tillämpligt även om skattskyldighet föreligger för vissa av de interna tjänsterna som tillhandahålls inom gruppen (jmf RÅ 2001 ref. 34 [I]).
EU-domstolen har uttalat sig om räckvidden av begreppet fristående grupper enligt mervärdesskattedirektivet. Med hänvisning till EU-domstolens tidigare praxis ska undantag från skatteplikt tolkas restriktivt. Eftersom förutsättningarna för undantaget är exakt formulerat är en tolkning som vidgar tillämpningsområdet för artikel 132.1 f i mervärdesskattedirektivet oförenligt med syftet med bestämmelsen. En stiftelse som tillhandahåll en annan stiftelse tjänster omfattades därför inte av undantaget (348/87, SUFA).
EU-domstolen har uttalat att det är undantaget från mervärdesskatteplikt i sig som inte får vålla snedvridning av konkurrensen. Undantaget från skatteplikt kan nekas på denna grund även om gruppen uppfyller de övriga villkoren i bestämmelsen, till exempel att tjänsterna tillhandahålls till självkostnadspris (C-8/01, Taksatorringen).
Högsta förvaltningsdomstolen har i ett fall ansett att regeln inte var tillämplig på grund av konkurrensregeln. Den omständigheten att transaktionen var gränsöverskridande nämns däremot inte som ett hinder (HFD 2014 ref. 20).
EU-domstolen har ansett att tjänster som fristående grupper tillhandahåller sina medlemmar kan undantas från skatteplikt enligt artikel 132.1 f även om dessa tjänster tillhandahålls endast en eller några av dessa medlemmar. Detta under förutsättning att övriga villkor i bestämmelsen är uppfyllda (C-407/07 Stichting Centraal Begeleidningsorgaan voor de Intercollegiale Toetsing).
).