Förutsättningar för att återvinna rättshandlingar till ett konkursbo

Vad är återvinning?

Återvinning i konkurs innebär att en viss rättshandling (t.ex. betalning eller gåva) som gäldenären gjort före konkursen återgår. Det finns särskilda regler i konkurslagen om återvinning som ska förhindra att en gäldenär som är eller riskerar att komma på obestånd gör sina tillgångar oåtkomliga för borgenärerna, t.ex. genom gåvor till närstående eller andra. Konkursförvaltaren ska utreda om det finns återvinningsbara transaktioner. I en obeståndssituation ska alla borgenärer behandlas lika. För att inte någon borgenär ska kunna vinna på att vidta åtgärder för att få betalt före andra och därmed förändra borgenärernas inbördes ställning, kan betalningar och andra rättshandlingar återvinnas om de har gjorts kort tid före konkursen.

Rättshandlingen ska ha varit till nackdel

Rättshandlingen måste ha varit till nackdel för en eller flera borgenärer för att den ska kunna återvinnas. En betalning av en skuld försämrar t.ex. inte den betalandes förmögenhetsläge, eftersom skulderna minskar i motsvarande mån. Har gäldenären t.ex. vid en kontantaffär fått full betalning finns det ingen anledning att låta affären gå åter.

Återvinningsförbud för förfallna skatter

Det finns två viktiga undantag från återvinning och det är betalning av skatt m.m. och betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag (4 kap. 1 § KonkL).

En betalning av skatt eller allmän avgift kan inte återvinnas om fordringen var förfallen till betalning. Däremot kan återvinning ske enligt 4 kap. 10 § konkurslagen om betalningen sker i förtid. Även om betalning görs innan förfallodagen, d.v.s. i förtid, kan återvinning dock inte ske om betalningen ändå är att se som normal.

Normala förtida inbetalningar

Vid bedömningen av om en betalning som gjorts i förtid är normal eller inte (d.v.s. om den är återvinningsbar) har domstolarna beaktat omständigheterna i det enskilda fallet (se NJA 1987 s. 872). Av förarbetena framgår att betalning av praktiska skäl kan ha skett kort före förfallodagen och då anses vara korrekt (prop. 1975:6 s. 224 ff.).

Återvinningsbestämmelsen är avsedd att träffa sådana betalningar som framstår som avvikande från det normala. Som normal betalning har ansetts betalningar som objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och förestående konkurs att göra. Den yttre situationen ska vara sådan att man objektivt sett inte kan misstänka att borgenären känt till gäldenärens betalningssvårigheter (NJA 1995 s. 688).

Inbetalning till skattekontot

Det är ovanligt att en skattebetalare betalar i förtid till skattekontot, särskilt att ett bolag som är på gränsen till konkurs gör det. Det förekommer dock att en skattebetalare (oftast en fysisk person) som vet med sig att en kvarstående skatt ska betalas gör en inbetalning några månader före utsatt förfallodag.

En konsekvens av skattekontosystemets konstruktion är emellertid att även om skattebetalaren avser att betala en löpande skatt (d.v.s. i rätt tid och ordning), kan inbetalningen komma att avräknas mot en gammal skuld. Det kan alltså vara svårt att konstatera om ett visst skattebelopp över huvud taget är betalt eller inte.

Förtida inbetalning av skatt

Skatteverket anser att om en förtida inbetalning på skattekontot görs under den månad som skatten eller avgiften förfaller till betalning är inbetalningen generellt sett att se som normal och därmed inte återvinningsbar. Vid bedömningen av om en betalning är att se som normal eller inte är det viktigt att titta på skattebetalarens tidigare betalningsmönster.

Betalas skatt långt innan förfallodagen däremot kan återvinning komma att ske beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Ett exempel där betalningen bör kunna anses normal är om en skattebetalare varje år har betalat månaden innan sommarsemestern och nu återigen har gjort det.

Vid efterbeskattning är det den faktiska och inte den ursprungliga förfallodagen som är avgörande för om en förtida inbetalning har skett.

