Vad är statligt stöd?

Vad innebär EU-reglerna om statligt stöd?

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) innehåller bland annat regler som ska säkerställa en väl fungerande konkurrens på den inre marknaden. Bland dessa regler finns bestämmelser om statligt stöd. Utgångspunkten i EU-rätten är att statligt stöd är förbjudet.

Exempel på statligt stöd kan vara bidrag och skattelättnader. Ett stöd omfattas av EU:s regler om statligt stöd om det uppfyller följande fyra kriterier:

• Stödet gynnar ett visst företag eller en viss produktion.
• Stödet finansieras genom offentliga medel. Finansieringen kan vara direkt eller indirekt.
• Stödet snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen.
• Stödet påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

Utgångspunkten i EU-reglerna är ett förbud mot statligt stöd

Reglerna om statligt stöd finns i artiklarna 107─109 i EUF-fördraget. I artiklarna fastställs att statliga stöd är förbjudet om det inte uppfyller vissa på förhand bestämda undantag. Syftet med reglerna är att se till att konkurrensen på EU:s inre marknad inte snedvrids.

EU:s regler om statligt stöd vilar på ett system med förhandsgranskning. Medlemsstaterna ska anmäla till EU-kommissionen när de planerar att vidta eller ändra stödåtgärder enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget. Medlemsstaterna får därmed inte införa stödåtgärder förrän kommissionen har granskat och godkänt åtgärderna.

Av EUF-fördraget framgår dock att statligt stöd i vissa fall är eller kan vara förenligt med den inre marknaden och i så fall tillåtet. Tillåtna stödåtgärder kan motiveras bl.a. av att det är fråga om stöd av mindre betydelse eller av att nyttan med stödet bedöms större än skadan på konkurrensen.

EU-rättens förhållande till svensk rätt

EU-reglerna om statligt stöd finns i EUF-fördraget, men även i EU- förordningar. En förordning som har trätt i kraft gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av den nationella lagstiftningen. Det brukar kallas för att en förordning är direkt tillämplig. Den direkta tillämpligheten betyder att ett medlemsland efter att en förordning har antagits, inte behöver göra någonting mer för att den ska gälla i det landet.

Men ett medlemsland får inte heller göra någonting som går emot det som står i förordningen. Om det visar sig att ett medlemslands nationella regler säger någonting annat än vad som sägs i en förordning är det förordningen som gäller.

Tillsyn över EU:s regler om statligt stöd

Utgångspunkten i EU-rätten är att statligt stöd är förbjudet. Enligt EU-rätten får stöd inte lämnas förrän det har godkänts av kommissionen. Detta förbud kallas för genomförandeförbudet. Den som har lämnat olagligt stöd ska återkräva stödet, om inte återkrav får underlåtas enligt EU-rätten. EU-kommissionen granskar fortlöpande alla stödprogram som finns i medlemsländerna. Statligt stöd får dock lämnas utan EU-kommissionens godkännande om stödet omfattas av något av gruppundantagen eller är ett stöd av mindre betydelse (de minimis) och villkoren enligt förordningarna efterlevs.

De svenska tillämpningsbestämmelserna om statligt stöd finns i lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler.

Några begrepp som används vid tillämpning av EU:s regler om statligt stöd

Nedan beskrivs några begrepp som används vid tillämpningen av EU:s regler om statligt stöd. Samtliga begrepp finns i EU-förordningen GBER.