Lågt verkligt värde på inventarierna

Förutsättningarna för ytterligare avdrag

Om det verkliga värdet på företagets samtliga inventarier är lägre än det skattemässiga värdet enligt räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdesavskrivning, får man göra ytterligare ett värdeminskningsavdrag med ett belopp som motsvarar skillnaden. Vid bedömningen ska man bortse från sådana inventarier vars anskaffningsutgift har dragits av omedelbart vid anskaffningstillfället i enlighet med 18 kap. 4 § IL, d.v.s. inventarier av mindre värde eller med en kort ekonomisk livslängd (18 kap. 18 § IL).

Begreppet verkligt värde

Begreppet verkligt värde på inventarier i 18 kap. 18 § IL är inte närmare utvecklat i skattelagstiftningen och inte heller inom rättspraxis. I prop. 1989/90:110 s. 536 anges dock att en nedvärdering ska vara företagsekonomiskt motiverad. Om man i en fråga inte får tillräcklig vägledning av skattereglerna bör vägledning sökas i andra regelverk. Skatteverket anser att man bör söka vägledning om innebörden av begreppet verkligt värde från normgivningen på redovisningsområdet, och att värderingsprinciper då bör hämtas från Redovisningsrådets rekommendation RR 17 Nedskrivningar eller i IAS 36 Nedskrivningar från IASB. Det innebär att varje inventarium ska värderas till det värde som är högst av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Motsvarande principer återfinns i dagens normgivning i punkt 27.5 i K3 (BFNAR 2012:1). Dessa principer för att beräkna verkligt värde ska användas oavsett vilken normgivning som företaget faktiskt tillämpar i redovisningen.

Exempelvis kan ett företag vid beskattningsårets utgång ha maskiner som har blivit helt värdelösa. Har företaget andra maskiner som har ett värde kan deras verkliga värde vara så högt att det sammanlagda verkliga värdet för samtliga enskilda maskiner överstiger det skattemässiga värdet. Vid ett sådant förhållande medför principerna för beräkning av verkligt värde att något ytterligare värdeminskningsavdrag inte kan göras.

Bedömningen ska avse samtliga inventarier

När företaget bedömer om det finns ett behov av att skattemässigt skriva ner inventarierna till verkligt värde, ska bedömningen omfatta samtliga inventarier som bestämmelserna om värdeminskningsavdrag är tillämpliga på, inte bara ett visst slag av inventarier (RÅ 2009 ref. 81). Jämförelsen mellan det skattemässiga värdet och det verkliga värdet ska alltså göras på kollektiv nivå. Det innebär att även om det varit en värdenedgång på t.ex. goodwill, så kan samtidigt det verkliga värdet på maskiner vara så högt att det verkliga värdet för samtliga inventarier inte är lägre än det skattemässiga värdet.

Skatteverket anser att man vid tillämpning av bestämmelserna om lågt verkligt värde på inventarier även ska beakta värdet av tidigare skattemässigt överavskrivna inventarier som ännu inte har dragits av, enligt 18 kap. 19 § IL.

Nedskrivningar i redovisningen

En värdenedgång på inventarier utöver den planenliga avskrivningen redovisas i räkenskaperna som en nedskrivning. För att en kostnadsförd nedskrivning ska vara avdragsgill skattemässigt måste den rymmas inom det avdrag som kan beräknas enligt principerna för räkenskapsenlig avskrivning, eller så måste bestämmelsen om lågt verkligt värde kunna tillämpas. Annars kan en nedskrivning, helt eller delvis, medföra att det uppkommit en skattemässig överavskrivning enligt 18 kap. 19 § IL, som ska återföras till beskattning.

För det företag som gör värdeminskningsavdrag enligt metoden för restvärdesavskrivning ska en kostnadsförd nedskrivning av inventarier återföras till beskattning i deklarationen. Avdraget för värdeminskning sker nämligen för den metoden helt sidordnat från räkenskaperna. Däremot får även ett företag som använder restvärdesavskrivning tillämpa regeln om lågt verkligt värde.

Kompletterande information

• Nedskrivning i redovisningen av materiella anläggningstillgångar.
• Nedskrivning i redovisningen av förvärvade immateriella anläggningstillgångar.