Återvinning av förmånsrätt genom utmätning

En förmånsrätt som vunnits genom utmätning för en skattefordran kan också återvinnas. Har utmätningen lett till betalning kan denna däremot inte återvinnas.

Förslag att avskaffa återvinningsförbudet

Enligt det förslag till ny insolvenslag som 2007 års Insolvensutredning lade fram i januari 2010 (SOU 2010:2) ska förbudet mot återvinning av skatt avskaffas. Utredningens förslag har dock ännu inte lett till någon proposition.

Fristdag

Reglerna om återvinning är kopplade till en fristdag (4 kap. 2 § KonkL). Denna dag är utgångspunkt för beräkning av den tid inom vilken en rättshandling (t.ex. betalningen eller gåvan) ska ha företagits före konkursen för att kunna återvinnas. Normalt är fristdagen den dag då konkursansökan inkom till tingsrätten.

I fyra fall kan fristdagen tidigareläggas:

• Om företagsrekonstruktion beslutats är dagen för rekonstruktionsansökan fristdag. Det förutsätts dock att konkursansökan har gjorts under företagsrekonstruktionen eller inom tre veckor från det rätten beslutat att denna ska upphöra.
• Om ansökan om skuldsanering gjorts är fristdagen dagen för denna förutsatt att konkursansökan gjorts inom tre veckor från det att frågan om skuldsanering avgjordes.
• Om ett dödsbo avträtts till förvaltning av en boutredningsman är fristdagen dagen för ansökan om boutredningsman förutsatt att högst tre månader förflyter mellan förordnandet av boutredningsman och konkursansökningen.
• Om beslut om resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution har meddelats, avses med fristdag i stället dagen för beslutet om resolution, om konkursansökningen har gjorts inom tre veckor från det att resolutionsmyndigheten (Riksgäldskontoret) beslutat att resolutionen ska upphöra.

Att beräkna tidsfristen

Vid beräkning av tidsfristen kan återvinningsfristen ibland bli någon dag längre (se 1–2 §§ lagen [1930:173] om beräkning av lagstadgad tid.)

Om en återvinningsbar betalning skett den 10 maj måste konkursansökan ges in senast den 9 augusti för att betalningen ska anses ha skett senare än tre månader innan konkursansökan. Ges ansökan in den 10 augusti har återvinningsfristen löpt ut. Infaller den 9 augusti på en lördag ligger betalningen inom återvinningsfristen även om konkursansökan ges in först måndagen den 11:e. Har å andra sidan en betalning skett den 30 november måste konkursansökan in till tingsrätten senast den 28 februari för att inte de tre månaderna ska ha passerats eftersom det inte finns 30 dagar i februari (se NJA 1974 s. 173).

Olika tidsfrister för olika rättshandlingar

Tidsfristerna varierar beroende på vilken typ av rättshandling det är fråga om och vem som är mottagare av egendomen. I de olika återvinningssituationerna anges i första hand en kortare tidsfrist. Innebörden av detta är att återvinning ska ske utan reservation om rättshandlingen ägt rum inom denna tid. Den kortare fristen är sex månader beträffande rättshandlingar av gåvoliknande natur och tre månader i fråga om övriga rättshandlingar. Genomgående föreskrivs en längre tidsfrist som kan åberopas endast mot närstående med möjlighet till motbevisning.

Närstående till gäldenären

För tillämpningen av reglerna om återvinning uppställs också en särskild närståendekrets (4 kap. 3 § KonkL). I första hand omfattas vissa personligen närstående:

• maka/make
• syskon
• föräldrar
• barn
• svåger/svägerska
• svärdotter/svärson
• svärföräldrar

Utöver de i lagtexten angivna släktskapsförhållandena omfattas också den som annars står gäldenären särskilt nära. Hit hör bl.a. sambo, förutvarande make och fosterbarn. Det krävs nästan undantagslöst ett förhållande som är grundat på familjeband för att någon ska anses personligen närstående.

Gäldenären är näringsidkare eller juridisk person

Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person omfattar närståendekretsen vidare många ekonomiska intressenter. Dessa ska ha eller ha haft en väsentlig ekonomisk gemenskap med gäldenären. Det bör normalt vara fråga om ett förhållande där den närstående haft del i rörelsens ekonomiska vinst eller förlust.

