På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår
Meny

Jävsreglerna har kommit till för att garantera ett objektivt och opartiskt handlande från förvaltningsmyndigheternas sida. Myndigheten ska snarast besluta i jävsfrågan om det uppkommit fråga om jäv mot någon.

Vad är jäv?

Jäv är en omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till opartiskhet hos den som ska handlägga ett ärende. Jävsreglerna har kommit till för att garantera ett objektivt och opartiskt handlande från förvaltningsmyndigheternas sida.

I grundlag finns samma objektivitetsprincip uttryckt på följande sätt: ”Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet” (1 kap. 9 § RF).

Det förhållandet att jäv föreligger behöver inte nödvändigtvis betyda att någon är partisk. Det betyder bara att det finns en omständighet som kan utgöra en risk för partiskhet.

Jävsreglerna gäller för alla som deltar i handläggningen av ett ärende. Det innebär att inte bara den beslutande utan även den som bereder och föredrar ett ärende kan vara jävig. Däremot berörs exempelvis registratorn eller den som skriver ut ett beslut normalt sett inte av jävsreglerna.

Jävsgrunderna i förvaltningslagen

Jävsgrunderna delas enligt förvaltningslagen in i fem grupper (11 § FL):

  • sakägar-, intresse- och släktskapsjäv
  • ställföreträdarjäv
  • tvåinstansjäv
  • ombuds- och biträdesjäv
  • generalklausulen, eller det s.k. delikatess eller grannlagenhetsjävet.

Sakägar-, intresse- och släktskapsjäv

Den som ska handlägga ett ärende drabbas av sakägarjäv om ”saken angår honom själv”. Sakägarjäv drabbar alltså den som har ett rättsligt intresse i saken inte endast som part utan även om han tillhör den krets som får överklaga ett beslut, t.ex. ägare av en grannfastighet i ett bygglovsärende.

Det förhållandet att ett ärende angår någon som samhällsmedlem i allmänhet eller som medlem av en viss grupp i samhället grundar inte i och för sig sakägarjäv. Inte heller den omständigheten att en person sitter i ett organ som representant för ett visst intresse medför att personen enbart på grund av denna sin ställning ska anses jävig vid handläggningen av ett ärende som rör detta intresse.

Intressejäv – som föreligger om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för den som ska handlägga ett ärende – avser befattningshavarens faktiska intresse i saken. Ett exempel på detta jäv är att handläggaren är aktieägare i ett bolag som uppträder som part i ett ärende. Vid bedömningen av om jäv föreligger i detta fall är storleken av aktieinnehavet och ärendets betydelse för bolaget av stor vikt.

Släktskapsjäv föreligger dels vid vissa uppräknade släktskapsförhållanden – ”make, förälder, barn eller syskon”, dels vid andra närståenderelationer. I det sistnämnda fallet kan det exempelvis röra sig om svågerlag eller samboförhållanden.

Ställföreträdarjäv

Den som ska handlägga ett ärende är vidare jävig ”om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång”.

Ställföreträdarjävet har betydelse framförallt när den som handlägger ett ärende också företräder en juridisk person som direkt berörs av ärendet. En styrelsemedlem är exempelvis inte jävig enbart på grund av styrelseuppdraget. Vid bedömningen om jäv föreligger måste man ta hänsyn till bl.a. behörigheten att företräda den juridiska personen, firmateckningsrätt, och det intresse ärendet har för den som handlägger ärendet. Ställföreträdarjäv kan bli aktuellt även i det fallet att någon företräder en fysisk person, exempelvis såsom förmyndare eller god man.

Tvåinstansjäv

Tvåinstansjäv föreligger när en handläggare i en högre instans deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende redan i en lägre instans och ärendet har förts till den högre instansen genom överklagande, underställning eller på grund av tillsyn över den lägre instansen. Begränsningen till den som deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende innebär att den som enbart deltagit i ett ärendes beredning inte träffas av tvåinstansjävet.

