En person kan under vissa förutsättningar få avdrag för ökade levnadskostnader när hen arbetar tillfälligt på en annan ort än bostadsorten. När en tjänsteresa har pågått mer än tre månader tillämpas reglerna om tillfälligt arbete.
Om den anställda har sitt arbete på en annan ort än den där hen har sin bostad kan avdrag för ökade levnadskostnader medges bara om de grundläggande kraven och någon av följande förutsättningar är uppfylld (12 kap. 18 § första stycket IL):
Dessa förutsättningar gäller också i de fall en tjänsteresa varit förlagd till en och samma ort längre än tre månader. Prövningen av avdragsrätten liksom beräkningen av avdraget görs då enligt bestämmelserna om tillfälligt arbete.
Eftersom det krävs att den anställde har sitt arbete på en annan ort än den där hen har sin bostad har det stor betydelse var man bedömer att den anställda är skatterättsligt bosatt. Det har betydelse både för om avdrag ska medges och i så fall för vilken bostad.
Skatteverket anser att vid bedömningen av var en person skatterättsligt ska anses vara bosatt ska hänsyn i första hand tas till de faktiska bostadsförhållandena. Den faktiska folkbokföringsadressen har i det sammanhanget inte någon avgörande betydelse.
Det som sägs här om bosättning avgör inte om en person anses vara obegränsat skattskyldig i Sverige eller inte enligt bestämmelsen 3 kap. 3 § IL, utan tillämpas endast på bestämmelserna om avdrag för tillfälligt arbete.
Ensamstående som är folkbokförd hos föräldrar
Skatteverket anser att en person som är bosatt i föräldrahemmet och som har tillfälligt arbete på annan ort anses vara skatterättsligt bosatt i föräldrahemmet under högst ett år. Det spelar ingen roll om personen har ett eller flera olika tillfälliga arbeten eller om hen arbetar på samma eller olika orter. Efter ett år anses personen inte längre vara skatterättsligt bosatt i föräldrahemmet. Ettårsperioden förlängs inte av eventuella kortare uppehåll mellan anställningarna även om personen då vistas på den tidigare bostadsorten.
Avdrag för ökade levnadskostnader medges vid kortare tillfälliga arbeten (12 kap. 18 § första stycket 1 IL). I förarbetena uttalas att ett arbete som varar längre än två år vanligen inte kan anses som kortvarigt (prop. 1998/99:83 s. 19). Det finns dock inte någon definitiv tvåårsgräns.
Flera korta anställningar (högst två år) kan komma att bedömas som en enda anställning om de återkommer i flera perioder och i nära anslutning till varandra.
Det avgörande är vad avsikten var när man ingick det första anställningsavtalet. Har man redan då haft avsikten att ingå ett nytt avtal om en ny kortare tidsperiod är det inte längre ett kortvarigt arbete om den sammanlagda tiden överstiger två år. Det är endast om man från början inte vet att en förlängning kan bli aktuell som varje kontrakt kan ses som en ny kortare anställning (SOU 1999:94 s. 167–168).
HFD har ansett att en skådespelare som hade tre ettårskontrakt i följd på en och samma teater hade tre kortvariga arbeten; varje kontrakt skulle alltså ses som en anställning för sig. Den anställde kunde nämligen inte utgå från att kontraktet skulle komma att förlängas. Anledningen till detta var villkoren i kollektivavtalet, skälen till dessa villkor och anställningskontraktens utformning (RÅ 2008 ref. 22).
Det är vanligt att en tillsvidareanställning inleds med en tidsbegränsad provanställning på exempelvis sex månader.
Provanställningen är en tillfällig anställning enligt Skatteverkets uppfattning. Avdrag för ökade levnadskostnader medges därför enligt reglerna om tillfälligt arbete.
Ungdomar som studerar och bor på sin studieort sommararbetar ibland på sin gamla hemort. De bor då ofta hos sina föräldrar eller någon släkting.
Skatteverket anser att ungdomarna har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader under tiden de har det tillfälliga arbetet om de har behållit en bostad på studieorten.
Ett särskilt avgränsat projektarbete är ett sådant tillfälligt arbete som är tidsbegränsat till sin natur; när projekttiden är slut är arbetsuppgifterna fullgjorda. Så även om projektet pågår längre än två år kan avdrag för ökade levnadskostnader medges (12 kap. 18 § första stycket 2 IL).
Uppdrag som statsråd ska alltid behandlas som ett arbete som är tidsbegränsat till sin natur (12 kap. 18 § andra stycket IL). Avdrag för ökade levnadskostnader kan därför medges så länge som uppdraget varar.
Byggnads- och anläggningsarbetare kan ha speciella anställningsförhållanden, som medför att anställningen betraktas som tidsbegränsad till sin natur och därför omfattas av reglerna om tillfälligt arbete. Skatteverket anser att arbeten inom långvariga projekt inom byggnads- och anläggningsbranschen (exempelvis Hallandsåsen och Botniabanan) är arbeten som är tidsbegränsade till sin natur och därför är tillfälliga så länge de pågår (12 kap. 18 § första stycket 2 IL).