De flesta kopplingar mellan företag täcks in av bestämmelserna om närstående, t.ex. mellan moderbolag och dotterbolag eller mellan systerbolag som har samma ägare. Man kan också tänka sig att en person har haft t.ex. ekonomiska förmåner från en familjestiftelse. Att någon är vanlig kreditgivare räcker däremot inte. Om gäldenären är näringsidkare eller juridisk person räknas också en företagsledare i den verksamhet som gäldenären bedrivit som närstående. Det ska vara fråga om en kvalificerad ställning för att regeln ska vara tillämplig. Verkställande direktörer omfattas normalt men däremot inte vanliga arbetsledare. I vissa fall kan styrelseledamot komma ifråga.

Till kretsen närstående till näringsidkare och juridisk person räknas också den som är ”närstående till närstående”. På grund av detta blir t.ex. en företagsledare i ett dotterbolag närstående till moderbolaget och make till ensamägare av aktier i ett bolag närstående till bolaget.

Återvinning av en otillbörlig rättshandling

Genom den allmänna bestämmelsen i 4 kap. 5 § konkurslagen ges en möjlighet till återvinning av sådana rättshandlingar där en viss borgenär på ett otillbörligt sätt har gynnats framför andra, gäldenärens egendom har undandragits borgenärerna eller gäldenärens skulder har ökat. Alla slags rättshandlingar omfattas t.ex. gåva, betalning, pantsättning eller uppsägning av avtal. Även rättshandlingar som gjorts långt före konkursen kan återvinnas eftersom tidsfristen för återvinning för närstående är obegränsad och för andra är tidsfristen fem år.

En borgenär har gynnats

För att en viss borgenär ska ha gynnats framför andra räcker det med att en enda borgenär har blivit lidande. Om gäldenären betalar en borgenär ett betydande belopp en kort tid före konkursutbrottet torde det anses vara otillbörligt. Att en viss borgenär får betalt och andra inte, behöver dock inte vara otillbörligt. Borgenärens fordran kan ju vara förenad med sådan förmånsrätt att den under alla omständigheter skulle ha fått utdelning i en konkurs.

Gäldenären undandrar egendom eller ökar skulderna

Till undandragande hör fall då gäldenären har gjort sig av med en tillgång på ett otillbörligt sätt. Att gäldenären säljer viss egendom för sin dagliga försörjning är inte otillbörligt. Däremot kan det vara otillbörligt att han eller hon säljer viss egendom för att skaffa sig en egendom som inte kan utmätas.

Till de fall där gäldenärens skulder har ökat hör t.ex. att gäldenären lånar pengar på villkor som är mycket ogynnsamma. Det kan emellertid inte vara otillbörligt att gäldenären tar varor på kredit för normal konsumtion.

Gäldenären var eller blev på obestånd

För att kunna återvinna rättshandlingen krävs att gäldenären var på obestånd eller blev det genom förfarandet. Det är tillräckligt att borgenärerna tillfogats skada indirekt, d.v.s. att skadan uppstått till följd av rättshandlingen i förening med andra omständigheter.

Ond tro

Det krävs att gäldenärens medkontrahent var i ond tro för att det ska gå att återvinna rättshandlingen. Denne ska ha känt till eller bort känna till dels att gäldenären var eller skulle komma på obestånd, dels de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Att medkontrahenten själv inte bedömde det som otillbörligt saknar däremot betydelse.

Om medkontrahenten är en närstående till gäldenären förutsätts denne vara i ond tro. Den närstående måste då för att undgå återvinning göra sannolikt att han eller hon inte hade eller borde ha haft kännedom om de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Vad som ska krävas för att presumtionen ska brytas får bedömas från fall till fall. Transaktionens art och syfte samt vilken relation den närstående har till gäldenären är omständigheter av betydelse.

Rättsfall: överbetalningar var otillbörliga

Ett bolag hade under tiden närmast före konkursen fått betalningar från konkursbolaget som med betydande belopp översteg vad bolaget hade fakturerat. Ägaren till bolaget hade även varit verksam i konkursbolaget under tiden före konkursen. Hovrätten ansåg att ägaren borde ha förstått att konkursbolaget var på obestånd och att överbetalningarna var otillbörliga (HovR VS 2014-06-05 i mål T 1999-13).

