Produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner

Klassificering av värdefaktorer, skogsinnehav om mindre än 30 ha

Riktvärdet för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktion med växande skog ska utgöra värdet per värderingsenhet produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner (14 kap. 1 § FTL).

För värderingsenheter t.o.m. 29 ha produktiv skogsmark sker värderingen enligt ett förenklat förfarande. För värderingsenheter med mindre än 30 ha produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner, samt för 29 ha av värderingsenheter som omfattar 30 ha eller mer, ska endast följande värdefaktorer (egenskaper) hos produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med växande skog bestämmas:

• storlek
• virkesförråd.

Avvikelser från vad som är genomsnittligt inom värdeområdet

Värdeområdesindelningen är densamma för samtliga skogsinnehav, oavsett deras storlek. För värderingsenheter med mindre än 30 ha produktiv skogsmark kan man beakta avvikelser från vad som är genomsnittligt inom värdeområdet ifråga om bl.a. värdefaktorerna bonitet och virkesförråd. Detta sker genom en justering för säregna förhållanden.

Värdefaktorn storlek

Med storlek avses den produktiva skogsmarkens areal (14 kap. 3 § FTL). Den produktiva skogsmarken mäts i hela hektar. Värdefaktorn storlek klassindelas inte utan varje hektar beaktas vid värderingen (7 kap. 3 FTL).

Värdefaktorn virkesförråd

Värdefaktorn virkesförråd avser summan av virkesförråden per hektar av samtliga trädslag och klassindelas på ett särskilt sätt.

Med virkesförråd avses summan av virkesförråden av barrträd och lövträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För värdefaktorn virkesförråd ska det finnas högst nio klasser (14 kap. 3 § FTL och 6 § SKVFS 2016:7).

Med virkesförrådet uttryckt i skogskubikmeter avses fast volym stamvirke ovan stubbe, inklusive toppar och bark. I virkesförrådet ingår endast volymen av växande träd som uppnått 1,3 meter i höjd ovan marken. Virkesförrådet kan ibland, främst i samband med avverkning, anges i andra enheter.

Tabell som omvandlar till skogskubikmeter

Följande tabell kan användas för att omvandla den angivna enheten till skogskubikmeter (m³sk).

	Till
Från	m³sk	m³f pb	m³f ub	m³to ub	m³t pb
m³sk	-	0,95	0,84	0,68	1,49
m³f pb	1,05	-	0,88	0,71	1,56
m³f ub	1,20	1,14	-	0,81	1,78
m³to ub	1,46	1,40	1,23	-	2,19
m³t pb	0,67	0,64	0,56	0,46	-
1 m³s = 0,36 m³f

m³f pb= kubikmeter fast volym på bark

m³f ub= kubikmeter fast volym under bark

m³to ub= kubikmeter toppmätt under bark

m³t pb= kubikmeter travat mått på bark.

Tabellen är hämtad från Skogsstyrelsens webbplats, sidan Äga och bruka (Äga skog/Skogliga mått och enheter).

Virkesförråd klassindelas i nio klasser

Virkesförrådet klassindelas i nio klasser, i överensstämmelse med indelningen som man gör av virkesförrådsklasserna i skogstabell M. Där använder man relativa hektarvärden för de första 29 hektaren av ett skogsinnehav, enligt 1 kap. 19 § FTF och bilaga 5 a till förordningen. Virkesförrådets storlek i de olika klasserna framgår av tabellen för virkesförrådsklasserna. Tabellen finns i 7 § SKVFS 2016:7 Klassindelningen görs beroende på de olika förhållandena som råder i respektive region.

Virkesförråd för skogsinnehav under 30 ha

När det gäller klassindelningen av värdefaktorn virkesförråd för skogsinnehav under 30 ha, har Skatteverket föreskrivit att virkesförrådet ska klassindelas med hänsyn till det totala virkesförrådet uttryckt i skogskubikmeter per hektar (m³sk/ha) per klass.

Om lövinslaget väsentligt avviker från vad som är normalt inom värdeområdet kan man behöva göra en justering av riktvärdet.

Exempel: mindre skog med lågt virkesförråd (kalavverkat skifte)

En fastighet i Jönköpings län består av ett kalavverkat skifte om 20 hektar. Skogsnivåfaktorn är 70 i värdeområdet.

Klass I i skogstabell M är en öppen klass för skogsmark som värderas enligt den, vilket innebär att värdet kan jämkas (tekniskt som en justering) vid väldigt låga virkesförråd. Om virkesförrådet är 0 m3sk/ha bör ledning för jämkningen hämtas från kalmarksvärdet enligt skogstabell S.

