Nyttjanderättshavares förbättringar

Så beskattas nyttjanderättshavare

En nyttjande­rätts­havare eller arrendator får dra av utgifter som avser en ny-, till- eller ombyggnad eller annan liknande förbättring på en fastighet genom årliga värdeminskningsavdrag. Förutsättningen är att fastigheten innehas med nyttjanderätt och att fastighetsägaren omedelbart blir ägare till det som utförs. Det årliga avdraget ska beräk­nas enligt avskrivnings­plan till högst fem procent per år. Om arbetena avser täckdiken får avdraget i stället beräknas till högst tio procent per år. Är byggnaden eller markanläggningen avsedd att användas bara ett fåtal år så får hela utgiften dras av omedelbart (19 kap. 26 § IL).

Bostadsrätt är en form av nyttjanderätt, varför bestämmelserna om nyttjanderättshavares förbättringar i 19 kap. 26 § IL även anses ha giltighet för bostadsrätt .

Orden ”får” respektive ”högst” syftar på att den aktuella tiden för avskrivning får vara längre men inte kortare än den tid som följer av bestämmelsen. (prop. 1999/2000:2, del 2, s. 261)

En nyttjanderättshavare som har utgifter för att anskaffa byggnadsinventarier, markinventarier eller andra inventarier ska i stället dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna för inventarier. Förutsättningen är att fastigheten innehas med nyttjanderätt och att fastighetsägaren direkt blir ägare till det som anskaffas (19 kap. 27 § IL).

Det är nyttjanderättshavaren som ska ta upp en ersättning som lämnas från fastighetsägaren för förbättringar av den typ som avses i 19 kap. 26 och 27 §§ IL. Nyttjanderättshavaren ska samtidigt dra av den del av an­skaff­ningsvärdet som inte har dragits av tidigare. Det beloppet får inte överstiga ersättningen. Samma år som nyttjanderätten upphör ska en nyttjanderättshavare dra av den del av anskaffningsvärdet som inte dragits av tidigare (19 kap. 28 § IL).

Det utvidgade reparationsbegreppet

Vissa ändringsarbeten på en byggnad ska behandlas som utgifter för reparation och underhåll. Villkoret är att de kan anses normala i den skattskyldiges näringsverksamhet. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig förändring av byggnaden (19 kap. 2 §, andra stycket, IL).

Bestämmelsen i 19 kap. 2 §, andra stycket, IL är även tillämplig för en nyttjanderättshavare (hyresgäst) där fastighetsägaren omedelbart blir ägare till det som utförs.

Att arbetena på en byggnad ska behandlas som utgifter för reparation och underhåll innebär att man får göra avdrag för dem direkt. Detta gäller även om utgifterna har fördelats på flera år i räken­skap­erna.

Så beskattas fastighetsägaren

En fastighetsägare ska ta upp värdet av en ny-, till- eller ombyggnad eller annan liknande för­bätt­ring som bekostats av en nyttjanderättshavare som en intäkt det beskattningsår då nyttjande­rätts­havarens rätt till fastigheten upphör. Detta gäller om förbätt­ringen utförts under den tid som fastighetsägaren ägt fastigheten. Intäkten ska i stället tas upp av den nye ägaren om fastig­heten övergått till en ny ägare genom arv, gåva eller på liknande sätt. Intäkten ska beräknas på grundval av för­bättringens värde vid den tidpunkt då nyttjanderätten upphör (19 kap. 29 § IL).

Värdet av en nyttjanderättshavares förbättring som på detta sätt ska tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet för en fastighetsägare ska samtidigt räknas in i anskaffningsvärdet för fastigheten (19 kap. 13 § IL).