För fysiska personer och dödsbon ska banker och andra juridiska personer lämna kontrolluppgift om ränta och annan avkastning som har tillgodoförts innehavare av bankkonton och andra fordringsrätter, t.ex. obligationer.
Kontrolluppgift ska lämnas om ränteinkomster. Kontrolluppgift ska lämnas oavsett om räntan ska beskattas i inkomstslagen kapital eller näring (17 kap. 1 § SFL).
Kontrolluppgift ska också lämnas om annan avkastning på fordringsrätter som ska beskattas i inkomstslaget kapital (17 kap. 1 § SFL).
Uppgift om ränta på kontomedel lämnas på blankett KU20. Uppgift om ränta och avkastning på obligationer och andra fordringsrätter lämnas på blankett KU21.
Kontrolluppgift ska lämnas för fysiska personer och dödsbon. Kontrolluppgift ska lämnas även om fordringsägaren är försatt i konkurs (17 kap. 2 § SFL).
Uppgiftsskyldiga är juridiska personer, med undantag för dödsbon. Fysiska personer och dödsbon är alltså inte skyldiga att lämna någon kontrolluppgift (17 kap. 3 § SFL).
Kontrolluppgift ska lämnas av den som har tillgodoräknat eller betalat ut ränta eller avkastning (17 kap. 3 § SFL). Uppgiftsskyldig är alltså den som administrerar utbetalningen, även om denne inte själv är låntagaren. Om t.ex. en bank har åtagit sig att utbetala räntan till rätt fordringsägare, ska banken lämna kontrolluppgift. Om banken endast agerar som betalningsförmedlare, anses utbetalningen gjord av låntagaren, som därför ska lämna kontrolluppgift.
Kontrolluppgift ska också lämnas för begränsat skattskyldiga (23 kap. 2 § SFL).
Det är vanligt att t.ex. advokater och fastighetsmäklare förvaltar pengar för annans räkning på ett s.k. klientmedelskonto. Om bankkontot står i klientens namn ska banken lämna en vanlig kontrolluppgift. Advokatbyrån ska lämna kontrolluppgift om den är kontoinnehavare gentemot banken. Uppgift ska då lämnas om varje klients andel av den ränta som banken har tillgodofört advokatbyråns klientmedelskonto.
Kontrolluppgift behöver inte lämnas (17 kap. 4 § SFL)
Avkastning på investeringstillgångar som förvaras på ett investeringssparkonto ska inte tas upp till beskattning. Obegränsad skattskyldig ska istället beskattas för en schablonintäkt, som beräknas med hänsyn till ett kapitalunderlag. Avkastning på sådana kontofrämmande tillgångar som avses i 42 kap. 38 § IL ska dock tas upp till beskattning. Det samma gäller för ränta på kontanta medel på ett investeringssparkonto om räntesatsen någon gång under året har överstigit statslåneräntan vid utgången av november närmast före beskattningsåret (42 kap. 42 § IL). Kontrolluppgift ska därför lämnas för ränta och annan avkastning på tillgångar som förvaras på investeringssparkonto, om inkomsten ska tas upp till beskattning (17 kap. 4 § SFL).
Ränta och annan avkastning ska tas upp till beskattning för det år som inkomsten kan disponeras (kontantprincipen). Det innebär att inkomsten ska beskattas för det år den är utbetald eller tillgodoräknad, dvs. tillgänglig för utbetalning (41 kap. 8 § IL).
Kontrolluppgift ska lämnas om utbetald eller tillgodoräknad ränta och annan avkastning (17 kap. 5 § SFL). Uppgift ska alltså lämnas om ränta och annan avkastning som ska beskattas hos mottagaren för det år som kontrolluppgiften avser. Uppgift ska lämnas för bruttobeloppet, dvs. beloppet före innehållen preliminärskatt.
Ränta som tillgodoräknas kontoinnehavaren den 31 december anses disponibel den dagen. Ränta anses tillgodoräknad det år då räntan enligt låneavtalet ska betalas, oavsett om den faktiskt har utbetalats eller inte. Om det däremot i låneavtalet inte anges en bestämd dag då räntan ska utbetalas, anses räntan tillgodoräknad den dagen då upplupen ränta kostnadsförs i låntagarens redovisning. Räntan anses alltså tillgodoräknad vid utgången av låntagarens räkenskapsår.
Kontrolluppgiften ska också innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter m.m. Läs mer om detta i avsnittet om gemensamma regler för kontrolluppgifter i kapital.
Obligationer kan ges ut med låg eller ingen löpande ränta, s.k. nollkupongare. Sådana obligationer emitteras till ett diskonterat värde, som är lägre än återbetalningsbeloppet (nominellt belopp). Vid inlösen av obligationen utbetalas det nominella beloppet och skillnaden mellan anskaffningsutgiften och inlösenbeloppet ska beskattas som ränta (RÅ 1997 ref. 44). Om den uppgiftsskyldige inte kan ange hur stor del av utbetalt belopp som är ränta, ska uppgift istället lämnas om det sammanlagda utbetalda beloppet (17 kap. 5 § SFL).
Med ränta jämställs också räntekompensation för upplupen ränta vid överlåtelse av en obligation. Det innebär att kontrolluppgift ska lämnas för räntekompensation som har utbetalats till säljaren av en obligation eller annan fordringsrätt.
Ett bankkonto kan innehas av två eller flera personer. För sådana konton ska räntan fördelas efter kontohavarnas skilda andelar i kontot om uppgiftslämnaren känner till andelsfördelningen. I annat fall ska fördelningen ske med lika stora andelar (17 kap. 6 § SFL).
Om ett konto innehas av fler än fem personer och en person förfogar över kontot, behöver kontrolluppgift bara lämnas för den person som förfogar över kontot (17 kap. 6 § SFL).
Nytt: 2017-11-09
Skyldigheten att lämna uppgift om utländskt skatteregistreringsnummer (TIN) har utvidgats fr.o.m. inkomstår 2017. TIN ska nu lämnas för begränsat skattskyldiga samt för personer som är obegränsat skattskyldiga i Sverige och har hemvist i annan stat eller jurisdiktion än Sverige (5 kap. 11 b § SFF). Uppgifterna om TIN ska ingå på kontrolluppgifter för inkomståret 2017. Läs mer om utländskt skatteregistreringsnummer.