Distansförsäljning till Sverige

Distansförsäljning

Bestämmelser om distansförsäljning till Sverige finns i 16–16 c §§ LTS.

Bestämmelserna grundar sig på artikel 36 i direktiv 2008/118/EG. Skattskyldighet enligt dessa bestämmelser förutsätter att varorna släppts för konsumtion innan de förs in i Sverige. Den skatt som har betalats i avsändarlandet ska under vissa förutsättningar återbetalas (artikel 36.5 i direktiv 2008/118/EG).

Distansförsäljning innebär att någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattade tobaksvaror och att varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (16 § första stycket LTS). Ett exempel på distansförsäljning är postorderförsäljning.

Att varorna ska förvärvas av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet innebär att dessa bestämmelser endast ska tillämpas vid försäljning till privatpersoner eller offentligrättsliga organ. Om en näringsidkare köper beskattade varor från ett annat EU-land gäller i stället att bestämmelserna i 9 § första stycket 5 LTS och 17 § LTS, d.v.s. för in/tar emot-bestämmelserna, ska tillämpas (prop. 2009/10:40 s. 167).

För att bestämmelserna om distansförsäljning ska bli tillämpliga krävs att de aktuella varorna finns i ett annat EU-land varifrån de transporteras till Sverige av säljaren eller för säljarens räkning. Det har däremot ingen betydelse för tillämpningen i vilket land säljaren befinner sig.

Skatteverket har i en skrivelse gett sin syn på uttrycket ”transporteras av säljaren eller av annan för säljarens räkning”. Skrivelsen är i denna del fortfarande relevant trots att det bakomliggande cirkulationsdirektivet har ersatts med direktiv 2008/118/EG. Förutom att bestämmelsen omfattar alla de fall där varan transporteras av säljaren anser Skatteverket att bestämmelsen även omfattar de fall där säljaren slutit avtal om transporttjänster med transportföretag eller företag som förmedlar transporter. Detta gäller oavsett om transportören får betalt direkt av säljaren eller av de enskilda konsumenterna. Om det finns ett ramavtal om transporttjänsterna mellan säljaren och transportföretaget är det fråga om distansförsäljning även om de enskilda konsumenterna har avtal med transportören. Även om säljaren inte själv har något avtal om transporter kan transporterna ändå anses vara utförda för hans räkning, om ett bolag i samma koncern har slutit avtal med transportföretaget.

Säljaren skattskyldig

Den som säljer tobaksvaror till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 eller 16 b § LTS är skattskyldig (9 § första stycket 3 LTS).

Säljaren är skattskyldig om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattade varor och varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (16 § första stycket LTS).

I förarbetena förs följande resonemang om vem som är skattskyldig i vissa situationer (prop. 2009/10:40 s. 168):

”Det är t.ex. fråga om distansförsäljning om en privatperson i Sverige via Internet beställer varor från en säljare med säte i Norge, och där varorna finns i Spanien, om varorna flyttas till Sverige av, eller på uppdrag av, den norske distansförsäljaren. Däremot är det inte distansförsäljning till Sverige när privatpersonen i Sverige beställer varor som finns i Spanien, om säljaren flyttar varorna från Spanien till Danmark men där överlämnar varorna till en fraktförare som agerar på uppdrag av den svenske beställaren. Då förs varorna in till Sverige av beställaren, eller för dennes räkning, och skattskyldigheten inträder för beställaren enligt 9 § första stycket 6 [motsvaras numera av 9 § första stycket 5]. Det är inte heller fråga om distansförsäljning om säljaren flyttar varan från ett annat EG-land till t.ex. en filial eller ett lager i Sverige och därifrån flyttar varan vidare till en beställare i Sverige. I de fallen är säljaren i stället skattskyldig i Sverige enligt reglerna i 9 § första stycket 6 [motsvaras numera av 9 § första stycket 5] och har att fullgöra skyldigheterna i 17 §.”

Rättsfall: vem som är skattskyldig för alkoholvaror som påträffats vid en transportkontroll

Kammarrätten har i dom om alkoholskatt prövat frågan om skattskyldighet enligt motsvarande bestämmelse i LAS (KRNG 2004-06-09, mål nr 5982-03). Även om domen avser alkoholskatt har den betydelse för tillämpningen av denna bestämmelse i LTS.

Säljaren ska ställa säkerhet

Vid distansförsäljning enligt 16 § LTS ska säljaren ställa säkerhet hos Skatteverket för betalning av tobaksskatten på de varor som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga tobaksskatten på varorna (16 § andra stycket LTS).