Det finns fall då en anställd har ett uppdrag som visserligen inte pågår kortare tid men ändå är av så speciellt slag att man inte kan kräva att den anställda definitivt flyttar till arbetsorten. Ett exempel är riksdagsledamöter som under långa perioder behåller bostadsanknytningen till sin valkrets eller hemort (12 kap. 18 § första stycket 2 IL).
Rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid s.k. tillfälligt arbete gäller om den anställda ska arbeta på flera olika platser (12 kap. 18 § första stycket 3 IL).
Det kan gälla
Själva arbetet behöver inte vara tillfälligt till sin natur. Någon tidsgräns finns inte utan avdrag medges så länge som den aktuella arbetssituationen finns (SOU 1999:94 s. 171).
HFD har medgett en revisor avdrag för ökade levnadskostnader när han i samma anställning har haft sin arbetsplats på två orter, varav den ena var bostadsorten. Trots att revisorn bodde på den ort där han arbetade minst tid medgav HFD avdrag för ökade levnadskostnader för tiden på den andra arbetsorten. Domstolen ansåg att det inte var skäligt att revisorn skulle behöva flytta till den andra arbetsorten, eftersom drygt en tredjedel av intäkterna kom från kunder på revisorns bostadsort (RÅ 1993 ref. 66).
Även om inte arbetet är kortvarigt, är tidsbegränsat till sin natur, kräver en fast anknytning till bostadsorten eller ska bedrivas på flera olika platser kan det finnas andra anledningar till att det inte är skäligt att en anställd ska flytta till arbetsorten (12 kap. 18 § första stycket 4 IL). Vid en sådan bedömning får man ta hänsyn till de omständigheter som finns i varje enskilt fall.
Bestämmelsen är endast till för situationer som inte har kunnat förutses av lagstiftaren.
På vissa tjänster får den anställde ett tidsbegränsat förordnande. Förordnandet för ledande befattningar begränsas t.ex. ofta till tidsperioder på tre–sex år. I sådana fall är det alltså förordnandet och inte tjänsten som upphör efter den angivna tiden.
Skatteverkets uppfattning är att avdrag för ökade levnadskostnader inte kan medges enligt reglerna för tillfälligt arbete (12 kap. 18 § IL). I stället bör rätten till avdrag bedömas enligt reglerna för dubbel bosättning (12 kap. 19 § IL).
Denna uppfattning stöds av en kammarrättsdom (KRNG 2002-04-30, mål nr 807−808-2001). Kammarrätten ansåg att en person som hade ett fyraårigt förordnande som förbundsordförande inte kunde få avdrag enligt reglerna om ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete. Domen överklagades till HFD som inte beviljade prövningstillstånd (RR 12 november 2002).
En ensamstående person som på grund av studier är bosatt på en annan ort än där hen arbetar anses normalt vara skattemässigt bosatt på denna ort. En person som har familj anses normalt skatterättsligt bosatt på den orten där familjen bor även om hen studerar och bor på en annan ort.
Avdrag för ökade levnadskostnader medges för utgifter för måltider och småutgifter samt för logi.
En anställd får göra avdrag för ökade utgifter för måltider och småutgifter bara under den första månaden av vistelsen på arbetsorten (12 kap. 20 § andra stycket IL). Skatteverket anser att man inte kan förlänga denna månad så som man gör med tremånadersperioden vid tjänsteresa. Avdrag medges därför endast för de dagar, som man faktiskt har övernattat på arbetsorten under den första månaden.
Tidsbegränsningen gäller inte för en anställd som under de tre första månaderna på arbetsorten har gjort avdrag enligt reglerna för tjänsteresa (12 kap. 20 § andra stycket IL). Hen får göra avdrag för utgifter för måltider och småutgifter så länge som tjänsteresan pågår.
Avdrag medges antingen med den faktiska utgiftsökningen eller med ett schablonbelopp. Schablonavdrag medges med olika belopp, som beror på vilken situation det gäller.
Avdrag medges med 50 procent av maximibeloppet för en hel dag vid tillfälligt arbete i Sverige.
Vi tillfälligt arbete utomlands medges avdrag med 50 procent av normalbeloppet för en hel dag (12 kap. 21 § andra stycket 3 IL).
Avdrag medges med samma belopp som arbetsgivaren har betalat ut. Det finns dock en övre beloppsgräns.
När tjänsteresan har pågått tre månader medges avdrag för varje hel dag med högst 70 procent av maximibeloppet vid tjänsteresor i Sverige och med högst 70 procent av normalbeloppet vid tjänsteresor utomlands. Dessa belopp medges till dess tjänsteresan har pågått i två år.
Efter två år medges avdrag för varje hel dag med högst 50 procent av maximibeloppet vid tjänsteresa i Sverige och med högst 50 procent av normalbeloppet vid tjänsteresa utomlands (12 kap. 21 § andra stycket 1 och 12 kap. 21 § tredje stycket IL).