Riktvärdet ska enligt 1 kap. 20 § FTF bestämmas enligt följande formel: R = N x Fm x A där R = riktvärdet, N = skogsnivåfaktorn för värdeområdet, Fm = relativa hektarvärdet enligt skogstabell M vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet och A = areal i hektar av värderingsenheten.

Riktvärdet blir då 70 x 380 (den lägsta klassen) x 20 = 532 000 kr.

Kalmarksvärdet beräknas enligt skogstabell S (område 5, bonitetsklass C). K1-faktorn är 124,8 (=Fs). Kalmarksvärdet blir då med tillämpning av ovanstående formel för beräkning av riktvärdet: 70 x 124,8 x 20 = 174 720 kr.

Med hänsyn till vad som angetts ovan bör jämkningen i detta fall bli 532 000 kr – 175 000 kr = 357 000 kr.

Om virkesförrådet är 10 m3sk/ha bör jämkning istället ske med 60 procent av 357 000 kr eller med 214 000 kr. Anledningen till att jämkning sker med 60 procent av 357 000 kr är att virkesförrådsklassen börjar på 25 m3sk/ha. I detta exempel är virkesförrådet 10 m3sk/ha vilket alltså innebär att virkesförrådet är 15 m3sk/ha mindre än vad som anges som lägsta värde i tabellen. 15 m3sk/ha/25m3sk/ha = 60 procent.

Klassificering av värdefaktorer, skogsinnehav om minst 30 ha

Man värderar skogsinnehav som understiger 30 ha och sådana som uppgår till 30 ha eller mer på olika sätt.

För värderingsenheter som uppgår till 30 ha eller mer ska 29 ha av värderingsenheten värderas enligt modellen för mindre skogsmarks­inne­hav.

För värderingsenheter med 30 ha eller mer produktiv skogsmark ska följande värdefaktorer alltid bestämmas för den areal som överstiger 29 ha:

• storlek
• bonitet
• virkesförråd barrträd
• virkesförråd lövträd.

Det är enbart värdefaktorn bonitet som ska klassindelas. Övriga värdefaktorer klassindelas inte (7 kap. 3 § FTL).

Värdefaktorn storlek

Med storlek avses den produktiva skogsmarkens areal (14 kap. 3 § FTL). Den produktiva skogsmarken mäts i hela hektar. Man gör ingen klassindelning av den produktiva skogsmarkens storlek.

Värdefaktorn bonitet

Med bonitet avses den produktiva skogsmarkens förmåga att producera virke (14 kap. 3 § FTL).

Bonitet indelas i fem klasser

Värdefaktorn bonitet ska indelas i fem klasser (1 kap. 21 § FTF och bilaga 5 b till FTF). Bonitetsklasserna E–A motsvarar vad som kan anses utgöra mycket låg, låg, genomsnittlig, hög respektive mycket hög förmåga att producera virke. Tabellen över bonitetsklasserna återfinns i 5 § SKVFS 2016:7.

Hur bestäms boniteten?

Värdefaktorn bonitet ska bestämmas med ledning av Skogshögskolans boniteringssystem (4 § SKVFS 2016:7). Med bonitet avses enligt systemet en ståndorts naturgivna förmåga att producera virke, mätt som skogskubikmeter per hektar och år. I detta system bestäms ett ståndsortsindex av ett bestånds eller växtplats egenskaper som uppmätts i fält med hjälp av en tabell. Ståndortsindexet översätts till bonitet i skogskubikmeter per hektar (m³sk/ha) och år. Med ståndortsindex menas här den övre höjden ett bestånd uppnår vid en på förhand fixerad s.k. referensålder. Värderingsenhetens medelbonitet beräknas som ett arealvägt medeltal utifrån beståndsvisa skattade boniteter. Ståndortsindex förutsätter att trädens höjdutveckling är den som skulle ske under ideala betingelser.

Exempel på ståndortsindex är H100 (övre höjden vid 100 års total ålder) och H50 (övre höjden vid 50 års ålder i brösthöjd). Med övre höjd menas den aritmetiska medelhöjden för de tio grövsta träden på en 0,1 ha stor provyta. Praktiskt mäts denna som den aritmetiska medelhöjden för de två grövsta träden på en cirkelyta med 10 meters radie, de s.k. öh-träden. Brösthöjdsåldern är medeltalet av antalet årsringar i brösthöjd (1,3 meter över mark) för öh-träden.

