På Rättslig Vägledning använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Jag förstår
Meny

En persons vistelse vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare leder inte till ändrad bosättning om anledningen till vistelsen enbart är vård.

Vård vid en institution

En persons vistelse leder inte till ändrad bosättning om den enbart beror på vård vid en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare (9 § 3 FOL).

Dygnsvila som en person tillbringar på en institution för sjukvård, vård av unga, kriminalvård eller vård av missbrukare, ska Skatteverket inte ta hänsyn till vid bedömningen av personens bosättning. En person ska normalt inte anses bosatt där han eller hon har placerats med tvång. Detsamma gäller en vistelse av mer frivilligt slag eftersom den som är i behov av vård normalt inte har någon möjlighet att välja var han eller hon ska få vården. Den som regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en sådan fastighet anses bosatt på den fastighet som han eller hon med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses ha sin starkaste anknytning till (9 § andra stycket FOL).

Med vård menas i detta fall även vård på någon annan plats än institutionen så länge personen är inskriven där.

Sjukvårdsinrättning

En sjukvårdsinrättning är en institution som bedriver sjukvård genom att ge stödinsatser och behandlingsinsatser på exempelvis ett sjukhus. Vården som bedrivs kan vara både öppen och sluten. Enligt sjukvårdslagstiftningen omfattas däremot inte vårdhem för dem med ett förstånds- eller begåvningshandikapp eller de särskilda boendeformer som finns för dessa personer enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Personer som har fått en bostad med stöd av LSS ska normalt folkbokföras enligt dygnsviloregeln i 7 § FOL.

Vård av unga

Frågan om vad som ska anses vara en institution har främst betydelse i fall av vård av unga som kan ske i

  • familjehem
  • hem för vård eller boende (HVB)
  • stödboende
  • institutioner enligt lagen om vård av unga (LVU-hem).

HVB eller LVU-hem får normalt anses vara institutioner. Ett barn ska därför som regel inte vara folkbokfört på ett HVB eller LVU-hem. Ett familjehem är däremot ett vanligt hem och inte en institution. Vid ett barns vistelse i ett familjehem, även kallat fosterhem, ska Skatteverket bedöma bosättningen enligt huvudreglerna i folkbokföringslagen, oavsett på vilken laglig grund placeringen har skett. Att socialnämnden gör en prövning av omhändertagandet var sjätte månad förändrar inte detta förhållande.

Skatteverket anser att ensamkommande barn och unga som bor i ett stödboende normalt ska vara folkbokförda där.

Det kan i det enskilda fallet finnas skäl för Skatteverket att inte folkbokföra ett barn i ett familjehem eller ett stödboende. Om t.ex. placeringen i ett familjehem är avsedd att understiga ett år och avsikten är att barnet därefter ska återgå till sin tidigare bostad (8 § FOL).

Vård av missbrukare

Med begreppet vård av missbrukare menas främst vård som innebär att vårda personer som missbrukar alkohol eller andra droger. Tillämpningen av begreppet bör inte vara begränsad till sådan vård som ges med stöd av lagen om vård av missbrukare (LVM). Även vård vid ett HVB-hem som bedriver missbrukarvård anses omfattas. Skatteverket ska normalt kunna kunna anta att en vuxen persons vistelse i ett HVB-hem innebär att denne inte ska folkbokföras på hemmet.

Ofta tillhandahåller kommunerna vanliga lägenheter till personer med ett tidigare missbruk eller sociala problem av olika slag. Ett sådant boende ska Skatteverket däremot bedöma som ett boende i en normal bostad och en bedömning ska göras utifrån huvudregeln i 7 § FOL.

Referenser på sidan

Lagar & förordningar

Riksdag & regering

  • Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade [1]

Ställningstaganden

  • Folkbokföring av ensamkommande barn och unga vid ett stödboende [1]
Till toppen