Efter de tre första månaderna medges avdrag med 30 procent av maximibeloppet per hel dag vid tjänsteresa i Sverige och med 30 procent av normalbeloppet vid tjänsteresa utomlands (12 kap. 21 § andra stycket 2 IL).
När en tjänsteresa har pågått mer än tre månader kan avdrag för kostnader för måltider och småutgifter endast medges för hel dag. Avdrag medges alltså inte för halv dag.
Avdrag för logikostnader medges med den faktiska bostadskostnaden på arbetsorten eller enligt schablon.
Skatteverket anser att avdrag för logikostnader för ensamstående personer bör medges med belopp som motsvarar den ökning av utgifterna för logi som flytten till den nya arbetsorten medfört.
Skatteverket anser även att vid beräkning av avdrag för logikostnader i samband med tillfälligt arbete ska endast utgiften för den anställdas eget boende dras av även om familjen har följt med till den tillfälliga arbetsorten.
Om arbetsgivaren har betalat bostadskostnaden ska den anställda redovisa bostadsförmån. Den anställda får sedan dra av samma belopp som hen har redovisat som förmånsvärde i sin inkomstdeklaration, eftersom detta värde i regel anses vara bostadskostnaden.
Avdrag medges enligt schablon om den anställde inte kan visa den faktiska bostadskostnaden. Avdrag medges med ett halvt maximibelopp per natt vid arbete i Sverige och med ett halvt normalbelopp per natt vid arbete utomlands (12 kap. 21 § första stycket och 12 kap. 13 § IL).
För att avdrag ska medges enligt schablon bör den anställda kunna visa att hen har övernattat på arbetsorten. Den anställda behöver dock inte visa att hen har haft kostnader. Det är nämligen sannolikt att man har haft kostnader för logi eftersom det krävs övernattning på arbetsorten för att få avdrag för ökade levnadskostnader (prop. 1998/99:83 s. 24).
Det blir ingen ändring av avdragsrätten om det är en tjänsteresa som har pågått längre än tre månader. Samma avdragsregler för logi gäller från första dagen och så länge tjänsteresan pågår. Se logikostnader för tjänsteresor i Sverige och utomlands.
Hyreskostnaden är den faktiska bostadskostnaden för en bostad som man hyr. Skatteverket anser att även utgiften för el är avdragsgill om hyresgästen enligt hyreskontraktet själv ska betala denna. Avdrag medges också för kostnaden för sophämtning om hyresgästen enligt hyresavtalet ska betala denna.
Avdrag medges inte för t.ex. hemförsäkring eller garageplats. Dessa kostnader är inte logikostnader.
En anställd medges inte avdrag för ränteutgifter som logikostnad när hen använder en bostad som hen själv äger (RÅ 2002 ref. 102). Ränteutgifter ska dras av i inkomstslaget kapital (42 kap. 1 § IL).
När man bor i en egen bostad som man redan har medges avdrag endast för merkostnader som beror på att bostaden utnyttjas mer p.g.a. det tillfälliga arbetet. Det kan vara merkostnader för t.ex. el, värme och vatten. Kan man inte visa logikostnaden kan man få avdrag enligt schablon.
Om en anställd har valt att bo i egen husvagn på arbetsorten kan avdrag medges med den faktiska kostnaden. Det innebär att avdrag kan medges för värdeminskning av husvagnen, uppställningsplats och andra kostnader som har ett direkt samband med husvagnens användning för boende vid det tillfälliga arbetet. Om husvagnen används även privat är alltså inte hela värdeminskningen avdragsgill.
När den anställda inte vet vilka faktiska kostnader hen har haft kan hen i stället yrka avdrag med schablonbeloppet.
Även när arbetsgivaren betalar den anställdas utgifter för uppställningsplats för husvagnen har hen rätt till avdrag för logikostnader med schablonbeloppet. Skälet till detta är att man i likhet med vad som är fallet med lastbilschaufförer och yrkesfiskare anser att den anställda har haft egna utgifter för övernattningen.
Trots att en anställd inte har någon kostnad för den ordinarie bostaden kan avdrag medges för logikostnader vid tillfälligt arbete.
Det kan t.ex. gälla för en studerande som fortfarande bor i föräldrahemmet och får ett sommararbete minst fem mil från bostadsorten. Om hen har boendekostnader på den tillfälliga arbetsorten medges avdrag för dessa. Personen har nämligen en ökning av levnadskostnaderna i förhållande till det kostnadsfria boendet i föräldrahemmet (RÅ 1998 ref. 39).
Om den anställda har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader och har fått kostförmån ska avdraget minskas med hänsyn till kostförmånen.
Samma regler gäller vid tjänsteresor, tillfälligt arbete och dubbel bosättning (12 kap. 17 och 22 §§ IL). Du kan läsa vad som gäller i olika situationer under Minskning av avdraget p.g.a. kostförmån.