Säljaren ska företrädas av en godkänd representant i Sverige

Vid distansförsäljning enligt 16 § LTS ska säljaren företrädas av en representant som är etablerad i Sverige (16 a § LTS). Begreppet ”etablerad” ska ha samma innebörd som i ML och SFL (prop. 2009/10:40 s. 168). Representanten ska vara godkänd av Skatteverket. Ett sådant godkännande får ges när säljaren har ställt säkerhet för skatten. Representanten ska som ombud för säljaren svara för redovisning av tobaksskatt. Representanten ska också företräda säljaren i övriga frågor som gäller tobaksskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgänglig hos representanten. Däremot är representanten inte skattskyldig (prop. 1994/95:56 s. 90).

Det bakomliggande syftet med att utse en representant är att det ska finnas en person på plats i Sverige (prop. 2009/10:40 s. 168).

Skatteverket anser att en säljare som är etablerad i Sverige och bedriver distansförsäljning till Sverige kan godkännas som representant för sin egen distansförsäljning. Ett godkännande kräver även att övriga förutsättningar för godkännande är uppfyllda.

Skatteverket har med stöd av 11 § FTS fastställt formulär för anmälan om registrering som distansförsäljare och ansökan om godkännande som representant (SKV 5336).

Skatteverket kan återkalla representantens godkännande om förutsättningarna för godkännandet inte längre finns eller om representanten begär det. Ett sådant beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet (16 a § andra stycket LTS).

Distansförsäljning vid enstaka tillfälle

Den som endast vid ett enstaka tillfälle säljer tobaksvaror till någon i Sverige genom distansförsäljning ska, i stället för vad som anges i 16 och 16 a §§ LTS, anmäla sig till Skatteverket innan varorna avsänds från det andra EU-landet och ställa säkerhet för skatten på varorna (16 b § LTS). När det handlar om distansförsäljning vid ett enstaka tillfälle kan det uppfattas som onödigt betungande att utse en representant och därför ställs heller inget sådant krav (prop. 2009/10:40 s. 169).

Skatteverket har fastställt en blankett (SKV 5372) för anmälan om distansförsäljning vid enstaka tillfälle (11 § FTS).

Överföringar utan vinstsyfte

Bestämmelserna i 16 § första och andra styckena LTS samt i 16 b § LTS omfattar även sådana överföringar av tobaksvaror som sker utan vinstsyfte och som inte utgör gåvoförsändelser (16 § tredje stycket LTS).

I förarbetena anges att tobaksvaror som sänds från en privatperson i ett EU-land till en privatperson i Sverige beskattas enligt reglerna om distans­försäljning även om avsändaren inte gör någon ekonomisk vinst på att överföra varorna. Detta under förutsättning att det inte är fråga om en ren gåva (jfr prop. 2009/10:40 s. 145).

Mottagaren skattskyldig i vissa fall

Den som tar emot beskattade tobaksvaror enligt 16 c § LTS är skattskyldig (9 § första stycket 4 LTS).

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten i Sverige är den som tar emot varor som avsänts till Sverige enligt 16 eller 16 b § LTS skattskyldig i stället för säljaren (16 c § LTS).

Bestämmelsen grundar sig på artikel 36.3 i direktiv 2008/118/EG. Enligt denna artikel kan destinationsmedlemsstaten föreskriva att mottagaren av varorna vid distansförsäljning under vissa förutsättningar ska vara skattskyldig i stället för säljaren. Mottagaren kan enligt direktivet utses som skattskyldig om säljaren inte har följt kraven på registrering och ställande av säkerhet för skatten. Härigenom ger direktivet upphov till en situation där mottagaren av varorna har ett intresse av att förvissa sig om att säljaren fullgör sina skyldigheter avseende skattebetalning i destinationsmedlemsstaten. Mot denna bakgrund har i 16 c § LTS föreskrivits att mottagaren av varorna ska vara skattskyldig för de varor som han eller hon tar emot, om säljaren inte har ställt säkerhet för den svenska skatten på varorna (prop. 2009/10:40 s. 169).

Om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten och det alltså är mottagaren som är skattskyldig, ska mottagaren redovisa skatten för varje händelse som medför skattskyldighet (26 kap. 8 och 37 §§ SFL). Skulle säljaren trots detta ändå betala skatten på varorna ska beloppet återbetalas till säljaren. Detta följer av allmänna rättsgrundsatser (prop. 2009/10:40 s. 169).