Skattskyldighetens inträde och avdrag

Skattskyldighetens inträde

Skattskyldigheten för reklamskatt inträder när

• skattepliktig annons offentliggörs (11 § första stycket 1 RSL),
• skattepliktig reklam i annan form återges (11 § första stycket 2 RSL).

Erhåller den skattskyldige betalning i förskott inträder dock skattskyldighet för betalningen när den sker (11 § andra stycket RSL).

Import av annonsblad

För den som är skattskyldig enligt 26 § första stycket RSL, d.v.s. för import av annonsblad som getts ut i tredjeland inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat (26 § andra stycket RSL). Före den 1 maj 2016 fanns denna bestämmelse i 26 § tredje stycket RSL.

Avdrag enligt 18 § RSL

Avdrag får göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning av reklamskatt för

1. återbäring, bonus eller annan förmån som inte utgör villkorlig rabatt för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen (18 § första stycket RSL),
2. förlust på fordran för vilken reklamskatt redovisats (18 § andra stycket RSL).

Vad gäller sådan förmån som avses under 1 och som avser annons i periodisk publikation för vilken skattskyldigheten inträtt under tidigare kalenderår, medges avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen, dock högst uppgående till beloppet av den skatt som den skattskyldige erlagt eller haft att erlägga för det tidigare året. Avdraget ska i förekommande fall minskas med belopp som återbetalats enligt 24 § RSL (18 § första stycket RSL).

Beträffande avdrag för förmåner under 1 bör den redovisningsskyldige upprätta kreditnota eller motsvarande handling som visar vad förmånen avser.

När det gäller avdrag enligt 2, d.v.s. kundförluster, medges avdrag först sedan förlusten är konstaterad. Med konstaterad kundförlust bör jämställas en osäker fordran, om fordringen är äldre än vad som motsvarar normal kredittid och om indrivningsåtgärder har varit resultatlösa eller om det på annat sätt har gjorts sannolikt att gäldenären saknar tillgångar. Förlusten ska bedömas för varje fordran för sig. Den skattskyldige måste alltså ha vidtagit alla de åtgärder som rimligen kan begäras för att försöka få in betalning. Om avdrag för sådan fordran gjorts och betalning därefter inflyter, ska redovisning åter lämnas för den skatt som belöper på det betalda beloppet (18 § andra stycket RSL).