Återvinning av gåva

En gåva kan återvinnas om den har fullbordats senare än sex månader före den fristdag som bestäms i 4 kap. 2 § konkurslagen (4 kap. 6 § KonkL). Till gåva hänförs alla slags benefika transaktioner (förvärv av egendom utan krav på motprestation), d.v.s. inte endast sådana som innebär överförande av äganderätt till ett visst objekt. Att någon oåterkalleligt sätts in som förmånstagare i en livförsäkring kan utgöra en gåva.

Överstiger skulderna de utmätningsbara tillgångarna?

Har gåvan fullbordats tidigare än sex månader före fristdagen kan återvinning endast ske om gäldenären var eller blev insufficient genom gåvan, d.v.s. kom att sakna utmätningsbar egendom som motsvarade hans eller hennes skulder. Det ska göras en insufficiensprövning för att se om gäldenärens kvarvarande utmätningsbara egendom uppenbart överstiger skulderna (prop. 1986/87:90 s. 132). Om gåvotagaren inte är närstående till gäldenären är den utsträckta fristen ett år. Om gåvotagaren däremot är närstående till gäldenären gäller en återvinningsfrist av tre år.

För bevisning om insufficiens får man utgå från konkurs­bouppteckningen och, om gäldenären varit bokföringsskyldig, till räkenskapsmaterialet för den aktuella perioden. Om gäldenären inte var bokföringsskyldig är man hänvisad till gäldenärens deklarationshandlingar. De skulder som bör beaktas är sådana som uppkommit före gåvotransaktionen (prop. a.a. s. 217). När det gäller skatteskulder som är uppkomna men ännu ej fastställda får man utgå från vilka skulder gäldenären vid gåvotillfället hade anledning att räkna med att bli betalningsskyldig för.

Gåvoavsikt

Avgörande för att en rättshandling ska anses utgöra en gåva är att den utåt sett verkar vara gjord med gåvoavsikt. Gåvoavsikt måste föreligga redan vid tidpunkten för själva rättshandlingen även om sakrättsligt skydd uppnås först senare. Med gåvoavsikt förstås att gäldenären medvetet velat tillföra medkontrahenten en förmån. Det måste finnas en avsevärd skillnad i fråga om prestationernas värden för att man ska anse att en transaktion delvis har karaktär av gåva.

Blandade avtal

Med gåva likställs sådana avtal där det genom missförhållandet mellan vad parterna har utfäst är uppenbart att avtalet delvis har egenskap av gåva (gåvoköp m.m.). Det kan t.ex. vara transaktioner mellan två koncernbolag där egendom överlåts mot otillräcklig ersättning. Det måste dock finnas en verklig gåvoavsikt från gäldenärsbolagets sida och inte bara vara fråga om en dålig affär.

Arvsavstående

Om en gäldenär avstår från arvsandel i dödsbo eller efter testators död avstår från sin rätt på grund av testamente kan återvinning komma i fråga enligt reglerna för återvinning av gåva (se vidare Lennander, 2013, Återvinning i konkurs, s. 193ff).

Undantag från återvinning

Understöd och sedvanliga gåvor är undantagna från återvinning, om de inte står i missförhållande till gäldenärens ekonomiska ställning. En person som är på obestånd får inte ge dyrbara gåvor.

Återvinning av rätt i bodelning

Om gäldenären vid en bodelning har eftergett sin rätt i avsevärd mån eller avstått från egendom mot att en fordran mot honom eller henne har lagts ut på hans eller hennes lott, kan återvinning ske (4 kap. 7 § KonkL). Återvinning kan bara ske om bodelningshandlingen inte har getts in till rätten eller om den har getts in senare än tre år före fristdagen. Makar kan undgå återvinning genom att visa att gäldenären hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade skulderna.

