På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår
Meny

Här får du veta vad andelskraft och ersättningskraft innebär och hur respektive kraft beaktas vid fastighetstaxeringen. Du får även veta vilka metoder som används när man värderar andels- och ersättningskraft. Efter varje metod får du ett beräkningsexempel.

Innebörden av andels- och ersättningskraft

Rätten till ersättnings- respektive andelskraft uppkommer när en fastighetsägare äger en del i ett vattenfall i vilket det ska byggas ett vattenkraftverk. En fastighetsägare som äger mer än halva vattenfallet har rätt att ta övriga fastighetsägares andelar av fallsträckan i anspråk för utbyggnaden (2 kap. 8 § LSV).

Den eller de fastighetsägare vars vattenfall tas i anspråk för utbyggnaden, kan enligt vattenrättsliga bestämmelser få del i elkraftproduktionen, ersättnings- respektive andelskraft, i förhållande till sitt fallhöjdsinnehav. Som betalning för kraften är fastighetsägaren eller fastighetsägarna skyldiga att i motsvarande mån bidra till kostnaderna för kraftanläggningens utförande, drift och underhåll genom s.k. uttagskostnad.

Ersättnings- och andelskraft är alltså en samverkansform mellan kraftföretag som kan beskrivas som en sorts samägande. Vardera parten betalar så stor del av kostnaderna för kraftproduktionen som motsvarar deras andel av den kraft som produceras, även om den fastighetsägare som äger majoriteten av vattenfallet, kraftproducenten, är civilrättslig ägare av hela kraftverksanläggningen. Bestämmelserna om andelskraft finns i lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV).

Vad är andelskraft?

Andelskraft innebär att flera fastigheter äger rätt till el från ett visst kraftverk. Delägarna, vanligen genom ett innehav av en fastighet som är berättigad till andel i kraftproduktionen, är också skyldiga att bidra till kostnaderna för kraftanläggningens utförande och drift – allt i förhållande till hur stor andel delägaren har i den vattenkraft som ska tillgodogöras vid anläggningen.

Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft ligger på strömfallsfastigheten. Rätten till andelskraft ska vara förenad med den fastighet till vilken vattenkraften har hört eller till vilken rättigheten har flyttats.

Vad är ersättningskraft?

Ersättningskraft är sådan kraft som ett kraftverk, enligt en dom eller ett avtal, är skyldigt att tillhandahålla en fastighet som ersättning för vattenkraft från strömfall som fastigheten har avstått till kraftverket.

Skyldigheten ska vara knuten till kraftverket och rätten till kraften ska vara knuten till en fastighet som anges i domen eller avtalet. Kraftleveransen får dessutom inte vara begränsad till att avse endast en viss tid. Rätten till ersättningskraft tillhör, och ingår som fast egendom, i den fastighet som anges i domen eller avtalet, oavsett om fastigheten därefter bytt ägare.

Om ersättningskraften däremot har skiljts från den ursprungliga fastigheten av någon anledning, ska den inte beaktas vid fastighetstaxeringen, vare sig som tillägg eller avdrag. För ersättningskraft anges leverensskyldigheten i kWh eller kW och uttagskostnaderna förutsätts normalt betalas av kraftverket.

Värdepåverkan av andels- och ersättningskraft i FTL

Regler om värdepåverkan på den levererande respektive mottagande fastighetens värde av rätt till leverans av ersättnings- och andelskraft finns i 15 kap. 8 och 9 §§ FTL. Riktvärdena för den levererande och den mottagande fastigheten påverkas inte av den överförda kraftens värde (beräknad enligt särskilda regler). En justering för säregna förhållanden enligt 7 kap. 5 § FTL görs i stället på riktvärdena för kraftverket och den mottagande fastigheten.

En taxeringsenhet, vars värde till övervägande del utgörs av rätt till andels- eller ersättningskraft, ska indelas som elproduktionsenhet (4 kap. 5 § första stycket 8 FTL). I övrigt finns inga särregler om indelningen och redovisningen för andels- eller ersättningskraften. Eftersom indelningen av andels- eller ersättningskraften endast i undantagsfall sker enligt nämnda bestämmelse, så redovisas värdet av andels- eller ersättningskraften i stället som ett avdrag för säregna förhållanden för den levererande fastigheten och som ett tillägg för säregna förhållanden för den mottagande fastigheten.