Tre metoder för att bestämma ståndortsindex

I boniteringssystemet används tre olika metoder för att bestämma ståndortsindex i fält:

1. För medelålders och äldre skog i gott skick används höjdutvecklingskurvor avseende sambandet mellan beståndets övre höjd och total- eller brösthöjdsålder.
2. För yngre skog i gott skick används interceptmetoden. Med intercept avses längden av de fem årsskott som följer över 2,5 meters höjd. Medeltalet av de två öh-trädens intercept och höjd över havet används som ståndortsindex.
3. För kalmark, vissa blandskogar samt skog i mindre gott skick används ståndortsegenskaper.

När man bestämt ståndortsindex översätts detta till bonitet i skogskubikmeter per hektar och år med hjälp av tabeller för olika trädslag.

I boniteringssystemet ingår även hjälpmedel för att överföra ståndortsindex från ett trädslag till ett annat.

Värdefaktorn virkesförråd barrträd

Med virkesförråd barrträd avses virkesförrådet av barrträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter (14 kap. 3 § FTL).

Med virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter avses fast volym stamvirke ovanför stubben inklusive toppar och bark. I virkesförrådet ingår endast volymen av de växande träd som uppnått 1,3 meters höjd över marken.

Virkesförråd barrträd ska bestämmas i hela skogskubikmeter (6 § SKVFS 2016:7).

Värdefaktorn virkesförråd lövträd

Med virkesförråd lövträd avses virkesförrådet av lövträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter (14 kap. 3 § FTL).

Med virkesförråd uttryckt i skogskubikmeter avses fast volym stamvirke ovanför stubben inklusive toppar och bark.

Virkesförråd lövträd ska bestämmas i hela skogskubikmeter (6 § SKVFS 2016:7).

Beräkna riktvärdet

Om uppgifter om virkesförråd inte lämnats av fastighetsägaren vid AFT 17, får värdefaktorn virkesförråd för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner bestämmas med ledning av redovisat virkesförråd vid FFT 14 och med beaktande av förväntad tillväxt under perioden 1 januari 2014–31 december 2016 (18 kap. 4 § femte stycket FTL). Tillväxtprocenten för de olika länsgrupperna framgår av tabellen över tillväxtprocent för produktiv skogsmark i bilaga 11 i SKV A 2016:15. Kända avverkningar under denna period ska alltid beaktas.

Riktvärdet för skogsinnehav om mindre än 30 ha

För de mindre skogsinnehaven, d.v.s. för värderingsenheter som understiger 30 ha, beräknas värdena per hektar för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner med olika stort virkesförråd med utgångspunkt från en skogsnivåfaktor för värdeområdet och ett relationstal hämtat ur skogstabell M, samt värderingsenhetens areal. Beräkningsformeln är följande (1 kap. 20 § FTF):

R = N x Fm x A

R	riktvärdet
N	skogsnivåfaktorn för värdeområdet
Fm	det relativa hektarvärdet enligt skogstabell M, vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet
A	areal i hektar av värderingsenheten

Riktvärdet för skogsinnehav om minst 30 ha

Riktvärdet för en värderingsenhet produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner som omfattar minst 30 hektar bestäms och redovisas enligt följande formel (1 kap. 23 § FTF):

R = [N x Fm x 29] + [N x Fs x (A-29)]

R	riktvärdet
N	skogsnivåfaktorn för värdeområdet
Fm	det relativa hektarvärdet enligt skogstabell M, vid tillämplig virkesförrådsklass och värdeområdets belägenhet
Fs	det relativa hektarvärdet beräknat enligt skogstabell S vid tillämpligt virkesförråd barrträd och virkesförråd lövträd
A	areal i hektar av värderingsenheten

För de större skogsinnehaven beräknas värdet av 29 ha på samma sätt som för de mindre skogsinnehaven. För överskjutande produktiva skogsmarksarealer utan avverkningsrestriktioner beräknas riktvärdena med tillämpning av (förutom arealen i hektar) en skogsnivåfaktor för värdeområdet och ett relativt hektarvärde.

Det relativa hektarvärdet beräknar man med hjälp av en skogstabell för större skogsinnehav, skogstabell S, med beräkningskonstanterna k1–k3. Nedan följer beräkningsformel för det relativa hektarvärdet (Fs).

Formel för det relativa hektarvärdet (Fs)

Det relativa hektarvärdet för produktiv skogsmark som omfattar minst 30 hektar (Fs) beräknas enligt följande formel (1 kap. 22 § FTF):

Fs = k1 + (k2 x VB) + (k3 x VL)

k1	värdet i kronor per hektar kalmark
k2	värdet av barrträd i kronor per skogskubikmeter
k3	värdet av lövträd i kronor per skogskubikmeter
VB	virkesförråd barrträd i skogskubikmeter per hektar
VL	virkesförråd lövträd i skogskubikmeter per hektar

Faktorerna k1–k3 hämtas ur skogstabell S.