Som exempel på fall där en gäldenär avstått från egendom mot att fordran lagt på gäldenärens lott är att make A varit skyldig den andre maken B 100 000 kr. Denna skuld har i bodelningen lagts på make A:s lott medan make A:s aktier till motsvarande värde har tillskiftats make B. Ett undantag från återvinning i dessa fall gäller om en make till förmån för den andra har avstått från makarnas gemensamma bostad eller bohag med stöd av 11 kap. 8 § äktenskapsbalken.

Rättsfall: gäldenären kände till sina skatteskulder

Ena maken (gäldenären) hade inte sett till att han fick täckning för sådana skatter som vid tidpunkten för bodelningen ännu inte var fastställda. Han argumenterade för att detta inte heller var nödvändigt eftersom dessa skatteskulder uppkom först när de debiterades. I målet var det ostridigt att åtgärder för taxerings­revision vidtogs ca ett år efter det att bodelningshandlingen upprättades. Högsta domstolen slog dock fast att skatteskulderna skulle anses vara uppkomna före bodelningshandlingen varför den centrala frågan var om gäldenären redan vid bodelningen hade haft anledning att räkna med att han skulle bli betalningsskyldig för dessa skatteskulder som ännu inte debiterats. Högsta domstolen fann att så var fallet och återvinning beviljades (NJA 1971 s. 85).

Återvinning av oskäligt höga löner m.m.

Ett inte ovanligt återvinningsfall är att gäldenären har betalat oskäligt höga löner, arvoden eller pensioner (4 kap. 8 § KonkL). En förutsättning för återvinning är att betalningen har skett senare än sex månader före fristdagen och att den uppenbart överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till den gjorda arbetsinsatsen, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt. En helhetsbedömning måste göras. Arbetsinsatsen kan i det särskilda fallet ha varit så kvalificerad att en hög lön varit motiverad. Bestämmelsen kan användas inte bara mot fysiska utan även mot juridiska personer, t.ex. i fråga om ett oskäligt högt konsultarvode till ett dotterföretag. Det som kan återvinnas är den del av utbetalningen som är oskälig.

Förlängd återvinningsfrist med möjlighet till befrielse

Återvinning kan även ske om gäldenären har gjort betalningen mer än sex månader men mindre än ett år före fristdagen. Svaranden kan dock undgå återvinning om svaranden visar att gäldenären efter betalning hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart motsvarade skulderna, d.v.s. att gäldenären var sufficient. För betalning till närstående är fristen tre år.

Kan fordran göras gällande i konkurs?

Den del av fordran på lön, arvode eller pension som återuppstår efter återvinning enligt denna bestämmelse kan inte göras gällande i konkursen. Har utbetalningen ännu inte skett blir det inte fråga om återvinning. I stället får en fordran inte göras gällande i en konkurs till den del den är oskälig (5 kap. 2 § KonkL).

Återvinning av överförda medel till pensionsstiftelse

Gäldenärens överföring av medel till en pensionsstiftelse kan under vissa förutsättningar återvinnas (4 kap. 9 § KonkL). Huvudprinciperna är att en överföring som gäldenären inte varit skyldig att göra likställs med gåva medan andra överföringar återvinns enligt reglerna om betalning av skuld. I bestämmelsen nämns också att vissa försäkringspremier kan återkrävas enligt 15 kap. 8 § försäkringsavtalslagen (2005:104).

Återvinning av betalning av skuld

Frågan om återvinning av betalning av skuld är av stort praktiskt intresse (4 kap. 10 § KonkL). Kontantaffärer avses inte. För att återvinning ska kunna ske krävs att betalningen har skett antingen med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning. Betalningen ska ha skett senare än tre månader före fristdagen eller senare än två år om det är till en närstående.

Ovanliga betalningsmedel

Frågan om betalning har skett med ovanliga betalningsmedel avgörs främst med hänsyn till hur parternas affärsförhållande sett ut och vad som är brukligt inom branschen. Varor av olika slag är t.ex. inte sedvanliga betalningsmedel annat än i undantagsfall (NJA 2010 s. 154).

Betalning i förtid

Med betalning i förtid avses inte bara att betalning har skett före en förfallodag. Som förtida betalning måste nämligen också räknas bl.a. en betalning som har skett efter det att borgenären har använt sig av en klausul som föreskriver omedelbar betalning, om gäldenären kommer på obestånd eller försummar en betalning. På samma sätt bör det bedömas om borgenären vägrat förlängning av ett lån som klart förutsatts ska förlängas.