Ändrade regler om särskild fastighetstaxering

Sättet att beakta andels- eller ersättningskraft som beskrivs ovan har medfört svårigheter för Skatteverket att identifiera de fall då rätten till kraften faktiskt beaktats vid taxeringen, eftersom den levererande och den mottagande fastigheten inte alltid taxeras samma år.

För att underlätta taxeringen ändrades reglerna om särskild fastighetstaxering 2012 (16 kap. 1 § FTL).

Vid särskild fastighetstaxering fastställs det föregående årets fastighetstaxering som oförändrad om någon ny taxering enligt 16 kap. 2–5 §§ FTL inte ska ske, och om det för den mottagande taxeringsenheten inte ska påföras något värde av sådan andels- eller ersättningskraft som anges i 15 kap. 8−9 §§ FTL.

När värdet av andels- eller ersättningskraften ska påföras den mottagande värderingsenheten vid den särskilda fastighetstaxeringen, så ska föregående års fastighetstaxering i övrigt lämnas oförändrad.

Värdera andels- och ersättningskraft

När man uppskattar ett kraftverks värde ska man göra avdrag för skyldigheten att leverera andelskraft och ersättningskraft enligt en domstols avgörande eller enligt ett avtal (SOU 1972:32 s. 678 och prop. 1979/80:40 s. 143).

För att ett avtal om ersättningskraft utanför LSV, miljöbalken och förordning 1998:1388 om vattenverksamhet m.m. ska beaktas vid taxeringen måste följande tre krav vara uppfyllda:

  • Leveransskyldigheten ska vara knuten till en kraftstation och utgå som betalning för rätt till vattenkraft som tillgodgjorts i kraftverket.
  • Rätten till ersättningskraften ska vara knuten till en fastighet som anges i avtalet.
  • Kraftleveransen får inte vara begränsad till viss tid.

Värderingen av andels- och ersättningskraften ska omfatta både det levererande kraftverket och den mottagande fastigheten, beroende av om och till hur stor del mottagaren betalar uttagskostnader. Regler om värdering av andels- och ersättningskraft finns i 15 kap. 8 och 9 §§ FTL. Värderingen av andels- och ersättningskraften sker enligt andelsmetoden eller energimetoden.

När tillämpas andelsmetoden?

Andelsmetoden ska tillämpas då mottagaren av kraften betalar minst 50 % av uttagskostnaderna. Vid andelsmetoden anges leveransskyldigheten i procent av det levererande kraftverkets riktvärden för mark och byggnad. Avdraget för det levererande kraftverket och tillägget för mottagande fastighet ska alltid bestämmas på samma sätt.

När tillämpas energimetoden?

Energimetoden ska användas då mottagaren av kraften betalar mindre än 50 % av uttagskostnaderna. Vid energimetoden anges leveransskyldigheten i kWh. Avdraget för det levererande kraftverket och tillägget för den mottagande fastigheten bestäms på olika sätt.

Andelsmetoden

En elleverans, för vilken mottagaren betalar minst 50 % av uttagskostnaderna, ska värderas till så stor del av det levererande kraftverkets mark- och byggnadsvärden som motsvarar andelen av den kraft som produceras. Detta gäller, enligt reglerna för andelskraft, både för det belastade vattenkraftverket och för den mottagande fastigheten (15 kap. 8 § första stycket FTL).

Värderingsmetoden betecknas ”andelsmetoden” och regleras i 1 kap. 33 a, 33 b, 33 c och 33 e §§ FTF.

Likformighet mellan ersättningskraft och andelskraft vid värderingen

Likformigheten mellan ersättningskraften och andelskraften vid värderingen framgår i 15 kap. 8 § sista stycket FTL och innebär att värdet av ersättningskraft, för vilken mottagaren helt eller i allt väsentligt ska betala uttagskostnaden, ska behandlas som andelskraft. Ersättningskraften ska anges i procent av det levererande kraftverkets taxeringsvärde.