Ombuds- och biträdesjäv

Om den som ska handlägga ett ärende fört talan som ombud föreligger ombudsjäv. Biträdesjäv föreligger om handläggaren ”mot ersättning biträtt någon i saken”. Inte minst den serviceskyldighet som förvaltningslagen ger uttryck för kan aktualisera frågan om jäv för biträde. En tjänsteman som t.ex. hjälper en sökande att skriva en ansökan, och som därmed varit biträde ”i saken”, anses inte utan vidare jävig vid en senare handläggning av det ärendet. Gränsen mellan den service som alla tjänstemän ska ge och sådant biträde som kan utgöra grund för jäv går nämligen enligt lagtexten vid om biträdandet skett ”mot ersättning” eller inte. Har ersättning utgått anses tjänstemannen normalt ha engagerat sig i saken på ett sådant sätt att opartiskheten kan ifrågasättas.

Den s.k. generalklausulen

Generalklausulen innebär att den som ska handlägga ett ärende är jävig ”om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet”. Denna jävsgrund brukar vanligen kallas delikatess- eller grannlagenhetsjäv.

Avsikten är att denna ”generalklausul” ska fånga upp alla de situationer då jäv kan uppstå och som inte har behandlats i det föregående. Fråga kan t.ex. vara om sådana fall ”då någon är uppenbar vän eller ovän med eller är ekonomiskt beroende av part eller intressent eller direkt lyder under honom, liksom fall då den hand­läggande är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning” (prop. 1971:30 s. 343).

När jäv saknar betydelse

Behovet av garantier för opartiskhet är inte lika stort i alla de ärenden där jävsbestämmelserna blir tillämpliga. Därför finns ett stadgande om att man ska bortse från jäv när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse (11 § andra stycket FL). I förarbetena till förvaltningslagen har inte närmare angetts vilka situationer som avses med stadgandet. Av formuleringen ”uppenbarligen saknar betydelse” framgår emellertid att jäv i alla tveksamma fall bör beaktas (Hellners-Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2010, s. 161).

Verkan av jäv

Den som är jävig får inte handlägga ärendet (12 § första stycket FL). Detta innebär främst att den som är jävig inte får befatta sig med ärendets beredande eller avgörande. Om flera ska delta i ärendets avgörande och en av dem visar sig vara jävig bör han eller hon lämna lokalen.

Åtgärder som inte utan ”olägligt uppskov” kan vidtas av annan får emellertid vidtas av den jävige. Med uttrycket ”vidta åtgärder” avses alla till ett ärendes handläggning hörande åtgärder, således även avgörandet av ärendet (prop. 1971:30 s. 357).

Ett beslut i ett ärende som handlagts av någon som är jävig är inte utan vidare ogiltigt (se RÅ 1969 ref. 7). Avgörande för bedömningen är sakförhållandena i det enskilda ärendet.

Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom ska självmant ge det till känna (12 § andra stycket FL). Den som handlägger ett ärende ska alltså vara uppmärksam på om det föreligger någon omständighet som kan grunda jäv mot honom eller henne och anmäla detta för myndigheten.

Myndighetens skyldighet att besluta i jävsfråga

Myndigheten ska snarast besluta i jävsfrågan om det uppkommit fråga om jäv mot någon och annan inte har trätt i hans eller hennes ställe. Den som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan ”endast om myndigheten inte är beslutför utan honom eller henne och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov” (12 § tredje stycket FL). Om fråga om jäv uppkommer vid ett sammanträde i ett beslutande organ ska den som jävet gäller lämna lokalen då beslutet i jävsfrågan ska fattas (jfr prop. 1971:30 s. 357).

Överklagande

Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av beslutet i själva sakfrågan (12 § fjärde stycket FL).

Referenser på sidan

Domar & beslut

  • RÅ 1969 ref. 7 [1]

Lagar & förordningar

  • Förvaltningslag (1986:223) [1] [2] [3] [4] [5] [6]
  • Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform [1]

Länk till annat dokument

  • Hellners-Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2010 [1]

Propositioner

  • Proposition 1971:30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m.m. [1] [2] [3]

Referenser inom förvaltningsrätt & förfarande

Till toppen