Gäldenärens ekonomiska ställning är försämrad

För att återvinning ska kunna ske krävs att betalningen har försämrat gäldenärens ekonomiska ställning avsevärt. Beloppet måste med hänsyn till gäldenärens förhållanden ha varit relativt betydande. Det som avses är gäldenärens förmåga att göra rätt för sig och i princip är det tillgångarnas storlek vid tiden för betalningen som är avgörande. Uppgifterna i konkursbouppteckningen kan också ofta vara vägledande. Om en borgenär under återvinningsfristen fått mer än en betalning ska beloppen läggas samman och en totalbedömning göras. När betalning görs samtidigt till flera borgenärer ska däremot varje borgenär bedömas för sig (NJA 2008 s. 1208).

Normal betalning

Återvinningsmöjligheterna är begränsade till objektivt sett onormala betalningar. Ordinära eller normala betalningar är sådana vilka objektivt sett inte har något med gäldenärens betalningssvårigheter och hotande konkurs att göra. Normala betalningar står sig även om de har gjorts strax före konkursen (se Skatteverkets rättsfallskommentar Återvinning i konkurs av betalning av skuld).

Tanken är att vanliga löpande betalningar, t.ex. avtalade och i behörig ordning betalade amorteringar på lån, hyra m.m. ska vara skyddade mot återvinning. Även löpande betalningar som inte fullgörs förrän någon tid efter förfallodagen bör kunna godtas, t.ex. om gäldenären haft för vana att göra rätt för sig i efterhand.

Rättsfall: oregelbundet betalningsmönster

Betalningsmönstret mellan konkursbolaget och borgenären hade varit oregelbundet på så sätt att det hade varierat hur många dagar efter fakturornas förfallodag som konkursbolaget hade betalat fakturorna. Flera belopp hade dock varit återkommande. Hovrätten fann att betalningarna hade varit normala i affärsförhållandet mellan bolagen och att dessa därför måste anses vara ordinära (Svea HovR 2014-05-16, mål nr T 4287-13).

Rättsfall: betalningen har ansetts affärsmässigt motiverad

Hovrätten konstaterade att en betalning som konkursbolaget gjort som ett led i en fyrpartsöverenskommelse både hade skett i förtid och avsevärt försämrat bolagets ekonomiska ställning. Hovrätten kom dock fram till att någon återvinning inte skulle ske. Konkursboet hade inte kunnat styrka att det fanns ett sådant samband mellan den förestående konkursen och den aktuella transaktionen som gjorde att betalningen sedd i sitt sammanhang var att betrakta som icke ordinär (Svea HovR 2015-11-16, mål nr T 2083-15).

Annan än gäldenären betalar

En förutsättning för återvinning är att betalningen gjorts av gäldenären själv. Om tredje man har betalat någon av gäldenärens skulder strax före konkursen måste det godtas om det inte kan visas att det är fråga om en s.k. medelbar betalning (se vidare Lennander, 2013, Återvinning i konkurs, s. 211 ff.).

Kvittning

Om en borgenär får kvitta under konkursen enligt 5 kap. 15 § konkurslagen kan kvittning före konkursen givetvis inte återvinnas. Hade han eller hon däremot inte fått kvitta under konkursen, jämställs kvittningen med betalning i återvinningshänseende (4 kap. 10 § andra stycket KonkL). En rättshandling måste vara till nackdel för övriga borgenärer för att återvinning överhuvudtaget ska bli aktuell. För återvinning krävs att rättshandlingen medfört att åtminstone någon borgenär fått för lite utdelning i konkursen (se Skatteverkets rättsfallskommentar När kvittning är tillåten i en konkurs kan en kvittning som gjorts innan konkursen aldrig vara till nackdel för övriga borgenärer).