Värdet av ersättningskraft

När ett vattenkraftverk lämnar kraft som en följd av att det är skyldigt att leverera andelskraft för vilken uttagskostnader betalas, bestäms värdeminskningen till så stor del av enhetens totala värde som svarar mot andelskraftens andel av den totala produktionen.

Värdetillskottet för den fastighet som mottar andelskraft bestäms till samma belopp som motsvarande avdrag från värdet av det kraftverk som lämnar andelskraften (15 kap. 8 § FTL).

Ersättningskraft, för vilken uttagskostnader betalas, ska omräknas till värdet av leveransens värde i procent av det levererande kraftverkets taxeringsvärde.

När mottagaren betalar minst 50 % men mindre än 80 % av uttagskostnaden ska andelens värde korrigeras uppåt

Om minst 50 % av uttagskostnaderna betalas men ändå inte en väsentlig del av kostnaderna, så ska andelens värde korrigeras uppåt. Korrigeringen regleras i 1 kap. 33 b § FTF. Om andelsmetoden ska användas enligt 1 kap. 33 a § FTF, och den mottagande fastigheten inte betalar en väsentlig del av den uttagskostnad som svarar mot andelen, ska andelens värde ökas med 10 %. Med en väsentlig del av uttagskostnaderna bör anses 80 % av dessa kostnader (SKV A 2012:09).

Om den mottagande fastigheten betalar mellan 50 och 80 % av uttagskostnaderna ska den i 33 b § första stycket FTF föreskrivna 10-procentiga värdehöjningen göras genom att andelen – uttryckt i procent – ökas med 10 %.

Exempel: andelens värde korrigeras uppåt

Om leveransen utgör 10 % av det levererande kraftverkets produktion, och den mottagande fastigheten endast betalar 60 % av uttagskostnaderna som faller på andelen, så ska andelen jämkas till 11 %. Andelen är lika för den levererande och den mottagande fastigheten.

Beräkna avdrag när man tillämpar andelsmetoden

För att kunna beräkna det avdrag som det levererande kraftverket ska göra när andelsmetoden tillämpas finns regler i 1 kap. 33 c § FTF. De avdrag som leveransskyldigheten medför på det levererande kraftverks riktvärden för byggnader och mark beräknas enligt följande formler.

Ab = a × Rb och Am=a × Rm

Ab = det avdrag som leveransskyldigheten medför på riktvärdet för byggnaderna

Am = det avdrag som leveransskyldigheten medför på riktvärdet för marken

a = andelstalet i procent efter eventuell jämkning enligt 33 b § första stycket

Rb = det levererande kraftverkets riktvärde avseende byggnaderna

Rm = det levererande kraftverkets riktvärde avseende mark.

Beräkna tillägg när man tillämpar andelsmetoden

För de tillägg som den mottagande fastigheten ska göra finns regler i 1 kap. 33 e § FTF.

När man tillämpar andelsmetoden ska tilläggen till den mottagande fastighetens riktvärden för byggnader och mark överensstämma med de avdrag som gjorts på den levererande fastighetens riktvärden.

Exempel: värderingen enligt andelsmetoden

Den mottagande fastigheten betalar minst 50 % av uttagskostnaden. Leveransskyldighetens värde anges i % av den levererande taxeringsenhetens riktvärden (andelsmetoden). Om den mottagande fastigheten inte betalar en väsentlig del (högst 80 %) av uttagskostnaden ska andelen ökas med 10 %.

a = andelstalet i procent efter eventuell jämkning enligt 1 kap. 33 b § första stycket FTF.

Avdraget för det levererande kraftverket blir:

Ab = a × Rb och Am = a × Rm

Tillägget för den mottagande fastigheten blir:

Tb = a × Rb och Tm = a × Rm

Energimetoden

När mottagaren inte betalar alls, eller betalar mindre än 50 % av uttagskostnaderna för andels- och ersättningskraft, gäller reglerna i 15 kap. 9 § FTL. Värderingsmetoden betecknas i detta fall ”energimetoden” och regleras i 1 kap. 33 a, 33 b, 33 d och 33 e FTF.