Skogsbeskrivning

Landet är indelat i olika värdeområden. Områdena har utformats så att de skogliga förhållandena är så likartade som möjligt inom områdenas olika delar och gränserna för värdeområdena följer normalt kommungränser.

För varje värdeområde finns en skogsbeskrivning och de är sammanställda länsvis. Skogsbeskrivningarna publiceras på Skatteverkets webbplats och innehåller bl. a. uppgifter om bonitet och genomsnittligt virkesförråd samt SK-nivåfaktor.

I övrigt är skogsbeskrivningen ett hjälpmedel för skogsägaren, t.ex. för att kontrollera värdenivåer inom värdeområdet där fastigheten är belägen.

Samfälligheter

Enligt huvudregeln ska en samfällighet utgöra en särskild taxeringsenhet, om den förvaltas av en juridisk person (4 kap. 10 § FTL). I de fall samfälligheten inte ska utgöra en särskild taxeringsenhet ska värdet av andelen ingå i de delägande fastigheternas värde. Läs mer om samfälligheter på sidan Värderingsenhet.

Samfälld mark i lantbruksenhet

Om en lantbruksfastighet äger en del i en marksamfällighet (här kallad samfälld mark) och den marksamfälligheten inte förvaltas av en särskild juridisk person, ska andelen taxeras så att den ingår i samma taxeringsenhet som den delägande fastigheten, d.v.s. i lantbruksfastigheten. Man redovisar den andel av marksamfälligheten som fastigheten äger. Varje andel ska utgöra en egen värderingsenhet och värderas för sig, men värdet ska ingå i det totala taxeringsvärdet för den delägande fastigheten.

Värdering av en andel i en marksamfällighet

Riktvärdet för en andel i samfälld mark ska grundas på de riktvärdeangivelser som gäller för det värdeområde där den samfällda marken är belägen.

Produktiv skogsmark med respektive utan avverkningsrestriktioner redovisas var för sig som skilda värderingsenheter eftersom de utgör olika ägoslag.

För en värderingsenhet som består av en taxeringsenhets andel i produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner, som är samfälld för flera taxeringsenheter, får man värdet genom att multiplicera taxeringsvärdet för den samfällda marken med taxeringsenhetens andel i samfälligheten.

I praktiken sker emellertid värderingen vanligen så att man beräknar hur många hektar produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner som svarar mot andelen. Man multiplicerar samfällighetens totala skogsmarksareal med andelen och därefter multiplicerar man denna areal med ett värde per hektar. Motsvarande gäller för värderingsenheter med skogligt impediment eller produktiv skogsmark med avverkningsrestriktioner.

Ofta redovisar fastighetsägaren inte några uppgifter om den samfällda produktiva skogsmarkens belägenhet och beskaffenhet. I sådana fall får taxeringen grundas på de genomsnittliga förhållandena som råder inom det värdeområde där samfälligheten ligger.

Om taxeringen på detta sätt utgår från en summa hektarvärden för produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner i flera samfälligheter, i vilka en taxeringsenhet har en del, får andelarna sammanföras i samma värderingsenhet. Andelar i samfälligheter vars genomsnittliga hektarvärden är olika, redovisas däremot var för sig som särskilda värderingsenheter.

Skogsskador

När det gäller skogsskador (vilt, insekts- och svampskador) kan en justering för säregna förhållanden bli aktuellt i de fall skadorna är särskilt omfattande.

Skogsfastigheter på öar eller med fjällnära skog

För produktiv skogsmark utan avverkningsrestriktioner som är belägen på öar utan fast landförbindelse kan en justering för säregna förhållanden bli aktuell.

Däremot beaktas fjällnära skogar med dess speciella vilkor och skötsel genom värdeområdesindelningen, vilket innebär att riktvärdet inte ska justeras för ett sådant förhållande.

Om det finns vilthägn

Om det finns permanenta vilthägn på ett markområde torde detta normalt medföra att den inhägnade marken indelas som produktiv skogsmark med eller utan avverkningsrestriktioner, skogligt impediment eller bete. Om vilthägnet är omfattande kan det finnas anledning att indela området inom viltstängslet som en särskild värderingsenhet.

Redovisa areal

Arealen av en värderingsenhet produktiv skogsmark ska redovisas särskilt och anges i hela hektar. Areal som understiger 0,5 ha ska inte redovisas särskilt (20 kap. 5 § FTL).

Kompletterande information

• Läs om markanläggningar på sidan Värderingsenhet.