Återvinning av betalning för växel eller check

Återvinning av betalning för en växel eller check är reglerat i en specialbestämmelse (4 kap. 11 § konkurslagen). Bestämmelsen är en komplettering till 4 kap. 10 § konkurslagen. Grunden till den speciella regleringen beträffande växel är att det normalt krävs protest för att växelrätten ska bevaras (se mer i Lennander, 2013, Återvinning i konkurs, s. 407 ff.). Om betalning för förfallen växel alltid skulle kunna återvinnas enligt de allmänna reglerna, skulle följden bli att en växelinnehavare kunde gå miste om sin växelrätt vare sig han eller hon tog emot eller avböjde betalning. Motsvarande gäller betalning för check.

Återvinning av panträtt och annan säkerhet

Konkurslagen innehåller regler för återvinning av panträtt och andra ställda säkerheter och i fråga om tidsfrister är utformningen densamma som för motsvarande frister för betalning (4 kap. 12 § konkurslagen).

För att gäldenärens medkontrahent ska undvika återvinning krävs att säkerheten såväl var betingad vid skuldens tillkomst som att den överlämnats utan dröjsmål efter denna. Om säkerheten förutsätter inskrivning föreligger dröjsmål när ansökan har gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst. Högsta domstolen har konstaterat att återvinning enligt 4 kap. 12 § KonkL inte kan ske när en gäldenär ställt säkerhet för någon annans skuld (NJA 1985 s. 117).

Omsättning av lån medför inte att den säkerhet som då ställs ska anses ha tillkommit i samband med skulden. Säkerheten måste nämligen ha betingats när gäldenären ursprungligen fick lånesumman.

Om säkerheten däremot byts ut medan ett lån löper bör utbytet kunna godtas. Från utbyte av säkerhet måste emellertid skiljas det fall att en kompletterande säkerhet ställs för en gammal skuld. Den kompletterande säkerheten måste bedömas för sig.

Återvinning av förmånsrätt eller betalning genom utmätning

Utmätning ger förmånsrätt enligt 8 § förmånsrättslagen och leder oftast till betalning av en större eller mindre del av den fordran för vilken utmätningen har skett. Såväl förmånsrätten som betalningen kan bli föremål för återvinning (4 kap. 13 § KonkL). Detsamma gäller förmånsrätt som uppkommit genom att betalning till Kronofogden anses som utmätt i målet (4 kap. 28 § UB). Förmånsrätten ska ha inträtt inom tre månader före fristdagen för att återvinning ska få ske. När det gäller utmätning för närståendes fordran gäller en tvåårsregel med möjlighet till motbevisning.

Om utmätning har skett före ett konkursbeslut ska verkställigheten i princip fortsätta utan hinder av konkursen eller av återvinningsmöjligheterna. De pengar som kommer in vid den exekutiva försäljningen ska (efter avdrag för försäljningskostnaderna) redovisas till förvaltaren om utmätningssökanden inte hade panträtt och den förmånsrätt som vunnits genom utmätningen ska gå åter. I annat fall redovisas pengarna i princip till utmätningssökanden enligt vanliga rutiner (3 kap. 8 § KonkL).

Om förmånsrätten ska återvinnas kan förvaltaren begära att hela utmätningen ska gå åter.

Har en exekutiv försäljning redan ägt rum påverkas denna inte av återvinningsregeln i 4 kap. 13 § KonkL. Om pengarna redan har redovisats till borgenären, blir denne återbetalningsskyldig. Det kan aldrig bli fråga om återvinning om borgenären på någon annan grund än utmätning hade sådan förmånsrätt att han vid en konkurs skulle ha fått full betalning. Återvinningsfristerna räknas från den dag då förmånsrätten inträdde, vare sig borgenären hunnit få betalning eller inte.

Kompletterande information

• Reglerna om återvinning i 4 kap. konkurslagen är utförligt behandlade i Lennanders bok ”Återvinning i konkurs”.
• Återvinningsreglerna behandlas utifrån en mer praktisk inriktning i Renman ” Återvinning enligt 4 kap. konkurslagen, en process- och insolvensrättslig manual”.
• För mer information om respektive återvinningsbestämmelse samt om den praxis som finns på området hänvisas till Palmér & Savin, Konkurslagen (31 oktober 2015, Zeteo) kommentaren till 4 kap. Återvinning till konkursbo.