Arbets- och handläggningsordning

Arbetsordning

Förvaltningsmyndigheter under regeringen ska ha en arbetsordning (4 § myndighetsförordningen). Det är en förutsättning för effektiv styrning och kontroll att fördelningen av uppgifter och beslutande­rätt inom en myndighet är helt klar(SOU 2004:23 s. 148).

I arbetsordningen ska det finnas närmare föreskrifter om

• myndig­hetens organisation
• arbetsfördelningen inom myndig­heten
• handläggning av ärenden
• formerna i övrigt för verk­samheten.

I en arbetsordning ska det också finnas anvisningar om t.ex. besluts­nivå, om föredragning av ärenden och om vilka tjänstemän som ska delta i ett beslut.

De flesta myndigheter har en arbetsordning, dock inte alla. Det är nämligen möjligt att i en lag eller förordning göra undantag från skyldigheten att ha en arbetsordning. I förordningen (2007:785) med instruktion för Skatterättsnämnden finns exempelvis ett undantag för Skatterättsnämnden att ha en arbetsordning.

Skatteverket har i sin arbetsordning reglerat beslutsnivåerna för beslut inom myndigheten. Vidare har man redogjort för hur myndigheten är organiserad och vad de olika avdelningarna och regionerna ska ansvara för.

Handläggningsordning

I arbetsordningen anges ibland att en mer detaljerad beskriv­ning av myndighetens arbetsuppgifter och fördelningen av handläggnings­ansvar och beslutsbefogenheter på olika tjänste­män ska göras i en särskild s.k. handläggningsordning. Av denna kan det också framgå exempelvis i vilka fall samråd ska ske med en annan avdelning eller enhet på myndigheten.

I anslutning till handläggningsordningen förekommer det vidare att en fördelning sker av arbetsuppgifterna vid förfall för vissa tjänstemän.

Varje region inom Skatteverket har en egen handläggningsordning. Detsamma gäller de olika avdelningarna på huvudkontoret.