Andels- och ersättningskraft ska anges i det antal kilowattimmar som i genomsnitt tas ut per år. Både då det gäller andels- och ersättningskraft ska värdeminskningen för det levererande kraftverket bestämmas enligt samma regel i 15 kap. 9 § andra och tredje stycket FTL.

För den mottagande fastigheten ska värdet av kraftleveransen bestämmas särskilt och till det belopp leveransen har för denna fastighet.

Hur beräknas kraftleveransens värde?

Hur kraftleveransens värde för den mottagande fastigheten ska beräknas regleras i 1 kap. 33 e § FTF. För att avgränsa fall då energimetoden ska tillämpas – d.v.s. i fall då mindre än 50 % av uttagskostnaderna har betalats – har regeln tagits med i 1 kap. 33 a § andra stycket FTF.

Om den mottagande fastigheten betalar mindre än 50 % av uttagskostnaden ska andels- och ersättningskraftens värde beräknas med energimetoden som den föreskrivs i 15 kap. 9 § FTL. Det antal kilowattimmar som leveransskyldigheten motsvarar ska värderas som frikraft – kraft för vilken några uttagskostnader inte ska betalas.

När mottagaren betalar mindre än 50 % av uttagskostnaden och betalningen utgör högst 20 % av uttagskostnaden

Om energimetoden tillämpas, d.v.s. i fall då mindre än 50 % av uttagskostnaderna betalas, ska kraftleveransens storlek i kWh korrigeras nedåt med 10 %. En förutsättning för minskningen är att betalningen utgör högts 20 % av uttagskostnaden. Bestämmelser om detta finns i 1 kap. 33 b § FTF och SKV A 2012:09.

Beräkna avdrag när man tillämpar energimetoden

Det avdrag som det levererande kraftverket ska göra regleras i 1 kap. 33 d § FTF. Det avdrag som leveransskyldigheten medför på det levererande kraftverkets riktvärde för mark beräknas enligt följande formel:

Am = Wl × V × 1,4 × 0,75

Am = det avdrag som leveransskyldigheten medför på riktvärdet för marken

Wl = leveransskyldigheten uttryckt i kWh/år efter eventuell jämkning enligt 33 b § andra stycket FTF

V = det levererande kraftverkets värde i kr/kWh för byggnader och mark.

Beräkna tillägg när man tillämpar energimetoden

När man ska beräkna värdetillskottet för den mottagande fastigheten och tillämpar energimetoden, ska tillägget till den mottagande fastighetens riktvärde för mark svara mot 75 % av den marknadsvärdeshöjning som kraftleveransen medför. Tillägget ska, om det inte kan visas att det ska vara högre eller lägre, beräknas enligt följande formel:

Tm = (0,931 × Nt + kb) × Wl × 1,4 × 0,75

Tm = det tillägg som kraftleveransen medför på riktvärdet för marken

Wl = leveransskyldigheten uttryckt i kWh/år

Nt = värde av normkraftverkets byggnader och mark i kr/kWh

kb = korrektion för belägenhet som kan hänföras till det levererande kraftverket.

Vid ett värde på normkraftverket av 4,22 kr/kWh vid AFT13 blir formeln (3,93+kb)*W1*1,05,(1 kap. 33 e § andra och tredje styckena FTF):

Exempel: värderingen enligt energimetoden

Den mottagande fastigheten betalar mindre än hälften av uttagskostnaden. Leveransskyldigheten anges genom det antal kWh/år som leveransskyldigheten omfattar (energimetoden).

Om mottagande fastighet betalar mer än en begränsad del (mer än 20 %) av uttagskostnaden, ska antalet kWh/år minskas med 10 %.

W1 = leveransskyldigheten uttryckt i kWh/år efter eventuell justering enligt 33 b § andra stycket FTF.

