Grundläggande förutsättningar

Varför ska jämkning ske?

Bestämmelserna om jämkning av ingående skatt finns i 8 a kap. ML. Dessutom finns i 9 kap. 9 och 11–13 §§ ML särskilda jämkningsbestämmelser om frivillig skattskyldighet för upplåtelse av fastighet. I mervärdesskattedirektivet finns bestämmelserna om jämkning i artiklarna 184–192.

Syftet med jämkningsreglerna är att korrigera avdragen för ingående skatt så att de motsvarar en investeringsvaras användning i en skattepliktig verksamhet.

Vid inkomstbeskattningen medges årligen ett värdeminskningsavdrag för den förslitning som en tillgång genomgår. När en näringsidkare har använt tillgången så länge att den ekonomiskt är värdelös ska tillgången vara helt avskriven och därmed kostnadsförd. Vid mervärdesbeskattningen medges i princip i stället avdrag för anskaffningen av en tillgång omedelbart. Utgångspunkten vid förvärvet är att tillgången ska användas helt, till viss del eller inte alls i skattepliktig verksamhet. Om användningen av tillgången ändras ska därför jämkning ske av den ingående skatten.

Det är en ändrad användning eller överlåtelse av en investeringsvara som medför att jämkning av avdrag för ingående skatt ska ske (8 a kap. 1 § ML). Jämkning kan ske antingen som en ökning av avdragsrätten eller som en minskning av ett tidigare medgivet avdrag. Med avdragsrätt jämställs rätt till återbetalning av ingående skatt. Läs mer om i vilka fall jämkning ska ske.

Förvärv för ekonomisk verksamhet

Ett förvärv av en investeringsvara måste ha gjorts av en beskattningsbar person, d.v.s. inom ramen för en ekonomisk verksamhet, för att jämkningsbestämmelserna ska gälla. Denna verksamhet behöver dock inte medföra skattskyldighet för mervärdesskatt. Det förutsätts inte heller att förvärvet i sin helhet ska användas i den ekonomiska verksamheten (C-97/90, Lennartz).

Kravet på att investeringsvaran ska vara förvärvad inom ramen för en ekonomisk verksamhet innebär att det inte uppkommer någon rätt till jämkning av den ingående skatten för en investeringsvara som har förvärvats för att i sin helhet användas i en icke-ekonomisk verksamhet. Detta gäller även om investeringsvaran vid ett senare tillfälle börjar användas i en verksamhet som medför skattskyldighet (jämför C-378/02, Waterschap Zeeuws Vlaanderen).

Det innebär att en privatperson som anskaffar en investeringsvara och som senare börjar använda varan i en ekonomisk verksamhet som medför skattskyldighet för mervärdesskatt saknar möjlighet att utnyttja jämkningsreglerna.

Kravet på att investeringsvaran ska vara förvärvad inom ramen för en ekonomisk verksamhet innebär inte att avdrag för ingående skatt till någon del måste ha skett vid förvärvet av investeringsvaran. Anskaffas en investeringsvara till en ekonomisk verksamhet som inte medför skattskyldighet föreligger rätt till jämkning vid sådan ändrad användning av investeringsvaran som innebär att den används i verksamhet som medför skattskyldighet.

En investeringsvara kan också anskaffas för att användas såväl i en verksamhet som medför skattskyldighet som i en verksamhet som är undantagen från mervärdesskatt. Den ingående skatten på kostnaden för ett sådant förvärv ska jämkas om användningen i den verksamhet som medför skattskyldighet ökar eller minskar.

Delvis förvärv för ekonomisk verksamhet

Om en investeringsvara har anskaffats för att både användas i en ekonomisk och i en icke-ekonomisk verksamhet agerar köparen till någon del i egenskap av beskattningsbar person. Skatteverket anser därför att den ingående skatten på kostnaden för investeringsvaran ska jämkas enligt bestämmelserna i 8 a kap. ML om användningen i den verksamhet som medför skattskyldighet eller återbetalningsrätt ökar eller minskar.

Investeringsvaror som både ska användas i verksamhet som medför skattskyldighet och för privat bruk

Hur ett förvärv av en investeringsvara som delvis ska användas för privat bruk ska hanteras mervärdesskattemässigt beror på om varan är lös egendom eller en fastighet.

Investeringsvara som är lös egendom

Huvudregeln är att avdrag för ingående skatt inte medges vid förvärv för privat bruk eller för andra rörelsefrämmande ändamål.

För en beskattningsbar person som ska använda en annan investeringsvara än fastighet både i en ekonomisk verksamhet som medför skattskyldighet och för privat bruk eller för annat rörelsefrämmande bruk finns dock valfrihet.

Den beskattningsbara personen kan välja att vid förvärvstidpunkten i sin helhet hänföra en investeringsvara till den ekonomiska verksamhet som medför skattskyldighet och göra fullt avdrag för den ingående skatten på förvärvet. Det innebär att hela den ingående skatten kan bli föremål för jämkning enligt 8 a kap. ML.

Den beskattningsbara personen kan också välja att endast delvis hänföra förvärvet till den ekonomiska verksamheten och endast göra delvis avdrag för den ingående skatten på förvärvet. Möjligheten till jämkning är i dessa fall begränsad till den del av investeringsvaran som hänförts till verksamheten. Detta innebär enligt Skatteverket att den ingående skatten som avser den del av varan som ursprungligen hänförts till privata ändamål inte kan jämkas i det fall varan senare skulle användas i större omfattning i verksamheten. Jämför C-460/07, Puffer, punkterna 43–44.

Investeringsvara som är fastighet

Ingående skatt på kostnader som avser en fastighet som används både i verksamheten och för privat bruk eller annars för annat ändamål än den egna verksamheten får endast dras av i proportion till användningen i verksamhet som medför skattskyldighet (8 kap. 4 a § ML).

Om användningen i verksamheten ökar eller minskar ska ingående skatt på kostnader som avser fastigheten jämkas i enlighet med 8 a kap. ML (8 kap. 4 c § ML). Skatteverket anser att jämkning ska ske även vid ökad användning i verksamheten för en sådan del som ursprungligen inte omfattades av avdragsrätten. Denna möjlighet till jämkning skiljer sig från vad som gäller i de fall när en beskattningsbar person valt att endast delvis hänföra en investeringsvara som utgör lös egendom till verksamheten.

Bestämmelserna i 8 kap. 4 a och 4 c §§ motsvaras av artikel 168a.1 i mervärdesskattedirektivet.

Endast ingående skatt kan jämkas

Det är endast ingående skatt som kan bli föremål för jämkning. Bestämmelserna är alltså inte tillämpliga för en fastighetsägare som uttagsbeskattats enligt bestämmelserna i 2 kap. 8 § ML för utförda ombyggnadsåtgärder och senare ändrar fastighetens användning så att den nyttjas i en verksamhet som medför skattskyldighet.