Avdraget för det levererande kraftverket blir:

Am =(Nt × fu × fr × fst × få + kb) × W1 × 1,4 × 0,75

Tillägget för den mottagande fastigheten ska svara mot 75 % av den marknadsvärdeshöjning som kraftleveransen medför. Om det inte kan visas att höjningen ska vara högre eller lägre bestäms tillägget enligt följande formel:

Tm =(0,931 × Nt + kb) × W1 × 1,4 × 0,75

Värdera rätten till fri kraft då leverans sker till en annan mottagare än ett kraftverk

Rätten till fri kraft ska värderas genom en särskild beräkning när kraften levereras till en annan mottagare än en elproduktionsenhet, t.ex.till en lantbruksenhet. Fri kraft utgör ersättningskraft. Normalt utgör rätten till den fria kraften ersättning för att ägaren (eller tidigare ägare) till en fastighet har avstått fallhöjd. Rätten till fri kraft bör för både det levererande kraftverket och den mottagande fastigheten beaktas genom en justering för säregna förhållanden (7 kap. 5 § FTL).

Hur ska justeringsbeloppet beräknas?

För den levererande fastigheten gäller reglerna om värdering av elproduktionsenheter. För den mottagande fastigheten som inte är ett kraftverk – normalt sett är det en lantbruksenhet – måste justeringens storlek beräknas särskilt.

Om fastigheten har ett avtal som innebär rätt till leverens av elkraft utan kostnad, eller till en kostnad som understiger normaltaxan, föranleder detta normalt en justering för säregna förhållanden. Justeringsbeloppet ska motsvara 75 procent av den värdehöjning som rätten till fri kraft medför på den mottagande fastighetens marknadsvärde.

Vanligtvis torde värdet av rättigheten motsvara det kapitaliserade värdet av den fria kraften, d.v.s. en nuvärdeberäkning av det värde som den fria kraften årligen förväntas motsvara. Beräkningen kan normalt utgå från den riktvärdeangivelse som har beslutats för vattenkraftverk (mark och byggnad) vid 2013 års allmänna fastighetstaxering av elproduktionsenheter. Denna riktvärdeangivelse är 4,22 kr/kWh enligt Skatteverkets allmänna råd om grunderna för taxering och värdesättningen vid 2013 års allmänna fastighetstaxering av elproduktionsenheter (SKV A 2012:09).

När man beräknar justeringsbeloppet bör man ta hänsyn dels till storleken av den fria kraften uttryckt i kWh, dels till möjligheten att konsumera alternativt överlåta den fria kraften.

Beräkningen ska göras med utgångspunkt i en förenklad version av den formel för beräkning av värdet av ersättningskraft enligt energimetoden som anges i 1 kap. 33 e § FTF. Nedan redovisas beräkningsformeln samt ett exempel.

J = (0,931 x 4,22 + k) x W x 1,4 x 0,75

J

Justeringsbeloppets storlek

4,22

Riktvärdeangivelsen för normkraftverket (mark och byggnad) vid AFT13

k

Korrektion för belägenhet (1 kap. 32 c § FTF)

W

Storleken av den fria kraften uttryckt i kWh

När man beräknar justeringen för fri kraft sätter man normalt korrektionen för belägenhet till 0 kr/kWh eftersom kraften inte matas in på nätet.

Räkna om leveransskyldighetens storlek från kilowatt till kilowattimmar

Om leveransskyldigheten är uttryckt i kW måste den vid beräkningen räknas om till kWh. Detta sker genom att leveransskyldigheten i kW multipliceras med 8 760, d.v.s. antalet timmar på ett år.

Observera att leveransskyldighetens storlek kan behöva jämkas när man beräknar den fria kraftens värde. Om det inte finns någon möjlighet till försäljning av den fria kraften bör mängden bestämmas utifrån den egna konsumtionen, med ledning av den elmängd som den mottagande fastigheten i genomsnitt använder per år.

Exempel: beräkna värdet av ersättningskraft enligt energimetoden

En lantbruksenhet har rätt till fri kraft motsvarande 2,3 kW per år. Detta motsvarar cirka 20 000 kWh (2,3 x 8 760). Fastigheten är belägen i Skellefte älv uppströms Bastusels kraftverk. Hela rättigheten konsumeras av mottagaren som inte betalar någon uttagskostnad. Justeringsbeloppet blir följande:

(0,931 x 4,22 + 0) x 20 000 x 1,40 x 0,75 = 82 505 kr

I ovanstående beräkning har korrektionen för belägenhet satts till 0 eftersom kraften inte matas in på nätet. I det fall kraften inte konsumeras utan säljs vidare, beräknas värdet med ledning av de korrektionsbelopp för belägenhet som framgår av 1 kap. 32 c § FTF.

Formeln förutsätter att mottagaren betalar 0–19 procent av uttagskostnaden. Med uttagskostnad avses kostnaden för att tillgodogöra sig energin ur strömfallet, d.v.s. att driva kraftverket. Fördelningen av uttagskostnaden framgår av det avtal eller den dom som ger rätten till fri kraft. Skulle den mottagande fastigheten betala 20–49 procent av uttagskostnaden ska mängden el reduceras med 10 procent. Betalar mottagaren 50 procent eller mer av uttagskostnaden ska beräkningen i stället ske enligt andelsmetoden, vilket innebär att plusjusteringen är lika stor som den minusjustering som gjorts för det levererande kraftverket.

Uppgifterna i de levererande kraftverkens deklarationer utgör grunden för taxeringen

För att en nedsättning av riktvärdet ska medges genom justering för säreget förhållande på den levererande kraftverksfastigheten, måste dess ägare i deklarationen (AFT13) ha uppgivit de fastigheter till vilka avtalen om ersättningskraft är kopplade. Vidare måste avtalen uppfylla samtliga krav som finns uppställda för att en nedsättning av riktvärdet p.g.a. ersättningskraft ska bli aktuell. Ägaren till kraftverket ska dessutom i deklarationen ha lämnat uppgift om leveransernas storlek i kWh/år.

Uppgifterna i de levererande kraftverkens deklarationer läggs till grund för taxeringen av den frikraft som levereras till exempelvis en lantbruksenhet. För att så ska kunna ske krävs således att uppgifterna är fullständiga, d.v.s. att mottagande fastigheters aktuella fastighetsbeteckningar lämnats och att leveransskyldigheternas storlek angetts.

Var ska justeringen för förmånen av fri kraft till mottagande fastighet redovisas?

Förmånen av fri kraft ska läggas till markvärdet av den taxeringsenhet till vilken förmånen hör (15 kap. 9 § FTL). Regeringsrätten har i rättsfallet RÅ 1987 ref. 133 uttalat att justeringen bör göras med hänsyn till hur förmånen stadigvarande utnyttjas. Om den huvudsakliga kraftförbrukningen sker i hushållet, något som ofta i brist på utredning får antas vara fallet, ska följaktligen tomtmarksvärdet justeras.

Om det kan antas att förbrukningen till övervägande del sker för något annat ändamål kan ett annat ägoslags värde behöva justeras.

I det aktuella målet ansågs det utrett att mer än tre fjärdedelar av fastighetens kraftförbrukning skedde i jordbruksdriften, varför justeringen hänfördes till åkermarksvärdet. Här är det lämpligt att utgå från de uppgifter som längdförts vid föregående lantbrukstaxering och se om och i så fall var någon justering har gjorts. Har någon justering inte gjorts tidigare bör man kunna anta att tomtmarksvärdet ska justeras, såvitt inte något annat förhållande visas.

Nytaxering för mottagande fastighet

Från och med 2013 års särskilda fastighetstaxering kan ett ändrat värde av ersättningskraft föranleda ett beslut om nytaxering av den mottagande taxeringsenheten. Övriga delar av taxeringen ska dock lämnas oförändrade (16 kap. 1 § FTL).

Referenser på sidan

Allmänna råd

  • Skatteverkets allmänna råd om riktvärdeangivelser och grunderna för taxeringen och värdesättningen av elproduktionsenheter vid 2013 års allmänna fastighetstaxering [1] [2] [3]

Lagar & förordningar

Propositioner

  • Proposition 1979/80:40 Om fastighetstaxering m.m. [1]

Övrigt

  • SOU 1979:32 [1]
Till toppen